"Problemet nu då, 1åringen har alltid hållt sig i bakgrunden och har aldrig ens hälsat på 6åringen och nu verkar inte ens 6åringen och 3åringen intresserade av varandra längre, efter bara 2 möten, hur ska jag få dem att lära känna varandra om dem inte är nyfikna på varandra?"

Jag tror inte att du kan göra så mycket åt det utan mest vara glad att de inte är fientliga mot varandra. Så länge de inte bråkar finns det goda chanser att de så småningom, av sig själv och i sin egen takt, blir vänner.

Jag skulle nog ha öppnat upp mellan dem för att se hur de beter sig. Gipsningen kan nog försvåra det hela eftersom den gipsade katten kan känna sig i underläge pga sitt handikapp. Men du kan ju öppna och se vad som händer.

Fräs och morr är ok, men ser du att det blir jobbigt för den gipsade katten att freda sig så bör du nog separera dem igen.

Hur länge har han varit gipsad förresten? Är skadan ny så kanske han dessutom har ont och då bör du vänta.

Jag kan tycka att det var lite dumt att ta hem nya katter när din är skadad. Tvinga inte katterna till något utan låt dom ta det i sin takt utan att du lägger dig i, förutom om det blir slagsmål förstås.

#1 Okej, tack för ditt svar, ska prova öppna ikväll.

Han har vart gipsad i lite över 1 vecka bara, fraktur i tassen, dock har han inte ont i den :)

#2 det var inte direkt planerat -_-'

Sällan man planerar att ta hem en 3 och 1 år gammal katt, planerade katter är ju oftast kattungar…

I vanliga fall skulle jag göra så men då min katt inte kan "göra upp" så tycker jag inte det blir rättvist.

Hände inte någonting, öppnade emellan och gick in, 6åringen följde efter mig, nykomlingarna gömde sig på stolarna under bordet och bara satt och 6åringen åt av deras mat, det var allt… Både bra och dåligt, bra för ingen är ju direkt på att attackera någon av dem andra, dåligt då dem inte ens verkar intresserad av att lära känna varandra, lämnade rummet och då följde 6åringen med ut ur rummet och sen hände inget mer :/ Dem är delade på nu igen, ska göra om samma sak imorgon :) Hunden är den enda som är intresserad av alla katter ;)

Varför dela på dem överhuvudtaget. Skulle det hända någonting när du sover så antar jag att du vaknar.

Det är ju absolut inte dåligt att ingenting händer. Det är inte alla katter som är intresserade av att lära känna nya kompisar sådär direkt. Det kan ju ta en stund. De kanske inte ens börjar sniffa på varandra förrän om en vecka.

Oftast är väl nyfikenheten större än så, men det kan ju ta en stund.

Sen så kan jag mycket väl tänka mig att den skadade håller sig undan just för att han är skadad. Han vill ju inte råka i trubbel och då är ju det säkraste sättet att hålla sig undan helt enkelt.

Det är ju ingen brådska egentligen, så länge de inte slåss så kan de ju få ta den tiden det tar att lära känna varandra.

#5 för att katten med gips är instängd på natten då han väcker mig jätte ofta varje natt.

Nu går det lite bättre, släppte ut alla nu när jag skulle laga lite natt mat ;) och då rör dem sig runt i lgh, dock har jag lite svårt för kropps spåket, gammel katten står med rak rygg och svansen upp (dock inte rakt upp) och viftar på svans spetsen, dem nya står med sänkt rumpa och piskar/viftar endel med svansen en liten bit ovanför golvet. Hur tolkar man deras kropps spåk?

Hur länge tar det innan jag vågar åka bort och lämna dem ensama ihop hemma? tex när jag åker till stallet, jobbet, osv.

Just nu tog jag av tratten på katten med gips och har koll, men med tratt blir det ju ännu jobbigare för honom om det händer nåt.

För tillfället är dem nya mest sura på hunden som är på bus humör, han tycker dem nya katterna är skit kul och dem verkar inte tycka det samma om honom, men dem säger ifrån och jag säger till honom om jag ser att han tänker jaga dem ;)

Tanken är ju att dem nya katterna ska omplaceras, men tillsvidare är det ju bra om dem kan funka ihop med resten av djuren här hemma så allt blir mycket lättare ;)