Min först tanke är om han var så hemma hos tidigare ägaren? bodde han med fler katter? Han kanske är ensam. När vi skaffade våran första huskatt skrek han också mot väggen och blev"rädd" för ingenting. 
Kanske kan han behöva en kompis?

 Min första tanke blir har din katt kanske ont någonstans ?

Jag reagerar på att han skriker till och blir anfådd, det tycker jag är ett tecken på smärta.  Han är väl kastrerad så det inte är hormoner som spökar.

#1 Tidigare bodde han med flera katter, kom överrens med vissa och gick sämre med andra. När din katt skrek mot väggen och blev "rädd" för ingenting, löste det sig när ni skaffade en kompis till honom? Bör man skaffa en hane eller en hona?

#2 Har samma funderingar som du, att han kanske har ont någonstans, men veterinären hittade inget fel på honom. När han skriker till då han börjar rusa fram och tillbaka, låter det mer som att han blir rädd. Han blir anfådd ibland, händer inte allt för ofta. Han påminner om en hund när det sker, tungan hänger ut en aning och han andas fort. Ser även detta ibland när han är ute och när han åker bil.

Jo han är kastrerad, men jag undrade om det kan ha något med saken att göra, för jag har läst att det kan ta månader innan katten fått det "lugn", de får efter de blivit kastrerade.

#3 jo vi skaffade en kompis och han blev mycket gladare och ej "rädd" för ingenting. Eftersom han är kastrerad borde det inte göra något om ni skaffar en hona eller hane.

prova lyfta och vända och vrida på honom trots protester, tänkte om Ni kanske hittar någonstans han har ont även om inte veterinären gjort det.

 Har själv "känt igenom" katten och han verkar inte ha ont någonstans. Har märkt att han verkar mer nöjd på dagtid, det är oftast på kvällen han blir orolig och verkar rädd. Att katter får busryck är ju vanligt, men det känns som om det ligger något mer bakom. Det är nog så att han behöver en kompis, pojken min. Hade inte planer på att skaffa mer än en katt, men jag vill ju att han ska få ett lyckligt liv hos mig. Tror ni att det är bäst med en kattunge, eller en vuxen katt?

 En kattunge av samma ras skulle jag satsa på eller varför inte en avelshona som gjort sitt, din uppfödare av rasen kanske har en pensionär.

Det är inte magen som krånglar på din kisse, en raggdoll har ju massa päls och han kanske har problem med hårbollar i magen, kanske lite långsökt men man kan ha det i tankarna

En röntgen kanske kan vara på plats? Kolla mage och organ.

Det jag kommer att tänka på när du beskriver hur han blir anfådd och flämtar är hjärtfel. En jourkatt jag hade förra sommaren blev väldigt anfådd så fort man busade med honom i mer än några få minuter.

En annan kisse jag träffade, en halvskygg och nervös ungkatt, blev helt loj och extremt anfådd och låg bara och flämtade stundvis. Henne åkte jag akut med till Strömsholm, men fick åka hem med tom bur eftersom kissen hade 3 gånger så stort hjärta som normalt, vilket måste ha varit extremt jobbigt för henne och inte kunde göras något åt.

Därför är det kanske läge att röntga, för att utesluta något sådant?

Din kisse kanske aldrig riktigt har "landat" hemma hos dig, där det bor en människa han inte kände (och kanske fortfarande inte riktigt känner) och utan någon kattkompis som säger att läget är lugnt.

En tanke är att du kan höra med uppfödaren/förre hemmet om du kan låna hem en av de katter han gillade, bara för några veckor, för att se om han kan slappna av när han får en stabil kompis?

Om inte Feliway funkar så finns ett avstressande fodertillskott, Zylkené. Kolla upp det, det är många som är mycket nöjda med det! 

Och ja, det låter som om han bokstavligt talas ser spöken - läskigt för dig att bara stå där utan att se detta hemska som kissen verkar se!

Hjärta och njurar är undersökta för mindre än ett år sedan, han har bra avföring och äter bra. Fysiskt verkar han vara helt frisk, det anfådda ser ut att komma av att han blir ivrig/rädd. Han flämtar även fort av värmen och som sagt i transportburen när han åker bil.

Att se honom följa "något" med blicken och sedan skrämt spring därifrån, eller jama mot något (precis som när han pratar med mig) är lite skrämmande.

Hur va din kisse hos uppfödaren/ före detta hemmet, va han orolig där ?

Va han rädd/orolig tillsammans med syskon, eller har han blivit ängslig som ensamkatt.  

kan han längta på kvällarna, eftersom du upplever honom räddare/oroligare då

Jag har en katt som verkar vara mörkrädd. Han springer runt och ylar i huset när vi släckt ner på kvällen. Han verkar också se saker som vi inte ser. Tror att sådant är fullt möjligt.

#9 Tidigare ägaren sa inget om att han var orolig och nervös av sig, men jag såg redan när jag hämtade honom att han var något blyg. Tycker dock att han under tiden han bott hos mig blivit betydigt mer tillbakadragen och orolig. Har tänkt att det med tiden skulle vända, att han så småning om skulle se att det är ett tryggt hem. Han blir glad av att se mig komma hem och tyr sig stundvis till mig, men andra människor backar ha för och han verkar inte alls tycka om barn (blir rädd och gömmer sig). Ibland ser det ut som att han letar, som om han söker någon att leka med.

Tror ni att en kattkompis skulle ge honom en trygghet? Självklart så väntar jag mig inte ett mirakel där allting fixar sig direkt, förstår att det kommer att ta tid. Men tror ni att en kattkompis skulle hjälpa honom att trivas och må bra hos mig. Är det kanske så att min kärlek och omsorg inte riktigt räcker för att ha ska må bra och att jag får ta till "förstärkning"? Vill bara ge honom ett så bra liv som möjligt.

Är dock lite orolig för att det ska bli bråk… Hur är era erfarenheter?

Jag tror, utifrån det du berättar, att en kattkompis skulle göra honom gott. Han får en likasinnad av samma sort som sysselsätter honom och får honom på andra tankar - han blir inte understimulerad och har annat för sig än att leta spöken.

Kontakta tidigare ägaren för att kolla vad för typ av kattkompis han trivdes bäst med, och vilka han inte funkade ihop med, för att göra bästa möjliga matchning. En kattunge är ofta lättare att introducera eftersom den inte utger någon vidare konkurrens, men av egna erfarenheter så rekomenderar jag att även kika efter en passande trygg vuxen katt som (efter att de accepterat varandra) är en mer stabil trygghetskälla. En kattunge som ser och lär av sin nya "storebror" kanske tar efter hans beteende.

Tack till Er alla för alla goda råd och idéer, blir nog inom kort en till kisse i huset . Hur har ni som skaffat mer än en katt upplevt ev. förändring hos katten som fanns hos er först? Bör man ha dem separerade i början?

#13 Härligt :)

Hmm, det beror så mycket på…

Mina egna katter kan jag släppa ihop med nya katter (om det är undergivna katter) redan med en gång, även om de avskyr det :P En främmande katt utomhus är en inkräktare som ska attackeras, men en en främmande katt inomhus är bara "nåt som matte har släpat hem…." Det är fräs och morr i ett par veckor, sen är det lugnt. Mina katter håller sig då utomhus mycket och de är besvärade när de är inne, men de vänjer sig. Senast hade jag jourkatter (ungkatter) hemma i 3-4 månader, och sista tiden hade de vant sig väldigt bra tillsammans och kunde tillochmed leka ihop (vilket mina grabbar INTE gör annars! Leker gör man nästan bara ensam med matte, och med möss utomhus!)

Men det kan helt klart vara av fördel att ha dem åtskilda i början.

En bekant brukar rekomendera att man ska ta det mycket långsamt:

Ha dem i olika rum. Kela med en i taget så att de känner varandras dofter på dig, och byt även filtar mellan katterna så att de vänjer sig med varandras dofter. Skaffa/tillverka senare en nätdörr så att katterna får träffas utan att kunna röra varandra. När de vant sig vid att den andra finns där så kan du släppa ihop dem. Bjud då på favoritmaten ett par meter i sär, och beröm dem massor. Likadant med lek. Ha dem bara tillsammans stundvis i taget så att de får vara ifred ibland också. Framförallt på natten. Om din kisse sover med dig i sängen, så stäng ut den andra katten. Annars tvärt om.

Ta allt precis så långsamt som de verkar behöva det! I vissa fall tar det flera veckor innan de accepterar varandra, medans de i andra fall blir bästisar från första stund.

Lycka till, och ¨håll vääääldigt gärna tråden uppdaterad 

Justja: Morr, fräs och snytingar hör till, de måste få göra upp rangen. Så absolut inget skäll när sånt händer - närvaron av den andra katten ska vara positiv! Så avled istället deras uppmärksamhet med lek eller godsaker.