Det är alltid svårt när ett djur inte mår bra…förstår din känsla.

Jag har själv en änglakatt, och faktiskt en änglahund och ett litet änglabarn med…

Vet säger att de inte kan göra något? Kan de verkligen inte göra något? Hon hade en cysta stor som en tennisboll o de går inte att ta bort eller ge henne medicin?

Nej de känns precis som när en närokär vä eller en i familjen går bort. Som en familjemedlem eller ens allra bästa vän, vilket hon är med :) bara tanken på att liksom få gå och vänta på dendär himla dagen känns som en tickande bomb som man inte vet när den eploderar ungefär..

Beklagar!

Vet hur det känns. Man blir helt förkrossad när ens djur man haft länge blir sjuka! =/

åh beklagar !:'c
Vet hur det känns.. vår katt hade epesepli så fick avlivas tillslut :(
Hon blev 16år gammal..

Men allt du kan tänka på är att hon kommer få det superduperbra i himlen med andra djur! Och så kanske hon leker med min klara!;)
Hon slipper lida :(
Grät fruktsantvärt mycket dagen då hon avlivdes.. så vill du ha någon och prata med så är jag tilgänglig, för jag vet hur det känns..:/

<3

Jag tror att det bästa för din älskling är att få somna…om hon är så gammal så innebär det nog för stora risker med en operation…

Min labbetik är 12 år snart och hur svårt det än är så har jag bestämt mig för att den dagen jag ser att hon inte mår bra, eller har ont någon stans så kommer jag låta henne somna in…

Hon har levt sitt liv som en lycklig individ…då ska hon inte behöva lida på slutet…

TS - Om du sitter i skolan och gråter så ska du göra det! Det finns ingenting fel med det alls!

Du får gråta precis hur mycket du vill och när du vill! Att låta ens älskade katt få somna in är skitjobbigt, och det är helt ok att känna sorg för det.

Och tänk på att det bästa är alltid om katten inte får lida, hon kanske inte har jätteont just nu, men det kan gå så galet snabbt ibland.

Din älskling kan få ta hand om mitt änglabarn i nangijala <3

Åh :( jag vet så väl hur det känns. Förlorade en katt 24 november och det var det värsta som hänt i hela mitt liv tror jag.

din katt har levt ett långt och lyckligt liv, hon kommer få det bra där hon hamnar, kan leka med våran katt som dog och alla andra katter som vandrat vidare. :)

gråt hur mycket du vill, vart du än är! det är inget som är fel med det, folk kommer förstå om de får veta varför.

stora styrkekramar!! <3

Usch så sorgligt. Förstår hur du känner dig. Min ena katt har en obotlig hjärtsjukdom (HCM) som upptäcktes i somras och kommer förmodligen inte heller att leva så länge till, beroende på hur sjukdomen utvecklas. Det har blivit många tårar, gråt om du behöver, det känns bättre. Hoppas att du har någon du kan prata med, ta hand om och skäm bort din kisse den sista tiden och se till att hon har det så bra det bara går.

Stor kram <3

Så sorgligt. Måste få instämma så väldigt mycket med #7 (Gatukorsning) och andra här. Gråt så mycket du vill och kan, och när och var som helst! Vet inte om "skola" betyder grund- el universitet/högskola här men är själv lärare och vill säga att vi är många många som förstår och respekterar hur ont det gör att mista en älskad kattvän. Det är klart att du kan ta ledigt - hitta ngn som fattar. Hon kommer alltid att finnas i ditt hjärta och dina tankar, skriver du. Tala om det för henne. Det blir bra. Vad heter hon? Kram.

Min älskade vackra kattvän som jag levt med i ca 8 och ett halvt år, skaffade henne från ett katthem där hon var oönskad ca 2 månader efter att jag flyttade hemifrån. Jag har under i stort sett hela den tiden varit långtidssjukskriven. Hon var absolut inte bara en katt eller ett husdjur, hon var min vackra trogna vän, hon var den närmsta familjemedlem jag har och hon var min trygghet och tröst under många svåra, jobbiga tider. Det är endast ynka 18 dagar sen hon togs bort. 08.45 på morgonen den 23e december. Jag gråter dagligen och har fruktansvärt ont i hjärtat och själ som känns totalt krossat och som om jag endast har ett halvt hjärta kvar efter att hon tog med sig halva när hon gick vidare. Det har varit en extremt svårt tid med en hel del som jag tvingats ta hand om. Dom trodde att hon hade en sjuk njure och att hon skulle bli frisk efter en operation då alla hennes värden var jättebra. Jag var nere i Göteborg, 14 mil hemifrån, och lämnade henne på Blå Stjärnan den 22a på eftermiddagen för att dom har bäst personal för operationen som jobbade under jul helgen. Dom skulle göra ett nytt ultraljud morgonen därpå för att se hur dom skulle operera. Sent under natten hade hon fått hemskt hög feber och han gjorde ultraljudet det första på morgonen när han började. Sen ringde han mig, båda hennes njurar var friska, det dom tidigare veterinärerna tryckt ock klämt på var eg en tumör som satt på tarmen, precis framför ena njuren och hon hade flera tumörer vilket var anledningen till att hon slutade äta. Att hon hade fått feber berodde på att tumören hade brustit och dragit upp ett hål i tarmen så hon fick ju hastigt en infektion i bukhålan. Jag vart så extremt chockad och tvingades godkänna hennes avlivning direkt över telefonen och eftersom hon hastigt blivit dålig och jag fick höra om och om igen att en operation skulle hjälpa henne, sen helt plötsligt bara timmar efter jag lämnade henne där så togs hon bort. Det gör otroligt ont när ens älskade vän försvinner och man är chockad, stressad och gråter, vilket jag gjorde från torsdagen innan då hon först blev dålig och jag fick veta att hon behövde opereras. Jag vet absolut hur du känner för jag tänkte så otroligt mycket på, men vad händer OM operationen går fel, eller hon eg har en annan sjukdom och hon inte får att räddas. Under tiden jag åkte ner till blå stjärnan så tog jag nästan 50 bilder på henne och filmade henne även, någon dag innan så hade jag spelat in hennes spinnande. det blev mitt enda hejdå eftersom jag var så långt ifrån när hon tvingades tas bort och det inte gick vänta för trots högsta dos metadon så hade hon brutalt ont och behövdes kylas ner hela tiden. Så om du kan, se till att hälsa på din kisse så mycket som bara går. Se till att ta bilder på henne och att du får ditt hejdå. Och även bestämmer dig för om du vill vara med när hon tas bort, sen om hon ska kremeras, om du vill ha en urna som du behåller hemma ett tag eller om du tar en billigare urna som du antingen gräver ner eller sprider askan i en minneslund. Men 14 år är ju en del tyvärr och njursvikt tror jag inte går att behandlas och det får kattens värden att bli dåliga så även om det fanns en operation som kunde göras så är sövningen väldigt farlig för en äldre katt som inte har perfekta värden. Jag tycker, trots att det är hemskt jobbigt, bara se till att din lilla vän inte lider och inte har ont! Om du känner att du vill och behöver få prata ut och ventilera dina känslor angående allt detta med någon som väldigt nyligen har tvingats ta bort sin lilla älskling och vet precis vilken skitjobbiga smärta det är, då är det bara att skriva ett PM till mig. Du måste låta dig själv sörja också, låt dig själv gråta när och var som helst, det har jag gjort. Att vara hemma ifrån skolan tror jag är okej iaf dom dagarna runt om när hon tvingas tas bort för man mår så fruktansvärt dåligt, man får ingenting gjort utan blir väldigt lätt apatisk ett tag och bara ligger i sängen och gråter. Jag har gråtit floder och det visar inga tecken på att sluta än på länge och smärtan kommer finnas med mig så hemskt länge. Men till slut blir det förhoppningsvis blir det enklare. Man kommer ju alltid sakna, men inte så smärtsamt utan snarare se dom vackra och mysiga minnen man har med sin vackra vän! Men låt det ta den tid som det behöver, man kan inte stressa fram något utan det får göra ont den tiden det behövs. Jag känner verkligen med dig och jag finns här om du behöver ventilera och prata av dig. Ta vara på den lilla tid ni har kvar tillsammans!

va tråkigt :(

#12 men neej ush så hemskt stackars liten. att de skulle bli så ;( lider verkligen med dig! livet är orättvist ibland. o jag ogillar de så otroligt mykt att de små söta liven inte lever lika länge som vi. men de kommer alltid att leva kvar i varå hjärtan <3 ta en dag i taget. hm säger jag som snart är nere på botten och gråter nu 4:e dagen i rad.

de känns verkligen även om jag tänker eller iaf försöker tänka på annat. som en del av mitt hjärta gått sönder :( hon finns där idag men jag vill inte tänka på dendär dagen då hon inte finns mer. de gör så himla ont i hela mig :(

Ja jag ska boka flyg imorgon :)

Får jag välja detta med om hon ska kremeras eller inte? jag skriver mer snart igen..

#13 Ja :/

-

Frågade vet. igår för att veta lite mer, då en i familjen som tar hand om min lille kisse inte riktigt kunde förklara. så

Vet. sa att min katt har förstorade njurar och är lite öm. vi har köpt specialfoder och påsmat till henne Hills kd. men sålänge min katt mår "bra" så behövs ingen mer behandling/medicin. De ända är att hon spyr. Men jag vill verkligen att hon ska må bra och hjälpa henne så mycket de bara går. Så tips tar jag mer än gärna emot om ni vet något för njursjuka katter?

#1 och #4 Ja jag vill ju att hon ska må bra, och har nästan googlat heeela kvällen om mediciner och behandlingar o.sv men de är ju så man gör eller vill försöka iaf att göra allt för sin käraste vän.

#5 Beklagar. Tack snällt av dig. jag skriver nog en rad eller två på PM senare..

#6 #7 eller hur?! men än är de inte så illa inte som jag först trodde. utan de var min lillebror som visst hade sagt lite fel *grr* men självklart ska dom inte få lida.

#8 <3

#9 #10 #11 jo jag har bra kontakt med en lärare i skolan. så hon förstår. har tagit ledigt ett par dagar för att hälsa på min katt snart :) känns kul men samtidigt otroligt jobbigt. har inte vågat mig ut än, till skolan eller affärn, för är ärligt talat rädd att jag ska stå ute o gråta. var nära att jag började gråta idag då jag var hos en bekant som spelade sorglig musik :O (lite elakt tycker jag då hon visste att jag är ledsen oså sa hon upp med hakan?? de är vell inte lätt? tack för den liksom) så känslig man kan bli och vilken enorm stor kärlek man kan ha till ett litet djur!! <3 men absolut ska försöka att tänka att de kanske inte är så illa att vara ledsen. jag har min pojkvän jag kan prata med men han är utomlands..men kommer att vara hos mig snart igen.

TS -  Jag tror att jag kan förstå dig ganska väl på något sätt. Min jourhemskatt som har bott här sedan hösten 2011 har problem med hjärtat OCH forl. Nu på måndag ska han få komma till en hjärtspecialist och jag är jätteorolig för vad de ska säga… Sist han skulle munsaneras och ta bort forldrabbade tänder så ringde veterinären och sa att de var inte säkra på att han skulle klara av operationen. Till saken hör att han är en skuggis som var heltapatisk när han flyttade hit. Han är fortfarande mycket försiktig och blyg men nu visar han känslor, och talar tydligt om att det bästa som finns är att bli kliad bakom öronen!

Jag och min sambo har bestämt att vi ska adoptera honom från katthemmet ändå, trots att han är sjuk, för han har det så bra här hos oss med vår andra katt. Att ha arytmi och forl är nog inte den bästa kombinationen hos en katt…får se vad ultraljudet visar på måndag. Men näe, usch….det är inte helt lätt att bo med en sjuk katt rent känslomässigt. Man kanske tänker att man får lite tid att förbereda sig för när dagen kommer då de får somna in, men det gör lika ont i hjärtat i alla fall. Och så är jag orolig som fasiken….så jag förstår din oro för din katt.

Har en kisse som levt med HCM i över 8 år, fyller 19 år i mars. Fick diagnosen som 10 åring. Då var prognosen max ett halvår….. men med medicin så har katten kunnat leva ett helt normalt liv. Dock börjar njurarna ge med sig så här på ålderns höst så kisse får nu specialmat och går på kontroller hos vet regelbundet för att kolla värde….. Hittills har det fungerat ett år……..

Så med rätt medicin och hjälp från veterinär kan kisse få extra tid…..

Usch, vet hur det känns. Vår katts kompis fick somma in förra året då njurarna lagt av totalt. Den katten var min ögonsten och jag grät fruktansvärt när han somna in i min famn hos veterinären, efter det låg jag i sängen i 2 veckor och vägrade äta. Än idag kan jag börja gråta av att bara tänka på honom och titta på bilder på honom går inte utan att jag gråter. Men så klandrar jag mig själv också även om jag vet att det inte var mitt fel. Försöker alltid hitta något jag kan ha gjort som gjorde han sjuk så han fick lämna oss. :( Alla dör ju men man vill ju ha fler år med dem och är aldrig beredd när dagen väl kommer. Känner verkligen med dig. :(

Nu på morgonen ringer min bror o väcker mig. Brukar han aldrig göra för han vet att jag ogillar att bli väckt :P så förstod direkt va de handla om! Ikväll eller imorgon ska vi låta min finaste kisse somna in ;( jag bara gråter floder nu. O de känndes direkt i kroppen och hjärtat revs sönder på bara en sekund. Jag studerar så hittade inga biljetter förns nu på fredag :( skit också men kanske lika bra att bara minnas dom bra stunderna med henne?

Usch vad jobbigt. Blir det alldelese för mycket lidande för katten om den får leva tills på fredag tills du kommer så att du kan få vara med den?

Självklart ska kissen inte lida mer än nödvändigt, men jag tänkte att det kanske kan vara fint att vara där med henne. Men om det inte går så är det också naturligtvis förståligt, tror det kan vara skönt att vara med familjen i helgen ändå. om du har en bra relation till dem.

Och gråt du, det ska du göra om du känner så. Först kommer sorgen, och sedan de fina minnena. Och det är helt ok.

14 fina år är en väldigt lång tid tillsammans. Ta hand om dessa minnen du har med henne!

Kramar till dig!

Hej! Ja alltså hon åt kanske bara nån bit av torrfodret och drack inte mycket vatten "/ så hon va ju knappt på toa heller. Hon låg bara och sov och vilade i soffan (hennes favoritplats sen hon var en liten bäbis!) Hon blev iaf glad när min pappa tog hand om henne, bar henne och gick ut lite så hon iaf fick lite frisk luft och kika på den tokiga snön…de tyckte hon om berätta han för mig att hon verkade glad då :)

men vi vet ju inte om hon led och hade ont..men troligtvis eftersom hon hade krafitgt förstorade njurar. Om de var en tumör eller cysta med, vet vi inte säkert, hann ju knappt ta prover på min lilla bäbis "/

så min bror va ju otroligt orolig att hon en dag bara skulle ligga där när han kom hem från jobbet. O att vi inte ville att hon skulle ha ont om hon hade de sen va hon ju himla dålig med. Så beslutade att låta henne somna in..:(

Nu vet jag inte om ni förstår nått av de jag skrev, är fortfarande ledsen och bara gråter och kan än idag (1 vecka precis sen de hände) inte förstå att min lilla vackra finaste katt faktiskt är borta nu :( gör så ont i hela mig!

o ingen verka heller förstå av mina vänner, att man faktiskt är så himla ledsen. de gör ju ännu mer ont då.

Usch, jag lider med dig och förstår hur det känns, jag fick själv låta min häst Casmir somna in igår på morgonen, men fick 10år tillsammans med honom iallafall. :( <3

#21 Tråkigt att läsa att dina vänner inte verkar förstå. Men samtidigt så tolkar jag det som att du har en otroligt förstående familj, vänd dig till dem i stället!

Och alla vi här på forumet förstår nog ganska så väl, även om vi inte känner dig personligen, så vet du att vi om några förstår hur mycket en katt/hund/häst kan betyda!

#21 Vi här förstår dig. De flesta av oss har gått igenom samma sak en, två och många gånger. Man vänjer sig aldrig och man är lika ledsen varje gång.

Gläd dig åt att du fick ha din kisse i många år och att hon inte behövde lida.