Jag förstår ärligt talat inte ditt syfte med ditt inlägg. Du vet att vi inte uppskattar att man bryter mot lagen som säger att en katt ska vara minst 12 veckor innan den skiljs från mamman. Du är uppenbart insatt i det eftersom du skriver som du gör. Då måste jag ju fråga mig varför i hela friden katten är tagen långt före den lagliga tiden. Det faktum att katten är 'jättevan' hos er gör ju att jag misstänker att den varit mycket yngre än 9 veckor när den togs från sin mor.

Att en katt kan äta själv och gå på låda betyder inte att den är mogen att flytta. En 15-årig människounge kan klara väldigt mycket själv, men den är definitivt inte mogen att flytta från sin förälder. Det slutar ofta med tragedi i form av depressioner, man hamnar i dåligt sällskap och råkar illa ut……… Som en liten jämförelse bara.

#1 Jag vet inte om du sett hennes förra tråd. Hon är 12 år och hade ingen aning om reglerna innan folk berättade för henne här, och det var igår tror jag. Den tråden hittar du här

http://katter.ifokus.se/discussions/50e9cf3a88f4720fcc0dec07-bilder-pa-bastet?discussions-3

Och SporeDiatrymisss var inte ledsen, som jag sa så kunde du inte veta. Ni hade en till katt hemma ellerhur? Den katten kommer nog hjälpa till att uppfostra Lilja om ni inte låter henne komma tillbaka till sin mamma. Det kan ju tillkomma vissa problem ändå, men det behöver inte göra det. Det finns många som tagit hem för unga kattungar och det har gått bra. Det är inte ditt ansvar, det är dina föräldrars, så du ska inte ta åt dig om någon säger saker som du tar illa upp från. Men du har vart duktig och lyssnat på vad alla har sagt, och lärt dig från det. Det är jätte bra.

Du behöver inte alls oroa dig för att hon ska dö, det kommer hon inte göra 

En 9 v kattunge är alldeles för ung för att klara sig bra utan sin mamma. Från 9-12 v utvecklas en kattunge oerhört mycket och behöver sin mamma under den tiden. För eran och kattungens skull råder jag er att lämna tillbaka kattungen och sedan få tillbaka den när den är lev.klar. Vem vet hur det annars kommer påverka Lilja? Och ni vill väl hennes bästa? Även om hon ser ut att trivas nu så kan problem senare i kattens liv uppkomma. Hoppas ni gör det som är bäst för kattungen.

Jag förstår att det känns svårt att lämna tillbaka fina missen. Men försök jämför med dig själv, skulle du själv vara beredd att flytta hemifrån i den ålder du är i nu?

Det är inte alls så mycket stress för kissen att komma tillbaka hem till mamman några veckor och sen tillbaka till dig. Den eventuella lilla stressen som den kanske upplever uppväger ändå de stora nackdelarna den kan få senare i livet med aggressivitet, otrygghet, felkisserier och liknande om ni inte lämnar tillbaka henne.

Be dina föräldrar köra tillbaka med katten, du kommer att må bra av det beslutet, för då hjälper du katten. Tre veckor går snabbt. Och när ni hämtar kissen igen så är hon redo och kommer att utvecklas till en trygg katt hos er. 

Min kattungar har gått på lådan själva och ätit mat från att de var 4 veckor gamla. Skulle det vara okej att ta dem från mamman då med bara för att de kan gå på lådan och äta mat? Nej. Men nu är redan skadan skedd känner jag och du personligen ska inte ha ångest över detta eftersom det är dina föräldrars ansvar eftersom det antagligen är de som har köpt katten åt dig.

Men det är ju att tänka på till nästa kattinköp att man ska vara säker på alla regler som finns + att se till att man väljer en seriös uppfödare. Tänk också på att se till att katten får sina vaccinationer och chippa den o.s.v. om det inte redan är gjort :)

Gör som jag: läs tråden som #2 länkade till så kommer ni förstå att det är inte den unga trådskaparen som är problemet utan hennes totalt likgiltiga föräldrar som inte vill ta till sig informationen. Det finns ett inlägg skrivet av modern som gav mig kalla kårar efter ryggen.

Barnet har förstått att det här inte var det smartaste familjen har gjort. Föräldrarna fattar tydligen inte ett smack och tänker dessvärre inte göra det enda rätta: låta katten flytta tillbaka till mamman under 3 veckor för att sedan flytta till dem. Även om det tycks finnas en vuxen katt i familjen, vilket kan begränsa framtida problem något, så är det bästa ändå att Lilja fick vara med mamma och syskon ytterligare en tid.

Det finns dessutom en riktigt stor bov i dramat. Den s.k. uppfödaren. Inte det minsta seriös som påstår att det kommit en ny lag som gör det OK att sära en 10 veckors unge från modern och att just denna lilla kisse är så 'mogen och stabil i psyket'. Hur i hela fridens dagar kan man avgöra det på en liten baby? Många kattungar (och vuxna) har jag mött i mitt liv, men i den åldern kan man inte utläsa mycket. Jag avskyr BYB-uppfödare!!

Jag kan bara hålla med föregående inlägg…det är inte flickans fel, hon kan inte rå för den här situationen…

Jag tycker att det är onödigt med flera negativa inlägg om kissens ålder nu…jag tycker att vi, som har mera kunskap om detta, istället kan hjälpa den här 12 åriga flickan och ge henne råd på hur hon ska uppfostra och sköta om sin kattunge på ett så bra sätt som möjligt. Detta är hennes första egna katt och det verkar som att detta är en flicka som faktiskt vill lära sig…

Låt oss göra något positivt utan detta, för flickans skull, oavsett hur etiskt fel vi än tycker att det är…

Situationen är som den är, och det är defakto ett barn detta handlar om…så låt oss då som vuxna och förhoppningsvis kloka människor hjälpas åt istället för att få henne att må ännu sämre…

(Detta är bara min privata åsikt, och jag avtackar mig påhopp utav denna komentar…men å andra sidan, hellre att jag blir kritiserad än en 12-åring som inte kan diskutera på en vuxens nivå)

#TS

Jag tycker att du bör tänka efter innan du fortsätter den här diskutionen här eftersom det gör dig orolig och att du mår så dåligt av det att din mamma fick gå in och bryta förra tråden.

Vi vet att kattungen är 9 veckor och att din mamma inte vill köra tillbaka den till mamman.

Du vet vad de här på forumet tycker så jag tycker att du skall prata med din mamma i stället eller någon annan vuxen som du känner dig trygg med som du vet ha bra kunskap om djur.

Du kan ju tex ringa till en vetrinär och ställa lite frågor om det är något ni skall tänka på så att du kan vara lite lungnare.

Jag hänvisade till #2, inte inlägg #6 i mitt inlägg #7 (bara för att klargöra)

Nu blir jag lite förvirrad TS, i en annan tråd skrev ju du att hon skulle tillbaka, det lät definitivt men så blir det alltså inte?

Som jag skrev i tråden #2 länkar till så behöver din misse inte få några störningar men chansen är större utan mammans uppfostran, det finns ju en anledning till att de ändrade lagen till 12 veckor.

Vill dina föräldrar inte följa lagen och se till kattens bästa så får de stå för det, inte du. Det du kan göra är att uppfostra, leka och älska Lilja, det räcker långt det med.

Jag tycker inte att man skall uppmuntra flickan till att behålla katten, som chade och Isjen gör i sina inlägg. Det är att inte ta lagen på allvar. Lagen finns av en anledning och problemen som katten kan få skall inte bagatelliseras.

Det är INTE sporediatrymiss fel att situationen uppkommit. Men hon kan för kattens skull försöka övertala sina föräldrar att köra tillbaka katten för tre veckor.

Om föräldrarna totalt stenvägrar, ja då finns inget man kan göra, men då har iallafall sporediatrymiss försökt göra något.

#11

Då jag har haft kontakt med flickan via PM så är jag insatt i hennes försök och hur situationen är…därav mitt inlägg…

#11 Vad jag förstått så verkar det som att hon har försökt att övertala sina föräldrar.

Skulle vilja tillägga att det jag tar ställning till är är att ett barn hamnar i kläm till följd av vuxna människors agerande…det tycker jag är fel…

Och jag tycker att, eftersom Lilja inte kommer att komma tillbaka till sin mamma, det är klokare utav oss vuxna på detta forumet upplysa henne om vad hon kan göra för att Lilja ska få det så bra som möjligt…

#11 Jag uppmuntrar inte till något alls, och jag tar lagar på allvar, så dra inga förhastade slutsatser. Jag försöker bara få henne att må bättre, som hon skrivit så mår hon inte bra. Hur bra är det om hon ska försöka ta hand om sin katt på bästa sätt? För tillfället känns det som att föräldrarna inte tänker lämna tillbaka Katten. så varför inte försöka göra det bästa av situationen och försöka hjälpa, trösta och berätta att det inte behöver bli tokigt med katten. Istället för att tjata, tjata och tjata på att katten ska lämnas tillbaka, sånt kommer man ingen vart med.

Jag minns hur det är när man var 12, jag har även en lillasyster som är 12 år gammal. Jag vet hur lätt man tar åt sig av saker och tror att det man gjort är bara sitt eget fel, när det inte är så! Vilket det känns som att flickan gjort, hon tror ju att allt är hennes fel när fallet inte alls är så! Man tar lätt åt sig av saker i den åldern..

Hon har pratat med sina föräldrar så som jag uppfattat det, och jag hoppas att hon försöker prata med dem mer, så att katten kommer till sin mamma igen. Men det är inget som säger för tillfället att det kommer bli så.

EDIT: såg precis inlägget i #14 då var mina tankar rätt om att Lilja inte kommer tillbaka till sin mamma

Jag ska se med pappa. Hon kanske kommer hem till sig imorgon, övermorgon eller idag. Jag skrev detta bara för att jag verkligen mår skit och ville förmedla det.

#12 Men att du uppmuntrar till att flickan inte skall göra något alls och ha katten kvar hemma är ändå helt på tok, tycker jag. Jag tycker inte att problemen som kan uppstå skall bagatelliserar eller rentav uppmuntras till.

#17

Jag bagatelliserar inte, om det nu inte finns någon chans för Lilja att komma tillbaka till sin mamma, är det då inte bätter att ge flickan det stöd hon ev an behöva för att kattungen ska må bra?

Det är inte flickans agerande vi ska diskutera tycker jag, utan hur oseriöst en s.k. uppfödare får bete sig och hur nonchalant en vårdnadshavare ska bete sig när barnet helt uppenbart har tagit till sig den information som lämnats.

Vi kommer ingen vart genom att göra TS än mer ledsen. Det vore kul att få en direkt dialog med mamman eller pappan.

Jag förstår att du mår dåligt av situationen, SporeDiatrymiss. Men det som uppkommit är INTE ditt fel. Du har INGET ansvar i detta.

Det enda du kan göra är att försöka prata med dina föräldrar.  Om de verkligen inte vill göra något så har du iallafall gjort ett jättebra försök. Om din pappa kan tänka sig att köra tillbaka kissen så är ju det det bästa.

Jag tror att du kommer att bli en bra kattmatte. 

#17 Flickan vet att katten bör återförenas med sin familj de sista veckorna. Det behöver vi inte tjata om längre!

Som Isjen säger så är det bättre att lära henne de hon bör veta om att ta hand om kattungen ifall den inte återlämnas och även om den gör det så är det bra tills efter hon fått tillbaks kattungen.

EDIT: TS säg gärna till dina föräldrar att kanske (om det är möjligt) anmäla uppfödaren, för den har ju brutit mot lagen faktiskt…

TS, som vuxen är man fortfarande långt ifrån fullärd och ibland vet inte våra föräldrar och andra vuxna vad är bäst. Det är synd att dina föräldrar inte har koll på de lagar som vi har om djur idag men det är inget som du ansvarar för.

Jag var själv 12 år när min familj köpte hund och jag vet att det inte alltid är lätt att veta vad som är rätt och fel när föräldrarna säger en sak och andra säger en annan sak. Ibland håller man inte med om vad föräldrarna säger. Det man som barn kan göra är att söka kunskap i böcker, på nätet och visa sina föräldrar vad som stämmer och är rätt. Om de inte vill lära sig så har man i alla fall försökt.

Det du kan göra för att lugna din egen oro är att själv läsa om kattens behov och beteenden. Det finns bra sidor att kika på som exempelvis kattstatus.se med mycket bra information om katter.

Hoppas allt löser sig 

Saken är den att både uppfödaren och TS föräldrar kan anmälas till länsstyrelsen. Både uppfödaren och föräldrarna är medvetna om att de har brutit mot lagen. Ändå struntar de i att rätta till det hela.

Finns en djuravdelning för barnens.ifokus t.ex. Även tonåringar.ifokus har en speciell djursektion.

Skrev i fel tråd, ursäkta.

Spore Diatrymiss!

Jag förstår din oro över den situationen. Men som några andra vuxna här redan har skrivit så är detta som har uppkommit inte ditt fel alls. Inte på något sätt.

I din förra tråd så fick du svar i slutet av en som kallar sig Niiina92 som berättar om hennes katt som kom till henne när katten bara var sex veckor gammal. Jag har en liknande berättelse att berätta för dig som handlar om min katt.

Min katt heter Andra Saker och är idag 1 1/2 år gammal. Hon kom till mig som liten liten kattunge tillsammans med sina två bröder. De var då endast 6 veckor gamla (tror vi) och hittekatter. Tyvärr fanns det ingen kattmamma med i bilden, vilket var jättesorgligt för hon och hennes bröder hade såklart behövt sin mamma, precis som alla andra små ungar. Hon var en mycket rädd liten katt som liten, och det tog lång tid innan jag fick klappa henne. Hon var rädd men ändå nyfiken, och den nyfikenheten sitter i fortfarande!

Andra Saker har visat sig bli en bestämd liten dam, hon tycker om att gömma sig under filtar, busa runt och leka kurragömma. Detenda som jag har tänkt på en hel del, det är att hon var väldigt dålig på att tvätta pälsen när hon var liten. Hennes bröder lyttade när de var ca 15-16 veckor gamla och då bodde hon här själv i några veckor innan Leon flyttade in. Leon är även han hittekatt, kanske 5 år gammal eller så, det är det ingen som vet. Leon mådde inte så bra först när han kom hit till mig, han var rädd och skygg och en massa trasiga tänder. Nu det senaste halvåret så har han visat att han mår mycket bättre, och tvättar och putsar den svart pälsen så fint så att den bara blänker!

Och Andra Saker har lärt sig av honom! Nu tvättar hon sig ordentligt så att även hennes päls är jättefin. Så även om hon inte har haft sin egen mamma här, så har Leon liksom visat henne hur man gör när man är katt. Så på så sätt så är det ofta bra om en kattunge har en annan katt i hemmet som kan visa och vara lite förebild. Och det tror jag att ni skrev att detfanns i ditt hem, och dettycker jag är bra.

Hon är innekatt hos mig, vaccinerad, tatuerad i örat (och även chippad) och kastrerad. Hon blev kastrerad när hon var ca sju månader gammal. Sådana saker är det viktigt att din mamma och pappa hjälper dig med, även om Lilja är innekatt. Och det tror jag säkert att de kommer att göra.

Här kommer en bild från när hon var liten, jagvet inte hur gammal hon är på bilden, kanske 4-5 månader.

Det händer att kattungar blir föräldralösa, dessvärre. Att det då finns andra katter som hjälper dem att 'bli katter' är precis så viktigt som #26 beskriver det. Katter tar efter andra katters beteende. Inte bara när de är unga utan även som vuxna. Därför är det bra att om man tar hand om en skygg katt även försöka ha en trygg katt som kompis. Att se att den trygga katten inte är rädd och att inget ont händer den när de läskiga 2-beningarna är framme gör att de vågar mer. Och det gäller långt upp i åldern när en skygg ska bli trygg.

Andra Saker, vilket kul namn!

Inget är ditt fel, TS :)

Våran gammelkatt t.ex här hemma, hittades av förra ägaren, som föräldrarlös kattunge. Och hon är hur go som helst. Envis men bestämd dam men det har nog med hennes personlighet att göra :)

#27 Hon är ju det på något sätt, andra saker alltså. Hund, människa, kanin, ekorre…och kanske kanske lite katt på det!

Spore Diatrymiss - du ville så gärna skapa en bildtråd på kattungar, så jag hjälper till lite här så kanske denna bild kan få dig att le!

Denna bild är från första dagen Andra Saker och hennes bröder kom till mig. De var så rädda så att till och med katthemspersonalen sa att kattungarna var ovanligt rädda och skygga för sin ålder. Bröderna (de grå) har flyttat till ett fint för alltid hem tillsammans. När de först kom till mig så bodde de i mitt badrum under en period för att vänja sig vid oss människor lite sakta men säkert.

TS Vilken söt katt du har!  Här kommer en bild på min första katt Loki, en Norsk skogkatt. På bilden är han vuxen och sitter och funderar på vad min mammas nya spikmatta är för något konstigt.

Har du lust att visa fler bilder på Lilja? Hon var verkligen jättefin!

Vad jag har förstått så vill inte TS komma tillbaka till detta forum eftersom h*n känner att h*n fått alla emot sig…

#31 Men ingen har sagt något att det är hennes fel och att man är emot h*n eller hur? :/

#32

Jag vet…men h*n har tagit illa vid sig…och eftersom det är ett barn så tolkas kanske det vi skriver på fel sätt…

När allt kommer omkring så var första tråden en bildtråd skapad av ett lyckligt barn som precis fått sin första helt egna katt…

Blev nog för mycket när alla påpekade åldern och ingen sa något om att det var en söt katt osv…

#33 Men alla ville ju bara kattens bästa? 
Och det var oansvarigt av hennes föräldrar och speciellt mammans beteende och det fick henne ännu mer i kläm pga det :S

TS du ska ju inte behöva gå runt och vara orolig nu när du har fått en så söt och underbar liten kattunge! Du kan inte göra så mycket mer än vad du har gjort, du har tagit åt dig informationen och att du är orolig betyder ju bara att du verkligen bryr dig om lilla lilja :) Hon kommer nog få det riktigt bra hos dig och ni kommer nog bli riktigt nära varandra. Jag kan också bidra med en bild på min halvfula, tjocka, knäppa men ack så söta katt som älskar att bita i snoddar efter att ha växt upp med nappflaska :)

#35 Naw vad charmig! :D

TS: Jag gillar Liljas teckning skarpt! Sådan teckning och färg skulle jag med kunna tänka mig på katt i framtiden! :D Kul att se sen när hon blivit vuxen, hur hon kommer se ut då :)

#33 vi var flera som skrev hur söt hon var och jag bad även om fler bilder på sötisen.

Trist att det blir såhär men jag anser inte att medlemarna här agerade fel mer än att det blev förmycket angående ålder, det hade räckt att en ellerr två skrev det och sen lämnat ämnet. Oavsett om TS är 12 eller 20 så måste ju denna informormeras om vad som är lagligt och vad man kan göra åt situationen som uppstått, annars kan både denne och dennes katt bli lidande i långa loppet.

#34 saker kan tolkas väldigt annorlunda ur ett barns perspektiv. Tyvärr :(

#37

Du har rätt i det du säger…men TS har uppfattat det så…tyvärr

#38 Mjo det vet jag. Läser till förskollärare så vi talar mycket om sånt :)
Men man kan inte strunta i att informera heller. Så det är en svår balansgång.

#39 Men det kan ju ingen här inne hjälpa eller veta i förväg oavsett ålder på trådskaparen hur den ska ta saker och reagera? :)
Även barn i olika åldrar reagerar olika och ser olika saker på saker och ting :)

#40

Rätt helt klart, men som h*n sa så hade det räckt att ett par stycken hade informerat…inte alla…

#41 Nej det har du rätt i, hade räckt med några stycken men lätt att vara efterklok gällande vissa saker :)

#42

vi var alla lika bra "kålsupare" och fokuserade för mycket på åldern