Jamar inte
Min katt jamar inte, utan gör ifrån sig ljud som är försök till ett jamande, låter svagt och lite som att hon fräser, eller något - när hon försöker jama.
Är det normalt?
Hon har låtit så sen hon var bäbis och när hon gick igenom en besiktning innan köp så kollade dom i halsen på henne, men inget var fel, utan allt var utan anmärkning. Resten av katterna i kullen jamade inte heller så mycket, utan var ganska tystlåtna, utom en, men alla andra kunde jama ordentligt.
Min kisse föddes även minst i kullen och dom trodde inte att hon skulle klara sig för att hon var så liten, så det kanske har med det att göra?
Tror ni att det kan vara något fel på henne eller är det normalt?
min kissemiss som snart är 5 månader gammal jamar bara på ett lågt sätt typ kattungesätt det låter bara som ett pip så fort han pratar
He he, föräldrarnas hane, som nog börjar närma sig 10 nu, kan inte heller jama. Antingen piper han som en liten kattunge, eller så gör han ett långt utdraget ljud som påminner lite om pipleksaker för hundar. Spinna kan han för den delen inte heller. Man måste nästan hålla örat mot bröstkorgen på honom för att höra att han spinner.
Om veterinären har kollat på din katt och säger att det inte är något fel på henne har du nog inget att oroa dig för. Katter är ju trots allt olika.
//Lamina
Before we work on artificial intelligence, why don't we do something about natural stupidity?
#2 Min katt spinner inte heller, bara någon enstaka gång och då måste man lyssna noga.
Blev lite orolig och började fundera mycket över det, även fast alla är olika, vissa katter pratar ju inte alls.
Men sen tänkte jag göra ett inlägg här eftersom min kompis sa "din katt måste ju ha utvecklats fel" och att min katt "inte var helt normal"… Vilket jag blev lite irriterad över att man bara slänger ur sig.
Min ena Sibir är också tystlåten även vid löp. Blir mest lite pipigare men tycker hon har fått lite mera röst med tiden.
#4 Jag har också en Sibirisk :) När hon var i löpen var hon mest galen och sprang omkring och lät väl också lite mer, men inte så mycket iallafall.
#5 Ingen av mina 2 Sibirer är så högljudda. Har 2 Norska skogkatter o de är högljuddare.
#6 Jahaa, ja, då ska jag nog inte oroa mig över vad min kompis säger.
Jag har en katt som purrar mest och skriker men jama vette tusan om han gör. Han pratar och låter men jamar gör han inte. Det är inget fel på din katt, den pratar på sitt sätt. :-)
Äsch det är väl samma sak som att en hund inte kan skälla :) Jag svär att min mormors labbe/golden inte kunde skälla innan han började bo med en schäfer som lärde honom, och det tog ett bra tag innan han lärde sig det, kom bara ett gällt pip i början ;)
Katter använder inte ljud i första hand när de ska kommunicera med varandra utan mjau och andra ljud är mest för våran skull. Vi fattar inte doftspråket så bra, så då måste de hitta på nåt annat åt oss. Om din katt har ett eget ljud som du reagerar på så kommer hon att använda det istället för mjau.
/EvaS
S*Capsicum´s www.capsicumcats.se
#10 Åt mig gör hon jätte svagt ljud som knappt hörs och då kollar jag på henne och sen springer hon fram till mig, så det är väl hennes ljud. :)

Mjae, visst använder katter ljud för att kommunicera också med varandra. Fräs och väs såklart men även "rösten" som förstärkning av andra signaler som kroppsspråk.
När jag fick hem min lille mkt blyge tjej, och modiga kille så skulle jag efter några dagar i sovrummet introducera dom i sitt nya revir och lät killen titta sig omkring först. Sen gjorde jag misstaget att inte låta henne titta sig omkring själv först, så hon kunde se att det inte fanns några otäcka spöken som gömde sig i olika vrår. Tänkte att han kommer att stötta och valla/visa henne runt som han brukar göra. Problemet var att hon inte hann vänja sig vid omgivningen innan han övergick i lek/bus, och han råkade ju ofrivilligt skrämma slag på henne överraskande bakifrån gömd bakom soffan eller nåt.
Hon hade inte sagt det minsta pip innan, men jamar och spinner fint men tyst numera. Men den kvällen fick jag minsann veta att hon hade röstresurser om det skulle behövas ! Mot det mera milda bara kuta rygg, så hoade hon väldigt högt som en uggla så fort han försökte närma sig (förmodligen för att trösta som vanligt) och han fattade direkt det språket kan jag säga 
Efter nån timmes sömnförsök i sovrummet med en stor Berguv gömd under skåpet, hoandes så fort han ville ta kontakt med henne och säga förlåt, så var jag tvungen att lyfta ut honom på en fin skön kattbädd/säng i vardagsrummet. Hon skulle ju inte fått nån vila alls annars…
På morronen låg han kvar på den fina bädden. Men det var ju bara att slänga den sedan. För trots flera försök vägrade han att sätta sin tass där igen för all framtid… förknippade den såklart med obehag.
Sedan dess har jag aldrig hört henne (eller han) "prata" med eftertryck på det sättet…
Medarbeterare på Kost
#12 hahahahaha det inlägget fick mig att skratta "en berguv gömd under skåpet"