Katter iFokus

Katter

Etikettallmänt-kattprat
Läst 1305 ggr
[Timantis]
1

Hur länge hålla på

Läste något inlägg ang en katt som var jourhemskatt o varit i över ½år.

Den är extremt rädd o vågar inte komma fram o har massa konstiga ideer.

Är det alltid i alla situationer rätt att rädda katter som inte har/har haft det bra o inte fixar en familjesituation? En rädd katt som varit rädd länge kan inte må bra av att vara instängd o ut ska den absolut inte o bli ännu mer förvildad.

Vissa verkar tycka att allt ska räddas. Både misshandlade, skadade o farliga katter

Tanken kom nu när jag fick min ena kattunge på axeln starkt kurrandes ❤️

Cazzos
0
#1

Har katten flyttat runt i ½ år till olika jourhem eller bott i ett och samma jourhem i ½ år?

Vilka försök att komma närmre katten har utförts?


[Timantis]
1
#2

Den har bott på samma jourhem i ½år

Nu menade jag inte direkt denna katten utan allmänt. Hur länge ska man hålla på o ska man rädda allt alltid. vilket många tydligen tycker.

Katter attakerar sina ägare gå till veterinären

katten är livrädd o ligger o trycker låt den vara

katten har klåda o tappar päls gå till veterinären osv.

hur länge ska man hålla på.

Cazzos
3
#3

#2 Jag förstår.

Livsrädda katter som inte går att få tama tycker jag ska avlivas. Om man har försökt med allt, att försöka leka med den, locka med mat eller liknande, försöka få den att blinka tillbaka.. Allt detta utan resultat (under en längre period), då tycker jag att det är humanare att ta bort katten.

Katter som gör så som jag beskrev nu trivs helt enkelt inte med människor, och lider av att bo i en sådan miljö.

Att kastrera och sen släppa ut katten är inget alternativ tycker jag, det finns redan tillräckligt med hemlösa katter där ute..


Wony
2
#4

#2 Just exemplet med klåda och tappande av päls tyckte jag var konstigt. För det i sig tyder ju på någon sjukdom eller liknande, som ofta kan gå att bota genom veterinärbesök. 

Jag tycker personligen att man vid beteendestörningar, tappande av päls osv alltid ska besöka veterinär för att utesluta olika orsaker. Det kan ju faktiskt vara enkelt att åtgärda.

En annan fråga jag ställer mig är, är människor mer värda än katter? Ska vi få tillgång till sjukvård och stöd, men inte katterna? Visst finns det gränser för allt, och det kan variera mellan arter, men tycker att man måste kunna ge skyggisar tid och rum att få läka sina sår. Stress mår ingen bra av, och alla katter är ju egna individer som förtjänar respekt, omvårdnad och kärlek.

grodprinsessa
3
#5

Jag tycker nog att man generellt ska sluta betydligt tidigare än vad vi människor känner. 

Oss kan man berätta för att "Efter att vi varit elaka som helvete och du haft skitont och jobbigt i några månader kommer du bli frisk" Det kan man inte till en katt eller något annat djur alls för den delen, och då funderar jag på om man verkligen ska be sitt husdjur gå igenom helvetet för att kanske bli helt återställd sen.

Sen kan det absolut vara jobbigt, men ofta tror jag att vi gör saker för att vi ska känna oss bättre, kanske inte i djurets bästa. 

Ja det kändes hemskt att säga till min familj att jag tyckte det var dags att ta bort min hund som började se dåligt nattetid, hon klarade sig ju dagtid och med hjälp av de andra hundarna, men jag såg på henne att hon började tackla av och vill inte att hon ska må piss sista tiden. Detta var en hund jag köpte för 5 kronor när jag var 3 och hade henne tills jag var 17. Fan vad jag saknar henne, men det var absolut rätt beslut. Kan säga att jag hoppas jag kan vara lika klarsynt när mina katter blir dåliga. (Jo jag tycker att mina hundar och mina katter är precis lika värda och därför drog jag det exemplet).

Bara för att något är och alltid varit betyder inte det att det är rätt.

[silkesnosen]
2
#6

#5 Jag håller med precis. Jag blir ofta upprörd när jag läser om katter som ska räddas till varje pris oavsett det trauma de får hantera. En människa kan man ju upplysa om framtiden, men en katt…Ofta tycker jag att "rädda-katten-till varje pris" har med människan att göra och egoism.

Jag har belutat att inte behandla min katt för hans hjärtfel. Det var ett beslut som jag verkligen grät mig fram till, men då jag såg att han mådde så oerhört dåligt av att få medecinen rent mentalt och gick och lurpassade på mig på kvällarna, så bestämde jag mig för att det är hans liv och att det ska han få leva i harmoni och värdighet. När han inte får leva sitt liv med glädje så kommer han att få somna in innan han blir alltför dålig. Jag anser att det är min skyldighet som ärgare. Jag valde ju honom. Jag kommer att gråta floder, men hans välmående är viktigare än mitt behov av att ha honom hos mig.

Jag har inte skrivit på för att ite skjuta av katter av samma anledning. Jag anser att det finns extrema fall där katter ska få slippa leva om de är förvildade.

Om det är som katten i exemplet och det är den påtvingade människokontakten som är problemet, så kan jag känna att kastrering och att bli stallkatt, kan vara en bra lösning. Det finns många ansvarfulla stallägare.

Silvestris
1
#7

Har man inte nått någon framgång på ett halvår anser jag att katten ska avlivas. Det har öht tillåtits ta alldeles för lång tid!

Man måste bedöma kattens beteende regelbundet för att se om någon framgång görs. Om ingenting händer måste man lägga in förändringar i "behandlingsprogrammet". Byta strategi eller kanske byta jourhem om det råkar vara så att just det jourhemmet saknar den kompetens som behövs för att socialisera katten. Jag menar att man måste utvärdera månatligt, minst!

En katt kan vara väldigt skygg men så länge den gör framsteg och blir mindre skygg visar ju det att katten blir tryggare och mår bättre och bättre. Om någon sådan framgång inte kan ses får man anta att katten lever under en extrem stress, kanske tom. under skräck och det är helt enkelt inte försvarbart. 

Det är viktigt att man från dag 1 har en behandlingsplan upplagd och att man utvärderar. Det kräver arbete.

grodprinsessa
2
#8

#6 Du har gjort rätt val. Och får tänka att han säkerligen kommer och hälsar på dig som den änglakatt han blir 🙂

Jag har inte heller skrivit på och vart så nära att kommentera att någonstans måste man bli realistisk och inse att även om vi kastrerar alla så är det inte okej… Marknaden är mättad och det finns inte hem till alla, samt att det inte är värdigt att leva vild med massa parasiter, hungersnöd och kyla. Men sånt vågar man inte skriva för då blir jag nog lynchad… (så låtsas vi som om jag inte skrev det här heller) 😉

Känner att varför skall vi böja alla djur till att passa in efter vår värld? Kan inte de djur som inte mår bra och inte självmant "anpassar" sig få gå vidare? Eller bli stallkatt eller så som du sa.. även om det inte är så käckt kanske med mask och parasiter.

Bara för att något är och alltid varit betyder inte det att det är rätt.

[silkesnosen]
0
#9

# lite så jag tänkt, men man vågar ju knappt andas det. Om katten blir stallkatt, så brukar de ju ofta bli avmaskade iaf och få mat. (finnns givetvis undantag.)

Tack för tankarna om min kat, värmde:)