Om de hjälper till så mycket med de hemlösa katterna kunde inte något katthem placera om deras då?

Detta var innan dom började hjälpa hemlösa katter.

Låter ju fruktansvärt! 😮 Skulle aldrig ske här hemma! 😭

Jag är allergisk mot katter, en del födoämnen, pälsdjur i allmänhet, kvalster, nötter, pollen, osv. Mina jobbigaste allergier som gör att jag blir sängliggandes utan antihistamin är kvalster, pollen och katter. När jag blev allergisk mot katter i yngre tonåren fick min katt omplaceras till en släkting som såg till att hon kastrerades och fick ett gott liv inomhus när hon sen bodde hos dem. För bara ett år sedan när jag hade levt på antihistamin i några år så bestämde jag mig för att köpa en perser, MEN innan jag köpte den såg jag till att ta en seriös konversation med mina föräldrar och bror för att veta om de kunde ta hand om katten ifall jag skulle bli akut sjuk av min allergi någon gång i framtiden. De tyckte att de kunde ta på sig det ansvaret och de gör fortfarande det. Så pass mycket att nu när jag ska flytta till nya bostadsrätten med katterna så vill de att jag ska lämna katterna kvar hos de för att alla i familjen blivit så fästa vid dem. Så fortfarande har jag stöd från massa håll, inte bara min familj, ifall mina katter skulle behöva omplaceras. Men hittills har det funkat fint och jag skulle aldrig kunna tänka mig att avliva dem för att någon i min närhet fått allergi. 

Kan tänka mig att vissa skulle tycka att det var ansvarslöst eller galet av mig att skaffa katt när jag är allergisk mot dem, men jag tog beslutet väldigt seriöst och har tagit hänsyn till eventuella problem som kan uppstå.

Jag vet människor som  blivit allergiska som placerat sina katter på katthem och betalat för vistelsen där tills ett lämpligt omplaceringshem dykt upp.

Allergi emot katter är farligt och kan vara livshotande och inget man ska ta lätt på!

Har själv en katt här som skulle avlivas pga allergi som jag tog över, ägaren hade provat blocket för ett skam pris (100 kr/katt) och pratat med flera katthem runt om, INGEN kunde/ville ta emot 2 vuxna huskatter på 3 och 1 år gamla, i såna fall har man inga val tyvärr.

Nu fick dessa 2 katter leva, 1 hos mig och 1 hos min kompis på landet.

#6 Man har alltid ett val - skippa att inleda en relation med någon som är allergisk mot dina familjemedlemmar.

#7 ja för sann kärlek växer ju på träd och är lätt att styra över -_-'

#8 För dig kanske det inte är en självklarhet att sätta djuren före en möjlig partner, andra resonerar kanske inte på samma sätt?
Min man har varit medveten om det sedan dag 1 att djuren är dem som alltid kommer att vara högst prioriterade och inte gör det att jag älskar min man mindre, däremot så är han en vuxen människa som är fullt kapabel att ta hand om sig själv, det är inte mina djur. Så nej, sann kärlek går kanske inte att styra över men det går att lösa om man bara vill utan att det ska behöva gå ut över djur som inte valt sin familj.

Folk får väl göra som de vill med sina djur så länge de inte lider. Jag tycker det är hemskt med folk som spyr galla över andra som tar hand om sina djur, men inte på det sätt som de själva vill. En avlivning hos vet eller en kunnig person gör inte så att katten lider. Det är vi själva som gör det. Jag skulle avliva mina istället för att sälja dom hit och dit på blocket. Det finns så många oseriösa människor, så jag skulle aldrig ta minsta risk att de skulle hamna i fel händer. Detta gäller för alla djur, jag gör ingen skillnad på små gnagare, hästar eller andra husdjur. 

Vi förmänskligar ofta husdjuren och är otroligt själviska. Sen förminskar folk också andras allergier. Bara för att man själv klarar det och det, så  gör inte alla det. Och man ska inte stoppa i sig en massa mediciner bara för att. Astma och annat kan utvecklas.

#10 Det är klart att man inte ska ta lätt på allergier, det är ett jobbigt tillstånd och speciellt om man redan har astma också och det i kombination kan ju vara dödligt i värsta fall, speciellt om man inte har kontrollerad medicinering. Jag skulle absolut inte råda en allergiker mot katter att skaffa katter.

Men det jag däremot tycker att folk ska göra är att innan de köper katt så borde de tänka på vem som ska ta hand om dessa ifall man dör, eller om man själv eller ens barn/partner skulle få kattallergi. Det anser jag borde vara en skyldighet för alla djurägare att ordna innan de skaffar ett djur, för det är ju ett liv det handlar om. Och gör man det för sina egna barn, dvs att man ordnar legalt vem eller vilka som ska ta hand om ens barn om man dör, vilket jag hoppas att alla föräldrar gör så ska det inte vara så svårt att göra samma sak för sina djur.

Att jämföra katter (husdjur) med barn är bara så dumt..

Men visst ska man tänka efter innan man köper katt! Detsamma gäller de som vill föda upp katter fast det finns många i samma ras. Sen när de gjort sitt i aveln, då skjutsas de vidare för att de gjort sitt inom aveln och då har man ingen nytta av dom längre. Men det hör till en helt annan diskussion. :)

Förresten, lite OT, men det är synd att det inte finns "ogilla"-knappar. Gilla går bra, men man kan ogilla fast det inte finns fog för anmälan. Lite synd faktiskt. Då ser man inte hur många som faktiskt inte gillar inlägg, inte har samma åsikt. Jag hade ogillat ts inlägg direkt! ;)

#9 ja min kille, att jag aldrig skulle vara lycklig utan mina djur men säg att han plötsligt blir allergisk, då får tyvärr dem djuren han inte tål flytta, dock har jag ju turen att ha familj och vänner runt omkring mig som kan ta emot djuren. Eller så flyttar man till gård på landet där katterna kan bli utekatter om det räcker annars stall katter, och bur djuren kan bo i ett uthus på gården.

Det finns alternativ för mig i mitt liv. Men jag dömer inte dem som inte har samma möjlighet.

#11 dock är det svårt att ha en garanti i 10-15 år framåt, idag om jag tex hamnar på sjukhuset i tex koma eller nåt så jag bli liggande där länge kan både min mamma, syster och bror ta mina djur + att man har vänner som ställer upp. Men om 10-15 år kanske dem bor utomlands, är för gamla, har barn som är allergiska eller liknande. Bara för man har någon som kan ta djuren när jag skaffar dem kan sånt ändras otroligt mycket!

Min mamma och systerson är allergiska mot katter. Det börjar bli så pass grymt för min systerson att läkaren säger att han kan komma att få astma. Så det är ju absolut inget att leka med.

De har dock fortfarande kvar sina katter, trots att allergin blir bara värre och värre och de börjar få svårt att andas. Men ingen tycks vilja ha en 14-årig gammal honkatt och en 8-årig gammal hankatt. De försöker hålla ut, men det kommer att kosta dem hälsan om det pågår mycket längre.

Jag och mitt ex är också allergiska och vi försöker som bäst hitta ett bra hem åt vår katt. Aldrig att vi skulle låta honom somna in. Hellre behåller jag nog kissen, trots hälsoproblem. Mitt ex har det värre eftersom han kan inte andas, får någon sorts andnöd emellanåt.

Helt fel! Hon kunde omplacerat katterna och väntat med att flytta ihop, så jämra bråttom är det inte!

Det har - lyckligtvis inte hänt hos mig, och det kommer aldrig att hända!

#15 om man reda hann flyttat ihop och först då upptäcker allergin eller att den utvecklas med tiden?

Det är inte bråttom, men man kanske aldrig lyckas omplacera katten, vet att en del katthem tar emot när dem tillslut får plats och det kan man ju vänta tills, men man ska ju inte behöva vänta i 10 år (när katten dör av ålder) på att kunna leva sitt liv?

ALLA här vet hur extremt svårt det är att hitta hem till vuxna huskatter men ändå tycker ni man kan vänta tills "hemmet dyker upp" även fast det kanske aldrig sker?

#17 Under tiden man letar hem till sin älskade familjemedlem kan ju allergikern bo nån annan stans.

#18 seriöst, kasta ut sambon ur sitt hus pga att han blev allergisk? och tvinga han bo i en lgh i 3 år medans du och katterna bor kvar i huset?

#11

Håller helt med att alla borde ha en back-up om något händer en själv. Det är ju som sagt inte bara en allergisk partner som kan göra det omöjligt att ha kvar sina husdjur.

För mig skulle det kännas fruktansvärt att veta att mina djur skulle avlivas om jag råkade ut för något där jag inte längre kan ta hand om dem.

Nu är det ju svårt att säga något innan man faktiskt varit i den situationen, men jag skulle nog hellre låta pojkvännen flytta ut, hellre än att avliva/omplacera katten. Jag skulle aldrig kunna leva med mig själv om jag avlivade en katt för en pojkvän, tänk om vi gör slut ett år efteråt? Det finns många som lever som särbos, man måste faktiskt inte bo ihop. Barn är det ju värre med, lite svårare att kasta ut dom (; Och det kanske är delvis därför jag inte vill ha barn…

Jag skulle aldrig placera om min 14 åriga katt. Skulle jag vara tvungen göra mig av med katterna så placeras de 2 yngsta om men 14 åringen avlivas. Jag anser hon skall ej behöva byta miljö etc vid hennes ålder. Sedan kan det inte vara kul för nya ägaren om 14 åringen dör efter ngn månad eller ett år senare..

Själv kunde jag inte skaffa katt pga av min mans allergi. Visst hade jag katt i mitt föräldrahem och visst hjälpte jag katter som behövde hjälp men någon katt i mitt hem kunde jag inte skaffa.

Inte innan den dagen min man kom hem med en negativ kattesst😃Och det var mer än 20 år efter att jag träffat honom.