Din vän har precis det katten behöver: en kompis som kan aktivera honom. Du har faktiskt ett val här - lämna bort honom eller skaffa en kompis.

Är Bastian kastrerad? Om inte, kan det vara det som gör honom så rastlös.

#1 Bastian hade en vän tidigare, men han var inte så aktiv och de lekte därmed inte så mycket tillsammans. Min väns katt är lite mer aktiv så kanske det skulle kunna fungera bättre då.

Jag tänker inte skaffa flera katter efter att min ena katt dog. Det var en så pass hjärtskärande händelse att jag klarar inte av att uppleva det igen.

#2 Jodå, min Bastian blev kastrerad då han var 5 månader gammal. Ändå är han väldigt rastlös. Jag trodde det skulle bli bättre med tiden, men tyvärr inte… Hur än mycket jag aktiverar honom så blir han inte nöjd.

#3  Vår sorg är lika stor som glädjen vi haft av den vi förlorar. Gäller djur som människa. Om man skärmar av sig från allt som kan ge oss sorg, så skärmar vi också av oss från glädjen.

Jag har under de senaste 40 åren haft många katter. Varje gång det är dags för dem att lämna jordelivet är det samma sorg, men den glädje jag haft av dem väger tyngre och jag vågar därför skaffa nya katter. (Det faktum att jag blev änka ganska ung har inte gjort att jag aktat mig för att träffa en ny kärlek. )

#4 Jag har haft katter hela mitt liv och jag har genomgått många sorger. Jag kan fortfarande mitt i natten vakna och sakna mina katter som inte längre finns i livet, trots att det har gått 10 år. Jag får ångest och mår dåligt och gråter väldigt mycket de gångerna.

Men då min Makkis dog var det en bit av mig som också dog. Jag har aldrig upplevt en sådan stor sorg tidigare och då har jag ju som sagt haft många katter i mitt liv. Det var något speciellt med den där katten, han stal mitt hjärta. Och efter det bestämde jag mig för att inte utsätta mig själv för det igen, annars tror jag att jag till slut går sönder.

Om jag ger upp min Bastian skulle jag aldrig med gott samvete kunna skaffa en ny katt. För då jag ger upp Bastian har jag gett upp, jag har förlorat och är inte längre en värdig kattägare.

Det skulle också kännas för hemskt att skaffa en ny katt någon gång i framtiden då jag inte kunde ens behålla min Bastian. Det går bara inte, mitt samvete skulle inte klara av det.

Förstår att du inte tänker 'byta ut' Bastian, för så vore det ju om du skaffar en ny katt när du lämnat bort honom.

#6 Precis. Så jag tänker oberoende aldrig mera skaffa en katt. Det känns tomt, men jag kan inte göra det på något annat sätt.

MEN det finns ju faktiskt en lösning på problemet, dvs Bastian får en kompis katt hos dig och du kan förbli kattägare, tro mig du kommer ångra dig annars…. Resten av livet utan…..??!!

#8 Det är ingen lösning, det är att chansa. Det fungerade ju inte med den andra katten som Bastian hade som vän, så det är ingen garanti. I slutändan kan jag hamna ha två katter och ett större problem. Jag vill dessutom inte ha en till katt. Jag klarar inte av det efter att min ena katt dog i maj. Såret är fortfarande färskt och det verkar inte som om det kommer att läka inom en snar framtid.

Det kan hända att jag kommer att ångra mig, men om Bastian får det bra så är det allt som faktiskt betyder något. Jag vill ge honom det han behöver, men det betyder inte att jag är den som kan ge honom det.

Dessutom skulle jag inte ha råd att skaffa en till katt i nuläget, om jag skulle ens fundera på det alternativet. I vår nuvarande ekonomiska situation klarar vi bara av att ha en katt i hushållet.

Det positiva med att min vän tar Bastian är att jag skulle få se honom ofta. Så jag skulle ju också få se hur det hela fungerar och om han har det bra. Och det tycker jag är det viktigaste, att han mår bra.

#9 Du ska absolut inte ha dåligt samvete. Jag tycker att du har hittat en jättebra lösning för Bastian. Ibland fungerar det inte, och ni har ju kämpat länge med det här problemet. Man kommer till en punkt där man inte orkar, och då kan en omplacering i ett gott hem vara en helt okay lösning. Lycka till!

Ibland får man göra det som är bäst för katten och sätta sina mänskliga behov i andra rummet. Jag tycker att du fattat ett mycket vettigt beslut, som säkert kommer att bli bra.

Jag anser inte alls att det är att byta ut din Bastian om du skulle skaffa ngn annan, men då kanske du bör söka efter en mkt lugn, vuxen katt. Det finns ju så många som behöver ett hem.

Jag anser att det är farligt att förmänskliga relationen till sitt djur, för då ser man inte alltid till djurets bästa. Jag tycker att du är stark!

Den enda som vet om du gör rätt eller inte, är du själv. Du får lita på din magkänsla.

Du har försökt med allt och att du är villig att testa att han ska få bo hos någon annan, visar bara ännu mer på vilken osjälvisk och kärleksfull matte du är.

Jag förstår att det är jobbigt för dig, jag stod själv i dina skor för lite mer än två år sen och då var jag inte kaxig. Det gällde visserligen min 10 månaders hund, men oavsett på vilket sett vi skiljs från våra djur - så är det jobbigt.

Men det är lika roligt, underbart och kärleksfullt när man hämtar hem den där lilla kattungen/hundvalpen igen.  Men var sak får ta sin tid. Jag har inte varit mogen att skaffa hund igen efter att jag fick lov att avliva och omplacera min två hundar, men nu börjar jag se mig om efter en hund igen och sakna det väldigt mycket.

Antar att det jag vill ha sagt är att oavsett vad du gör, är jag säker på att du gör det som du tror blir bäst för ditt djur - det är det viktigaste. Du är en kärleksfull matte, glöm inte det! Och det är ett jobbigt beslut att ta, men ibland så kan det tyvärr vara "rätt". ( i MITT fall var det rätt, fast det var jobbigt..) <3

En vacker dag, så kanske du känner dig redo att öppna ditt hjärta för en ny fyrfotad vän.. Vem vet? Var sak får ta sin tid..

Styrkekramar till dig! <3

#10 Ja, ingen kan åtminstone säga att vi inte har försökt.. Det var igår natt som det bara slog till som en blixt från himlen, min Bastian kan ju inte må bra. Det var då jag insåg att jag har varit väldigt själviskt hittills, eftersom jag har inte tänkt på hur det påverkar honom i långa loppet. Hur roligt är det nu för honom att sitta och jama i flera timmar?

Nu då det finns en möjlighet att ge honom ett bättre hem så måste jag ge honom den chansen. Jag älskar honom så mycket att det gör ont. Det faller bara tårar då jag tänker på att lämna bort honom.. Men om det är det som behövs för att han ska må bättre så får jag bara skita i mina egna känslor.

Dåligt samvete har jag redan då han inte verkar ha det bra nu. Jag vet att samvetet kommer att bli lättare då jag väl vet om han har det bättre hos min vän. Det värsta kommer att vara saknaden. Att inte få se honom springa till dörren för att hälsa då jag kommer hem…

#11 Jag hoppas verkligen att det kommer att bli bättre för Bastian. Om det inte fungerar tar jag honom tillbaka och försöker se efter ett annat alternativ. Jag vill ju inte att han ska flyttas från hem till hem, det är väl den största mardrömmen. Men jag får se vad jag gör om det första alternativet inte fungerar.

Om jag skulle skaffa en ny katt längre fram i framtiden, vilket jag tvivlar, så blir det definitivt en vuxenkatt. Den katt som dog i maj var vuxen då jag fick honom. Jag föredrar vuxna katter framför kattungar av någon orsak.

Jag ska försöka vara stark då det gäller Bastian. Jag vill ju hans bästa.

#12 Jag älskar katter och kommer alltid att vara en kattmänniska. Men jag skulle aldrig med gott samvete kunna skaffa en ny katt efter Bastian. Det skulle bara inte gå oberoende om jag skulle vilja ha en ny katt eller inte.

Får se om jag kommer att ändra mig men för tillfället känns det inte så.

Tack för styrkekramarna!

Får se hur det känns då jag inte har min Bastian hemma sen… Jag är lite rädd för hur jag kommer att reagera då. =/