Jag förstår inte riktigt vad du menar med denna tråden…?

Att man inte ska vara så känslig över att folk avlivar sina djur eller?

Fattar inte varför ni skall göra er av med katten?

jag tycker man behåller sin katt så länge den är frisk, man avlivar ju inte friska djur, förstår inte riktigt vad du menar där. om folk kunde ta ansvar och låta en veterinär kastrera sina katter skulle det inte bli överflöd av kattungar som inte får något hem och det skulle inte bli överflöd av vuxna katter som inte får hem.

blandraser och bondkatter/huskatter är väl samma sak?

förstår som sagt inte vad du menar riktigt eller vart du vill komma med din text?

asså våran katt ska va kvar …

men ja … ja tycket inte att folk ska vara så känsliga …

Jag förstår inte heller syftet med tråden…

#4 självklart reagerar folk om man ska avliva en katt?

Att avliva ett friskt djur bara för att man tröttnat på det tycker jag är vidrigt gjort. När man köper ett djur tar man på sig ett stort ansvar och räkna med att djuret kan leva i många år vilket de flesta djurägare strävar efter.

Att avliva sjuka djur eller djur som är så gammal att de inte orkar med livet längre är däremot bara humant.

Förstår inte diskussionen med tanke på att avlivningshot inte ens är tillåtet på den här sajten…

syftet med tråden är att fåreda lite på vad ni tycker

då dom flesta verkar vara emot det så mycket

när jag skrev blandrar menade jag "nått renrasigt "korsat med bondkatt eller okänt

en bondkatt för mig är okänt korsat med okänt (härstammning allså)

#9 Ja men vad är det det flesta är emot?

Det här är ärligt talat inte en tråd som intresserar mig det minsta eftersom det aldrig ens skulle vara ett alternativ för min del…

Kan man inte ha djuret kvar eller sköta om det och inte lyckats omplacera det så tycker jag det är humant att avliva det. För vilken livskvalitet har en katt som från att ex varit utekatt, flyttas till en lägenhet där ägaren kanske inte är hemma större delen av dygnet?

Skulle jag vara tvungen till detta skulle nog min älskade "svarta fara" få springa på de sälla jaktmarkerna istället.

Ett dött djur lider inte.

Dessutom är bondkatt, huskatt och blandras samma sak…skulle det vara finare då bara för att man vet att mamma eller pappan är raskatt?

Definitionen utav huskatt/blandras/bondkatt http://sv.m.wikipedia.org/wiki/Huskatt

#14 fel tråd va ?

Orka!

Sjäv tycker jag att det handlar om att planera och att ha framförhållning. Ett husdjursköp är för mig ett livsstilsval man planerar in för ett antal år framöver.

Jag kommer alltid att tycka att det är fel att avliva ett friskt husdjur.

När man köper ett husdjur så är det ett val. Det är även ett val att se till att ha en B-plan redan innan köpet utifall det inte går att ha kvar djuret.

Det skadar inte att leka med tankarna redan innan köpet. Vad händer ex. med katten om:

• Jag utökar familjen (katthatande partner, katten avskyr barn, för jobbigt med husdjur under graviditet etc.).
• Jag förlorar jobbet (har jag då råd med husdjur, måste jag flytta etc.).
• Jag eller familjemedlem blir allergisk.
• Jag separerar från min partner.
• Jag dör.

Blir svaret på någon fråga avlivning så tycker jag det är fel att ens skaffa husdjur.

Men vad var det där? Så jag ska inte få ha några djur då jag inte har någon familj som kan ta hand om mina djur i händelse av min för tidiga bortgång?

Det jag tycker är så lustigt är dubbelmoralen. Era katter äter kött och förmodligen även ni, men att avliva en ko är tydligen inte lika hemskt som att avliva ett sällskapsdjur. För faktiskt hade kon som ligger i foderförpackningen en mycket mer stressad död än en katt som får somna in i sin ägares famn.

Otydligt inlägg. Försök formulera dig på ett sådant sätt som gör ditt budskap tydligare, eftersom det kan vara lätt att börja missförstå.

Menar du att kattägare ska avliva friska katter då de tröttnar på dem? I sådana fall tycker jag det är bättre att de här så kallade kattägarna aldrig skulle ha skaffat katt om de går in i det hela med den inställningen.

Då man skaffar katt så måste man väl ändå vara medveten om att man förbinder sig till att ta hand om kissemissen i ca 20 år. Även om inte alla katter blir så pass gamla så ska man förvänta sig att katten lever en lång tid.

Om det sker en olycka och kattägaren/kattägarna dör så är det annorlunda. Då kanske det inte finns någon som kan eller vill ta hand om djuren.

¤19 Som jag skrev i inlägg 12 så tycker jag det är mer humant att göra det, än att ge djuret ett sämre liv.

Sjuka och gamla djur som lider tycker jag att man med gott samvete kan ta bort. Djur som man inte kan ha kvar och inte blir sålda till någon seriös är det bättre att man tar bort än lämnar till ett ovisst öde som kan leda till misär och lidande.

#18 Vi har alla egna rättsnören och åsikter om etik och moral. Detta är endast vad jag tycker vilket jag även står för. Jag tycker inte att en person bör skaffa husdjur om det inte finns en B-plan. Du har din åsikt, jag har min.

Om du tycker att det är dubbelmoral att döda boskap för mat och att samtidigt tycka det är fel att döda sällskapsdjur för att de inte längre passar in i ens livsstil så respekterar jag din åsikt men håller ej med. Det är djur som fötts upp till olika ändamål och har sådeles olika uppgifter. Därav min specificering med att jag tycker att det är fel att döda friska husdjur. Du kan ex. ha en gris som ett husdjur eller äta hund som föda.

Jag ser därför inget hemskt med avlivning i sig. Om du skulle vilja äta kattgryta efter att ha avlivat djuret i enlighet med svensk lagstiftning så ser jag inga etiska problem med det. Däremot tycker jag att det är slöseri med resurser att föda upp husdjur för att de ska bli maskmat/aska efter halva livstiden för att husse eller matte inte kan tänka i förväg.

Det skulle aldrig falla mig in att äta djur som avlivats enligt svensk lagstiftning. De djur jag äter har namn och har slaktats av mig eller av en vän, på gårdstunet där de levt hela sitt liv mumsandes på något gott.

Enligt dina premisser ska man inte bara tänka ut varenda scenario som skulle kunna hända, utan man ska även ha en spåkula.

Som ex jag som inte vill ha barn, ska ändå planera för djuren om jag nu skulle bli på smällen och sen inte upptäcka det förrän efter vecka 21 och det barnet skulle råka visa sig vara allergisk? Eller se till att ha ett extrahus om nu det här skulle flyga bort i en orkan?

Jag tror att man känner själv när det är "rätt" att avliva sitt djur. Vi var ju tvungen att avliva vår birma i våras och det var inte för att vi inte hade plats eller för att han hade lite klåda. Utan vi försökte allt som vi ansåg var rätt för honom. Sen när vi kom fram till att han aldrig hade kunnat ha ett normalt liv och antagligen skulle fått otrevliga biverkningar av sin dagliga medicinering som han hade behövt gå på… DÅ tog vi beslutet att låta honom somna in. Det var det värsta jag gjort då jag aldrig avlivat något djur innan och min sambo lika så.

Men att vi skulle avliva min gamla huskatt för att vi skulle separera eller för att han kissar utanför lådan en gång (eller vad det nu är du menar med ditt inlägg) är ju helt sinnes enligt mig. Om man inte kan ha kvar katten kan man väl försöka omplacera katten? Ge bort katten till en kompis/släkting som kan ta hand om den tills man kan ta tillbaks den.

#24 I fallet med din birma så har ni ju gjort en nytta/risk bedömning för katten. Ni har insett att behandlingens biverkan inte ger katten ett gott liv och därför beslutat att inte behandla. Att fatta ett sånt beslut känns fruktansvärt, men moraliskt försvarbart.

• Skaffa inte en allergisk partner om du har katt. Fanns katten där först får du se dig om efter annan partner. Ja, jag lever som jag lär så ni kan låta bli att hoppa på mig för den kommentaren.
• Får man ett barn som blir allergiskt ser man till att omplacera katten. Under tiden man söker ett gott hem kanske släktingar/vänner/grannar kan hjälpa till om allergin är av sådan dignitet att det inte går att medicinera under några månader.
• Hur gör ni med era barn när ni separerar? Lämnar dem till socialen eller avlivar? En katt eller fler är väsentligt billigare i drift än ungar. Inte heller behöver man en massa VAB-dagar, stressa för att hämta på dagis och liknande. Förstår inte att det skulle vara ett skäl till att ha ihjäl ett friskt djur.
• Som ensamstående skaffar man inte djur om man inte har försäkrat sig om att det finns en backu-up i händelse av egen sjukdom eller död. Det finns sätt att ha katt på ändå. Ta kontakt med ditt närmaste katthem och fråga vad som krävs för att bli akuthem/jourhem.

Jag är så trött på alla som skaffar katt för att det är gulligt och sedan kasserar dem som ett par skor man tröttnat på. Väx upp och ta ansvar!!

#25 Kan bara hålla med dig! Skulle aldrig heller kunna ha en allergisk partner, då passar han inte min livsstil helt enketl.

#25 Mycket bra skrivet! Jag kunde inte ha sagt det bättre själv.

#23 Alla djur i Sverige bör enligt mig avlivas förenligt med svensk lagstiftning. Allt annat vore lagbrott och i mitt tycke fel (ex. avlivning med spjut, armborst, klubba ihjäl vuxna djur mm.). Nu vet jag inte vilken i Sverige otillåten avlivningsmetod som du vill förespråka så det är omöjligt för mig att argumentera emot utifrån en gissning.

#25 Håller med till punkt och pricka.

Så huvudsaken är att djuret lever och inte hur det har det under sitt liv? Låt säga att man får en unge som är så allergisk att den riskerar att få en anafylaktisk chock av att vistas med en katt, mår då katten bra i källarförrådet?

För alla har inte familj som vid nöd kan ställa upp, för vissa av oss är våra djur den enda familjen man har.

Att likställa avlivningen av ett djur med avlivning av ett barn är fruktansvärt naivt.

#28 Åk till ett slakteri och lär dig om hur djuren hanteras, sen kan du komma hem till mig och se en gårdslakt. Jag bryter inga lagar, men man får inte slakta hemma om man vill sälja köttet, de metoderna som används på slakterier är fruktansvärda.

#29 Det finns fler sätt att omplacera än att ge katten till släktingar eller komisar.

Är det naivt för att ett barns liv är mycket mer värt än en katts liv?

Jag har inte heller en familj som självklart kan ta hand om mina djur om något skulle hända mig men jag har utsett olika vänner/bekanta som ställer upp och tar hand om djuren om inte jag längre kan.

Kan inte tänka mig att inte ha det så.

Jag har också lite svårt att förstå grundfrågan TS. Handlar det om att avliva djur bara för att man är less?

Min första tanke är att bara för att man inte har samma tanke som du och din sambo behöver man väl ändå inte räknas som för känslig. Man har bara en annan åsikt.

Ja katthemmen kommer alltid vara fulla, och det kommer vara svårt att hitta hem till en vuxen katt men inte omöjligt.
Men är man då less, blir allergisk m.m så borde ju ändå ens friska katt få en chans till att fortsätta sitt liv.

När jag valde att skaffa mina katter så valde jag att ta på mig ansvaret.

Visst en död katt lider inte, men ska den behöva avsluta sitt liv tidigare för att man t.ex inte vill ha katt längre? 

Och om det är så eran tanke går, hur långt är det okej? En person som bara tycker om katterna medans dom är små kattungar och söta och avlivar så fort dom blir stora och skaffar nya kattungar?

Eller om man vill skaffa ett nytt djur som man inte har tid med förrän man inte har katt längre? 

Eller om man skaffat t.ex en hund som katten inte alls trivs med?

#31 Ja, mina barns liv är värt med än min katts. Jag älskar min katt, absolut, men mina barn går före allt annat.

Jag tycker också att det är fel att avliva ett friskt djur men om det inte finns något möjlighet till omplacering så är det ju bättre att avliva katten än att överge den.

Nu har jag läst hela tråden och känner att visssa drar det till ytterligeheter.

Att jämföra barn med katter? Vari finns något som är jämförbart?

Givetvis skall man alltid försöka omplacera sin katt om man inte kan ha  katten kvar. Men går det inte att omplacera så anser jag att den hellre skall avlivas istället för att släppas ut eller vad det nu är folk i allmänhet gör.

Sen måste jag tillägga att på detta forum är det många som beskriver hur de behandlar sina åldriga katters sjukdomar in i absurdum. Många av dessa katter kunde få ett värdigt avslut istället för att behöva leva halvtaskigt liv med sina sjukdomar och åkommor år ut och år in.

Jag tycker inte att man tar sitt ansvar som djurägare och ser till djurets bästa i sådana sitationer.

Sluta förmänskliga djuren!

// sen ska man givetvis ta väl hand om sitt djur, vaccinera, utfodra, ge djuret plats i hemmet, möjlighet att få gå ut osv. osv. men det hör inte till detta inlägg, vill bara skriva det för att inte några ska få för sig att jag inte tar hand om mina katter//

#31 Ja, ett barn har ett högre värde än ett djur.

Sen har jag inte sagt att man inte ska försöka omplacera, men jag kommer aldrig tumma på hur djuret ska ha det. Min utekatt kommer aldrig få bli innekatt, då har hon det bättre som avlivad. Och alla har heller inte ett socialt nätverk som kan ställa upp.

Har man djur OCH barn måste barnet gå före, det är väl självklart. 

Men för många är katter värda minst lika mycket som barn, och jag som kanske inte ens skaffar barn så är katterna mina "barn". Och djur borde skaffas med samma tanke som när man skaffar barn mer eller mindre. Det är fortfarande en levande varelse.

Så därför tycker jag personligen det inte är helt konstigt att ta upp det när det gäller t.ex separation. Hur många annonser omplaceras inte katter och hundar pga ändrade familjeförhållanden?
Det borde man väl fundera över innan man skaffar djuret. Vem ska ta hand om djuret om det tar slut?

Vill ingen, ja då skaffar man inte djur.

Sen blir det inte alltid som man tänkt det, och omplacering blir aktuellt ändå. Men då bör det finnas lösningar som gör omplacering en möjlighet och inte att djuret ska behöva somna in.

#37

Tror du verkligen att människor planerar vem som skall ta hand om barnen om deras förhållande inte skulle hålla?

Att planera för uppbrott ingår knappast i människors planerande när allt känns bra.

Vad är det som säger att en katt som varit utekatt absolut inte går att omplaceras som innekatt? Om det vore ett axiom så skulle inte alla de hemlösa katter som tas in och omplaceras via katthem kunna bli innekaatter. Det kan de och de verkar dessutom tacksamma över att slippa vara ute. De har gjort sitt i den kalla och karga verkligheten utomhus.

Det är svårt att omplacera katter. Det är det för katthemmen också. Skillnaden mellan dem och ett förödande stort antal privatpersoner är att de inte ger upp!

#38 Ja, jag vet flera (speciellt ensamstående) som har planerat, så mycket de kan, vad som ska hända om de råkar ut för någon olycka eller liknande.

Trodde egentligen att de flesta hade det. Vad är väl viktigare än barnen.

#38 Kanske inte, men det är något man helt klart ordnar när det är dags. (Sen finns det alltid personer som inte ska bli föräldrar egentligen som inte vill ha med barnet att göra.) 

Men med djur så hamnar dom ofta i en annons istället. Där är det inte lika naturligt att någon står där och villl ha dom efteråt. Därför borde det planeras. 

Många förhållanden håller inte, så tycker bara det vore logiskt att veta att någon vill ha djuren om man gör slut. Det är då redan bestämt mellan jag och min sambo ifall det tar slut.

#30 Nu börjar du och jag hamna lite OT tycker jag men jag tänkte svara en sista gång eftersom jag tror att du missuppfattat mig lite och ser gärna att vi förstår varandra istället. 

Eftersom du säger att du inte bryter några lagar så avlivar du ju djuren förenligt med svensk lagstiftning, vilket är precis vad jag syftar på.

Det var ditt uttalande "Det skulle aldrig falla mig in att äta djur som avlivats enligt svensk lagstiftning." som jag reagerade på eftersom jag anser att djur ska avlivas med lagliga metoder. Det finns dessutom goda alternativ till industrislaktat kött för konsumenter i mitt tycke, bl.a. mobila slakterier, jakt, gårdsslakterier mm.

Jag diskuterar gärna vidare via PM om du har några frågor eller funderingar eller vill att jag utvecklar något argument.

Jag skulle aldrig avliva ett friskt djur hur som helst. Kissar katten fel t.ex så ser man ju till att reda ut varför. Och har man en utekatt, så kan man faktiskt försöka att skola om den till innekatt. Visst att det blir jobbigt i början och kan ta tid, men så är det ju med allt som man är van vid att göra men väljer att sluta med. T.ex rökning, nagelbitning etc. 
Enda gången jag faktiskt skulle kunna avliva ett friskt djur är om jag inte skulle hitta någon pålitlig och seriös människa som kan ta hand om katten. För vad ska man annars göra, om man inte har någon man känner som har möjlighet alls, och att alla främlingar som hör av sig bara verkar mysko?

Fast håller med några av kommentarerna, det känns verkligen extremt hur vissa tänker, att man till och med måste tänka igenom vad som händer med katten om man plötsligt dör.
Det är ju som sagt inte alla som har folk i sitt liv som kan ställa upp, inte under alla de år som katten kommer att leva. Ska man då låta en släktning/vän ta hand om katten så länge som denna person kan, för att sedan omplacera den? Tänk om släktingen/vännen inte är speciellt observant på hur den nya ägaren är, och det slutar med att katten hamnar i ett dåligt hem?

#40 Jag skulle tro att ensamstående planerar mer för alla eventualiteter än vad de som lever i parförhållande gör. Man vill inte gärna tro att båda föräldrarna skulle förolyckas samtidigt och förlitar sig troligtvis på sin släkt.

#41 Absolut ska man ordna det till det bästa även för djuret. Jag vet faktiskt några som har delad vårdnad inte bara om barnen utan även om sina djur. Ser rätt kul ut när de lämnar över till varandra både barn och djuret en gång i veckan. Ofta är barnen drivkraften till den typen av lösningar (barnets djur). Det krävs mycket vilja och samarbete från de vuxnas sida för att göra det. Finns det inga barn och paret skiljs som ovänner så är det betydligt svårare att få till en dylik lösning.

Våran Lukas hade helst bott någonstans där han fått gå ut, men det går hur bra som helst att vara inne, vi har en stor balkong som vi nätat in som han har i stort sett fri tillgång till på vår/sommar. på vintern blir det någon promenad i koppel ibland, men han brukar säga till genom att jama och stå vid dörren dom dagar han vill ut, vilket ibland är oftare och ibland väldigt sällan.

funkar jättebra, behöver inte avliva en katt bara för att den kanske måste bli innekatt. näta in balkongen och köp koppel?

Min gamlingskatt som var hittekatt när jag fick honom har varit ute nästan hela sitt liv. Det var nog lite jobbigt för honom i övergången till innekatt då han ofta skrek på nätterna och ville ut. Men med hjälp av sina kattkompisar och mycket kärlek så har han idag inga som helst problem med att vara innekatt.

Allt går om man bara vill!

Varför tenderar folk att jämföra katter/djur med människor? Djur är djur och människor är människor…är det någon här som verkligen förstår smärtan utav att faktiskt förlora ett barn? Det gör nämligen jag… Med det sagt skulle jag ändå aldrig avliva ett fullt friskt djur…när jag köpte mina djur så tog jag på mig ett ansvar, och jag anser det vara ansvarslöst att avliva djuret bara för att mina förutsättningar förändras…det finns alltid andra alternativ om man bara är kreativ… Men snälla, sluta jämföra förlusten utav ett djur med förlusten utav ett barn om ni inte förstår innebörden utav det…

#47 Jag jämför inte rakt av sådär.

Och tror ingen jämför förlusten av ett djur med förlusten av ett barn.
Och beklagar att du behövt gå igenom det!

#39 Visst går det om man tummar på livskvaliteten. Jag personligen skulle aldrig ha en innekatt. En katt kan springa i 50 km/h, klättra i träd och fånga möss, det går inte att ge den tillvaron till innekatter.

Folk tyckte jag var tokig som hade min perser och abessinier som utekatter, men det gick alldeles utmärkt.

#48 Tack… Tyvärr finns det dom som jämför dessa två (barn och katter)…vilket jag upplever som fruktansvärt… Jag anser dock att alla levande ting har ett livsvärde, om än på olika sätt, och jag tror att det är tillgängligheten på avlivning av friska djur som ligger till grund för kattens låga status… Jag tycker att veterinärklinikerna borde ta ett större ansvar i den här frågan och inte tillåta avlivning utav friska djur…

#49 Det du säger är att alla som inte bor långt ute på landet alltså inte ska ha katt? Villaområden är inte lämpliga att ha utekatt i eftersom det finns såväl grannar som trafik att ta hänsyn till.

#50 Det beror ju helt hur man jämför. 
För mig är det inte helt främmande att jämföra att man borde ta lika stort ansvar som när man skaffar barn.

Och som jämförelsen vid separation där det borde finnas en plan för djuren i familjen så det inte blir en annons eller avlivning så fort man inte håller ihop.

#51 Man måste inte bo i urskogen för att bo i ett utekattslämpligt område. Jag har bara några minuter in till centrala delen i en av sveriges största städer.

Och ja, jag anser att man inte ska ha katt om man inte kan erbjuda den frigående utevistelse.

#53

Och jag anser att folk som har utekatt i bebodda områden är oansvariga. Hur kul känns det sen när katten blir ihälslagen av grannkatten, uppäten av en räv eller överkörd?

Jag gillar inte när folk släpper ut katterna för vind och våg. Stallkatter är en sak, och det är en sak när man bor långt bort från villaområden, vägar och städer. Men om man inte har den lyxen, då är det innekatter som gäller. Att gå ut med kisen i koppel eller att ha en rastgård är en bra lösning.

För att svara ts. så ser jag på avlivning mycket kritiskt. I mitt tycke avlivar man bara djur om det inte finns någon lösning på problemet. Det enda som är försvarbart är när man sökt till världens ände efter någon som kan ta kisen, och misslyckats otaliga gångar (knappt då). Eller om djuret är döende eller lider.

Tänk så olika vi alla är.

#54 Sånt är livet. Lammungar blir tagna av räven, likaså höns. Fullvuxna livdjur blir slagna av varg eller björn osv. Tycker du dom skulle ha ett bättre liv om de får stå inne i stall i tryggheten?

#55

Ja. Jag tycker inte att man ska släppa ut höns eller lamm i skogen eller i bostadsområde heller! Haha. Så absurt.

Jag tycker att våra domesticerade sällskapsdjur ska hållas säkra. Har man tagit ett liv till världen ska man se till att det överlever och har ett långt och trivsamt liv. Man brister i sitt ansvar om man ser det som en OK sak att djuret blir dödat eller behandlat på ett inhumant sätt av andra djur eller människor.

Ett område några få minuter från en större stad har jag mycket svårt att se som lämpligt för en katt att ströva fritt i.

• Den kommer att sätta sig i grannens rabatter och bli utsatt för grannens ilska.
• Jagad av hundar som inte är kopplade - det finns säkert lika många hundägare som anser att deras hund är ofarlig och ska få leva ett hundvärdigt liv utan koppel oavsett vad det för med sig för omgivningen.
• Kastad sten på och bli jagad av barn som inte förstår bättre, och/eller fått lära sig av omgivande vuxna att katter är 'kattdjävlar'.
• Påkörd av bilar.

Inget av det här tycker jag en katt ska behöva komma i närheten av att utsättas för. Livet som innekatt är därmed bättre.

Ja mina djur är frigående, de blir nämligen inte sjuka då och köttet samt äggen blir nyttigare. Men det är ju tydligen bättre att hönsen pickar ihjäl varandra som de höns ni lägger på tallriken gör.

För det är trivsamt?

Själv tycker jag livskvalitet verkar vara ett okänt begrepp. Och nej jag brister inte i mitt ansvar, jag vet nämligen att djur är djur och ska få leva som det djuret mår bäst av.

#58

Men du bor ju så att du kan släppa ut dem säkert. Vi andra gör inte det.

• Den kommer att sätta sig i grannens rabatter och bli utsatt för grannens ilska.

Nej, bara i mina egna rabatter med kirskål. Närmaste granne bor 800 meter bort landvägen.

• Jagad av hundar som inte är kopplade - det finns säkert lika många hundägare som anser att deras hund är ofarlig och ska få leva ett hundvärdigt liv utan koppel oavsett vad det för med sig för omgivningen.

De som stannar här för att rasta ina hundar, möts av en stor skylt om frigående djur och då de är läskunniga så kopplar de alltid sina hundar.

• Kastad sten på och bli jagad av barn som inte förstår bättre, och/eller fått lära sig av omgivande vuxna att katter är 'kattdjävlar'.

Finns inga barn här.

• Påkörd av bilar.

ja det är en risk, men uppenbarligen har träningen med att lära katterna att inte gå till vägen fungerat, min äldsta fyller snart 24 år.

#60

Då appliceras inte ett dugg av detta på dig. Sätt dig in "alla våra andras situation" så kanske du förstår bättre.

För du har bestämt vad som ska diskuteras? En bekant till mig har sina får lösa vägg i vägg med ett villaområde, så ja, det skulle jag.

#55 Så bara för att livet är så, så är det okej att rycka på axlarna åt de skador som utekatter kan drabbas av? Man har som andra sagt ett ansvar när man skaffar ett djur, och att säkra hagar och andra hägn från rovdjur är inte alltid det lättaste, men man har åtminstonde försökt.
Det känns faktiskt skapligt oansvarigt att låta sina djur springa fria vind för våg.

Sedan även det att man inte vet om katten ställer till olägenheter för andra eller inte, vilket du som djurägare ska förhindra att ditt/dina djur gör. Men såvida ingen vet vem som äger katten som går och gör sina behov i rabatter eller gör ifrån sig i sandlådor, så kan man ju inte få veta om ens katt sköter sig.

Diskussionen har bytt riktning ser jag…

#64 Det är katter.ifokus i ett nötskal 

#61 Jag är uppvuxen i Sthlms  innerstad, får jag ha åsikter om innekatter för dig då? Sen har jag en välutvecklad hjärna, så förståelsen är det inget fel på.

Tråkigt att du redigerar dina inlägg.

#63 Jag rycker inte på axlarna, mitt primära fokus i hållande av djur är livskvalitet. Jag har inga hägn, de ger bara en falsk trygghet och ökad risk för smitta.

#64 I grunden diskuteras varför jag hellre avlivar än fängslar en katt inomhus.

#66

Så du har lamm, katter och höns utomhus i Stockholms innerstad? Annars ser jag inte hur det hela är relevant.

Jag redigerade nyss mitt inlägg då jag stavat fel och såg det i efterhand, så jag kan inte påstå att jag "inte redigerar", som jag tänkt. Plan backfired. Haha.

Ps. Jag håller med om att det blivit mycket ot :) Du är välkommen till att pm.a om det är något du vill diskutera mer om.

Under alla år jag levt så har jag samlat kunskap, den kunskapen kan man sedan använda till att forma sina åsikter. Jag har sett innekatter och hur de mår i Sthlm, jag har sett utekatter och då kunnat dra slutsatsen att innekatter mår sämre. Dessutom blir innekatter tjocka och sjuka.

Men de mår ju tydligen bättre enligt er av det. Fortsätt äta er urinimpregnerade kyckling, plåga era katter genom att inskränka på deras livskvalitet. Jag kommer i alla fall ha ett gott samvete angående mina djur då de inte är håriga bebisar.

Nej, jag bor i sthlm längre. Tack och lov.

Och nu sätter vi stopp för diskussionen om innekatt och utekatt. 

Och tänk på formuleringen mot varandra, oavsett åsikt.

#65

Verkligen

"dessutom blir innekatter tjocka och sjuka"

våra innekatter är inte tjocka eller sjuka. vad är det som säger att innekatter blir det? 13-åringen har vart innekatt hela sitt liv och han är fin i kroppen och frisk som om han vore 3.

Ute på landet finns det räv, lo och varg som faror, dem är värre än bilar, katterna hör bilarna, ser dem och känner i marken när dem kommer, men dem har svårare att upptäcka rovdjur.

Stall/ladugårds katter bor i många fall nära landsvägar också och där åker folk 70 km/h, kanske mer, det är snabbre än i ett villaområde där dem åker ca 40-50 km/h.

I villa områden finns kanske sura grannar, på landet finns jägare med gevär och vi vet alla om dessa skott skadade katterna…

Ang tråden, jag ser inge fel att avliva om alternativen är avlivning eller dåligt liv.
Och dem som väljer katten före kärlek har nog aldrig vart kär, det är inget man kan styra, det bara händer, eller kör ni fråga formulär på alla killar/tjejer ni möter? "gillar du katter? är du allergisk? hur känner du inför att sova i en säng med 4 katter på dig?" ;)
Det jag skulle ha svårare för är om han är dryg emot kattterna typ klagar hela tiden på att dem fäller osv för då är det han jag blir sur på och då är det lätt han som åker ut ;)

Och ni som har många katter, vem kan liksom lätt ta emot 4 eller fler katter om det händer er nåt? 4 katter kostar mycket i försäkring, sand och mat, jag har back upp som skulle kunna ta katterna några månader/år om jag tex blir akut sjuk, operation eller studera tills jag hittat en lösning så jag kan få hem katterna, men har inte "skrivit kontrackt" med någon att dem ska kunna ta dem för dem närmsta 15 åren, och även dem som kan ta katterna om nåt akut händer, om 5 år ser deras liv kanske helt annorlunda ut och då kan dem inte ta katterna. Sånt går inte att förutse, lätt att säga "klart jag tar dem" svårt när det väl kommer till kritan…

#72 Ja, jag brukade fråga folk om dem var allergiska mot pälsdjur då jag inte kan tänka mig ett liv utan djur. Och tro mig, jag har och ÄR kär i en man som tål och älskar djur! Precis som att vissa inte vill vara tsm med folk som inte vill ha barn vill inte jag vara tsm med pälsdjursallergiker. Mina föräldrar skulle ta hand om mina djur vilken sekund som helst om jag skulle bli skadad/sjuk då dem vet hur otroligt mycket dem betyder för mig och att jag gör allt för dem. Dem hade tagit ponnyn och sambon tagit hand om katterna.

Har glömt av vad tråden handlade om hihi

Hittekatten Leon som bor hos mig har levt många många år utomhus och haft det jäkligt tufft med tanke på hur ärrad han är och vilka problem han har haft med tänderna, käken och lite svagt hjärta. Han är världens goaste finaste skygga katt som blir behndlad mot det som gör ont. Idag när jag lämnade in honom för operation på djursjukhuset grät jag hela morgonen sen av oro för att han inte skulle klara det. Han opereras för at than ska må bättre och få bort det onda i tänderna.

Att ens tänka det som ett alternativ att avliva en frisk katt är ofattbart för mig. Då tycker jag att man som ansvarig matte/husse ska göra allt för att hitta ett hem till katten, och det går, det vet jag av egen erfarenhet. Men det tar tid, och det är det helt klart värt. All tid i världen är det värt.

#72 Jag är en sådan "förhörsmänniska" . Själv har jag inte haft katt som singel men jag måste erkänna att jag ratat några partners pga. rökning och en person som inte gillade hundar. Jag har inte direkt haft regelrätta förhör med dessa personer utan mer luskat fram vad de tycker om ex. djur eller om de röker i ett mycket tidigt skede. Då kan jag avbryta innan jag kärat ner mig så pass att det blir för jobbigt att bryta upp.

Tror inte att jag skulle kunna bli kär i någon som var allergisk mot djur. Sånt får man ju reda på ganska tidigt. Tror att det skulle bli en mental spärr.

Tror jag…

Sedan kan ju vem som helst utveckla allergi.

#77

Men kärlek har väl inte med allergi/inte allergi att göra…man blir väl kär i en person, allergi eller inte…

vart lite OT men vi kan byta riktning om ni nu vill och prata om inne VS ute katter =)

jag är väl inte bästa människa att dömma var som är rätt och fel i vad som gäller med ite och inne katter

då jag har haft båda så det är bara utifrån mina egna erfarenheter jag kan säja nått

då jag bodde i lägenhet så fick jag 2 syskon den ena dog tragiskt i lägenheten så man kan inte skydda en katt från döden

sen var jag med pappa ut till en gård och förälskade mig i en kattunge så hon åkte med hem viste inte om skulle överleva eller inte men det gjorde hon

nått år senare kom jag på iden med att kanske intrudesera dom till att vara ute då dom tillbringade 90% ute på min balkong

stackars ladukatten vart så rädd att det gick inte att ha henne nere på marken utan hon bosatte sig i min luva

den andra fick dock mersmak och satt och skrek utanför dörren

med det vill jag ha sakt att alla katter passar inte som inne katter och om man ger dom en chans så väljer dom att vara ute

och det spelar ingen roll hur långt borta från vägar och bilar man bor det ligger alltid påkörda katter längst vägen

Ingen idé att påbörja någon diskussion ang innekatter VS utekatter, det spårar i princip alltid ur och i så fall tackar jag för mig nu.

# Själklart borde man kunna bli kär i vem som helst oavsett omständigheter.

Nu pratade jag om mig själv men jag tror tyvärr att många har diverse spärrar vad det gäller vem man blir kär i. Kan exemplevis vara stor åldersskillnad, någon som är gift (kanske sunt), jättelång, jättekort - sånt som är ovesäntligt men som kan vara hämmande för att tillåta sig bli kär.

För mig undrar jag som sagt om inte djurallergi skulle kunna vara en sådan sak.

Jag tror de flesta tycker att det är att ta sitt ansvar att låta ett djur som lider somna in. För något annat diskuterar vi inte va?

#82

Jo. Vi diskuterar också hurvida det är okej att avliva ett djur som det är svårt att omplacera. Ofta utan att ens försöka ordentligt.

Vissa anser så med hästar också "bättre att jag vet att han är död än att inte veta om han har det bra". Bäst att avliva, för stackarn kan ju få ett dåligt hem.

Så ser inte jag på saken däremot. Det är ens ansvar som ägare att hitta någon man litar på, om det så tar hundra år.

#79 Blir lite konstigt att byta samtalsämne mitt i en tråd. Då är det bättre att starta en ny tråd att diskutera det ämnet i. 

Jag vill gärna ha svar på mina funderingar om jag uppfattat vad du menat rätt osv :)

Jag omplacerade en häst för några år sedan. Vi hade försökt sälja henne i 1 1/2 år och hade inte hittat någon (hon var travare och 20 år gammal). Ingen häst som för folk är "värd" något. Vi hade tänkt på avlivning eftersom det började bli mer och mer jobbigt för familjen att ha hästen. Men vi fortsatte leta eftersom vi absolut inte ville inse att hon inte kunde få ett nytt hem. Tillslut hittade vi en tjej som ville köpa henne. Vi tog 5000 för henne med utrustning vilket var ett fånigt pris med tanke på hur fin hon var. Det tog 7 månader för den nya ägaren att konstatera att hon inte kunde få något föl efter hästen (vilket vi fick reda på var hennes tanke hela tiden) hon sa att hästen hade blivit blind och lite andra saker och rätt som det var så var hon avlivad. Denna häst som jag hade kämpat med så länge, avlivades utan att ens ge henne ett ärligt försök. När jag lämnade bort henne var hon kärnfrisk.

Avliva inte friska djur. Man gör allt för sina djur, man har ju tagit på sig ansvaret!

#85

Beklagar! Jag har hört liknande skräckhistorier. Bland annat med folk som "ridit sönder" hästar som under lovord skulle gå som promenadhästar och sen bara avlivat dem.

Hoppas att det inte händer ofta.

#86 Tanke var att hon skulle vara lite "mamma" till kvinnans unghäst och sedan gå som promenadhäst och ridas lite lätt. Det tog 2 mån så hade min flicka brutit sönder hoven i hagen på en gammal skrotbil eller vad det nu var som hon hade sparkat på och blivit rädd. Hon hade problem-hovar som behövde extra omvårnad vilket hon inte fick heller… Usch säger jag bara. Man ska göra allt för sina djur!

#86 Just pga sådana saker hade min ponny fått somna in om jag inte hade kunnat ha kvar henne! Hon har haft en svår senskada som idag är läkt men hon hoppas inte direkt. Hade varit så rädd att någon skulle rida upp skadan då hon är väldigt smärttålig och hoppar riktigt bra och alltid med på allt. Väldigt svårt att säga när hon har ont helt enkelt.

Ja det är klart jag är emot att avliva en frisk katt när man kan omplacera den. Man får anstränga sig en hel del, det räcker inte med en fb-annons en gång och om ingen svarar så anser man sig ha gjort nog. Det är ofta så det ser ut och det är inte OK.