Vill inte ha några frågor kring maten och det, det var bara lite bakgrundsfakta till min regeluppsättning att det ska frågas innan något ges. Kommentera dock gärna det övriga men låt denna bit vara då det i huvudsak bara handla om hur de andra ställer sig emot mig och mina katter.

Jag tycker inte att du överreagerar. Det är dina katter, och du som bestämmer vad de ska äta eller inte äta. Och om man vägrar lyssna på det så är det för mig ganska självklart att man inte vill ha sina djur hos sådana människor om man inte kan hålla koll.

Och särskilt vuxna människor borde förstå att om du bett dem att respektera dina katters kosthållning så ska man göra det. För dem innebär det ju inga problem att följa detta. Det är ingenting som säger att man måste ge mat till andras djur hur som helst.

#2 Tack! Var lite brydd på om jag överreagerade eller inte men tycker ju själv att jag inte gör det, de blir ju dåliga om något blir fel och det enda som kan förhindra detta är att de frågar och blir medvetna om vad som är OK och inte att ge samt i vilka givor.

Mina syskon är vuxna med, nästan alla. De är 23, 21, 17½ och så har jag lillasyster på 6år men hon är också den som faktiskt följer mina regler kring katterna och hon hjälper mig också att rätta de andra om hon ser något som inte jag ser. Komiskt att det är den yngsta som är mest vuxen i detta sammanhang.

Precis, jag tycker det hör till vanlig uppfostran att man inte ger saker till andras djur bara så där och speciellt inte när man vet att djuren ifråga faktiskt är känsliga. 

Vår katt är tack och lov inte känslig för någonting i matväg, vad vi har märkt. Men jag skulle ändå aldrig lämna hennes välmående hos någon som inte vet vad katter mår dåligt av.

Att din lillasyster rättar andra och följer reglerna själv är inte så jättekonstigt. Barn verkar vara bättre på det där än många vuxna… Tyvärr. Och vuxna verkar tyvärr sällan lyssna på barn heller, även om de vuxna har fel och barnen rätt.

Men en vuxen (eller en tonåring, de är stora nog!) ska kunna följa dina regler och respektera dem.

#4 Vår förra katt var heller inte känslig, kan vara så att det sitter i sen vi hade han. Då gav de honom diverse saker och tror väl att det är detsamma med mina katter, men ändå. Jag ska inte behöva upprepa flera gånger hur det är med mina katter, speciellt inte när de dessutom är så känsliga som de är.

Helt sant det du säger, trist men sant.

Ja, jag tycker ju det. De är ju medvetna om vad som händer om något blir fel men verkar inte bry sig så pass att de kan hjälpa till att undvika att katterna blir dåliga. Känns inte alls tryggt att lämna katterna hemma själva med övriga i familjen även om det bara är för att jag ska följa med på affären eller liknande - korta stunder bara, känns ändå inte bra just tack vare att de inte kan ta till sig det jag säger och risken att något händer är stor.

Jag är själv ägare till en foderintolerant ulltott och jag tycker heller inte att du överreagerar. Personligen tycker jag att det är mycket respektlöst att medvetet ge tveksamma födoämnen (lagrad korv innehåller mycket höga halter histamin) till någon annan persons husdjur utan att fråga först, speciellt när det redan har sagts att djuret har känslig mage. Jag vill inte dra det så långt som djurplågeri men gör man motsvarande mot en människa klassas det som misshandel (ex medvetet spruta parfym på en kemikalieöverkänslig person, medvetet smyga med jordnötter till jordnötsallergiker osv).

Du kanske skulle kunna fråga din fars tjej om hon medvetet skulle baka fikabröd på vetemjöl till en glutenallergiker utan att säga något och förklara att det precis vad hon gör mot din katt när hon ger den föda som inte är godkänd av dig.

Jag tycker att du gör helt rätt i att lämna över katterna till din kompis när du reser bort eftersom din far och hans tjej inte respekterar/förstår dina regler.

Du överreagerar inte. Det är en skam att vuxna människor inte har mer respekt. När du kommer tillbaka från din resa får du skriva en STOR lapp på kylskåpsdörren att bara du har rätt att mata katterna.

Tycker nästan att du är för snäll! Det är ju inte okej om din egen familj förgiftar dina katter! Skönt att du har en vän som du kan lita på med djuren när du är bortrest i alla fall :) Vänner är guld värda

#6 Det stämmer ju det där du säger angående allergi, det är ju faktiskt samma sak där enda skillnaden är att det är en katt och ingen människa.

Nu är katterna samt kaninen hos min kompis, känns hemskt jobbigt att skiljas ifrån de. Usch! Knappt jag klarade av att se på de idag när jag åkte därifrån (var där i 3 dagar tillsammans med de och kollade läget och så), känns otroligt jobbigt. Djuren har alltid betytt mest för mig.

#7 Har gjort det en gång faktiskt, OJ vad pappa blev arg!
Han sa bland annat att jag genom att sätta upp den lappen har sagt att resten av familjen är oansvariga idioter som inte kan något eftersom de inte fick mata någon av djuren utan att ha frågat mig först och så.
Tog 6 månader innan han släppte det där, dessvärre är vår släkt förbannat (ursäkta ordvalet) heta i temperamentet och ju äldre vi blir desto värre blir vi och man kan väl säga som så att pappa är enormt svår att prata med överhuvudtaget så du kan gissa hur kul det här va.
Men han fattade i alla fall - tills nu. Så det ska absolut upp igen kan jag lova!

#8 Jo, känns ju lagomt roligt att det är så.
Helt sant, dessvärre har jag "bara" en och det är den här killen men han ställer i princip alltid upp när de väl är något. Mycket värdefullt!

Känner helt igen det. Kan inte lämna mina djur varken till mina föräldrar eller min fästmans föräldrar om vi åker iväg. Kaninerna kan dem klara men mina föräldrar lämnar jag helst inte katten till. Hunden får vi helt enkelt dra med. Han har också känslig mage men det är ingen som lyssnar. Hunden tigger så han är hungrig enligt dem.

#10 Trist, mycket trist! =/