Avliva skygga katter!
Varför ödsla energi på att fånga in skygga katter? De blir ändå inte tama! Om katten är över 8 veckor går det inte att få den tam, det är jättemånga som säger det, även veterinärer! Det är synd om dem och de borde avlivas istället, det är inget liv att gå runt och vara rädd jämt, de lider bara av att tvingas bo med människor. Och det är ju ändå ingen som vill ha en skygg katt, eller hur? MÅNGA håller med om det som skrivits ovan - det är många som anser att det stämmer. Men ser denna kisse ut att lida? Nej, för det är ju en tam familjekatt, den är värd att leva eftersom den är älskvärd och gosig. Men ni skulle bara veta! När Johanna kom till mig 16 juli (tillsammans med sina två ungar som sen flyttade när de var 15v gamla) var hon så skräckslagen att hon kastade sig uppför väggarna. Paralyserad satt hon under sängen eller nergrävd bakom påsar i garderoben, och om hon fick syn på mig när hon var uppe och gick så fick hon panik igen. Hon hade troligen aldrig varit så nära en människa och hon hade definitivt aldrig varit inomhus tidigare. Exakt tre månader senare hade hon utvecklats ENORMT! Hon är en liten mirakelkatt som utvecklats så fort! Fortare än hon själv hunnit med emellanåt. Visserligen hade hon en övergångsperiod från gömma-sig-under-sängen till att sitta precis vid kanten och drämma till mig när jag gick förbi. Men sedan någon månad tillbaka är hon en riktig kramkatt som jag ska hålla hårt hårt i famnen, riktigt krama om med hela armarna och jag ska pussa och gnugga ansiktet mot hennes panna och kinder hela tiden, annars gnuggar hon själv sitt eget ansikte mot mitt. Efter en stund bökar hon runt och vill ligga på rygg, då får jag lägga ena armen på magen och klia henne på bröstet och i ansiktet. Hon ligger även i knä om hon har tid - gärna då på rygg och gosar för att sen hänga huvudet över kanten och spana på värden från ett nytt spännande perspektiv - upp-och-ner. Vi klipper klorna en gång i veckan men det är lite besvärligt - för mig alltså, för hon ska gnaga på klosaxen. Spinner gör hon konstant. Detta är alltså en av de kissar som enligt många borde ha avlivats. Som inte var värd att leva pga sin rädsla för människor. Älskade Johanna, hon är ett praktexempel på hur fel dessa människor har! Hon lider inte, hon mår kanonbra i människosällskap, det visar hon tydligt. Hon är ett av många levande bevis på att skygga katter visst blir tama - i rätt miljö, med rätt slags människor, mycket uppmuntran och all tid de behöver! Att vara skygg är ingen sjukdom - låt även de rädda katterna få chansen till ett härligt liv, ge dem chansen att blossa upp och visa sina härliga personligheter! De är lika härliga som Pelle, Nisse, Smulan och alla andra familjekatter, skillnaden är bara att de inte fått chansen att visa det… Ska de behöva dö p.g.a. det? Länge leve arbetet med skygga katter - det är enormt givande! Fler borde prova.
Läste detta även på Hittekatter, men glömde svara. Det är så tur att dessa katter får komma till rätt personer som förstår dem och kan ta hand om dem :)
/Rebecca
Sajtvärd på kladsomnad.ifokus.se
Medarbetare på fantasy.ifokus.se
#1 Tyvärr är det en pytteliten del av alla dessa tiotusentals skygga katter som får den chansen :(
Definitivt! En av mina vänner har två skyggisar, som har bott hos henne 1½ år nu ungefär. Det tog nästan ett år för dem att bli så socialiserade att de vågade leka med människorna. Tyvär har ju inte alla tid med det, orken eller kunskapen. När vi flyttar till större och i alla fall en av oss har jobb så ska vi nog adoptera en skyggis, det känns inte så rimligt att ha fler katter än två när vi båda pluggar och inte får in så mycket varje månad, då får vi istället ge dem sämre mat och det är ingen bra lösning tycker jag.
/Rebecca
Sajtvärd på kladsomnad.ifokus.se
Medarbetare på fantasy.ifokus.se
Putt :)
Min mest skygga katt är idag underbart gosig! Hon kom till mig i augusti förra året, en 16 veckors gråtigrerad liten plutt med bläs. Blivit misshandlad och fått saker slängda efter sig pga att folk inte tyckte om katterna på koloniområdena. Även barn gjorde detta. Hon låg bara under säng och tvmöbel när jag var hemma, hade iaf gjort ett mysigt kryp in under sängen. ;)
I början lekte hon bara när jag inte var hemma, sen började hon leka på natten när allt var släckt och hon trodde jag soc, tände jag lampan så kröp hon ihop och ville bli osynlig. Efter några veckor började hon synas utanför sina gömställen. I samma veva anlände skyggis nr 2, ca 1 år och uppväxt ute hos en kattsamlare. I början fräste lillplutten åt henne och hon gick sorgset och gömde sig på toaletten igen. Skyggis nr 2 var tam efter ca 2-3 veckor.
Den första tog betydligt längre tid på sig, ca 11 månader och vi som skulle flytta! Hade precis börjat kunna klappa henne och vi ska flytta, herregud så nära jag var att ställa in alla planer för att byta miljö. ;) Men flytten gick bra, nu ligger hon gärna på mig för att kela, går ut i kööet och skriker så att man ska ha en anledning att ropa på henne så hon kan gosa. Och dem två, Mandi och Trixie är idag BFF. <3
![[RMSLiners]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Min katt fångades in direkt från kattkolonin och vi tog honom sen till veterinär och snygga till han med vaccinationer osv. Inte var han tam inte, aldrig blivit petad på av en människa i hela sitt liv. Men jag gav honom tid och utrymme som alla katter behöver olika av, skygga eller inte. Idag är han snart ca 7 år gammal och jag har aldrig sett en mer tillgiven, godhjärtad eller socialare katt.
Så underbar solskens historia och så söt katt :D. Riktigt bra skrivet som väckte ens intresse att läsa vidare , Den borde spridas vidare och gärna till Lst som gärna tar beslut om att släcka dessa skyggisars liv! Detta är ett så verkligt exempel på hur bra en "skyggis" kan må och bli social :).
Jättefint skrivet, det är en fantastisk upplevelse att med tid få förtroende från en skyggis <3
Och för att det inte finns i närheten så många människor som är så bra som du, åt resten av skyggisarna där ute, så finns ju TNR. Den metoden har jag själv jobbat mest med. Det är fantastiskt att se hur bråken byts ut mot kärleksfullt stångande och pussande, hur varenda snuvig nos hör till historien och se magar växa av god mat istället för dräktighet!
Det är inhumant att anse att helt naturlig försiktighet mot okända varelser och ting är något som förtjänar dödsstraff. Då borde vi döda varenda vilt djur vi har i hela landet. Varenda räv, varenda älg, varenda skata. Alla varelser är individer och förtjänar ett liv utefter sina individuella intressen och behov.
#8 Jag tycker också att det var jättefint skrivet av TS. Men jag tror man lätt virrar till begreppen för sig om man börjar tala om dödsstraff, och jämför övergivna katter med de vilda djuren i vår fauna. Antingen ser man det som att katten ingår i den vilda faunan (vilket den inte gör), och då fungerar ju det "dödsstraff" du pratar om precis på samma sätt som det exempelvis gör för halva älgstammen varje år. Eller också ser man katten som det tamdjur det är, avlat av människan för människans skull, och i det fallet bestämmer man själv om man vill unna sig lyxen att hålla en katt. Med tanke på att katter äter och vi själva per automatik delar ut "dödsstraff" till flera grisar, höns och ankor, genom att unna oss lyxen att ha katt, så kanske man ska fundera ett varv till om man anser att alla liv är lika mycket värda? Själv har jag bestämt att jag ska dela ut "dödsstraff" till en massa grisar, höns, ankor och lamm, för att jag vill unna mig lyxen att omge mig med just mina katter. Hur jag skulle bestämma om det handlade om katter jag inte kände, och inte ville ha, är en annan sak. Men som sagt, jättefint skrivet TS, och det är bara att hoppas att någon som läser fattar mod och tar sig an ett övergivet liv, i stället för att stödja den oseriösa "aveln" på huskatter. :)
Starta ny diskussion