Obehagligt! Man märker ju om det är på lek eller mer, skulle nog också fått panik om mina två bråkade rejält..
Jag vet inte om det är vanligt, men jag tror i alla fall inte att det är någon fara. Även om dem är bästa vänner och syskon så måste dom nog få ryka ihop ordentligt nångång ibland. De testar ju varandras gränser och även som människor så kan man ju inte alltid vara sams.

1# Mina föräldrar har kunnat haft syskonpar i 10 år och dom har aldrig var tvugna att "nog få ryka ihop ordentligt någongång ibland"
Aldirg några andra av katterna som vi eller vänner haft heller :S

Skulle aldrig acceptera att katterna ryker ihop någon gång ibland bara för att testa varandras gränser :S Lika lite som jag inte skulle acceptera att min hund flyger på någon av sina kompisar ibland för att kolla deras gränser…

Är katterna kastrerade. Nu när våren närmar sig så börjar det bli fart på hormonerna.

Ja, jag fick verkligen panik och undrar nu om min reaktion förvärrade situationen? Kanske var det jag som fick den stora katten att bajsa på sig då jag försökte jag jagade bort den lilla katten? Nu är den lilla inlåst på toaletten. Jag känner mig som världens djurplågare då hon krafsar och jamar. Ska jag våga släppa ute henne redan nu kanske? 

#3. Ja, dom är kastrerade båda två så jag förstår inte vad som hände?

Tror du kan släppa ut den igen utan att något händer. Men bete dig som om ingenting hänt. Katterna känner av om du själv är nervös.

Jag släppte ut den ena katten. Dom nosade på varandra och allt verkade bra. PANG sa det sedan igen och nu sitter den stora katten under soffan och morrar. Den andra sitter i ett annat rum och surar. Jisses vad är det för fel?

Var det den lilla tjejen som startade bråket den här gången också? Tänkte om hon kanske gjort illa sig så hon har ont nånstans så det är därför hon är så arg? Är hon arg mot dig också eller får du klappa henne som vanligt?

Usch, va hemskt att det blivit sådär! Hoppas verkligen det bara är nåt tillfälligt så dom blir vänner igen!

Nu kommer jag med en vild tolkning om vad som kan vara fel. Den är väldigt vild, så håll i hatten: det är så att den ena katten har väldigt elektrisk päls så här års. Så när man klappar honom får man lite statiska stötar. Och som sagt dom har aldrig varit så här ovänner som dom är nu. Jag vet inte heller om dom är ovänner just nu dom verkar mer vara livrädda för varandra. När jag släppte ut den ena katten innan gick dom ju fram till varandra, strök sig mot varandra, nosade, gosade och helt plötsligt hoppar den ena till. Så var det igång igen. 

Jag undrar om det kan vara så att den ena katten med elektrisk päls ger stötar till den andra eller något sådant? Eller är det foliehattvarning på den tolkningen?

Hade någonting hänt innan bråket som kanske fått någon av katterna att lukta annorlunda? Kattbråk kan ibland ha sin orsak i att någon av dem luktar annorlunda så att de inte känner igen sin kompis. Lukten är ju väldigt viktig för katter. Så oavsett vad som hänt så kan ju ett tips vara att försöka få katterna att lukta likadant, genom att typ gnida en handduk över ena katten och sen ge till den andra.

Feliway brukar ju också kunna vara ett bra medel för att lugna upprörda eller rädda katter.

Jag skrev mitt inlägg innan skogstossan skrev sitt senaste, men jag tycker det låter som en tänkbar orsak, att katten blev ilsk över den elektriska stöten. Men jag vet inte om katterna känner av stötar från varandra på samma sätt som vi känner av det när vi stryker mot katten. Så det kanske någon annan kan svara bättre på.

#9 Grejen var att precis innan det hände första gången så ramlade en gryta ner från diskstället så jag blev sjukt rädd och hoppade till. Därefter hörde jag att katterna var lite i luven på varandra samtidigt var jag lite skärrad efter kastrulldunsten (lättskrämd ja). Lite panikartat försökte jag sära på katterna genom att jaga bort dom från varandra. Den stora katten gömde sig då under sängen medan den lilla satt fräsande framför sängen. Plötsligt kände jag på lukten att den stora katten bajsade på sig. 

Till slut fick jag ut den lilla katten ur sovrummet och stängde in den stora. Efter ett par timmar tänkte jag att det kanske hade lugnat sig och öppnade dörren. Dom var så söta och strök sig mot varandra och plötsligt hoppade den lilla katten till så var det igång igen. Att den lilla bara hoppade till plötslig tolkar jag som att hon kanske fick en liten statisk stöt av den andra katten. Kanske tror hon att han jävlas med henne tänker jag. För han är verkligen så elektrisk så att jag knappt klarar att klappa honom.

Min sambo ska köpa med sig kattbalsam hem då han åker från jobbet.

Angående doften så vet jag inte vad som skulle kunnat ändra dofterna på katterna? Däremot kom jag ihåg att den lilla katten reste ragg då den stora kom hem då han kastrerats. Han luktade ju konstigt av olika medel då han kom hem. Men det blev ju inget bråk då eftersom han var så groggy att han ändå inte kunde göra motstånd.

#2 Nä nu menade jag ju inte riktigt att man ska stå passiv och låta sina djur ryka ihop titt som tätt.. mena mer att det kanske inte är så konstigt att de testar gränser när de är små och att exempelvis den ena katten råkar vara för "hårdhänt" . Sen att djur, även som vi människor inte kan vara sams hela tiden.. även om det inte ska behöva ryka ihop för de.

#12 Det var precis det jag menade, om ena katten kanske varit hos veterinären eller om den varit ute eller borta någonstans eller har badats och därför fått annorlunda doft. Typ såna saker.

Men det kan ju vara att katten oavsiktligt gett den andra en elektrisk stöt som då orsakade bråket. Hoppas det blir lite bättre efter balsamtvätt. Om det inte blir det kan ni ju testa att bada den andra också, så doften blir likadan.

Alltså, det här är nåt av det konstigaste jag varit med om. Det är som att dom inte känner varandra? Dom går närmare och närmare varandra hela tiden. Sitter nu mittemot varann och verkar lära känna varandra på nytt. När en av katterna börjar morra så svarar den andra genom att titta bort, titta tillbaka och sedan kisar någon av dom mot den andra katten. Precis som jag sett katter som är nya för varandra brukar göra precis innan dom blir bästisar. Dom verkar väldigt nyfikna på varann. Jag har smörjat in båda katterna med balsam nu så att dom ska lukta likadant. 

Jag tror inte att att någon av dom har ont då det är som vanligt mot oss. Man kan lyfta dom utan problem och dom är lika gosiga som vanligt. Dom är dessutom innekatter. 

Min kille är lugn som en filbunke. Han verkar vara "mannen som kan tala med katter".:) var gång dom börja morra mot varandra så korrigerar han dom genom att väsa till och kanske peta till någon av dom. Då slutar dom morra åt varandra.:) Men som sagt dom verkar mest nyfikna på varann.  

Det enda som oroar mig är att min kille snart ska gå till jobbet och jag är väl lite orolig att jag ska panika över situation och förvärra den. Men jag ska verkligen försöka vara lugn.

#15 Du får göra på samma sätt som sambon. Han agerar helt rätt och skrämmer inte katterna. Det är nog så att de har lyckats bli skrämda av varandra pga statisk elektricitet. Det gör ont att få en elstöt på nos eller öra och självklart agerar de som skrämda katter gör. Antingen stanna och slåss eller fly. Eftersom de var bredvid varandra när det hände är det slå som gäller.

Om du är lugn och inte hetsar upp dig själv så kommer katterna att förbli lugna.

#16. Jag har tagit det lugnt idag och inte panikat för att katterna är osams. 

Dom är fortfarande inte helt hundra med varandra. Men det ser ut som att dom väldigt gärna vill. Vid ett tillfälle nosade dom på varandra men så var det något som störde så att skulle morras lite. 

Hursomhelst så verkar dom väldigt nyfikna på varandra och går efter varandra hela tiden. Som sagt det verkar inte som att dom varit kompisar i tre år.

Mycket märkligt,du får höra med susann hellman,kattbeeendevetaren för vore intressant att veta.

Här har du att läsa om tips hur du kan gå tillväga oavsett orsak katterna råkade i luven på varandra. Många bra tips och lösningar. Det som händer vid sådana här tillfällen är att katterna förknippar varandra med det otäcka vad det än må vara. Och ibland krävs att hålla dem åtskilda under en väldigt lång tid och återintroducera dem för varandra på nytt. Även om det går bra nu så kan det vara värt att läsa igenom om det skulle behövas nån gång i framtiden.

http://www.kattforum.se/viewtopic.php?f=11&t=214447

Hoppas det löser sig på bästa sätt.

#18. Ja, det är mycket märkligt det här. För en stund sedan var dom faktiskt lite roliga. Dom kommer närmre och närmre varandra hela tiden. Så här går det i princip hela tiden: först försöker den ena katten ta kontakt genom att göra en liten charmig konst mot den andra och då surar den ena katten (fräser till och morrar) så den andra måste gå i väg. Efter ett tag försöker den andra med samma grej och då tycker den andra att det är försent osv.

Men alldeles nyss då dom satt ganska nära varandra så verkade det som att dom hittade en gemensam fiende (kanske något litet småkryp) på golvet som dom tillsammans jagade. Så helt plötsligt råkade dom "pussa" varandra och därefter blev det för mycket också blev det morr och tjocka svansar igen?

#19. Jag läste igenom tråden och hoppas att vi ska slippa ta till alla dom där åtgärderna. Kanske ska ge det någon dag till?

Tror inte du  behöver ta till åtgärderna i den länkade tråden med tanke på att det verkar gå framåt. Vilket är skönt att höra.

Men det är bra att veta hur man kan gå till väga om det blir värre än så här. Då det går att lösa bara man vet hur 

Lyck till!

#21: Tack!  Just nu är jag riktigt hoppfull faktisk då det går framåt. Jag tror dom är väldigt trötta nu då dom antagligen inte sovit så bra. Dom går i cirklar runt varanda, nosar på varann och så blir det för mycket. Men det märks att dom nog egentligen skulle vilja lägga sig tillsammans i sängen och tvätta bort det otäcka balsamet. 

Jag skulle SÅ gärna vilja veta vad som orsakade det hela?

Om någon är intresserad så skulle jag bara meddela att katterna nu är bästisar igen.  Dom ligger här i soffan och tvättar varandra för fullt. Så himla sött och fint!

Åh, vad skönt att höra! :-)

Skönt att höra 

Ja, det är jätteskönt! Skulle det hända igen så skulle jag inte bli lika hysterisk. Funkade bra att köra lite Cesar Millan-inspirerade trick på katterna då dom började spotta och fräsa åt varandra. Alltså att jag väste till och petade till den katten som muckade med den andra. Då tappade nämligen den konfliktsökande katten tråden lite. Inte så att konflikten löstes av mina så kallade "trick". Den har dom löst så fint själva. Men det hjälpte verkligen att hålla sig lugn och att avleda dom när någon av katterna började mucka. 

Att jag blev så hysterisk har nog att göra med att dom alltid har varit så lugna och extremt snälla annars. Jag brukar alltid skryta en smula till folk över att jag nog minsann har dom snällaste katterna i världen.

Vi människor är oftast en starkt bidragande orsak till att våra pälsklingar får svårt att hålla sams. Skönt att det är över för den här gången.

#27. Jo, med facit i hand kan jag säga att jag var väldigt väldigt stressad den dagen dom rök ihop. Hade nerverna utanpå och blev riktigt rädd över att dom fräste så åt varandra. Jag är säkerligen orsaken till att dom var osams och rädda för varandra i hela två dagar. Skulle också kunna tänka mig att jag skrämde katterna rejält då jag försökte jaga bort dom från varandra. Usch, så hemskt! Tänk att den stora katten blev så rädd att han bajsade på sig!

Idag hände det igen: jag skulle byta påse i soptunnan och locket föll i golvet med en jädra smäll och massa skrammel. Därefter hör jag oljud från katterna. Då jag hittar dom sitter dom mittemot varandra och morrar mot varandra. Ännu en gång verkar dom vara på gång med att börja bråka och ännu en gång verkar dom vara livrädda för varandra. 

Den här gången reagerade jag dock helt annorlunda från vad jag gjorde första gången. Fick alltså inte panik utan satte mellan dom morrande katterna. Var gång en av katterna regareade med att morra på den andra katten så petade jag till den så att den tappade tråden. Därefter klappade jag den katten som verkade vara mest upprörd. När dom lugnat sig en smula tog jag fram esset ur skjortärmen som är favoritleksaken dvs en laserfisk. Fem minuter senare var dom bästisar igen. 

Så nu vet jag precis vad som orsakade kattkaoset sist. Det var grytan som föll i golvet med en smäll som skrämde katterna. Att situationen den gången blev så urballad som den blev har helt klart att göra med min överreaktion på situationen. 

Vad bra att du lyckats klura ut vad det var som orsakade det hela, det krävs ibland att det händer igen för att man skall kunna se ett mönster. Ibland är det ändå inte så lätt att se dessa mönster, så det var bra gjort. Och toppen att du kunde förhålla dig så lugn och konstruktiv så att det klingade av så snabbt. Härligt att höra. Och nu vet du ju hur du skall göra om/när det händer nästa gång. 

Att dom var så känsliga för ljud visste jag inte innan. Men det är skönt att veta vad det var som orsakade det hela första gången.:-)