Om man resonerade som du ang älskandet så skulle ingen ha mer än ett barn. Du kan inte mäta kärlek och varje katt kommer att bli älskad.

Att din katt biter dig i fötterna är inte något litet kul bus. Det är en signal om att hon är understimulerad. Hennes beteende med att inte ligga i din säng när 12-åringen ligger där är ett tecken på att det är han som bestämmer i den lilla kolonin och hon beter sig med avvikande, precis som en katt ska göra, för att det inte ska uppstå konflikt. Hon är m a o kattsocial. Mitt råd är att skaffa en annan katt i ungefär motsvarande ålder, men ffa med ett temperament som liknar hennes. Om hon vill busa massor, skaffa inte en soffpotatis. Och glöm inte att det måste 'klicka' mellan dig och den nya katten. Du ska inte försöka hitta en katt som primärt passar din lilla prinsessa. Du och den nya katten måste ha kemi. Då kommer det att gå alldeles utmärkt. Dina farhågor visar att du funderar över pro's and con's i förändringen. Det är positivt och jag tycker du känns som en klok person.

Kontakta gärna ett katthem i din hemort för att skaffa kompisen. Då kan du få hjälp att hitta rätt familjemedlem för er båda.

#1 Tror det är svårt att älska alla lika mycket. Precis som med barn, har man 3 barn tror jag det är svårt att älska dom lika mycket. Hoppas verkligen att det inte är så men.

Hon kan inte vara understimulerad, det känns konstigt om hon är det.
Hon har stort klösträd, massor leksaker, jag leker med henne varje dag mycket, hon är ute på balkongen där hon jaga flugor, springer runt, kollar mm.
Hon träffar katten hos mamma ibland, hundar ibland som hon leker med, hon följer med hem till mamma som bor i hus.
Hon sitter ju inte bara instängd i en lägenhet utan saker, så känns konstigt om hon är understimulerad faktiskt. Men du har kanske rätt.
Du har inte tips på något som skulle kunna få bort hennes understimulans?
Att skaffa en till katt är ju ett stort steg så kommer ju ta ett tag.

Aldrig haft en katt som är som hon. De katter jag haft under min uppväxt har varit lugna och snälla. Så lite annorlunda med en sånhär katt.

Men om hon får en kompis som också är busig, jagar dom inte upp varandra så allt blir galet?
Är rädd att få en till som henne, med detta bitandet och rivandet.
Är rädd för henne ibland då man kan sitta helt still och kolla på tv och hon bara hoppar på en och biter mig, man får knappt bort henne. Och det gör sjukt ont.

Är det inte konstigt om hon låter gamlingen bestämma i hennes hem?

Finns det katter som vill vara själva? Eller mår dom bäst med en kompis alltid?
Gamla katten trivs bäst själv verkar det som, men kanske är för han är så gammal och bara sover.

Ska ta och kolla med något katthem i närheten. Har man tur kanske det finns möjlighet och lämna tillbaka ifall det verkligen inte skulle funka. (lämna tillbaka låter dumt, men tror du förstår)
Man har ju tyvärr en skräckbild i huvudet med hur mycket katter kan bråka.

Tack, värmer att du säger det.

Kärlek kan inte mätas. Den ser olika ut, men det är inte en kvantitativ fråga.

Visst är det bra med leksaker och klätterträd, men det är inte så kul att leka själv. Därför tror jag hon är understimulerad. Speciellt som du skriver att hon hoppar på dig när du sitter still och ser på TV. Det är då hon behöver brottas och busa som unga katter gör.

Att hon låter en äldre katt bestämma även i hennes hem är inte konstigt. Katternas hierarki fungerar så att äldst ska åtnjuta störst respekt i kraft av visdom och ålder. Din kisse är smart och vet hur det sociala umgänget ska gå till. Därmed slipper hon åka på stryk för dåligt uppförande.

Alla katter har, precis som en människa, olika temperament. Den här unga damen har mycket temperament och energi i jämförelse med din första katt. Att skaffa en andra katt är egentligen inte ett stort steg. Det kommer att förenkla livet högst avsevärt för såväl katt som dig. Du kommer att behöva köpa dubbelt så mycket mat och sand, men din arbetsbörda som kattägare kommer att halveras eftersom mycket av det du måste jobba med är att leka och stimulera katten. Det kommer de att fixa på egen tass och du blir gospunkten i tillvaron.

Hör dig för med olika katthem i din region om hur de arbetar. Säkert hittar du något som kan hjälpa dig. Om det är ett seriöst katthem så kommer de även att ta tillbaka den katt du köper om det mot förmodan skulle visa sig att det inte fungerar. Att din katt skulle vilja vara ensamkatt tycker jag motsäger sig i det du berättar hur hon agerar med andra katter och med hundar.

Lycka till med utökandet av din familj!

Ah, coolt! Trodde hon var feg eller något som inte visade att detta var hennes hem. Trodde det gick till så ^^

Kan hon bli lugnare tror du? Med åldern liksom.
Eller kommer hon alltid vara en katt med så mycket energi?
Hon är så olik sig från dag till dag. Vissa dagar hoppar hon på en, vissa dagar vill hon bara mysa och vissa dagar springer hon runt som en idiot och hoppar upp på hyllor, akvarium, soffa, säng, osv.

Hon har dock blivit lite lugnare känns det som.
Innan bet hon mig varje dag, tog bak öronen och såg arg ut eller sådär du vet.
Nu händer det inte lika ofta.
Jag trodde det berodde på att hon fick vara ute på balkongen mer, att det tog energi att få frisk luft, spana på allt, lukta på grejer och sådär.
På vintern kunde hon bara vara ute två rundor om dagen, en halv timme typ för det blir ju himla kallt att ha öppet.
Och hennes mer lugna sätt kom nu när det började vår värme ute och hon var ute mer.
Kan ju dock vara att hon fyllde 3 eller något också :P haha.
Är inte så bra på katter på det sättet, veta vad saker har att göra med.
Sköter henne bra såklart, tycker jag har gett henne ett underbart hem. Kanske skulle varit bättre om hon fick vara ute men ah.

Tycker det är ett stort steg med en katt till då jag alltid har drömt om att ha en fin raskatt. Drömt om att föda upp också. (Ligger såklart långt in i framtiden än, men drömmen finns där. Och inte ens säkert att jag klarar av att lära mig allt man behöver för att göra en sån grej, så inte ens säkert att jag kommer göra det. Så du får absolut inte tro att jag tänkte börja föda upp katten hur som helst ;P)
Så frågan är om man ska spara pengar och köpa en sån katt jag vill ha eller ta en vanlig kisse från ett katthem.
Förhoppningsvis lever dom ju himla länge, så det känns som att jag måste tänka framåt.
Om jag tänker 7 år framåt, då kanske jag vill ha två fina katter och föda upp. Men då har jag ju redan min katt + kompisen till henne.
Är dålig på att förklara, men du förstår hur jag menar?
Skulle aldrig ha hjärta att sälja/ge bort för min dröm ska gå i uppfyllelse, men köper jag en kattunge så tar det kanske 17 år innan jag kan skaffa två renrasiga.

Så för mig är det ett stort steg. Jag vet inte om jag ska lägga ut så mycket pengar på att köpa en katt jag velat ha i många år eller bara tänka på min katt och ge henne en kompis.

Du har nog rätt. :) Hon verkar ju gilla gamla katten och sin hund kompis.
Hunden är himla hoppig och busig, efter ett tag blir hon trött och kan slå till honom med tassen. Så då går han iväg och nosar runt och kollar liksom, då springer hon efter och kollar vad han gör, smyger på honom och hoppar fram sådär framför honom.

Galet hur olika katter ändå är.
Älskar katten som bor hos mamma, men han sover och äter bara.
Min katt har verkligen personlighet känns det som. Det där med att möta en vid dörren och så varje gång man kommer hem istället för att ligga kvar och sova. Himla gulligt tycker jag och man känner sig lite uppskattad och saknad ^^ haha.

Om hon fyllt 3 och fortfarande är jättelekfull så kommer hon säkert fortsätta att vara en lekfull misse. Hon är ju på väg att bli riktigt fullvuxen nu.

Att föda upp katter kräver massor av kunskap för att det ska bli bra. Och en rejält stabil ekonomi. Varför inte skaffa en lekkompis nu medan du sätter dig in i allt som en kvalificerad uppfödare ska kunna. Samtidigt kan du ju börja lägga undan pengar för att skaffa en bra avelskatt och för att ha råd med alla de tester man ska göra på båda föräldrarna. Om man läser trådarna här inne krävs det ett välfyllt bankkonto innan man tar sin första kull.

Om du tycker att två katter är 'mycket' så ska du nog ompröva tanken på att starta uppfödning. Då ska du ha en fertil hane hemma som ska betecka honan och det tar säkert inte bara någon timme…….. Sedan kommer du ha ett gäng kattungar som kommmer göra sitt bästa för att klättra i gardinerna. Prata med framgångsrika uppfödare på utställningar så får du en uppfattning om vad som krävs och hur mycket arbete det är med en seriös uppfödning.

Jag har inte läst hela ditt inlägg eller några kommentarer, men utgår från att hon är 3 år och en lekfull misse.

Mitt tips till dig är att du skaffar antingen en äldre (kastrerad) hane, eller en kattunge med samma kön som din misse.

Med tanke på att du säger att du är borta mycket och vill ha en lekkamrat till din katt, så tänker jag att du ska välja en katt som inte är så beroende av dig, eller människor över huvudtaget, för att då kommer det att vara 2 katter hemma hos dig som sitter och väntar på att du ska komma hem, om du förstår hur jag tänker!

#5 Tycker inte det är för mycket med två katter, men om jag har två och sen vill föda upp så blir det två till vuxna katter, vilket känns mycket då, speciellt om man bor i lägenhet. Vilket inte alls skulle gå kanske.

Men som sagt, det är bara en dröm sen jag var liten.
När jag väl sätter mig och läser runt hur allt går till, vad det kostar, vad man måste tänka på mm så kanske lusten försvinner helt.
Har just nu ingen aning alls vad man ska göra.
Och jag är inge vidare smart när det gäller lagar, försäkringar och sånt där så kanske inte ens går in i min skalle. :P

Men då satsar jag på en kattkompis till min lilla sessa.
Bara för man har en dröm behöver det såklart inte hända nu ju. Är ju bara 22år, kanske blir något jag sysslar med först när jag är 60 ;) haha.
Tror drömmen kom dit bara för jag hade kattungar när jag var liten. Min första katt (mamman till den gamla 12åringen), fick några kullar. Tyvärr var man ju inte lika insatt att man ska kastrera, så hon gick på ppiller, rymde någon gång och kom hem och hade bebisar i magen.
Alla kattungar blev sålda och fick fina hem, så även fast det var allt annat än genomtänkt så gick det bra. Många tror att man dränker katterna eller något för det är svårt att sälja vanliga kattungar ofta, himla rädd att någon ska tro vi gjorde något sånt.
Inte så smart grej att inte kastrera henne men haft en underbar barndom med att fått ha såna små :)
Men som sagt, kanske inte är något som intresserar en nu. Kanske bara minnena hur det var som håller en dröm kvar där. Vilket jag såklart tar reda på innan jag ens börjar tänka tanken mer.

Hur som, en kattkompis då.
Är det bara att då hitta en vanlig katt på katthem som passar eller skulle jag kunna köpa en renrasig som jag vill ha?
Vill göra det bästa för min katt. Så är en vanlig "bondkatt" det bästa är det självklart det som blir, men finns vissa raser jag gillar som jag skulle vilja ha.

#6 Nejnej, sa att jag får dåligt samvete dom få gånger jag är borta en heldag.
Händer max 3 gånger i månaden att jag är borta 07:00-16:00. Oftast är jag bara borta 3-4 timmar sen hemma igen.
Dock när jag får jobb lär det ju bli mer.

Men förstår precis vad du menar! :)
Är ju tänkt att hon ska få någon att leka med, att jag inte ska behöva ha dåligt samvete om jag lämnar henne en heldag.
Vill inte hon ska känna sig ensam och en katt kan ju ge henne en annan sorts kärlek som jag inte kan.

#7 Jag tycker att du tänker helt rätt, förstår inte varför du frågar här när du är så klok redan 😉

Har du redan börjat kika på katter eller har du lagt det på hyllan en stund? Vad har du funderat på? Blocket (omplacering därifrån menar jag), katthem, renras? 🙂

#8 haha tack ;P Nervös att dom inte ska gå ihop ^^ Därför jag frågar här antar jag.

Jag har kollat runt lite på blocket bara för att se lite.
Vill ha en renrasig, står mellan några olika.
Men samtidigt funderar jag lite på en katt från ett katthem ^^

#9 Tänk på att när du tar hem katten att du inte gör en sån stor grej av det. Skärma av halva bostaden med kompostgaller om du är rädd att de ska ryka ihop, men låt de nosa på varandra och håll ett öga på dem, men på avstånd.

Trots att de kanske fräser på varandra och "slår" varandra i ansiktet (för att testa varandra som vissa katter gör ibland, om du förstår vad jag menar), låt det vara 🙂

Så länge de inte bråkar så att tussar och blod flyger överallt så finns det ingen anledning att lägga sig i. Det brukar ta 1-1½ vecka innan två nyintroducerade katter börjar acceptera varandras sällskap.

När man introducerar två katter för varandra för första gången och de börjar fräsa så är det ofta att ägaren, som är i närheten, brukar säga typ "Nisse, sluta nuuu", och antingen sitta och klappa eller separera på dem så fort de fräser och morrar åt varandra.

Jag brukar ha en tumregel när katter ska introduceras: No Touch, No Talk, sålänge de inte bråkar till döden med varandra! (lite wannabe Cesar Millan haha)

Den katten som redan bott i bostaden längre än den nya katten får redan så mycket att ta in med den nya katten, så det är bättre att låta dem hantera det själva, än att man sitter där med godis och allt fuffens. 

Man kan nästa jämföra det med att en person tar itu med sin fobi - den behöver hantera känslorna själv, tills den vågar ta steget själv och möta sin fobi 🙂

#9 Inte rädd för att dom ska ryka ihop utan bara att dom inte funkar.
Att min katt blir skygg, slutar sova hos mig i sängen som hon gör när jag är kattvakt åt katten som bor hos mamma.

Så bäst är bara att komma hem med nya katten, öppna buren, låta den gå ut själv och sätta sig och kolla tv eller något? Sen låta dom tassa runt och sköta allt själva sålänge man inte hör att dom verkligen bråkar?

För väsa åt varandra lär dom ju göra, antagligen burra upp sig också, antagligen slå till varandra med tassen.

Inte sitta hos dom på golvet? Inte klappa?
Bara låta allt vara tills dom kommer till mig? Och bara gå emellan om det blir riktigt bråk då som sagt ?

Bör man stänga in min katt på toa och låta den nya gå runt i lägenheten själv lite eller bara köra rätt på?

Tror du det funkar med en 12 veckors kattunge?
Hon är som sagt 3 år, blev det i april och kastrerad (Om man nu säger kastrerad till honor eller ej, alla säger olika:P)

#11 Ja, det du säger låter jättebra.

Jag tror dock att det är bäst att du sätter transportburen (eller vad katten nu kommer hem i) med nya katten och håll den stängd, ropa på missen som du redan har (eller om hon redan kommer när du öppnar dörren så är ju det bra) och låt de nosa på varandra genom transportbursluckan. Sedan kanske 3-4 minuter senare, om allt är coolt (inga försök att attackera eller morr, fräs går bra men morr är ajaj!), då kan du öppna luckan och låta kattungen gå ut självmant.

Du kan sätta dig på avstånd så att du kan se dem, och var redo att ingripa om någonting händer. 🙂

Jag har lärt mig att (på honor) kastrera betyder att hela livmodern är borttagen, men sterilisera är bara när äggledarna är avklippta/äggstockarna är borttagna. Vet inte riktigt om de bara klipper av ledarna eller tar bort äggstockarna, men ja 😛

12 veckor går nog bra, men om kattungen är liten för sin storlek så skulle det ju vara bättre om du kunde vänta till 13-14 veckor, så att den växt på sig lite. 

Eller så får du helt enkelt sätta upp kompostgaller om kattungen är liten och du märker en risk att katten du redan har är lite opålitlig, så att säga.

#7 Jag är volontär på ett hyggligt stort katthem. Mitt råd till dem som kommer till oss är att skaffa en katt som varken är allt för mycket yngre eller äldre och gärna med ungefär samma temperament. Fördelarna med att skaffa katt via katthem är att man kan få mycket råd både inför och efter köpet. Det finns ett stort antal katter man kan träffa innan man bestämmer sig. De är kastrerade, vaccinerade och id-märkta från början. Jag gör nu i jämförelse med om du köper huskatt från en privatperson. Stöd och råd får man helt säkert från seriösa raskattuppfödare också.

Visst kan du skaffa en renrasig kompis till din kisse, men då kanske du ska göra det ganska snart så hon inte blir för gammal när hon ska börja fostra sin kompis. Det är alltid bra för en kattunge att få leva litet längre med sin mamma än vad lagen föreskriver som tidigaste ålder man får sära mor/unge.

Jag är inte superinsatt i avel, men att själv äga både hane och hona undrar jag om det är den allra smartaste idén. Man ska akta sig för att skapa för många kullar med samma föräldrar. Risken ökar ju att det på sikt blir katter med samma genetiska uppsättning som kommer att paras.

#12 Tack för alla svar :)
Ska tänka på det när den nya kommer ^^

Dum tanke, men det är inte så stor chans att min katt dödar kattungen?
Alltså så himla illa är väl ovanligt att det går?
Det jag är rädd för antar jag..

#14 Jag har aldrig hört talas om att en katt dödat en 12 veckor eller äldre kattunge för att den inte skulle vilja ha sällskap. Det sägs att fertila hanar kan döda nya ungar för att få honan i brunst, men han har nog fått stå på lur till dess honan försvunnit för att äta om det ska lyckas. De brukar försvinna när de åkt på en rejäl omgång stryki av mammakatt som försvarar sina små. Även om hanen bara ville titta. Det finns hankatter med mycket omvårdnad i sig.

#14 Är din katt kastrerad så är det inte så stor chans att den är territoriell, sen brukar väl inte katthonor vara så territoriella, det är väl mest hanar?… Jag vet inte så mycket ang det tyvärr 😐

#13 Ah okej.
Katthem är kanske bäst då. Får försöka ta ett beslut snart om hur jag vill.
Vet inte direkt varför jag vill ha en raskatt, vissa är så himla fina bara. Men finns ju fina vanliga också :)
Och blir ju himla stor skillnad på kostnaden också.

Jaha okej, trodde faktiskt dom flesta hade båda katterna ^^
Eller jag har kollat någon gång på några sidor med uppfödare och där har dom haft både mamman och pappan.
Men ah, några år framåt innan jag lär tänka seriöst på det ens.

#16 Alltid fått för mig att honor är mer hemska än hanar :P Men jag vet inte riktigt jag heller :P

#15 Inget jag behöver oroa mig för jättemycket då. :)

Tusen tack för er hjälp båda två! :)
Nu blir det att fundera vad jag vill ha för katt bara.

#17 Du låter som en riktigt förnuftig kattägare och blivande uppfödare. Som sagt, jag är inte jätteinsatt i avel så gå på utställningar och prata med många uppfödare så får du säkert både kloka råd och en god uppfattning om du verkligen vill ge dig på det.

#17 Det finns säkert en katt på katthemmet som liknar en raskatt du är intresserad av. Självklart ska man inte gå efter utseendet men pusselbitarna kanske faller på plats 😉

#19 Tack så jättemycket :)
Får ta och göra det. Aldrig varit på utställning ens faktiskt så skulle vara intressant bara det.

#20 Ja, kanske ^^
Inte läst så mycket om de raser jag vill ha utan är ju bara utseendet som lockar ^^

#22 Jo det kan jag förstå, vissa är ju helt oemotståndliga 🙂

Lycka till med ditt kattval 😃