Jag har oxå upplevt det att när kissarna e skadade så vill de ha en nära även om de inte e kelsjuka annars. När puma kastrerades så låg hon i min säng o mös.men sen hon slapp kragen så e hon samma gamla osociala katt

#1 Nja, han var väl kelig innan men han gillade inte att vara i mitt rum några längre stunder eller att ligga och sova i min säng. Kelig är han till tusen annars.

härligt att missen är förstående för din omvårdnad för honom :) ibland kan kissarna verkligen förstå att man vill dom bra :)

Vad skönt att han inte håller på att krångla. De vet sitt bästa katterna också! :)
Men så söt han är Flugan :)

Det var som när min katt Kitty vid en ålder av ett halvår hade slagit i benet och haltade. Hon fick då bo i mitt rum tills hon kunde gå helt obehindrat på benet. Innan detta hände var hon en katt som inte alls tydde sig till mig, utan var väldigt osocial av sig. Men efter att detta hände var hon den katten som följde mig vart jag än gick, ville vara i mitt rum. Men det var mig i familjen som hon tydde sig till mest! Detta varade alltså från skadan tills hennes död när hon var 3 år, den 2 oktober 2006 somnade Kitty in då hon blev påkörd… Inte ens efter hennes död vill hon släppa taget om mig. En dag ett par månader efter hennes död skulle jag gå ut med Frankie. Då såg jag i ögonvrån hur en katt förföljde mig. Jag tittade till och där var Kitty, precis som hon var när hon levde. Hon följde med mig på den promenaden med Frankie och sedan dess känner jag hennes närvaro och kan höra hennes spinnande när jag ska gå och lägga mig.

När hon följde efter mig den där kvällen log jag för mig själv, Kitty var alltid sådan att hon försökte följa med på promenaderna. Längs hela vägen och gångvägen finns täta buskage, som Kitty smög i när hon levde… Detta gjorde mig galen, så det jag kände när hon kom efter sin död var att hon sa: haha matte, nu kan du inte hindra mig längre. Jag är fri! Det var precis som att hon sade det till mig med sin kloka och förståndiga blick….

#0 Vad bra att Flugan repar sig!

Kramar//Carro

#5 Häftigt att hon ärmed dig efter sin död, gör hon dte än i dag?

#5 Gripande historia

#6 Inte så att jag kan SE henne med mina ögon, men jag känner att hon hela tiden är bredvid mig och kan ju som sagt höra hennes spinnande om kvällarna när jag ska gå och lägga mig:) Så jag vet att hon är med mig för evigt…

Kramar//Carro

#8 Känner likadant sen min katt gick bort kan jag svära på att jag ser och hör han.. Han sov inlindad i min famn i  tio år nästan varje kväll..

Du ska vara stolt över en så duktig katt! Nodgos till honom för att han är så duktig!!! 

Jag känner av min Simson också! Speciellt när jag är ledsen och gråter! Han brukade då krypa upp och bita mig i kindknotorna för att säga åt mig att "nu är det bra matte, jag är här!" För att förmänskliga hans beteende…

Speciellt alldeles nära inpå hans bortgång så var det mycket tydligt. Fast då kunde det mer vara ett hjärnminne.