Ja, det är många som har raskatter ute. För mig är det ingen skillnad på om det är ras-eller huskatt. De kan fara lika illa ute, så jag blir inte mer förvånad/förfärad över att se en raskatt ute.

#1 vet du, jag känner inte att det finns någon skillnad heller. men jag blir helt klart förbannad när jag gång på gång får stöta på katter som glöms bort och som bara vill komma in i värmen.

Vare sig den är en raskatt eller en huskatt så förtjänar dem minst lika mycket. Att jag tog upp att den igår var en raskatt beror på att folk för ofta pratar om att katter som är dyra är vanligare att man tar väl hand om. Vilket är skitsnack.

#1 håller med dig. lika illa hus som raskatt. enda skillnaden är ju att det anses dumt att en raskatt går ute medan en huskatt spelar ingen roll….

Fattar inte hur man kan slänga ut katten såna här dagar

#2 jag tror faktiskt de flesta raskattägare bryr sig om sina katter, men visst, är man rik och har råd att köpa en ny och inte bryr sig så släpper de ut sina precis som huskatter!

#3 visst är det så och jag blir så less

jag förstår inte heller varför de gör så.

Jag reagerade på rubriken, att det just står raskatt. Hade det bara stått "en katt.." så hade jag inte tänkt vidare. Ofta, men absolut inte alltid, så tror jag att man tycker synd om katterna fast det inte är det. De vill vara ute, och jag tror de flesta låter katten får vara inne när den vill.

När min ena katt är ute på altanen i 15 minus, så vill han inte in när jag tycker att det är dags.. Jag tycker att det skulle vara för kallt, men har tydligen fel ;)

#5 okej, men jag skrev ju så av en anledning..

om du varit i mitt område till exempel så hade du nog förstått min tråd. utan att dra iväg och börja prata om ägare i allmänhet. för många områden fungerar som vårt gör. och för många katter far illa, spelar ingen roll hur mycket eller lite. de borde inte göra det överhuvudtaget. dock drar jag inte alla ägare i Sverige över en kam utan ville bara ta upp något som jag vet är för vanligt. och som jag skrev, hade det varit en engångsföreetelse så hade jag inte reagerat lika mycket. men nu är det för vanligt. och om du inte stöter på sådant så är du en av de lyckligt lottade som möter bara bra omständigheter och ägare.

Här ute finns det nog ingen raskatt ute så vitt jag vet, men massor av huskatter.

Jag förstår mig på att det finns katter som vill ut, men jag förstår mig inte på att dom släpps ut själv. Speciellt inte på vintern för händer det något så kan det väldigt fort gå illa enbart pga kylan.

Men visst finns det dom som ser till att katten alltid kan ta sig in i värmen när den vill. Men tyvärr är det nog ännu vanligare att det finns dom som släpper ut katten på morgonen och så får den komma in på kvällen när dom kommer hem.
Folk tror att katter klarar av kylan hur bra som helst, och det är ju inte hela sanningen.

Jag tror heller inte att katten hinner känna av alltför mycket när det kanske är för kallt och där det finns en risk att den förfryser sina öron t.ex. 
Precis som att dom kan må så bra i värmen på sommaren att dom kanske kan vara i solen lite för mycket.
Så det är väl något vi kattägare måste tänka på också även när vi har innekatt med kontrollerad utevistelse.

Men i grunden varför folk gör så är nog för att dom helt enkelt tror at katten klarar kylan jättebra och att dom alltid hittar hem.  

Jag ser inte till grannens katter så mycket på vintern, men en av dom har ett flertal gånger följt mig in i trappuppgången. Och då har hon verkligen skakat. Och här finns det inte en chans att dom kan söka ett vettigt skydd.

#7 du har en en stark poäng!

Min granne med två heliga Birmor förfasade sig över att det gick en Birma lös i området och sa "Hur kan man släppa ut en så dyrbar katt"?

Jag svarade att mina två också var innekatter "Vad har du för ras" frågade hon och jag svarade att jag har två mycket dyrbara huskatter

#9 yay! så ska dem tas!

#9 Haha vad sa grannen då?

Det är tragiskt att det ska behöva handla om priset egentligen. Men om alla katter skulle kosta mycket kan det ju vara till deras fördel även om priset inte ska behöva göra den skillnaden.

#5: Vad katterna tycks vilja är väl ändå inte relevant? Mina katter vill både vara i kylskåpet, bo i diskmaskinen och kasta sig handlöst från balkongen. Det innebär väl ändå inte att detta vore det bästa för dem? Det är upp till ägaren att göra en bedömning av riskerna, för katterna klarar inte av att tänka så långt själva. Tycker jag, i alla fall.

#12 haha. bästa hittills. Mina vill också göra massor men det är vårat ansvar att avgöra om det verkligen är bra att låta dem göra vissa saker.

#13 håller med er, visst är det så. det är vi som ägare som ska ta vårt ansvar. det är ju vi som bestämt oss för att skaffa katt och det är inget man ska ta lätt på. vi har ansvaret hela deras liv och vi ska ta det också. katterna vet ju inte alltid vad som är bäst för dem. då hade ju inte dem haft ägare utan då hade det lika gärna kunnat vara dem som hade ansvaret för oss eller nått liknande. att en katt vill en sak är detsamma som när ett barn vill ha något. och låter ansvarsfulla föräldrar barn 'härska' över allting själva? ANSVARET ÄR VÅRT!

#12  Vem har sagt att det är det bästa för dem? Inte jag ialla fall.. Och om det nu inte är relevant, så förstår jag inte varför du tar upp dina katters vanor.. tycker jag..

#14  Det är väl en självklarhet att det är ägarnas ansvar?? Och att jämföra katter med barn, det trodde jag inte man skulle göra har jag läst nånstans..

#15 ursäkta, att jag gjorde den jämförelsen var för att få fram poängen så ingen skulle misstolka alltsamman som jag skrivit hittills i denna tråd. men kanske det misstolkades i alla fall?

En förälder har lika stort ansvar som en ägare, det var poängen.

#16  Jag tror att föräldrar vet vilket ansvar de har.

Eller menade du att en kattägare har ett lika stort ansvar som en förälder? Men hur som happ så blir det en jämförelse barn-katt. Och det är att förmänskliga tycker jag.

Nej, det misstolkades inte, men jag tycker inte att förälder-kattägare kan jämföras. Som förälder så har man ett otroligt ansvar, vet inte om du har barn..

Men alla djurägare däremot, har ett ansvar mot sina djur.

#17 du har rätt och tycka som du vill och tycka att jag gick för långt när jag försökte få fram vad jag menade. och du har även rätt och misstolka och så.

men jag står fast vid vad jag skrev, och förtydligar…

En förälder och en ägare har minst lika stort ansvar

föräldrar har enormt stort ansvar men tro det eller ej, det har även en ägare.

#18  Självklart får och ska vi har våra olika åsikter.

Och vad gäller sista meningen, det är också en självklarhet.

#15: "Vem har sagt att det är det bästa för dem? Inte jag ialla fall.."

Jag tog för givet att du vill dina katter väl? De flesta som har husdjur brukar vilja se till djurens bästa.

"Och om det nu inte är relevant, så förstår jag inte varför du tar upp dina katters vanor.. tycker jag.."

Nu är vi åter inne på det här med skillnaden mellan att bara tycka och att argumentera för sin sak. Det som jag gjorde var att komma med ett påstående och sedan förklara varför jag tyckte så. Detta är vad vissa med "finare" språk kallar för "argument". Utan argument blir en diskussion inte en diskussion, utan bara en massa uppradande av åsikter.

EFTERSOM katter inte kan avgöra sitt eget bästa, är deras vilja irrelevant. Hoppas du förstår hur jag menar?

Sen, på tal om att mänskliggöra katter: Det är väl ändå mera mänskliggörande att tro att katten skulle tänka som vi gör?

Självklart kan man jämföra två saker som är helt olika varandra, utan att man menar att de två sakerna som jämförs är samma sak! Detta beror på att det kan finnas liknande aspekter, även om tingen i sig är olika.

Det går alldeles utmärkt att jämföra ansvar för barn med ansvar för djur, för även om barn och djur är olika varelser så är de ändå lika på vissa sätt: Till exempel kan de själva inte bedömma risker lika bra som vuxna människor, eller förstå alla konsekvenser av sina handlingar.

#20 Nu vet jag inte vad du surrar om.. du pratar om katter som vill slänga sig ner från balkongen? Jag tycker att det är självklart att allt katter vill göra inte är det bästa för dem.. men om min katt vill vara ute på min inglasade altan en halvtimme fast det är kallt, så är det inte hela världen.

Tycker jag ialla fall.

Nej, jag tycker inte att man ska jämföra barn och djur. Eller ansvar för dem. Då ska man ju inte släppa ut barn alls då? Nej, sådana diskussioner går jag inte in på, det är för mig bara lågt.

Försök att respektera andras åsikter, det kommer man långt med. Inte acceptera, men respektera. Jag respekterar dina åsikter, men håller absolut inte med i allt du skriver.

Svårare än så är det inte!

21# Vad är det som du inte förstår? Förklara gärna så ska jag se om jag kan säga hur jag menar med andra ord.

Jag har inte sagt något om huruvida det är hela världen eller inte om din katt vill vara ute. Det jag vänder mig emot är inställningen att katten skulle förstå vad som är bäst för den. Det är upp till människan att avgöra vad som är bäst, eftersom katterna saknar människans förstånd.

Jag har förstått att du inte tycker att man ska jämföra barn med djur. Du har däremot inte kommit med några argument för denna åsikt och verkar inte riktigt greppa vad en jämförelse egentligen är (det är många som har svårt för detta, så ta det inte som en förolämpning att jag säger så).

Missförstå mig inte nu, men varför skriver du i ett diskussionsforum om du inte vill diskutera? Det är förvirrande för mig. Tycker du att forumet borde fungera så här:

Person A: "Jag tycker om vita katter"

Person B: "Jag tycker inte om vita katter"

Person A: "Det gör inget, du får tycka som du vill".

Person B: "Jag respekterar att du tycker att jag får tycka som jag vill".

Skulle inte det bli lite tråkigt?

Ja än sen? Får inte folk tycka vad de vill utan att ifrågasättas hela tiden? Man ska väl kunna vädra dina åsikter? Om en gillar vita katter, och jag inte, än sen? Det är knappast något att tjafsa om ;)

Hmmm tänk när vi var små (nu när vi ändå jämför föräldraskap med kattägande) så var inte mina föräldrar alltid närvarande när vi var ute. Vi fick leka själva och kom in när dom ropade..

Jag har tagit hand om en mycket frusen katt som förmodligen var en sommarkatt i ganska risigt skick. Den bor hos mina föräldrar. Jag har även tagit hand om en oönskad kattmamma med 4 ungar. Mamman var obotligt sjuk, kattungarna såldes men en unge blev kvar. Den bor hos mina föräldrar nu.
Den första katten funkade som innekatt men funkade inte prima med mina illrar så därför fick den bli inne/utekatt hos mina föräldrar. Går ut, men bara korta stunder. Är inte speciellt krävande.
Den andra katten gick inte att ha som innekatt (för mycket energi som jag aldrig lyckades tömma hur jag än försökte) och den hamnade också på kant med mina illrar så även den fick bli ute/innekatt hos mina föräldrar.
Nu i vinter vill båda katterna ut i kylan. De har en inglasad altan och bor i ett lugnt villaområde med skogen i ryggen. På altanen har de stolar med filtar att ligga på och med mina föräldrar tar det inte lång stund förrän dom kollar om katterna vill in… Igen, och igen och igen tills båda missarna är inne. På natten får dom inte vara ute.
Som sagt innan är den ena katten inte en väl anpassad innekatt då han har så mycket energi. Trots att han är ute korta stunder flera gånger om dagen på vintern så är han inne betydligt mer under kalla vintermånaderna och ställer till det både högt och lågt i deras hem, dom hade aldrig orkat ha honom om han inte fick utlopp för sin energi utomhus..

Är mina föräldrar dåliga och oansvariga kattägare? Jag skulle säga- absolut inte! Dom har 2 katter som kanske inte ens hade levt idag, eller som hade levt som förvildade stallkatter om inte jag eller dom hade tagit hand om katterna.
Och vid det här laget tror jag inte dom har en endaste granne som inte vet namnet på katterna då dom är ute och ropar titt som tätt för att se om någon vill in.
För att ni ska förstå exakt hur måna mina föräldrar är om katterna så hade dom kattvakt i sommar som var tvungen att sova hos dom för att katterna skulle slippa sova ensamma och som hade order om att åka hem till dom och gosa med katterna..

Självklart finns det personer som släpper ut sina katter vind för våg och som inte ser till att dom har någonstans att värma sig eller får vara ute i flera timmar i streck, men man får inte glömma att det finns många som låter sina katter gå ut (som inte hade haft katt om dom bara hade kunnat ha katten inomhus) och ändå bryr sig om katten som den familjemedlem den är!
Alla katter som är ute under vintern mår inte dåligt.

Jag som ägare ska självklart avgöra vad som är bäst för mitt djur men mina djur kommer fortsätta att visa vad dom själva vill. Vill dom ha en godbit ger jag kanske det. Är det bäst för dom att äta sånt dom inte är skapta att äta? Förmodligen inte.
Sen finns det en stor skillnad mellan bäst och säkrast.
Mina föräldrars katter mår nog bäst av att vara ute men skulle nog leva säkrast av att bara bo inne och speciellt om dom bara bodde i ett rum.. Med få smådelar som dom kan tugga i sig.. Vore det bäst för dom? Nej.

#24 Men då tar man ju ändå en medveten risk eftersom katterna kan gå vilse i kylan t.ex. Eller att dom är ute för länge i kylan. Eller att dom såklart skadas, och då med kylan så kan det gå illa fort.

Risken med kylan kanske skulle finnas även om man har rastgård om man låter katterna bestämma ändå. 

Så det är väl där problemet uppstår.

#25 du har en poäng som jag inte tror så många tänker på.

#25 När tar man inte en medveten risk när det kommer till djurägande..? Det är som sagt inte alltid vad som är säkrast och vad som är bäst går hand i hand. Det kan vara ganska stor skillnad.

Som #24 säger det är en medveten risk som tas.

Tror även det beror lite på hur mycket energi man är beredd på att lägga ned på sina katter, för en katt full med energi funkar som innekatt, men man måste lägga ned massor av tid på dem.

Jag tycker då att man har ett ansvar och en katt kan tex bli skrämd eller att det händer andra saker som gör att katten kommer bort och katten är inte skapt för detta klimat.

#27 Klart att det kan vara en stor skillnad på vad som är bäst eller säkrast, men det betyder inte att man behöver välja bara en av dom. 

Dessutom ser jag inte hur sveriges vinter är det bästa valet att släppa ut sin katt själv på. Självklart förstår jag att dom behöver aktivering för att må bra, och jag säger inget emot att dom ska få ut på vintern. Men speciellt på vintern tror jag man verkligen bör rasta dom på annat sätt än att släppa ut dom själva. 
Nu har jag den synen allmänt att katter inte ska gå själv, men speciellt på vintern.

För under vintern om katten går vilse så är det verkligen en stor risk. Det är tillräckligt illa om katten råkar ut för en olycka, men under vintern lär det verkligen göra skillnaden på liv eller död.

För kombinationen med att katter inte har konsekvenstänkande, att dom inte alltid hittar hem och att miljön är långt ifrån passande för våra katter under vintern, blir kanske inte så bra.

Och bara för att klargöra så ser jag förstås ofta till att det är bättre att ha en innekatt än en utekatt, men i alla lägen funkar inte det och då ska man vara glad över att katterna har ett kärleksfullt hem… om bara dom som är "helt perfekta" får ha katt så skulle 100 000 hemlösa katter vara en drömsiffra. Alla kan inte bo på 200kvm, ha en stor innätad trädgård och bara ge sin katt den finaste maten på marknaden. Jag var naiv nog att tro att det skulle kunna gå att uppnå tills jag insåg att även en omhändertagen stallkatt kan leva ett mycket bra liv.
Jag har levt på landet vid i ett stall där ägarna ansåg att katternas mat var möss och sorkar- inget annat- och det gör att man inser att ett kärleksfullt hem är så mycket bättre än inget hem alls! Hade jag behållt båda katterna som mina föräldrar nu har hade levt "säkert" inomhus, men de hade inte haft det ens hälften så bra. Jag hade inte kunnat erbjuda samma som dom erbjuder.

#30 Självklart är ett kärleksfullt hem bättre än inget alls. Men problemen försvinner ju inte för den delen.

#28 Har man dock inte valt att köpa en sådan energisk katt utan man fick den på köpet när man tog hand om ett gäng hemlösa katter och man redan har 2 illrar som aktiveras och man tar med detta energiknippe till en vän för att miljöberika och katten ändå inte tröttas ut (försökte klickerträna men katten hade svårt att koncentrera sig..) så hade jag inte så mycket val än att ge bort katten så den fick bli inne/utekatt istället. Antingen det eller att mina gamla och sjuka iller inte längre vågade sig fram då katten ville brottas med honom hela tiden eller att min pojkvän tog sitt pick och pack då han inte ville ha ett sådant energiknippe inne..
Kanske, i ett perfekt anpassat hem, hade han kunnat vara innekatt och trivas med det.. men inte nu.

Kanske bör jag nämna att mina föräldrars första katt (som också var en hittekatt- God bless them) levde ett liknande liv men under lite färre regler (var annorlunda kattsyn på 80talet) och lyckades komma upp i den angenäma åldern av 19 år.. :)

#31 Absolut inte. Men världen är ju inte svart och vit alla gånger ;)

#33 Och med det ville du ha sagt?

Tråden borde låsas känner jag.

jag har gått igenom den och den känns inte som om den håller sig till ämnet. det blir mer och mer en diskussion om annat. jag skapade denna tråd pga att jag fick nog och ville dela med mig av min upplevelse. och dessutom pga att jag vet att det är för vanligt att katter behandlas såhär. att katter släpps ut alternativt lämnas i sticket och sedan "glöms" bort och lider i det tysta. utan oss som gärna tar oss an dem så hade dem inte överlevt. och det var det jag ville ta upp.

jag ville inte att diskussionen skulle börja dra iväg och börja handla om annat. visst det håller sig till katter men det är också allt. vill man diskutera vidare så skapa då gärna en tråd om det ni vill diskutera.

ett sista förtydligande bara:

att jag började jämföra ägare och förälder berodde enbart på att folk skulle förstå att barn och katter innebär lika stort ansvar. att katten inte ska behandlas sämre än vad ett barn ska behandlas. det är min ståndpunkt.

Lås tråden är ni snälla.

#35 Skicka till Sajtvärd eller Medarbetare och be dem :)

Och min åsikt är fortfarande att det är skillnad på att vara förälder och kattägare ;)

"Folk ska förstå att det är samma ansvar.." det är din åsikt, och du kan ju inte dra allt folk över samma kam.

Eller.. En katt ska inte få gå ut, då ska barn heller inte göra det? Ska barn hållas inomhus ända till vuxen ålder? För barn, de kan minsann råka illa ut utomhus! ;)

Barn äter vid matbordet, katten oftast på golvet.. De behandlas alltså sämre än barn. Jag tycker att barn-kattjämförelse är löjlig, men det är jag det!

#34 Att det inte bara finns perfekta kattägare och kattägare som skiter fullständigt i sina katter. Gråskalan är stoooor.

#35 Tråkigt när yttrandefriheten slutar i en låst tråd. Kan du inte bara be alla som avviker från ämnet (mig inklusive kanske?) att hålla sig till det tråden handlade om?
Det är lätt att det blir lite tyck som mig eller gör som jag annars låser vi tråden och avslutar diskussionen och det är ju tråkigt på ett diskussionsforum :)
Nu menar jag inte att du tänker så men jag har sett det förr på forum om man låser trådar för minsta lilla avstickare :)

#38 jaha okej. Det var svårt att veta vad du menade då jag inte upplevde att någon av oss pratade om att det var "svart eller vitt".

Dessutom så blir det väldigt lätt en ute/innekattdiskussion när inlägget börjar med katter som är utomhus, bortglömda och ansvarslösa ägare..

#37 Tycker att din jämförelse mellan ute katter och att låta barn vara ute är ganska löjlig..

#41  ja, du ser! Vi får (och ska) tycka och tänka olika, inget fel med det!

#41 Jag tror att det var själva poängen ;)

#42 Det håller jag däremot med om! :)

#43  Poängen? Menar du att min jämförelse skulle vara löjligt med flit, att det skulle vara poängen?

#44 

#43 Läs #37 igen.. Tror du missuppfattade lite.. :)

Helt ärligt så bör man väl undvika att jämföra katter med barn även om ansvaret till stora delar är väldigt lika. Jag förstår dock poängen #35 ville få fram, och det tror jag nog i alla fall dom flesta förstod.

För ska man ens kunna jämföra barn med katter så är det väldigt små barn man måste jämföra med. Men inte ens då funkar det pefekt.

Så allmänt bör man undvika den jämförelsen helt

#45 Att jämförelsen inte riktigt går att göra mellan en kattägare och en förälder. Det blir löjligt.. Du skriver själv att det är löjligt!..
Nä, nu tror jag att ni är trötta här inne! Jeeeeees

#47  Du svarade "tror att det var det som var poängen", inlägg #41 som svarade på mitt inlägg #37 med att min jämförelse var löljlig.

Alltså tolkas det som att det var det som var poängen att min jämförelse var löjlig.. hänger du med?

#48  TS skrev faktiskt "att folk skulle förstå att barn och katter innebär lika stort ansvar. att katten inte ska behandlas sämre än vad ett barn ska behandlas." Det är svårt att misstolka..

För övrigt.. har "poängen" blivit det nya inne-ordet här på sajten?

#50 Kanske har jag missuppfattat något, eller så missuppfattar du mig :S
Just nu tänker jag inte ödsla mer energi på att reda ut det.. Folk hugger på minsta bete här inne
Kom igen nu! Gruppkraaaam :D

#51   Ja, då vet jag inte vad du menade.. men att folk hugger på minsta lilla det är både på gott och ont tycker jag. Har man skrivit något så kan det ju vara bra att man förklarar eller helt enkelt står för sin åsikt. Lätt som en plätt!

Och vad gäller det sista.. Näää vet du va!

#50 Ja det är svårt att misstolka.

Eller så är det bara ett ord som passar in för att få fram poängen

Nämen helt ärligt så behöver man ju inte störa sig på ord. Då kanske man ska starta en annan tråd om det och diskutera vilka ord som passar bättre.

#53  Det var bara en fråga om det var ett nytt inne-ord? Precis som seriöst och typ är, nuförtiden.. Och om jag nu skulle vilja störa mig på ord så gör jag det..

Knappast man behöver starta en tråd om, det var inte det som var poängen..

#54 Det kanske är bäst att inte vara OT i varje tråd genom att störa sig på ord.