Jag har kastrerat alla katter jag haft sedan 1986 och det har alltid gått bra. Det är en större hälsorisk att låta katten gå okastrerad år ut och år in.

Du får helt enkelt tänka så här: vad är störst risk? Kastrera henne när hon är frisk och kry innan något händer, eller vänta tils hon har fått livmoderinflammation och måste kastrerar akut, sjuk, med feber och varfylld livmoder?

Då är valet enkelt

#2 - Förlåt om jag är lite OT, men jag önskar att fler hade den attityden med hundar. Trots att fördelarna på hälsosidan är samma som med katter, så är folk mer allmänt emot kastrering på hundar - både hanar och tikar - än på katter, hästar eller andra djur.

De tycker att det är "onaturligt" och "har man skaffat sig ett djur så får man räkna med att det medför vissa saker" (vilket man såklart ska, men vad är det för argument mot kastrering?).

Någon som vet varför det är så?

Till alla: jag ska kastrera min katt! Jag ville bara höra om era erfarenheter :)

Jag har flera kastrerade katter, har både kastrerat 4 månaders katter till äldre och de har gått bra med operationen du behöver inte vara orolig=)

Är du orolig så välj en klinik/djursjukhus som flera rekommenderar. Vissa ställen ska man visst akta sig för.

# TS Vad är du mest orolig över?

Efter kastration brukar man inte märka så mycket på katten. Vissa är väldigt intresserade av såret/stygnen på magen och då får man sätta på en tratt några dagar så det får läka och vara ifred.

Det man får hålla koll på är så att kartten inte går upp i vikt efteråt genom att ämnesomsättning blir annorlunda efter kastration. Övervikt är aldrig bra!

Jag har haft katt i snart 20 år och kastrerat både hanar och honor. Det har aldrig tillstött några komplikationer. Min erfarenhet är att katterna återhämtar sig snabbare ju yngre de är.

Jag hade en honkatt som drabbades av livmoderinflammation vid 3 års ålder så det blev akut kastrering. Hon mådde rätt kasst både före och efter kastreringen. Hon skulle dessutom tvingas i antibiotika en vecka efter.

Honkatter får livmoderinflammation förr eller senare om de inte kastreras och inte får kattungar regelbundet. Det är en fråga om när, inte om. Det är mycket bättre att kastrera så länge honan är frisk.

Jag kastrerade min katt för några år sen och det gick jättebra. Jag var också lite nojig just för operationen och sövandet. Men det var inga problem. Jag fick vara med när veterinären gav sövningssprutan och lillan fick somna i min famn.

Sen fick jag hämta henne igen efter några timmar. Då var hon riktigt groggy. Låg bara i buren de första timmarna, och när hon skulle på toaletten var hon så yr så hon föll och kissade på sig, lillstackarn. Så en bra idé är att placera toalådan nära buren de första timmarna efteråt.

Hon hade lite svårt att hoppa de första två dagarna, men hon blev sen allt mer sig själv igen. Vissa katter är väldigt intresserade av såret och i sådana fall behövs en tratt efteråt, men alla katter är inte så. Min katt behövde ingen tratt.

Lycka till med kastreringen, det går nog bra skall du se! Som matte är man alltid lite nojig, men veterinärerna kan det där. 

#2 Jag kommer absolut kastrera henne så snart som möjligt nu!

#5 Tack!

#6 Jag känner mig mest orolig för sövningen, själva ingreppet och om det skulle bli infekterat efteråt.

#7 Usch, stackarn :( Jag visste faktiskt inte att det var så vanligt och så stor risk. Jag kommer som sagt definitivt att kastrera min katt så snart som möjligt!

#8 Tack för din kommentar! Och för tipsen :)

#3 Är det verkligen så? Våra hundar var kastrerade.

Och TS: Kastreringen på min burma gjordes när han var 12 veckor tror jag, så jag var inte med om det. Men min siames kastrerades vid runt 7-8 månader. Åkte in med henne, lämnade henne där, kom och hämtade henne, hon var redan jättepigg och lekfull. Sen handlade det om att såret skulle helas upp och hålla koll på det, och ja, det var väl det, så var det helt klart!

Har låtit kastrera några katter under åren, både honor och hanar, och det har alltid gått bra. Nu senast var det min 9 månader gamla hona som kastrerades i slutet på juni och hon var jättepigg redan när jag hämtade henne. Hon hade inte heller ont i såret utan ville röra sig och leka som vanligt samma dag (jag tyckte att hon skulle undvika att hoppa och försökte hindra henne så gott det gick.)

Jag föredrar själv att lämna katten till en lite större djurklinik snarare än till en liten praktik med endast en veterinär. Tänker mig att resurserna är större på ett sådant ställe OM något skulle inträffa under eller efter op.

Bifogar bild på op-såret på min flicka dagen efter ingreppet

leta efter en veterinär som gör flanksnitt, är som titthål, läker fortare och mindre risk för henne :-)

Jag sitter precis här och väntar på besked om hur det gått för min 13-åring som opererats akut för livmoderinflammation, min första katt och jag hade inte en aning om att sådant här var så vanligt om man inte kastrerade. Jag har också varit orolig för ingreppet och därför skjutit upp kastreringen men den här oron är 1000 gånger värre. Kastrera!

#3 Ja jag har också märkt det och förstår verkligen INTE varför.
Hittade denna tråd på Hundar ifokus: http://hundar.ifokus.se/discussions/50157db4d4ebea4b6400b95e-kastrera

Men jag menar, vad säger proffsiga vettar om det? Är det verkligen fler biverkningar hos hundar än hos katter när det gäller kastrering?
Kan för mitt liv inte förstå varför det skulle vara så…

#3 #14 Att inte kastrering bland hundar är vanligare i Sverige handlar nog mycket om tradition. Man brukar inte kastrera hundar helt enkelt. Hoppas att den synen vänder.

Jag har själv två hanhundar på 8 och 10 år och när jag skaffade dem så fanns inte ens en tanke om att de skulle kunna kastreras. Då kastrerades hundar bara om medicinska skäl förelåg eller möjligtvis pga temperamentsproblem/dominans som kunde hänga ihop med könshormonerna.

Jag tycker mig ha märkt en liten vändning i attityden mot hundkastrering under åren men som sagt är det fortfarande inte vanligt utan medicinsk orsak.

#14

Vi ska komma ihåg att det har varit förbjudet att kastrera hundar i Sverige. Det var förbjudet ända fram till 1989 såvida det inte fanns medicinsk indikation för kastrering. Så sett är det ett relativt nytt fenomen i Sverige och attityder är svåra att förändra.

Jag kan tycka att de flesta som bara har en sällskapshund och inte har någon vidare pli på hunden borde kastrera enbart för att förhindra en massa skitkorsningar och oönskade valpar som slumpas bort eller dumpas.

För folk som tränar mycket med sina hundar och har lydnaden har jag svårare att se behovet. Jag ser ingen större skada (men hos vissa stora raser kan det finnas risker med iaf kastrering före könsmognad). Hos tikar möjligen i rent preventivt syfte för att eliminera risken för livmoderinflammation. Känner till ett par tikar som varit nära att stryka med och det är trots allt säkrare, även för tikar, att kastreras när de är friska istället för att kastrera när de har en fullgången pyo.