Det sägs ju att katter behöver en kattkompis…min katt har inte det, hon har två hundkompisar istället. Jag skulle gärna ha en katt till…meeen jag har en känsla av att jag aldrig kommer att kunna övertala min kära make till det…det tog månader av "smörjning" innan jag fick köpa den buslusen jag har hemma.

Det jag vill komma fram till är att alla djur vänjer sig vid att ha kompisar i hushållet…men det kan ta tid.

Våran stora schäferhanne tyckte inte alls om katter i början…han ville helst bara äta upp dom (tror inte att han fattade vad det var…utan misstod dem för leksaker)…i alla fall så tog vi hem Kiwii (katten) när hon var 13 veckor…och mycket riktigt försäkte han äta henne, men hon blev förbannad och hoppade på honom. Du ska tro att det såg roligt ut när en 13-veckors liten svart ulltuss hoppar på en stoooor schäferhane och river sönder nosen på honom så att han började blöda…

Hunden vågade inte gå i närheten av katten på över en vecka, och idag (3 månader senare) är det bästaste polare och katten går gärna under magen och stryker sig runte benen på hunden…

De vänjer sig att de måste dela sitt revir med andra och att bli en "flock" om man bara låter de hållas (under uppsikt så klart) och om det blir alldeles för vilt så gå in och bryt.

I början kan du separera katterna med hjälp av tex kompostgaller så att de får vänja sig vid varandras närvaro innan de möts första gången.

Är din katt kastrerad?

Om hon inte är det så ska du nog överväga att göra det, då lugnar de ner sig ganska mycket oxå…blir inte lika besatta av revir o.dyl heller…

Hehe, rolig syn Känner igen det där, kattungar är inte liite kaxiga .. 

Men jo, jag vet ju att det kan ta tid med katter. Fast jag är inte så oroad över att de ska bråka om revir, ungkatter brukar ju bli kompisar ganska snabbt(hade tänkt köpa feliway också, har hört att det är bra)

Det jag oroar mig mer för är hennes energi, hon är inte som nån annan katt jag haft(har haft massor av katter), hon är väldigt intensiv och har så mycket energi.. Frågan är hur en annan katt ska orka med henne, hon vill ju bara leka, leka, leka, leka. Är rädd att hon inte kommer lämna en annan katt ifred. Visst kan man ju separera dem, särskilt ibörjan, men hon kommer ju ändå ha sin energi - borde jag skaffa en likasinnad kattras, bengal kanske?

Min kille är också svårövertalad :p, därav min fundering om det kommer bli dubbel trubbel med en till katt.. Oroar mig över ifall två katter skulle trigga varandra till hyss? (katten har sabbat saker för tusentals kronor redan :p)

Jag vill ev. ta en kull efter henne så kastrering är inte aktuellt än.

Det finns en del ranghöga katter som helst vill vara ensamkatter. Hade en katt som vantrivdes med sin nya kattkompis så den fick flytta igen :(

De flesta katter lär sig komma överens men inte alla.

Hm jo.. Jag kommer nog göra ett försök iaf.. Hon gillar ju andra katter, men de verkar inte orka med henne. Tänker att hon behöver en tuff kompis som kan säga ifrån när hon blir för mycket.

Tänk bara på att en fertil katt har ökad risk för både sjukdomar och stress. Tycker inte du ska ta in en till katt sålänge hon är fertil, det försvårar en hel del.

#5 Tack för svaret, men kan du utveckla lite mer?

Tycker ju synd om henne också..

#6 Gällande sjukdomar eller kattgrupp med fertila katter? Finns en hel del att läsa i ämnet.

Jag tänkte på bådeock :)

Livmodersinflammation vid löp, juvertumörer vid p-piller och stress som hormonerna innebär. Angående fertila katter så är det svårare att få en balanserad kattgrupp. Ska man avla gäller det att vara påläst, det försvårar katthållandet och jag hade inte hållt en hona fertil "ifall att".

Jo men det är jag ju medveten om. Tänkte om det var något annat.. Men jag har ju inte tänkt låta henne gå okastrerad så länge till.

Jag reagerar direkt på varför du vill ta en kull på en sådan svår o komplicerad katt?

Du skriver ju själv som överskrivt Elak katt tex. Hon kan ju faktiskt ha någon diagnos el så också.

Du skriver att du är rädd att hon skulle vara jobbig mot en kattunge, varför har du då i tankarna att hon själv skall få kattungar?

Jag skulle råda dig till att kastrera katten, dels för hennes egen skull, dels för det enorma kattöverskottets skull som inte behöver späs på. Man måste tänka på katterna också, och inte bara på sig själv att det är sött med kattungar eller vad man nu har för motiv.

Det är väldigt påfrestande för en katt att vara fertil, så jag skulle verkligen rekommendera kastrering, för hennes egen skull. Hon kommer nog bli mycket lugnare då.

#11 #12 Egentligen handlar det inte om att hon är elak utan att hon är understimulerad(även därav tanken på ett kattkompis till henne). Vi aktiverar henne med promenader mm men hon behöver mer. I framtiden kommer vi ju kastrera henne och hon kommer troligtvis få gå ut(antingen i rastgård eller fritt) så det kommer ju lösa sig men som sagt, ev. en kull först.

Anledningen att jag vill ta en kull efter henne är att hon har väldigt fina egenskaper, hon är tex väldigt intelligent, vacker & väldigt speciell katt(som sagt, har haft väldigt många katter men hon är väldigt speciell). Har redan köpare om hon får en kull då många gillar henne.

Diskussionen om hemlösa katter undanbedes här.. Det finns redan många trådar om det och de har en tendens att spåra ur.

Alla kattägare tycker att deras katt är så speciell, så intelligent och söt osv. Det finns tillräckligt med katter som det finns. Om du inte är väldigt insatt i kattavel som registerad uppfödare så finns det INGEN anledning till att låta henne få en kull bara för att det är gulligt med kattungar. Kastrera henne nu.

#15 Jag tycker uppenbarligen annorlunda?

Är medveten om att det finns många hemlösa katter, men som sagt finns det andra trådar om det redan.

Om du vill avla på henne så och funderar på en kattkompis så skulle jag väl tipsa på en katt inom samma ras? Eftersom det uppenbarligen är den rasen du brinner för och känner att du vill bidra till genom att avla på din katt. Man skall avla på sin katt om katten följer rasstandarden och är en lugn, harmonisk och kärleksfull katt. Stressade, lätt irriterade och skygga katter skulle jag inte avla på. Men om din katt bara är understimulerad borde ju allt lösa sig om hon får en kattkompis, om det nu är det som är problemet :)

När man skriver på ett forum kan man inte välja sina svar. Att du väljer att helt ignorera att din katt kommer ge upphov till en generation nya överskottskatter är bara så sorgligt att höra.

Skulle alla som har vackra och speciella katter ta en kull så skulle det explodera av katter, och det gör det ju nästan redan.

Att utsätta den för alla risker som en dräktighet och förlossning faktiskt innebär bara för att katten är vacker och speciell är inte snällt mot katten. Sorry. Man måste tänka på katten också, inte bara på sig själv att det är roligt med kattungar.

Att vara uppfödare innebär ett väldigt stort ansvar, så jag hoppas att du är medveten om det. Om du väldigt gärna vill ha kattungar så skulle jag rekommendera att ta hand om en dräktig katt från ett katthem istället. Då gör du både en god gärning och slipper själv bidra till överskottet. Och din katthona kommer må toppen att få bli kastrerad.

#16 Hon är dock ingen raskatt… Men visst är det understimuleringen som är problemet hos henne, det märks tydligt. Hon liknar väldigt mycket de mer aktiva och intelligentare raserna så jag funderar på att skaffa en sådan som kompis till henne. Vill gärna skaffa en lång/semilånghårig ras - någon som har tips på en ras som är väldigt intelligent och aktiv, men långhårig eller semilånghårig? Det jag funderat på är balines eller långhårig oriental.

#17 Har man startat en tråd så är väl inte så märkligt att man vill hålla sig till trådens ämne? Annars känns det som ett väldigt oseriöst forum, om man inte kan be folk hålla sig till topic. Det finns ingen anledning att moralpredika för mig om hemlösa katter, jag är redan medveten om det problemet - jag ignorerar inte men jag har redan min uppfattning och jag håller inte med om att renrasig är = seriös avel och att blandras/huskatt är = oseriöst. Man kan avla seriöst på en blandras och man kan avla oseriöst på renrasiga djur. Rekommenderar er att kolla på dokumentären "pedigree dogs" - seriös avel är i mina ögon att välja friska föräldradjur och ge ungarna bra hem, inte att slaviskt avla efter en viss mall på hur djuret "ska" se ut. Det är precis som de säger i dokumentären, de som håller på med renrasavel är inte automatiskt bra uppfödare. Tänket renrasigt har sin grund i eugenik och inte att få så friska och välmående djur som möjligt. Visst sjukdomstestar uppfödarna vissa sjukdomar, men den som vinner utställningen(och därmed går vidare till avel) är ändå inte nödvändigtvis den friskaste individen utan den som är "finast" och mest "rastypisk".

#18 Jämförde du just rasbiologi med uppfödning utav husdjur?

Och rasdjursuppfödning handlar just om att föda upp friska (sällskaps)djur. En seriös uppfödare avlar inte på finast utseende utan på de mest friska djur som även är rastypiska.

Rashundsvärlden =/= andra rasdjursvärldar.

Att avla på djur där man inte vet om sjukdomshistoriken och spär på en övermättad marknad är oseriöst.

Har du tiotusentals kronor undanstoppade ifall de kattungar du säljer råkar ha dolda fel som kräver en massa veterinärvård?

För alla som föder upp katter, oavsett om det är den vars hona smet ut och råkade bli dräktig och som sedan säljer kattungarna för fem kronor tassen, eller raskattuppfödaren som planerat denna parning i flera år och tar tio tusen per kattunge, eller vem som helst däremellan har denna skyldighet. Skillnaden är att en raskattuppfödare kan ordna en försäkring för ändamålet medan huskattuppfödare inte kan det.

Och det är även så att man inte bara kan ersätta med ny vara, det vill säga kattunge, utan man kan krävas på nästan hur höga belopp som helst.

Risken är dessutom större att något sådant visar sig på en huskatt, för där finns inga stamtavlor som man kan spåra genetiska sjukdomar genom, det är väldigt sällan föräldradjuren hälsotestas, och oftast veterinärbesiktigas inte ens kattungarna.

Risken med att ta ungar på en så oerhört aktiv katt är att hon kommer att se sina ungar som leksaker. Jag har sett det hos katter som är så helt fantastiskt underbara men som helt enkelt inte är lämpade att få ungar för att de inte kan hantera det pga att de är så otroligt busiga och/eller inte mogna att ta hand om sina ungar.

Jag kan även påpeka att det tyvärr är riskfyllt att para sin katt utan att genomföra lämpliga tester på både hona och hane innan. Googla runt lite på detta för att få ett humm om vad man utsätter honan, hanen och de kommande ungarna för om någon av de blivande föräldrarna bär på något av detta. Vissa sjukdomar smittar, ändra ärvs:

PKD (leversjukdom)
HD (höftfel)
FIV (kattverisionen av HIV)
FeLV (leukemi)
HCM (hjärtfel)
blodgruppskrock (har föräldrarna olika blodgrupper så dör ungarna inom nåt dygn om de får dia)
FCoV (smittsamt virus som vid stress kan mutera till FIP som katten dör av)
PRA (ögonsjukdom som så småningom gör katten blind)
FORL (smärtsam tandsjukdom som gör att alla tänder så småning om måste dras ut)

Inom rasaveln har man rätt bra koll på detta eftersom man bokför/dokumenterar sjukdomar och väljer att inte avla på drabbade individer, åtminstone inte gällande de flesta sjukdomar. Huskatter stambokförs inte och man har alltså noll koll på vilka sjukdomar som finns bak i ens katts släkt. Dessa sjukdomar är vanliga, men eftersom de inte dokumenteras så är det ett extremt mörkertal på detta. Världens goaste och till synes mest friska katt kan ha ett blåsljud på hjärtat. Det märks inte utan undersökning, framförallt inte om det inte är allvarligt. Om hon får ungar så är risken stor att ungarna ärver hjärtfelet och de kan få ett mycket jobbigt liv om det vill sig illa. Många katter dör många år i förtid pga detta, för hjärtat orkar helt enkelt inte med. Jag själv har en huskatt med förmodat hjärtfel - hon är otroligt aktiv men pga att hjärtat inte orkar med riktigt så blir hon extremt flåsig efter att ha sprungit i 30 sekunder bara. Jag lider verkligen med henne!
Så är det med många ärftliga sjukdomar - man märker sällan att de har den, eftersom man inte testar katten, men ungarna kan ärva sjukdomen och få ett riktigt jobbigt och i många fall kort liv.

Så jag rekomenderar starkt att ni kastrerar henne och skaffar henne en kattkompis av samma kaliber. Det finns fler missar som är galet aktiva! Jag rekomenderar absolut INTE en kattunge. Leta istället efter en ungkatt eller vuxen katt som är lika aktiv som er lilla galenpanna. En som älskar att leka vilda jagalekar.

Eftersom er katt är sååå aktiv så är det extremt viktigt att ni följer detta råd: Välj katt med hjärnan, inte med hjärtat. En katt som behöver er hjälp och som är så söööt kanske blir katastoffel för er om den inte passar ihop med er vilding. Så var väldigt saklig när ni letar kattkompis. Kolla gärna bland katthemmen om de har nån som är lika jätteaktiv och som busar på samma sätt. Bor du i Örebro eller inom hyfsat avstånd så vet jag en kisse för er, men det gör du väl inte bara för det :P

Ta tid på er att hitta en kompis som är lämplig - en som inte är rädd/feg för andra katters busande, och som kan hålla samma tempo som er misse.

Ni lär få många glada skratt