Här sitter jag och grinar, usch vad sorgligt!

När det är dags så är det dags. 19 år är ingen dålig ålder för en katt.
Hoppas allt går bra..

Jag har grinat hela dagen.. 

Jag hoppas också att allting ska gå bra.
Tänkte först att Noggis skulle få somna in hemma med mig, men det kommer att ta för lång tid. Han kommer ju att svälta ihjäl, och det vill jag inte.

Han får somna in i mina armar på sjukhuset. Jag får hoppas på att vi inte kommer att befinna oss i ett äkta sjukhusscenario med de kalla väggarna och den starka belysningen..

Styrkekramar till er båda. Noggis har levt sitt liv nu. 19 år är länge. Fint att du följer med honom och är ett stöd den sista biten.

Du har skrivit många inlägg om din Noggis. Både glada och bekymrade inlägg. Men kissen är glad att du finns hos honom nu.

#2

Dom brukar ha ett särskilt avlivningsrum som är mycket finare än alla andra rum på de djursjukhus jag har erfarenhet av.

Beklagar verkligen

#3 Ja det har jag, och jag är så tacksam över all hjälp jag fått från er alla här på forumet, jag har lärt mig så otroligt mycket, men jag tänker förstås inte sluta använda KiF, det finns så många andra kattägare som behöver hjälp, likaså som jag hade förr 

#4 Jag tänkte först åka till Södra Djursjukhuset för att det är det enda djursjukhuset i Stockholm jag känner till, men det finns ett i Bagarmossen också och där är det tydligen billigare också.

På Södra Djursjukhusets hemsida så står det att de har ett speciellt rum för just avlivningar och när jag ringde det första samtalet så hänvisade den inspelade operatören mig till Bagarmossen, och jag får hoppas på att de också har speciella rum för avlivningar..

#5 Tack för din omtanke

Jag hjälpte honom att gå på toa för en stund sen och så drack han lite vatten efter det (väldigt lite dock).
Sen låg han ner på golvet och då flyttade jag honom till transportburen, och där ligger han kvar.. Snart så kommer han att stiga upp igen och göra ett nytt försök i lådan.

Vet inte hur många gånger han försökt att bajsa, men snart så behöver han inte bry sig om det mer.. I himlen så kan han istället göra det han gillar mest - njuta av solsken och godsaker  <3

 Det är en svår stund, men en riktig djurvän hjälper sin kisse över gränsen.

Tänker på dej i denna stund.

#8 Tack så hemskt mycket, det värmer..

Åh, beklagar verkligen! Beundrar dig, är så rädd att jag inte kommer vara så stark att hålla om min katt om den behöver avlivas någon gång, att jag inte klarar av att ta farväl och låter mamma åka.
Otroligt starkt av dig.
Hoppas allt går bra <3

#10 Tack så mycket för din omtanke du med.. Blir så glad över att det finns så många som bryr sig

Jag vet faktiskt inte heller om jag kommer att klara det. Men en garanti och det är att jag kommer att bryta ihop.
Tänker inte ens tanken att jag bara ska lämna över honom till sjukhuset, han måste vara med mig till den stunden då han drar sitt sista andetag..

Gud vad läskigt det egentligen borde vara, att känna hur kroppen bara stänger av. Jag hoppas att det inte kommer att göra ont på min lilla älskling..

 Det är inte kopplat till smärta, din kisse kan du ha i transportboxen ,bara ta bort locket på transportburen kissen kan ligga där och du har hela kissen att gossa med under själva sprutan som sätts i frambenet , din kisse är så svag att det är överstökat fort lungt och stilla.

#12 Transportburen är tyvärr inte som dagens moderna transportburar. Den är gjord helt i "galler" och det finns inga heltäckande väggar liksom.

Jag vill hellre att han ligger i mitt knä när de sätter in sprutan.. Känns för tufft att låta honom ligga kvar i transportburen.

Den har dessutom bara 1 öppning så det blir svårt att knåpa med sprutan om han ska ligga i transportburen.

Nu så försökte han gå och kissa, men han hann inte gå in i lådan och råkade kissa på golvet.

Min lilla ängel..

Jag och mamma väntar fortfarande på min pappa.

Åhh vad jag grinar just nu :'( det är så sorgligt!!

Nen som sagt, 19 år är ett långt liv för en katt och han verkar ha levt ett jätte bra liv med dig. Många kramar till dig och din katt, Noggis kommer vila i frid och finnas inom dig för alltid.

#15 Jag hoppas att han haft det bra hos mig. Han har bara bott hos mig sen 2009 (Noggis är min systers katt sen tidigare, och hon tänkte avliva honom men eftersom att jag växt upp med honom så tog vi honom istället), men det har varit underbara 3 år. Det känns som att han har varit här hur länge som helst, och den tanken är fin..

Dåliga nyheter - Min pappa har bara plats för 2 stycken i hans bil, och jag vill verkligen att min mamma ska följa med. Hon vill också följa med.

Diskuterar med min mamma och en kompis via sms om skjuts.
Att åka in till veterinären är det första vi gör imorgon, så fort vi fixat skjuts. Om ingen kan hjälpa oss så har jag faktiskt ingen aning om vad vi ska göra. Att åka kommunalt är sjukt kallt och taxi är hur dyrt som helst..

Jag vill hellre åka in nu men det går tyvärr inte. Jag känner mig väldigt taskig mot Noggis, men jag ska passa honom hela natten och mamma får eventuellt ta över och jag får vila. Vill inte lämna honom utan tillsyn.

UPDATE: Det är bekräftat att min kompis inte kan hjälpa till, men min brors tjej kanske kan skjutsa oss..

Åh fy vad hemskt! :(

Kan inte du och din mamma ta pappas bil om de bara får plats två eftersom du vill ha med mamma?

#18 Ingen av oss har körkort.

Men nu är det fixat iallafall, min brors tjej ska komma (vet inte exakt när hon kommer men de ringer så snart de kan) och Noggis ligger i sin transportbur, och jag tror att han har kissat på handdukarna i transportburen under natten..

Usch, det är så jobbigt..

UPDATE: Har nu bytt handdukar och han får gosa i en fleecekappa för att hålla värmen.

Min stackars lilla älskling är helt livlös i kroppen, han orkar inte gå på toa. Det är inte långt kvar men jag tänker inte sitta och vänta på att han ska somna in på egen hand, han är sjuk och han lider.

Nu är det gjort.

Det var så otroligt smärtsamt att lämna kroppen där.
Sista synen av honom fick mig att gå tillbaka och hålla om honom.

Vi befann oss i ett litet akutrum, inte i något speciellt avlivningsrum.
Men Noggis somnade in i min famn, och det var allt jag begärde.

Allting gick så fort. Jag kan inte fatta att han är borta.. Det var bara en vecka sedan som han satt i soffan med mig och gosade och tittade på tv.

Vet inte hur jag någonsin kommer att kunna komma över det här..

**Jag älskar dig Noggis.
**Bilden är tagen 11:06, idag.

Jag beklagar sorgen Cazzos, vi är många som vet hur mycket Noggis betydde för dig.

Jag lovar, det kommer en tid då du helt igenom kan glädjas över tiden ni fick istället för att sörja att det nu är slut. Man flyttar fokus, men det ska få ta sin tid.

Kram!

Det är starrkt av dig att ge Noggis ett värdigt slut när det nu var dags. Det är inte alltid lätt att släppa taget. RIP lille Noggis

Sov gott Noggis. Tröstkramar till dig Cazzos. Noggis är tacksam för att du hjälpte honom och var med honom den sista biten.

Det finns inte ord till hur mycket jag saknar honom..

Har inbillat mig 3 gånger sen vi kom hem att han gått in i sin transportbur (botten på buren är inte rak så den vita lilla "ramen" vinglar lite och då låter det), och att jag hört en katt jama.

Vi har plockat bort allting redan, och nästa vecka ska jag skriva ut den finaste bilden jag har på honom och rama in den.

Jag tänker köpa några fina ramar och ha bilder på min underbara Noggis.

Jag tror inte att jag någonsin gråtit såhär mycket.. ville inte att han skulle lämna mig så hastigt. Men så länge han har det bra, så är jag glad.
Det är minnena som gör ondast..

Tack för era fina kommentarer, det värmer verkligen

Sov gott, min finaste Noggis <3

Kram på dig vännen. OCh lille Noggis sitter nog uppe på ett moln och vill så gärna trösta dig nu. Fina bilder…….. HAr du en riktigt fin bild, så ta du och kosta på att göra den i en fotobutik i stället! OCh spara bilden på typ Photobucket elelr något så du har den kvar

Jag har läst igenom tråden för mamma och hon vill också tacka alla som skrivit och beklagat våran sorg. Det betyder mycket för oss, med tanke på att Noggis hängt med i så många år.

Beklagar 

#27 Tack för omtanken ()

Till dig och Noggis…..

#29 Åh vilken fin bild… Tack

Usch, min katt är exakt lika gammal som Noggis.

Bävar för dagen hon måste avlivas.

Åh, jag beklagar… Tårarna började att rinna innan jag kommit halvägs igenom din text… Noggis levde säkert ett underbart liv fullt av underbara personer. R.i.p…

Beklagar , det är hemskt.
Tårarna rinner.
Han hade säkert ett jätte bra liv.
R.I.P

Vila i frid Noggis

Kan inte tacka er nog för era vänliga ord

Över ett dygn har gått och en del av mig inbillar sig att han ligger och sover någonstans här hemma.. Det gör mig lugn på nåt sätt, och jag gråter inte. Inte än.

Saknar honom så mycket, det går inte att beskriva..

Bifogar en bild på min lilla älskling på hans 18-årsdag den 3 Maj 2011 ♥

Oh usch beklagar verkligen.. det är inte en rolig sak att inse.. att man måste lämna ifrån sig sin älskade kisse :/
Jag själv var med min 17 åriga katt för tre år sen när han fick somna in, höll honom i tassen hela tiden och låg med mitt huvud mot hans. Det var det jobbigaste jag någonsin har varit med om, men ändå mådde jag så bra efteråt - han fick sluta sitt liv tillsammans med dom som älskade honom istället för att bli lämnad ensam i det hemska veterinärrummet..

Jag sänder alla mina tankar till dig och din familj - och såklart Noggis!

Han kanske träffar min Sigge däruppe :)
Bilden är tagen cirka tre månader innan han for vidare.

#38 Vilken fin bild

Sigge påminner mycket om Noggis, men röd istället för brun

Tack så mycket för din omtanke.. Jag hoppas på att både Noggis och Sigge har det bra uppe i himlen och de kanske ligger och värmer sig i solen tillsammans och tittar på fina kattdamer

Sörjer med dig! 

Jag gick igenom exakt samma sak med min katt som jag fick på min 3-årsdag. Han blev plötsligt sjuk (njursten) och fick somna in. Han hade funnits i i mitt liv så länge jag kunde minnas och det var extremt svårt för mig att vara utan honom.

Så jag förstår exakt vad du går igenom *styrkekramar*

#38
Tack :)
Ja men det tror jag säkert, dom är nog riktiga tjejtjusare! :)

#37 Sigge, det hette min katt också :)

Förlåt för OT

#39 Tack för din omtanke
(#41) Nejnej du behöver inte oroa dig 

#41 Oh, ja men det är ett fint namn på en katt.. var han också rödfärgad? :)

#43 Nej svart :) Det är han på bilden i inlägg #39  :)

Stackars noggis! Jag sitter och brölar. ;-( jag vet hur detkänns.. Där sitter lilla noggis på ett guldmåln med en gloria och ett par änglavingar.

Stackars Noggis….

Tårarna rinner, minns när vi avlivade vår 15 åriga katt. Har nog aldrig fällt så många tårar som då 

RIP Noggis

EN sak är ju i alla fall bra; Noggis slipper att lida..

#45 Jag kan tänka mig hur söt han är i en gloria och änglavingar

Gråter inte längre när jag tänker på Noggis.. får lite ångest faktiskt.. Sist jag grät var i måndags..

Dock känns det fortfarande jobbigt när ingen liten kissemisse kommer och hälsar på mig när jag öppnar dörren, och det är ingen sandlåda jag behöver rensa, vilket jag hade som en rutin förr..

Ingen vattenskål som behöver bytas och ingen matskål som behöver fyllas på.

Nu har det gått en vecka sen min lilla älskling fick somna in.
Saknar honom enormt! Det är så tomt och tråkigt utan honom..

beklagar verkligen så jag bidrar den här bilden.FRån mig och mina katter! R.I.P  Noggis! hoppas att du har det bättre nu..

#51 Åh vilken fin bild. Tack så mycket

#52 stort tack!

I tisdags så tände jag ljus för Noggis, det var 1 månad sen han gick bort.

Satt i total tystnad tillsammans med min storebrors 2 döttrar i 5 minuter, och vi fällde en och annan tår.

Jag saknar honom fortfarande.. tiden går så fort, kan inte fatta att han verkligen är borta. Har bara minnen och bilder kvar av honom, och det är så jobbigt..

Ja liten… MEn tänk så många goda år han fick!!! Jag tvivlar på, att jag komer att få behålla min Arne så länge… HAn blir 13  i sommar. Men han är pigg, det är inte det.

Beklagar verkligen sorgen har själv varit med om en hemsk sak med min katt men ångrar idag att jag inte fick ta farväl när hon somnade in :-( hon var som en lilla syster, bästa vän för mig så jag vet hur du har det nu.

Det är alltid jobbigt att behöva avliva sin vän men ni tog helt rätt beslut.

Vi tog bort våran katt i oktober och vi glömmer aldrig honom även om varje dag gör det lite lättare.

Ni får tänka på att Noggis inte lider längre.

jag började böla när jag läste en fin text om noggis som hans matte skrev, började tänka på dagen jag sitter där med vår äldsta katt som blir 13 i höst… R.I.P Noggis!

Tänker på dig, din familj och underbare Noggis som inte behöver ha ont längre. Du är en stark person som fanns vid hans sida in i det allra sista. *kram* Jag vet hur det känns, då jag fick låta min älskade Simba somna in i mina armar för nio månader sedan. Det går inte en dag utan att jag tänker på honom.

Många styrkekramar till er!

Tack så jättemycket för alla som lämnat en fin tanke.. Det värmer mycket och jag är otroligt ledsen över hans bortgång.
Det är ju tyvärr en del av livet och jag glömmer aldrig min älskling.

Tänker mycket på honom, men jag sörjer inte lika hårt längre. Tack igen för allt stöd ni gett mig.