Alltså trodde bara att extratår fanns från födseln, annars är de väl som katter är mest??

Det är just det jag inte har en aning om. Tydligen är nämligen sjukdoms-genen resistant, och bör därför ha övergått även till kattungarna.
Någon annan som vet detta kanske?
Känner mig alldeles tillsnurrad av alla olika googlingar jag gjort idag.

Extratårna är något de föds med, inte något som kommer senare. Skeppskatt är som du nog förstår ingen raskatt utan en katt med tåefekt dvs fler tår än normalt.

Ett tips är att du inte behöver vänta till könsmognaden utan man kan kastrera från 12v ålder.

aanzoo:
Jo, jag är väl medveten om att "Skeppskatter" ej är en ras, utan en defekt.
Som också kan leda till problem.

Då lillen är så himla liten än, så är det svårt att veta om det kan vara smp utväxter man ej ser än. Så jag antar att jag får avvakta och se med tiden om det blir några fler tår.

Vad gäller kastreringen så vill jag inte ha henne nyopererad med tratt förän "gammelkatten" accepterat henne och hon kommit in i hemmet, med tanke på att en nykastrerad katt ska läka, inte hamna i slagsmål om revir och hierarki. Men kastreras ska hon. Den stora kastrerades då hon började löpa (och inte allt för fördelaktig kissa på huvudkuddar).

Jag har en skeppskatt och hon är världens goaste och busigaste katt. Att de skulle uppföra sig mer som en hund kan jag inte tro. Hon är katt ända ut i klospetsarna.

Hon fyller 9 i september.

Hos henne kan man verkligen se polydactin.

Åh. Sötnos.
Hon har inte haft några problem med klon och så?
Läste något om personligheten bara, sår mycet saker på nätet, så man ska väl inte tro på allt :)

Inga problem med klorna,några av dem sitter ju så att hon inte sliter dem, genom klös, men det går att klippa med en klotång.

Du verkar ju ha koll på allt annars, så det behöver jag inte skriva om.

Min fröken är steriliserad, eftersom polydacti bara blir värre ju längre man avlar på dem.

Däremot kan jag berätta att hon är riktigt stark och när hon hade tratten efter steriliseringen så klurade hon snabbt ut hur hon med hjälp av "tummarna" skulle kränga den av sig

Har bara haft henne hemma sedan i fredags, så har inte vågat mig på klotången än. Ska försöka inspektera hennes tassar ordentligt i kväll.
Jag hade inte ens en aning om att "skeppskatter" existerae förän jag fick hem den här lilla sötnosen.

Oja, det kan jag tänka mig. Med en extra tå till hjälp dessutom..
Lillen ska kastreras också så klart, ska bara låta hierkarkispel och diverse med gammalkatten bli avklarat först. Dels för läkning, dels för uppmärksamhetsuppdelningen.

Det finns inget som heter "resistent" när det kommer till genetiska sjukdomar och defekter, utan det handlar om smittsamma sjukdomar och hur effektiva läkemedel är, till exempel bakterier som blivit resistenta mot många typer av antibiotika och därför är svåra att bli av med.

Det du tänker på är att anlaget är dominant Och för att reda ut det här behöver vi gå igenom lite grundläggande genetik.

All DNA i i cellkärnan är uppdelad i klumpar som kallas kromosomer. Dessa kommer i par, par som innehåller samma gener men som kan komma i olika varianter. Eller ja, X och Y-kromosomerna är inte lika och en del gener mellan dem skiljer sig, men detta par är det enda undantaget.

Hur som helst, när celler delar sg till ägg eller spermier följer ena kromosomen i varje par med, så man får med alla de anlag som den kromosomen innehåller. Vilken kromosom från varje par som hamnar i ägget eller spermien är helt slumpmässigt och det finns väldigt, väldigt många olika kombinationer, men tittar vi på den enskilda kromosomen är det 50 % chans att få den ena eller den andra. När ägget sedan befruktas kompletteras de här halva paren i ägget med de halva paren i spermien och man får en fullständig DNA-uppsättning igen.

När DNA:t sen ska omsättas i egenskaper finns det tre olika sätt det kan fungera på. Antingen är anlaget för genen som kodar för en viss egenskap dominant, och alltså kommer det vara det som syns oavsett. Eller så är det recessivt, och innehåller då den andra kormosomen i paret ett dominant anlag kommer den inte att synas, men innehåller den samma recessiva anlag finns inget att välja på så då kommer det att synas. Eller så är de lika starka och båda syns eller det blir ett mellanting.

Anlaget för polydaktyli är dominant över det för normala tassar, vilket alltså betyder att om katten ärver anlaget från ena föräldern kommer den också få extra tår.

Men det betyder ju även att en katt med defekten kan ha antingen två anlag för den, eller bara ett.

En katt som har två kommer bara få polydaktyla ungar, det finns inget att välja på för oavsett vilken av kromosomerna varje unge ärver finns anlaget där.

En katt som bär på bara ett anlag däremot och som man parar med en katt utan defekten, av dess ungar kommer statistiskt sett hälften få den och hälften klara sig undan den.

Två katter som båda har defekten men som bara har ett anlag för den har 75 % chans för unge med och 25 % chans för unge utan.

Två katter med normala tassar kommer bara få ungar som också har det.

Med andra ord är det inget konstigt om din lillkisse inte har ärvt defekten, för pappan kan mycket väl ha bara ett anlag för den

Jag har en stor lurvig "skeppskatt" hemma. Han ser ut som om han har lovikavantar på sig jämt.
Jag kan se att han kan få problem ibland när han vill leka med små leksaker som de andra katterna lätt tar i tssarna och kastar upp i luften. Där kan han stå och fumla och försöka få upp dem från golvet.

Men som andra sagt, det är någonting de föds med och de kan vara olika stora. Men de kommer inte senare i livet.

Om katten inte har några extra tår nu så kommer kissen inte heller att få några extra tår senare.;)

#9 - dominant var ordet jag letade efter!

Allt ser normalt ut. Fem tår fram, fyra bak. (och varannan rosa, varannan svart, himla sött).
Och de kommer altså inte att växa ut fler? Hon är inte "skepps" även om hon då har anlag till det?
Men det innebär altså att hon skulle kunna föda ungar som har den genen?
Inte konstigt att det är svårt med stopp av avlingen när det kan ligga defekt rent fysiskt.
Jag har ändå ingen plan på att låta henne ge kullar, men är intressant att veta :)
Sorry om jag rör till det hela, vill bara vara säker på hur det exakt ligger till.

#12 Heheh, nej, det kommer inte att växa ut något om hon inte föddes med det.

Människor kan även ha det här och tro mig det börjar inte plötsligt växa ut ett extra finger senare i livet, utan de föds på det här viset isåfall.

Tur att ni finns! Känner mig genast mycket lugnare.
Blev nervös, och efter allt googlande tycker jag att folk överlag är idioter.
Hur kan man avla katter som man vet med största risk kommer att må dåligt?
Självklart gör inte alla de, och de som finns ska ha all kärlek i världen, precis som människor med defekter genetiskt.
Men någonstans kan jag tycka att man glömt bort kärleken till djur, när man med flit utsätter ofödda för ett möjligt problematiskt liv.
När blev katter accesoarer?
De som har skeppskatter (har läst en del nu), kan ha jätte tur. Men för vissa innebär det dyra veterinärkostnader, en opererad och trött katt med inflamationer.
Det behöver inte hända.
Men om det finns så hög risk, vem är man då som människa, att skapa kullar och rycka på axlarna? Bara för att folk tycker att det är "sött"?
Det är klart att det är sött. Alla katter är söta.
Men är det rätt?
Ugha. Förlåt. Bara tröttnar på människans egoism ibland.
Denna tjej blev till efter lite buskbakhåll. Inte avlad till skeppis.

Lite "lustigt" det där hur människan fungerar. Kollar man på blocket så säljs "skeppskatter" för mer pengar än vanliga huskatter. En defekt är alltså dyrare och det anses vara gulligt med denna extra tå.

Om deras barn skulle födas med en extra tå på foten, hur gulligt skulle de tycka det var då?

Ja, det blir så ytligt. Min första katt skaffade jag pang bom, bondis. Mamma sitter och kollar in dyrade avlade katter, och jag skakar på huvudet. Inget ont om henne, hon har också haft bondisar, men för mig är det verkligen skit sake samma. Bara de har ett bra kynne.
I slutändan spelar ras ingen roll, bara det känns rätt vid mötet. Att man hittat "sin" katt, hur löjligt det 'än låter.
Människor som bryr sig mer om hur katten ser ut, än hur den mår, är enligt mig, inte kattvänner. De borde inte ha katt. Punkt.

Skickar en liten updateringsbild på min tjej.

Kan ju bara säga att jag då haft tur med min fröken. Hon har varit frisk och oskadd och "bara" kostat de årliga vaccinationerna och steriliseringen under nästan 9 år, men nu har hon haft lite otur sedan i höstas och då har det rasat iväg pengar, så en försäkring är bra att ha.

När jag lät dem sterilisera henne fick de även tatuera henne i örat och då fick jag rabatt på försäkringen.

Ja, lilla söten. vad har hon haft för problem?

Ska vaccinera ( tar en extra vaccin på3 åringen också), och försökra den lilla nu.
Funderar på chip eller tattuering, vet inte vad som är bäst?

ja du där är en stor anledning att vi som är serlösa uppfödare av raskatter är "dyrare",vi testar våra djur mot det vi kan smat följer upp våra avkommor just för att inte föra "sjuka" gener vidare. sen  kan vissa defekter och sjukdomar ändå dyka upp men vi garderar oss så långt det bara går.. sen när du ska kastrera henne leta gärna efter en veterinär som gör flanksnitt , d är som titthål,läker fortare och behövs inte vara nedsövd nån längre tid :-)

Tycker det med att följa upp är jätte viktigt.
Skulle kännas hemskt att inte veta att de finns en familj att falla tillbaka på och få hjälp av för den lilla om den inte trivs i nya hemmet.

Tyvärr en del oseriösa huskattsägare. Min första skulle ja spana på, de lämnade henne i en korg utanför min dörr så det var bara att ta hand om lillen.

#12, hon har inte anlaget för då hade hon haft fler tår än normalt då det är dominant, och dominanta anlag kan inte bäras dolt.

Hennes pappa måste alltså ha burit på både det dominanta anlaget för polydaktyli och det recessiva för normalt antal tår, och hon sen ärvt det senare.

Hon kan alltså inte heller lämna defekten vidare till några ungar själv, utan det beror helt på hanen i så fall. Men med tanke på hur många huskatter det finns jämfört med bra hem hoppas jag att du inte tänker avla på henne

----------

Jag skulle rekommendera att du chippar henne nu först, och sedan tatuerar vid kastreringen. Dels har du då en märkning som aldrig blir suddig, och dels en som syns. För tyvärr är det så att alla inte vet om att man kan chippa katter, så det är bäst att helgardera sig.

Glöm inte heller att registrera båda märkningarna hos både DjurID och i SVERAK:s ID-register, det första kostar en mindre engångssumma medan det andra är gratis. Också för att helgardera dig, det är inte alla som har koll på att det finns två.

Åh, tack Thaeri!
Känns skönt att få lite bastanta förklaringar, som inte är google och förvirring :)

Jag måste inflika med att jag ser inget dåligt i att vilja ha "dyrare avlade katter". Många hundköpare gör ju också det istället för att ta en blandning (även sällskapshundsköpare), för en del vill ju vara säker på sjukdomsbilden, ungens uppväxt, och att det ska passa ens behov och livsstil. T.ex ljudnivån, pälsvården, aktivitetsnivån, eventuella allergier (vissa tål ju bara vissa sorts katter/kattraser) osv. Att de är dyrare är ju för att uppfödare lägger ned så mycket pengar, tid, och omsorg på sin hobby att avla fram friska och trevliga sällskapsdjur. Nu kan ju absolut huskatter vara detta med, men du förstår vad jag menar.

Däremot är det synd hur t.ex s.k "skeppskatter" och långhåriga huskatter på Blocket brukar säljas för mer vs. korthåriga katter med normalt antar tår och så.

Jag rekommenderar definitivt som Thaeri gjorde - att ID-chippa, tatuera, försäkra, osv. så allting är gjort och klart, så du har det mesta i väg med säkerhet täckt.

Lycka till med den lille!

Jag är inte emot avlade katter, jag är bara emot statusstämpeln. Dvs, att man avlar skeppskatter för att folk tycker dom är söta, när de egentligen är defekta och kan få massa problem. Då är det inte för att man vill ha en trygg - allergifri katt, utan bara för utseende skull.
Och Det är jag emot. Då kommer inte katten först.
En fin raskatt är ju också en frisk katt. Att avla katter som kan bli väldigt sjuka tycker jag är egoistiskt.

Och detta med att de skulle vara mer hundlika i tempramentet är bara ren o skär okunskap. Ingen missbildning kan förklara ett temprament om ni nu förstår hur jag tänker. En huskatts (för skeppskatter är ju huskatter) temprament är ett lotteri. Man har inte avlat på tempramentet och kan alltså inte veta hur kattens temprament blir. Sedan att hon skulle ha en skogis till förälder, det tror jag inte alls på. Antagligen är det en långhårig huskatt. För din katt ser ut som en helt underbar huskatt ♥ Hade mamma varit renrasig skogis så hade hon liknat en skogis en del men det gör hon inte. Många påstår att katten är skogis blandis eller att det är någon annan långhårig ras i för att det skall låta bättre så man kan ta mer betalt för kattungarna. Men huskatter finns i alla varianter och det finns många långhåriga huskatter som inte har någon ras inblandad utan helt enkelt bär på långhårs anlaget. Har själv en långhårig huskatt och hon liknar ingen raskatt, hon är väldigt vacker men raskatt, det är hon inte. Sedan föder jag upp Norska Skogkatter och det är stor skillnad på en skogis och en långhårig huskatt.

Det låter mycket troligt :)
Hon är bedårande hur som haver, så mig spelar det egentligent inte mer roll än att det är intressnt att veta var hon kommer ifrån.
Mamman var en ståtlig vit katt med svart kajal runt ögonen, helt bedårande.
Kanske hade mamman helt enkelt "lite skogis" i sig.
De tog i alla fall inget överpris, vilket känns bra (100kr per tass).
Resterande av vad jag var beredd att betala för en katt ligger nu i potten för kastrering, försökring och vaccinering :)

Nu är ju min "skeppskatt" en vanligt huskatt och blandning av det mesta. Man ser iallafall Perser i honom och lite utav varje. Han är en jättestor katt och jag tycker att hans extra tår gör honom otroligt klumpig. Han kan liksom inte stanna när han hoppar upp på någonting.

Om någon av mina andra katter hoppar upp på byrån så stannar de där de landar, men han surfar liksom iväg vidare och river ner allt i sin väg.

Det flyttade in en liten skeppis till mig och mina två katter för tre veckor sedan. Vad jag märkt hittills så är han mycket oräddare och socialare än vad mina andra katter har varit. Han är inte rädd för något. Han hoppar från höga höjder, försöker leka med den påslagna dammsugaren, är väldigt framåt när det gäller att träffa nya människor. Dessutom är han en liten snuttare, fastän han hade åldern inne för att flytta ifrån sin mamma. Har klämt och känt på hans extra tår och de känns mer lealösa än de andra, så ska in till veterinären snart för vaccination och samtidigt kika på tårna. Har läst att vissa kan få problem med dom och börja gå på extra tårna. I vissa fall behöver dom opereras bort. Nu hoppas jag så inte är fallet med min lilla älskling :)

Vill bara tillägga att han kommer att kastreras när han har åldern inne, och de andra katterna är redan steriliserade :)

#28 och 29

Har också märkt det med att min skeppskatta är mer orädd av sig och mer klätterbenägen, än de andra tre jag haft som varit  "vanliga huskatter".

Bra att du ska kastrera honom. Passa då på att fråga om tatuering i örat.

Det utfördes samtidigt på min fröken och då fick jag dessutom rabatt på kattförsäkringen, som jag har via Agria

#29 och #30

att katten är orädd, socialare och mer klätterbelägen beror inte på att de har fler tår än normalt, det tyder mer på att katten har fått en trygg uppväxt och bästa möjligheten att växa upp till social och trevlig katt.

Är katten uppväxt i en dålig miljö kan kattungarna bli skygga, rädda och aggressiva, även en trygg katt kan brytas ner i ett dåligt hem.

#1 Plus beror det ju även på temperamentet på föräldrarna. Har man orädda, sociala osv. föräldrakatter brukar kattungarna bli densamma. :)

#30 Han är försäkrad nu, ska vaccineras inom kort och id-märkas i samband med kastreringen :)

#33 Varför ID-märker du honom inte i samband med vaccineringen?Vill du sen tatuera honom kan du ju göra det när han kastreras.Dumt att vänta .Tänk om han råkar smita och komma bort.

#34? Du menar chipmärka katten? För om de ska tatuera så gör dem det när katten ändå är sövd för kastrationen.

#35 de var ju de Monica skrev i inlägg #34.

Att ha katten chipmärkt ger också rabatt i försäkringsbolagen samt att det blir en försäkring om katten hinner smita innan du kastrerat och öronmärkt katten. Eller har man hittat en veterinär som kastrerar från 12v så kan man ju kastrera, öronmärka och vaccinera samtidigt.