Så söt!

Jag kom hem den dagen med en klump i magen efter vad veterinären sagt. Jag hade svårt att lämna Lilith utan uppsikt och var rädd att hon skulle falla ihop död vilken sekund som helst. Ångesten går inte ens att börja beskriva.

Jag hade tänkt fixa en till katt som sällskap men beslöt mig att skjuta på det - tänk om det bara skulle sluta med att Lilith dog och jag satt där med en ensam katt igen? Jag kände mig utan hopp.

Men Lilith visade inga tecken på att säcka ihop eller lida, varje dag var ett äventyr och hon växte till sig rejält. Full med bus och sabotage, precis som en äventyrlig kattunge ska vara. Hon sov på mitt bröst under nätterna, och på dagarna ville hon hänga över min axel likt en papegoja. Tanken på att förlora henne gjorde ondare och ondare samtidigt som jag inte riktigt kunde se henne som svag eller ynklig längre. Visst, ibland insåg jag ju hur "efter" sina syskon hon var då jag visste vilka som ägde dessa och såg deras utveckling - men jag lät mig inte slås ner utav det.

Tiden gick och allt tycktes väl. När jag började jobba igen insåg jag dock att det inte gick att ha henne ensam. Så fort jag kom hem från jobbet kom hon springandes och klängde sig fast vid mig, det var självklart att hon inte skulle behöva vara ensam så mycket som hon blev. Så jag började leta efter en andra katt..

Min plan var en lugn äldre hankatt, gärna raskatt då jag hade sökt upp vilka raser som skulle passat. Dock så råkade jag surfa in på Blocket en dag, och ni vet hur kärlek vid första ögonkastet är..? På bild var en liten bengal/bondkatts korsning, han var kallad "minstingen" och var krämfärgad/grå. Randig och prickig - och helt bedårande. Jag beslöt att ringa och höra hur hans lynne var - och tydligen var han en lugn och rar misse. Så, vi bestämde oss för att testa.

Jag var nervös inför introduceringen, Lilith hade tidigare inte visat något gillande vid andra katter direkt.. och en kattunge? Hon hade gått förbi sin kattungefas, och jag var otroligt rädd för att jag skulle traumatisera min känsliga flicka.

När minstingen (Numera kallad Lucien) kom hem till oss var det som att alla bitar föll på plats. Han studsade fram till Lilith som fräste till - och då backade han, gav henne plats. Han var mjuk, vänligt inställd och verkade inte alls stött av hennes ja.. äckel gentemot honom. Under första dagen verkade Lilith tycka att jag svikit henne genom att tagit hem något så vidrigt som en hankatt.

Två dagar senare låg dom i varandras famn och gosade dagen lång, och Lilith adopterade honom direkt. Visst fick han sig några snytingar då och då, men att se min lilla flicka mogna och ha någon att leka med under dagarna värmde något otroligt. Att komma hem till två tussar som låg ihopsnarade var nog det vackraste jag kunde tänka mig..

Avslutar i del tre, nästa inlägg..

Åren har gått, och i år blir Lilith 5.

Vi har flyttat en del och familjen har blivit större.. Jag och min nuvarande pojkvän hittade större boende, och fick därmed plats med vår tredje katt - kallad Utter. Han är ett riktigt yrväder och bråkmakare - men Lilith förstår han behöver sin space. Hon står högst i rang här hemma, och hanarna är mjuka och verkar dyrka henne.

När folk ser henne första gången brukar dom reagera på att hon fortfarande är lite sne, mest för att hon tappat sina framtänder och därmed ser lite speciell ut. Hon rör sig inte som andra katter heller. Men om man spenderar lite tid med henne ser man hur mycket mer som finns i denna lilla dam. Hon älskar allt och alla och låter dig gärna veta det.. När man går upp på morgonen ska hon ha sin gosstund, och kvittrar lyckligt så fort hon får uppmärksamhet. 

Hon älskar att sitta vid balkongen och titta på fåglar och kan kvacka i timmar. Hon är inte så mycket för råttorna vi har i hushållet, dom får gärna kravla omkring på henne men då måste hon tvätta sig i timmar efteråt.. ;)

Hon älskar rå kyckling som vi maler då hon är rätt tandlös, och hon vakar bestämt över sin vattenfontän. 

För någon vecka sen var vi till en veterinär för att titta till hennes ena öga och som såg grumligt ut. Som tur var så var det bara ett litet sår som var lätt att åtgärda.. Men då, då fick jag höra något ingen veterinär sagt till mig någonsin:

"Vilken vacker tjej!" 
Lilith kråmade sig som om hon förstått vad veterinären sa och visade upp sin bästa sida. Jag berättade kort att jag tidigare blivit rådd till att avliva henne, veterinären rynkade då ögonbrynen och klämde lite överallt på Lilith, kollade hennes mun, öron och ögon en gång extra. Och sa sedan..
"Herregud. Vad glad jag blir att hon fick komma till någon som dig, det är inget fel på henne! Lite efter, ja kanske - men hon är ju hur fin som helst! Och så rar.."
Jag höll på att börja gråta och Lilith la sig på rygg för att få lite magmys. Och jag kan säga att den dagen, även fastän det kostade en slant att gå till veterinären.. var en av de finaste dagarna jag varit med om. Min lilla tjej är frisk, lycklig och en fantastisk familjemedlem.

Tanken på att hon kunde ha avlivats för sitt utseende gör mig ibland så otroligt ledsen. Visst, att avla på henne hade ju varit idiotiskt - men personligen skulle jag aldrig avlat på en huskatt från första stund. Även fastän jag har tre tokiga huskatter här hemma. Dom är alla kastrerade, unika, lyckliga små pluttar.

Hur som helst.. ville bara dela med mig av Liliths historia, är inget jag direkt vill diskutera.. är idag bara extra glad över att ha min lilla tjej hos mig.. Och hon är nog lika glad. :)

Vilken härlig historia och söta kissar.

Så fin berättelse. Vilken tur att du aldrig gav upp om Lilith, som är bedårande.❤️

Fin historia och jag tycker hon ser alldeles förtjusande ut förutom att hon är förtjusande till sin karaktär. 🙂

Tack <3

Kära Aninyel!

Det var nog de finaste inlägg jag någonsin läst på detta forum!

Vad glad jag blir att det finns människor som du! Och vilken underbar liten katt!

#8 Tack så hemskt mycket, betyder mycket att höra!

Visst är hon, ett litet charmtroll!
Bjuder på ännu en kattunge-bild på tösen. :)

Vilken underbar historia och otroligt söt hon. Speciellt första bilden.

Fantastisk berättelse som var underbart du ville dela med dig:)

Jag tycker hon ser jättesöt o fin ut på alla bilderna! Syns inget konstigt alls o gulligt namn också :)

Blir aldeles tårögd. Vilken tur att du fanns där för henne hela vägen. En underbar berättelse om att alla inte behöver vara perfekta för att vara värdefulla.

En stor kram till dig och Lilith!

Vilken härlig historia att läsa, man blir verkligen glad. Har själv en 1-årig katt som jag blev rådd att avliva redan från start, och en hel del gånger under året pga att han måste äta medicin resten av sitt liv. Men så länge han vill och är pigg och glad så får han ju göra det.
Hon är så himla söt när hon ligger på vita fällen där.❤️

Skönheten sitter inte utanpå. Skönheten ser inte perfekt ut i andras ögon. Skönheten kan vara trasig och tilltufsad.

Men skönheten sitter inuti. Det som räknas på riktigt. Hjärtat. Både hos dig TS och hos Lilith.

Mina vänner säger till mig att min katt är en konstig katt. En ganska så tilltuffsad ärrad herre med många tuffa år bakom sig. I mina ögon är han det vackraste som finns. Och det är det som räknas.

Tack för en absolut underbar berättelse och fina bilder! Kramar till dig och de tre sötnosarna!

Oh, tack för alla fina ord. Det värmer något så otroligt! <3

Lilith tackar också. Men hon är för lat för att visa någon större inlevelse eller upphetsning.. ;)

Skulle vara intressant o höra vad din syster säger numera?

#17 Vi träffas inte så ofta, men senast hon var här sa hon väl att ja.. "Lilith är söt - men man ser ju att något är fel."

Trist kommentar o du får ursäkta men din syster verkar inte vara någon trevlig o empatisk person:( Hon kunde gått glädjas med dig o Lilith tycker jag.

Vilken fin historia. Fick tårar i ögonen. Tur att du aldrig gav upp. Hon är jätte vacker. Är alla tre bästa vänner nu?:) är hon mest mammig eller hur är hon Mot tex din sambo?

#20 Hanarna är väl bästa vänner medans Lilith ser sig själv som deras drottning, men det funkar bra!

Mot min sambo är hon helt bedårande, och otroligt fjäskande.. ^^