Jag tycker att du först och främst ska kastrera din katt (om han inte ska användas i avel d.v.s?), om du nu köper en till katt så tycker jag att det borde vara en kattunge. Om din hankatt är kastrerad så kan du skaffa en honkatt även om hon inte är kastrerad, eller en hankatt. Kastrerade hankatter brukar inte bråka lika mycket (har jag hört).

Katter har lättare att acceptera en kattunge och kattungen hinner bli van med din andra katt innan den blir könsmogen, då har den förhoppningsvis förstått att det inte är den som bestämmer. (ganska osannolikt )

När du tar hem den nya katten ska du först och främst ställa buren ganska högt (inte för högt) eftersom att katter känner sig säkrare i höga höjder. Du borde låta den få vänja sig vid omgivningen först, utan andra katter eller människor. När vi får hem en ny katt så har vi den på en byrå i hallen och stänger alla dörrar så att den får gå ut ur buren hur den vill och bekanta sig med de nya lukterna och föremålen. Sen efter ett tag så öppnar vi in till köket (utan katter) och låter den gå runt där inne också om den vill. Sen får man ta det så lugnt som möjligt när man ska bekanta sig själv med katten, särskilt om den är lite skygg i början. Man kan sätta sig på golvet och låta katten komma fram själv och lukta och hälsa. Tänk på att det kan ta flera månader ibland för katter att känna sig hemma och för den gamla katten att acceptera den nya katten. Första gången katterna hälsar skulle det vara bra om ni kunde ha de i olika rum och sätta ett nät eller liknande i dörröppningen. Då kan de hälsa utan att det finns risk att de börjar bråka och utan att de känner sig trängda. Om de bråkar allvarligt ska ni såklart sära på de.

Om du ska köpa en kattunge, se till att du väljer en kattunge som gillar de andra katterna och leker med de, men som inte har fäst sig vid en annan katt eller människa i det hushållet. Välj gärna en katt som är nyfiken och hälsar på er.

Min nya kattunge var ganska blyg när jag träffade honom, hans bror klättrade på våra fötter och ben och var verkligen nyfiken. Men han lekte mycket med mamman och mamman gillade honom, medans min katt var själv i ett hörn och lekte med sig själv. När vi tog hem honom så var han inte blyg alls. Han lade sig i mitt knä det första han gjorde och följde efter mina andra katter när han fick träffa de. De slog till honom men han brydde sig inte

Vad långt det blev  Ursäktar för det 

Jag ber om ursäkt för att jag uttryckte mig lite luddigt, självklart är vår katt kastrerad :) Annars skulle vi inte ta in en annan katt, och speciellt inte en hona.

Tack så jättemycket för ditt svar, så roligt med folk som tar sig tid att skriva utförliga svar! Vi har nog tänkt oss en kattunge ja, speciellt eftersom att vår katt inte är så gammal han heller. Är de födda samma år (vår katt är född i slutet av april) så är väll chansen att de "planar ut" större senare också?

Tänk bara på att ta en katt som har samma ativitetsnivå som din så att dom gillar att leka lika mkt/liknande sätt, så att inte den ena tycker att den andra e för hårdhänt tex å drar sig undan, så brukar det andra lösa sig självt. du kan ju klippa klorna på dem innan de träffas så kan dom ju inte skada varandra.

#2 Behöver inte vara en kattunge, tar du någon runt året så ligger de fortfarande nära varandra åldersmässigt men du slipper i regel de jobbiga tonårsupproren osv. menar då inte att ni inte ska välja kattunge såklart utan bara att ni inte behöver känna er låsta. Katterna kan komma precis lika bra överens ändå liksom du och katten.

#4 Ja, vi har ett öga öppet på katthem och omplaceringsannonser av ungkatter också, vi är måna om att vi skaffar rätt katt :) Det vore rätt skönt att få hem en "färdig" katt, faktiskt. Jag är egentligen inte så mycket av en kattunge och valp-människa.

Det viktiga är inte åldern utan personligheten: Samma aktivitetsnivå, samma sätt att leka på, samma behov av närhet av artfränder, osv.

Att katter har lättare att acceptera kattungar än vuxna katter är alldeles individuellt. Till exempel för katterna hos mina föräldrar, dit jag tagit hem många jourkatter genom åren innan jag flyttade: Alla katter har fått mycket fräs, utom den jämnåriga honkatt jag tog hem, hon accepterades snabbt. Men den katt som det gick allra bäst med var en 2-årig okastrerad hane - han fick ett par fräsningar men mina katter gick ändå fram och hälsade första dagen! Sen var det inget mer fräs efter det. De brukar vara förbannade och osäkra i veckor annars, och absolut inte hälsa på nykomlingen förrän efter MINST en vecka. Så nog är det individuellt alltid - det beror på personligheter och dofter.