Det låter väldigt märkligt tycker jag. Hur pass kattvana är den nya familjen egentligen? Är du säker på att alla i den familjen förstår hur katter bör hanteras?

Att båda innekatterna(!) "råkat" smita ut redan efter en dag låter också oroväckande. Om katterna är ovana vid utevistele var det en enorm tur att katterna inte försvann för gott av ren rädsla.

Jag tycker du skall ta kontakt med en kattbeteenderådgivare för att få hjälp.

Jag håller tummarna att allt löser sig på något sätt. Att avliva katterna verkar dock väldigt drastiskt.. Tråkigt att veterinären inte rekommenderar Kattbeteenderådgivare/Kattbeteendevetare.

Jag tror att något har hänt som gjort att katterna reagerade så knasigt eller så är det bara omställningen men hur som så tror jag inte katterna behöver vara för evigt aggressiva om de var goa och snälla hos dig. En katt som inte trivs kan ändra beteende.

De nya ägarna är nog vana med katter och även hundar vilket också. Båda katter är också vana med hundar. De hade en katt på tre år och den gick ut och det var efter den som Wilma smet efter. Matte gick ut för att hålla koll på Wilma men ropade också till sin son att komma ut ifall Wilma och den 3-åriga kissen skulle "ryka" ihop. Det var då Kajsa också smet ut men allt hade gått riktigt bra. Deras kisse sprang omkring och busade medans Wilma och Kajsa var på försiktig upptäcktsfärd. Det var då de satt och drack kaffe som den nya matte berättade att de utan förvarning formligen hoppade på deras gäst och började bita på honom. I mina öron börjar det mer och mer låta märkligt. Wilma var ju en otrolig famnkatt. Kajsa kom också men då hon själv ville och då kom hon och trampade och spann och var hur kärleksfull som helst. Detta är Wilma som totalt har ändrat beteendet. Här ligger hon i famnen på min yngsta son.

Var det alltså så att katterna fick vara med om flytt till ny miljö och familj där de upplevt både möte med nya familjemedlemmar (inklusive barn) + hund + familjens och revirets befintliga katt + ovan utevistelse + besökande "gäst"? Allt på två dagar….

Katter kan flippa ut när de upplever dofter och intryck som de upplever som hotfulla och kan då i förvirring attackera något i sin närhet av ren rädsla, och efter allt dessa katter fått vara med om vore det inte alldeles konstigt. Det kan dock vara så att något olämpligt beteende från gästen eller husse och lillhusse orsakade "attackerna".

Eftersom du själv inte alls känner igen det här beteendet tycker jag absolut att katterna bör få en andra chans, tillbaka till dig eller hos någon annan med lite lugnare livsstil än den här familjen.

Då  har du svarat på det jag också tror, att det blev för mycket helt enkelt. Vad gäller lill-husse är han nog så pass stor att det gäller inte småbarn och han är väldigt tystlåten. Men du har nog rätt, ny miljö, nya dofter, nya röster, ja allt nytt. Tänker man på sig själv kan man ju flippa ur själv också. Tusen tack för dina hjälpande ord. Du skall veta att jag suttit och gråtit ikväll då jag fick reda på att det har blivit. Nu känns det bättre och jag skall göra vad jag kan för att hjälpa dessa små katter som är alldeles för unga för att åka till katthimlen.

Kram

Jag håller också tummarna för att katterna kan räddas! Om katterna inte har varit aggressiva innan så var det nog bara en tillfällig blackout för dem i en ansträngd situation. Förstår att det måste kännas jättejobbigt för dig som tidigare matte. Berätta gärna hur det går!

Av egen erfarenhet kan man tillfälligt flytta på oros katten. I detta fall den ena av de yngre för att med gott reslutat flytta tillbaka dem till tidigare hem igen. Då har er Jomsan sitt revir hos er från början. Och de små kommer så att säga hem till henne. Vilket gör det hela lättare. Samt att plugga in feliway och göra många olika ställen för dem att vistas på. Gärna många ställen på höjden. Och det viktigaste av allt fler lådor. Gärna en i varje rum, samt att ha dem på ett sådant sätt att katterna kan fly undan gärna åt tre håll om möjligt.

Om ni inte känner er trygga med att katterna blir kvar i det tilltänkta hemmet. Kan tycka att det hänt lite för mycket för dem på så kort tid, men även att familjen inte verkar ge katterna den tiden dem behöver för allt det nya.

är du säker på att dom är helt ärliga o inte bara ångrat sig ang o ha dom o skyller på detta ? låter kanske krasst men jag har hört många tokiga förklaringar genom åren…

Sagan och Blondifire

Tack för era åsikter. Jag funderar i samma banor själv och jag skall höra med den nya kattfamiljen idag hur det har gått. Funkar det inte hos dem överväger vi faktiskt att ta hem dom igen. Jomsan, min äldsta kisse däremot har ändrat till en mycket lycklig och social kisse med att bli ensamkatt och ha bara hunden Ludde som fyrfota sällskap. Hon har börjat ligga i famnen, går efter oss vartän vi går, äter mycket bättre och är till synes en mycket lycklig katt vilket gör att det känns jobbigt även den vägen att ta hem Kajsa och Wilma igen. Jag skall låta er veta utgången. Tack än en gång för era åsikter. Det är skönt att diskutera med andra kattägare. Just nu ligger Jomsan framför dataskärmen och försöker jaga markören vartefter jag skriver =)

Hmm, jag tror nog också som vissa andra här har redan nämnt, att det blev helt enkelt för mycket för dem.

På andra sidan finns det också "knäppa" katter.

En vän till mig hade en väldigt konstig katt. Så fort man ens tittade på henne så skulle hon attackera en, mot ens ansikte. Behöver jag ens säga att jag var livrädd för den katten? Sen kunde hon bli kelig för att sen attackera en igen. Hon var väldigt oberäknelig. Hennes matte tog dock bra hand om henne och ville inte att hon skulle somna in för hon tyckte så mycket om henne. Hon hade nämligen inte alltid varit så utan hon blev konstig någon månad efter att hon hade blivit steriliserad. Så kanske någon sorts hormon-obalans? Det slutade med att hon fick börja ha katten i ett annat rum då de fick besök. Veterinären hade inga svar på varför katten hade blivit sådan men rådde till att hon borde avlivas, vilket då inte skedde.

#9 När Jomsan kom dit fanns ju både Wilma och Kajsa där. Nu är det annat och dem kommer hem till henne vilket kan göra stor skillnad. Så bara för att hon är lycklig och äter sen dem åkte är det inte säkert hon inte fortsätter vara det om tjejerna kommer hem. Men skulle det bli samma igen så vet du det och kan göra ett nytt försök med en omplacering som blir bättre.

Önskar er verkligen lycka till.

Det verkar lösa sig för båda katter eller alla inblandade katter om jag får uttrycka mig så för i slutänden är det ju fyra katter det rör sig om eftersom den nya familjen har en katt som heter Jamsa och är en treårig tjej.

Nu visar det sig att Jamsa har gjort klart för Wilma "var skåpet skall stå" utan att det för den skull blev stort slagsmål mellan dessa två katter. Wilma har varit en helt annan katt då Kajsa inte var närvarande men så fort Kajsa har varit i närheten blev Wilma en helt annan katt där hon gått på de andra och äldre katterna. (finns flera exempel på det).

Nu är det en som tagit hand om Kajsa medans Wilma blivit kvar hos den familj som var utsedda för båda Kajsa och Wilma. Då blir det tack och lov ingen av katterna som får besöka katthimlen. Jag hoppas innterligt att detta skall fungera vilket jag har på känn att det skall göra. Det verkar trots allt bli ett gott slut på detta dramat men man kanske inte skall ropa hej för tidigt. Detta är Kajsa som ligger i min mans byxor ;-)