Sugen på en kompis av samma art skulle jag säga :)

#1

Kanske, kanske inte.

Men visst, förmodligen hade hon haft roligare med en liten kattkompis, och visst har jag funderat på det. Men jag bor i en liten etta på 34kvm, känns trångt redan som det är….inte för mig alltså utan för katten, och med två katter blir det ju ännu värre känns det som. Sen blir det ju dubbla utgifter på Kattsand,mat,försäkring o.s.v

Skulle nog också säga att hon saknar en artfrände.

Visst blir det dyrare med två katter, men har man skaffat sig en katt så tycker jag att man är skyldig att göra allt man kan för att katten ska må bra. Vi söker själva en till katt som sällskap till våran 7-månaders katt eftersom att vi omöjligt kan stimulera honom tillräckligt, trots att vi är hemma hela dagarna. Han har på tok för mycket energi, och vi måste kunna sköta våra skolarbeten.

Angående utrymmet så beror det mycket på individerna, många katter har inga större problem med att bo lite trångt. Är de väldigt revirlystna så kan det dock skapa problem, så det handlar nog mest om att hitta rätt individ.

Kan du sätta upp hyllor de kan springa/hoppa på? Jag tycker också att du ska skaffa henne en kompis som har samma aktivitetsnivå som hon (välj alltså inte första bästa, utan en som verkligen verkar passa i ditt hem och med Saga), och har de lite hägre höjder att vara på också så blir 34 kvm genast mycket större för dem!

Låt inte leksakerna ligga framme, utan ta undan dem efter ett tag, sen när du plockar fram de på nytt så är de roliga igen.

En till katt är tyvärr uteslutet. Dubbelt ansvar och oro. Dubbla utgifter. Dubbelt så skitit. Dubbelt så svårt att få sova. Och en katt för mycket.

Ursäkta att jag säger det, men jag står fast vid att om man skaffar en katt så skaffar du dig ett ansvar för ett liv, som verkligen inte ska ha en sämre livskvaité för att du som ägare inte kan ta hand om den på rätt sätt. Är man inte beredd för att göra allt för sina djur så ska man inte ha djur. Jag tror säkert att du är väldigt kärleksfull och tar hand om din katt, jag menar inte att du inte bryr dig om din katt.

Att ha två katter blir inte mycket dyrare faktiskt, det är främst försäkringen som spär på. Jag vet inte vad du har för försäkring, men vår katts går bara på drygt 500/år. Förstår inte varför det skulle bli svårare att sova om du inte har personliga problem, men då är du kanske inte mogen att ha katt. Har du två katter så stör inte din första katt dig när du sover lika ofta.

Dubbelt så skitit, dubbelt så svårt att få sova ?!
Sedan så är det faktiskt ren fakta att dom flesta katter inte mår bra av att vara ensam katt..

Ursäkta men måste hålla med 7# , låter inte som att du är mogen för att ta ansvar…

Finns garanterat fler hushåll där det endast finns en katt. Så det är inget fel på det. Och försäkringen är ju inte värst, utan mat och Kattsand som blir 1000:- istället för 500:- Och jag är villig att ta mitt ansvar för en katt men inte fler.

# 7 Det där var mycket oartigt och onödigt. Man är inte oansvarig för att man inte har två katter.

Du kan prova att gömma mat i lägenheten. Se till att variera de leksaker som finns hemma. Ibland får man ge sig ut på koppelpromenad för lite äventyr. En del katter uppskatttar lite nya vyer. Testa bollar, rasslande möss. Papperstussar…

Visst kan en extra katt vara lösningen i vissa fall, men testa dig fram.

Det kan inte vara så att missen håller på att bli könsmogen? Kanske lite hormoner som spritter och misse vill vara nära..

Är hon kastrerad?

Jag tycker också att en kattkompis är att föredra, i synnerhet för en innekatt, men i min mening är det helt fel att skuldbelägga på det sätt som vissa gjort här!

Jag hade samma problem med min katt. Jag bodde också i en etta med honom och han sprang ju omkring för fullt på nätterna. Jag fick knappt sova alls, så förstår att du kanske är rädd för att två katter blir dubbelt så mycket oväsen om nätterna. Men i mitt fall så har det inte blivit så. Tvärtom.

Han fick leksak efter leksak som inte var roliga speciellt länge. Satte upp hyllor och klätterträd som var roliga lite längre, men till slut hade han jättetråkigt. Jamade hela nätterna fast vi lekte med honom varje morgon och kväll och ibland eftermiddagar, och han verkade aldrig bli trött.

När han fick en kompis att leka med har det varit tyst om nätterna. De leker totalt slut på varandra om kvällarna, och somnar sedan ganska snabbt. Någon gång under natten är väl någon uppe och går, men aktiviteten om nätterna och ljudnivån har minskat drastiskt.

Angående resten av kostnaderna så tycker jag inte alls att det är så farligt. Det är en extra försäkring som kostar lite extra, men angående Kattsand och mat så har jag alltid köpt på mig ett litet lager, just så att man inte ska hamna i någon liten fälla när de höjer priserna någon gång. 

Jag var nämligen ganska bestämd med att det inte skulle behövas en andra katt, men nu när jag ser hur bra mina katter mår så undrar jag varför jag ens väntade. Jag kan sova och plugga ifred nu.

Det är lite dyrare att ha två, men det är absolut värt det.

Tycker att detta säger allt

"En till katt är tyvärr uteslutet. Dubbelt ansvar och oro. Dubbla utgifter. Dubbelt så skitit. Dubbelt så svårt att få sova. Och en katt för mycket"

Alla dess svar handlar ju om ÄGAREN, inget handlar om katten,  och då kan det inte undgå mig varför inte kattens välbefinnande finns med i svaret ??istället för att bara säga att det blir dubbelt så  mycket av allt negativt som TS verkar tycka med att ha katt O.o

#13 Ja, det låter som mest negativa grejer.

Och enligt mig kostar inte en till katt dubbelt så mycket, speciellt inte när man kan göra storköp. Och sen jag fick en till katt så har jag fått dubbelt så lätt att sova när de har varandra att störa. Och dubbelt så skitigt? Städar man så blir det inte skitigt. Sen visst om man har en 4-5 månader gammal katt. Kattungar, och särskilt de i jobbiga tonåren, är väldigt jobbiga, men de är absolut mindre jobbigare med en kattkompis. Men många katter behöver en kompis, och det är något man ev. ska vara beredd på.

Ja det är mycket "negativt" med att ha flera katter, för MIG! Alla är vi olika! Jag kan inte skaffa en katt enbart för att Saga ev skulle trivas bättre och ha roligare. Givetvis vill jag hennes bästa, men att skaffa ytterligare en katt till är inget man bara gör sådär. Det är som sagt ytterligare ett liv att ta hand om. Dubbelt mycket arbete, och JA givetvis dubbla kostnader. Försäkringen är ju som sagt inte den stora kostnaden, utan maten och kattsanden. Idag ger jag min katt BARF! Varje helg köper jag gris/nötkött, kyckling, hjärta och lever och står och mal ner och fryser in i små små portioner. Skulle jag skaffa en katt till så skulle jag varje helg få köpa dubbelt så mycket kött och lägga ner ännu mera tid på det, och det vill jag helt enkelt inte. Och ang att det blir "skitit" så tänker jag mest på allt katthår som sitter över hela sofforna, sängen o.s.v Även Kattsand överallt.

Sen om jag nu hade velat skaffa en katt till så skall ju den katten gå ihop med den jag redan har. Tror nog det är svårt att ta hem en katt på prov bara för att se om det fungerar. Det kanske skulle bli skit av allting. Dom kanske skulle börja revirmarkera och bajsa och kissa utanför lådan m.m

När det handlar om så unga katter är risken ytterst minimal att det skiter sig. Från katthem får man oftast en prövotid för att se att det verkligen funkar mellan katterna.

Hoppas att katten får komma ut ibland, om inte annat i koppel. Att bara vara i 34 kvm dag ut och dag in känns som det skulle kunna bli lite trist i längden, speciellt om katten är ensam när du jobbar/pluggar.

Min katt älskar hårsnoddar. Hon springer runt och bär dem i munnen som en hund. *hihi* Brukar bygga små kojor/tunnlar till henne av kuddar ibland som hon kan krypa in i/igenom, det brukar hon gilla. Plats i fönstret för att kunna titta på fåglar är ett måste också. :)

#17 Min är på 36, dag in och dag ut och han trivs bäst så ;) Jag tycker absolut man kan gå ett varv ute, men främst får man ju vara en bra lekkamrat när man kommer hem, men som människa har man ju även jobb och studier som ska akötas, så det är viktigt att välja sin individ med omsorg. Söka handen i handsken:))

En tråd för mig! Jag har samma problem med min vuxna katt, 6 år och oftast totalt lekointresserad. Ibland kan vi leka "kurraömma", ibland tycker hon laserpekaren är rolig, ibland leker hon med fjärdrarna på spöt eller med en kattmynteleksak. Men oftast så tröttnar hon väldigt snabbt. Jag försöker plocka bort och fram leksakerna, och då får jag henne att leka några minuter. Hon gör också sällan rusningar på egen hand.

Att skaffa en katt till är för mig uteslutet. Eller, inte för mig men för min katt - jag hade gärna haft två sötnosar. Hon blir livrädd när hon träffar andra katter, gömmer sig under soffan och bara fräser. Hon kommer från ett hem där katter, hundar, barn och renoveringar stressade halva livet ur henne.

Så gärna fler bra tips på hur man får sin katt att leka. Kan man göra något för att "lära" dem att leka igen?

Jag tror att innan man skaffar katt ska man fundera på vilken livsmiljö man kan erbjuda den. Man bör utgå ifrån att de flesta innekatter behöver en artfrände att leka med, särskilt under kattunge och tonårstiden när de har otroligt mycket energi. Om man redan från början vet att man inte vill/kan ha två katter så är ett alternativ att inte köpa den där urgulliga kattungen som snart växer upp till ett litet energiknippe som behöver någon att leka och busa med i princip hela tiden de är vakna under sina två, tre första levnadsår utan en vuxen katt som man vet vill vara ensamkatt.

När jag beslutade mig för att skaffa katt visste jag redan innan att jag ville ha en katt och att det skulle vara en burma (som är en otroligt social ras). Så jag tittade mig runt tills jag hittade min katt som behövde omplaceras av sin uppfödare eftersom hon avskydde de andra burmorna i katteriet och slogs så att stickor och strån rök med sin mamma och mormor och sedan också börjat terrorisera de andra burmorna i katteriet genom att bita dem. Det var så illa att hon fick isoleras i en del av huset och de andra katterna bodde i resten Min lilla katt avskyr verkligen andra katter och är otroligt präglad på människor. Eftersom hon är fyra år är hon en mogen dam som inte har kvar den där jobbiga kattunge Engergizerkanin energin. Så hon har fått det hon ville ha, en ensam människa utan andra katter och jag har tillfredställelsen att veta att min katt är jättenöjd med de livsvilkor jag kan erbjuda.

TS jag tycker inte att du ska skuldbeläggas för att du inte vill ha två katter, men du behöver ta ditt ansvar som kattkompis 'stand-in' och fundera på vad du kan göra för att aktivera din kisse.  Det räcker inte att köpa en massa leksaker utan vad som krävs är din aktiva medverkan och massor av lektid. Koppelpromenader tex är ett jättebra alternativ, likaså aktiv lek (inte bara att vifta lite med en Da Bird under fem, tio minuter), klickerträning är också bra. Ett tips, jag har köpt en kattbädd man kan skruva fast i fönsterbrädan och hängt upp talgbollar utanför fönstret och nu tillbringar min kisse timmar med att ligga där och titta på fåglarna, morra och tycker det är jätteintressant.

Kolla gärna in Jackson Galaxy om du kan, han är en amerikansk kattvetare (My Cat From Hell) som också finns på nätet. Jackson har massor med bra tips och råd till kattägare om hur man bäst aktiverar och stimulerar sin katt och ger den ett bra kattliv.

Ber om ursäkt för tegelstenromanen!

Jag har idag varit ute med henne för andra gången, men hon är så rädd. Hon klättrar upp för byxbenen på mig och sätter fast sig på ryggen ;-) När hon väl vågar sig ner så är hon och krafsar på dörren…..hon vill väl in i tryggheten kan jag tänka mig. Tar kanske några gånger innan hon känner sig trygg även ute…

Ja, det får vara kortare promenader i början till hon känner igen området. Vår gillar mer att vara ute på kvällen när det inte är like mycket folk och så vidare. Allra bäst är det om både jag och sambon följer med, då känner hon sej extra tuff :)

#22 + att det är ganska kallt nu (kallt på marken för tassar!). Vet inte hur tjock päls din Saga har men min lilla burma skakar av köld när vi varit ute mer än fem, tio minuter trots att hon älskar att vara ute. Ett tips är att ta katten i kattbur och gå ut med den och sedan släppa ut henne därifrån när du hittat lämpligt kattpromenadställe. Det gör att hon inte i tid och otid sitter och skriker vid ytterdörren och vill gå ut, vilket en del katter får ovanan att göra om man går ut med dem direkt i koppel.