Alla katter är söta, om du frågar mig.

Utekatt är inget utseende.

Men motsatsen till fulhet (t.ex. skönhet) är en egenskap som sitter minst lika mycket på insidan som på utsidan.

Är det ens viktigt hur katten ser ut?

Vad skulle du helst välja själv: en snygg partner, eller en som är snäll och som du trivs ihop med?

Fula katter skulle jag väl inte säga att det finns, däremot finns det typer som inte riktigt faller mig i smaken.
Jag skulle personligen inte skaffa mig en mer "extrem typad" katt, men de har också sin charm på sitt vis. Oftast har de dessutom personligheter som är helt underbara, men får jag välja vill jag ha en mer "lagom katt" även om jag gärna tar lite extra lockar som bonus 😉

(extrem typad och lagom är dåliga förklaringar men jag hoppas ni förstår lite hur jag menar)

#2: En ful partner (eller katt) är tyvärr ingen garanti för mer tilltalande personlighet. 😼😄

Hur katter ser ut kan ändå ha stor betydelse för om de blir valda eller inte när de söker nya hem. Att se ut som en kattunge är vanligtvis mer attraktivt än att se ut som en helt fullvuxen katt. Att katten har ett utseende som "sticker ut" brukar också tilltala många. Bland utseenden som sticker ut finns både fina och fula raskattutseenden, men också t.ex. de trashankar med synliga spår från ett hårt liv i hemlöshet som man ibland kan se på katthem. Min uppfattning är att intresset för trashankar ofta blir extra stort, även om de knappast brukar uppfattas som vackra. Det är förmodligen "det personliga utseendet" som är attraktivt och att det "fula" väcker en särskild ömhetskänsla för det djuret. Viss "fulhet" förknippas också ofta med charm och det är inte heller någon nackdel.

Den katt man sedan lever med blir såklart den finaste och charmigaste av alla oavsett hur den ser ut och är.

#4 Det är det ingen som har påstått heller. Det var ett exempel för att visa hur ointressant utseendet är i längden.

Alla katter är fina på sitt sätt men det finns ju individer som jag tycker synd om eftersom det är bevisat att de lider av sina "konstigheter".
Jag skulle aldrig köpa en sådan katt.

Att vilja styra katters utseende, aktivitetsnivå etc genom avel är tydligen både attraktivt och eftersträvansvärt. Katten blir - en produkt?

Hur skulle samma människor som önskar styra katters utseende och aktivitetsnivå reagera om det blev möjligt att styra även över barns utseende och aktivitetsnivå?

Eller väljer kvinnor redan idag lugna män för att få lugna barn, och vackra män för att få vackra barn?

Vi avlar fram katter med ett ansikte som inte gynnar katterna/deras andning, katter med jätteöron, pälslösa katter, katter med korta ben o.s.v. men att avla fram samma "skönhet" hos oss själva verkar inte vara aktuellt.

Är inte det lite märkligt?

#0: Jag tycker att vissa kattyper är mer tilltalande än andra, men det betyder inte att jag tycker de mindre tilltalande är direkt fula.

När det kommer till avel är jag mer svart/vit i tänket, oavsett djurslag.
Sund avel är finare än extremavel eller design-projekt á la 50% ras X, 50% ras Y för att få fram "ras" Z.
För att vara sund avel i min bok ska man också veta vad det är för gener man för vidare. Det uppfyller inte uppfödare av huskatter i mitt tycke.

För kontext så har jag själv varit kattägd av huskatter, alla omplacerade eller fd hemlösa.
Skulle jag köpa kattungar så blir det från en uppfödare av en sund ras alt. huskatt från ett katthem.

#7: Som du redan vet är stambokförd avel varken en aktivitetsnivå, ett temperament..eller ett utseende, så att tjata om t.ex. "korta ben" (som inte ens är tillåtet i Sverige) är lite tröttsamt. Jag vet att du känner till den stambokförda rasen Europé, så vad är det för fel på det utseendet? Något måste det vara eftersom den är utrotningshotad p.g.a. att stambokförd avel enbart kan ske i balans med seriös efterfrågan.

Som du också redan vet går det inte att jämföra kattavel med barnalstring. Barnskaffande går inte att jämföra med kattskaffande och föräldraskap går inte att jämföra med kattägande. Det finns inget Blocket där barn läggs ut för försäljning och barn avlivningshotas inte av föräldrar och myndigheter hur besvärliga de än är.

Hur mycket man än kan önska att det inte ska spela någon roll hur katter ser ut och är - spelar det roll. T.o.m. för de som söker sin katt hos katthjälpsverksamhet spelar det roll hur katten ser ut. Vissa utseenden och färger är mer eftertraktade än andra och det är ingen slump att alla katthem ser samma sak.

Att det spelar roll hur katten är kan katthemmen också skriva under på eftersom "fel katt i fel hem" är en stor anledning till att katter behöver omplaceras. Att hitta "rätt huskatt till rätt hem" är lättare sagt än gjort och ställer höga krav på de som förmedlar katter.

Förväntade temperament och aktivitetsnivåer underlättar för att hitta "rätt katt till rätt hem", inte minst för att hitta "rätt kattunge till rätt hem" och det gynnar katter.

Du hänvisade själv till fördelen med ett mer förutsägbart temperament.

Är väl inget fel på Europens utseende, det är inte en katt som tokavlats för att förstärka avvikande utseende.

Det är tack och lov skillnad på barn och katt men ibland måste vi våga oss på "extremtankar" för att få perspektiv på vad vi sysslar med. Det ska - återigen - inte tolkas svart-vitt utan hjälpa oss att reflektera över vårt eget beteende, där katter kommit att betraktas som produkter.

Att katters utseende kommit att spela roll är för att det synsättet allt mer förstärkts av oss människor. Även hur vi själva ser ut har blivit allt viktigare i det moderna samhället. Men är det sunt? Är det något som ska uppmuntras? Jag tycker inte det.

Det stämmer att utseende spelar roll för den som tillfälligt besöker ett katthem. Där har katthemmet ett stort ansvar i sin förmedling av katter. Det är emellertid vanligt att "en snygging-katt" drar folk till katthemmet, men väl där fastnar folk ofta för en helt annan katt. Det är viktigt att katthem aktivt jobbar med att göra "osynliga" katter synliga.

Och precis som du skriver - det är svårt att placera rätt katt i rätt hem, särskilt när de blivande kattägarna inte är ärliga när det gäller uppgifter om katterfarenhet, bostaden, aktivitetsnivå i hemmet etc. Eller när de proppsar på att få adoptera en viss katt, trots att katten inte klarar ett barns närvaro och det finns livliga barn i familjen.

Allt det här ställer stora krav på förmedlarna. Seriösa katthem kräver att den blivande kattköparen gör flera återbesök hos katten som ska adopteras. Då hinner man bättre bilda sig en uppfattning om familjen och man följer noga hur de interagerar med katten. Man avbryter också processen om det inte verkar bli rätt.

Själv behövde jag besöka mina katter 6 ggr tror jag det var, och stannade hela öppettiden varje gåg för att verkligen själv bli på det klara med vad jag gav mig in på. Jag behövde lära känna katterna, och jag ville se om katterna var redo att interagera med mig. Först efter näst sista besöket hörde katthemmet av sig och bokade in "leverans av katterna" (där de också granskade katternas blivande hem på plats, innan de överlät ansvaret för katterna till mig). Det upplevde jag som ett bra sätt, både för mig, katter och katthem. Att få hem en förbeställd kattunge som jag inte börjat bygg en relation till skulle känts sämre. Det behöver få ta den tid som katten behöver.

#10: Man ska vara väldigt försiktig med att jämföra katter med människor, inte minst när det handlar om fortplantning. En människas barnlängtan och önskan om i första hand biologiska barn är en djupare, mer komplex och medveten önskan än den okastrerade katter drivs av.

När människor tar ansvar för katters liv och överlevnad måste det även tas ansvar för katternas reproduktion. Katten kan inte välja hur många kullar som ska födas och själv har katter ingen önskan om att dela resten av livet med uppvuxna ungar och efterkommande generationer.

Att kullarna är stora beror på att "naturen" räknat med att bara fåtal av alla kattungar kommer uppnå vuxen ålder. Det ska också räknas in när man tror att naturlig avel är det sunda och rätta. Naturlig kattavel under naturliga förutsättningar är okontrollerad avel där honkatter föder kullar flera ggr per år tills de dör och de kattungar som föds får överleva bäst de kan. Så ska vi inte ha det i ett modernt och upplyst samhälle där människor tar ansvar även för sina katter.

För katterna själva har utseende sällan någon betydelse. Det som har betydelse (inte minst för katten) är vad människor värdesätter. Det finns ingen motsättning mellan stambokförd avel och katthjälpsverksamhet eftersom de har samma grundvärderingar och de handlar (faktiskt) inte om utseende.

Finns inga fula katter. Däremot kan man väl ha preferenser vad man gillar. För en herrans massa år sen åkte jag till ett katthem då jag sett en röd hane som behövde hem. Blev tvärkär på utseendet. Väl där satt det en liten svartvit hona i ett hörn. Hon hade aldrig blivit vald då hon inte var social med folk. Det blev ju hon som följde med hem såklart. Hon fick heta Morris av mycket goda skäl. Mina andra två katter tog hand om henne direkt och hon blev kanske aldrig en knäkatt men hon blev en "bredvid-katt" vilket ju är gott nog. Några år senare dök en röd hankatt upp ändå. Så allt har son tid. Men fula katter-nej.

#0 Nej jag tycker inte sådant är tillåtet oavsett katt eller något annat djur alla har dom samma värme och kärlek att ge till oss och få av oss och själv går jag inte på utseende jag känner in att vi kommer att trivas ihop det är det viktigaste det säger bara klick och så har det gjort i alla år.

Jag blir alltid så förfärad när jag ser hund tävlingar om världens fulaste hund det gör rejält ont i mig ingen hund ingen katt är ful oavsett dom har defekter eller inte så är det värmen och kärleken som har betydelsen inte utseendet.

Men det är väl så som med allt det ska vara status lite finare än andra en del trivs med att sätta sig på andra på det viset det visar bara på människans egen osäkerhet när hon till och med drar in djuren tack och lov tänker inte djuren lika dom är lika goa fina och kärleksfulla oavsett hur dom ser ut och vart dom kommer från människan har väldigt mycket att lära av djuren.

#11 Ja, precis. Det kan bli en plågsam påminnelse om vad människan gör mot icke-mänskliga djur.

#14: ?

Min katt Kiaras mamma var renrasig perser. Jag tyckte att hon var så ful. Som tur är ser Kiara ut mer som en huskatt.

#16: Hur ser en huskatt ut?