Framsteg med TC

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

För 9 månader sedan så tog jag över en förvildad katt ifrån katthemmet, när jag bärjade hjälpa till där så fanns denna katt där - blott bara 10 veckor gammal och med en aggressiv mor som överförde rädsla till lillkatten.

Han syntes aldrig till, men första gången jag såg honom så var det bara en liten skymt och jag kände direkt att det var något speciellt med han. Han syntes som sagt aldrig, när han väl var framme så räckte det att det kom ett endaste litet ljud från någonstans så försvann han igen för att några dagar senare komma fram tills han fick en blick på sig och försvann igen.
Ingen tog sig an honom, de fokuserade på modern som var aggressiv men glömde bort att han som så liten hade en enorm chans att bli en gosig familjekatt men honom glömde de bort.

Efter 6 månaders frivilligt arbete så hade jag fått ihop en budget, jag hade en kassa på några tusen som skulle gå till eventuella veterinärbesök, jag hade för att betala katten och ta honom ifrån fängelset (inte alls roligt katthem) och räknat ut allt så ekonomin gott och väl räckte till att ha en katt att försörja.
Jag införskaffade flera veckor i förväg ett par matskålar, fixade till lägenheten så den var anpassad efter honom, leksaker och jag blev även erbjuden att köpa ett klösträd för 800kr av en kompis.
Dock visste han att de pengar jag hade var till kattens eventuella veterinäravgifter om jag blev tvungen att ta honom dit så det blev det ett vadslag - hade han inte sålt trädet via blocket inom en vecka för 800kr så skulle jag få det - gratis.
Trädet ifråga är totalt oanvänt, han hade fått det av en gammal "kattgubbe" som avslutat sitt intresse och kastat allt som hade med katter att göra, det skulle gå på över tusenlappen i butik.
Det blev inte sålt och jag fick det, annars hade jag hittat ett fräscht begagnat för inte så dyrt men hoppades på detta och det gick ju.

Jag bar honom första gången som 12 veckors unge då han fastnade på en fönsterkarm när han försökte hoppa upp men blev hängandes. Han blev direkt stressad och försökte komma loss men var inte så att han rev sönder.
Han blev sedan upplyft efter några månader på katthemmet, han gjorde absolut inga protester men kissade ner sig av stress och efter detta har ingen lyft honom.

Sedan på hösten hämtade jag hem lillkillen som först gjorde besök hos veterinär för vaccinering, kastrering och ID-märkning och efter att ha piggnat till så blev det hem till mig.
De första veckorna såg man honom inte och var han framme så fick man inte röra sig 1mm innan han försvann för att sedan komma fram tidigast 3 på natten (jag sover väldigt lite och ligger ofta vaken hela nätter så därmed vet jag).

Sedan gick det mer och mer framåt, det tog dock 4 månader innan man lyckades röra vid honom - allt på hans villkor.

Nu kan man klappa honom nästan helt och hållet över ryggen, han kan trycka emot och lägga sig på handen och börja spinna.
Man kan dock inte lyfta honom!
Idag har jag haft honom i 9 månader ganska precist och jag lyckades nyligen klippa hans klor utan någon större protest, han morrade och var lite stressad men låg stilla och hade koll på vad jag gjorde.
Kan tillägga att han hade enormt starka och fina klor! Jag befarade att de skulle vara långa och sylvassa men så var absolut inte fallet.

Jag var även noga med att informera alla som klappade honom (pappa och syskon samt mina två vänner) att när de ska gå fram till honom så ta det lugnt, sträck fram handen så han får lukta först och se om han tillåter - tillåter han så klappa men sluta innan han blir osäker och går iväg.

Nu är målet att få han att tillåta kloklippning mer!
Ni kanske undrar varför jag inte klippt tidigare, men det är helt enkelt för jag vill inte göra någonting han inte är redo för. Jag vill och tänker inte tvinga fram något utan det ska få gå i hans takt.

På bild: Min lille buse med sin favoritleksak - höstrå!
Namnet är TC, ett namn som både på katthemmet och djursjukhuset fick upp ögonen på många då de ansåg det vara mycket enkelt men riktigt snyggt namn. Man kan väl inte annat än att hålla med!

Ja, jag ville helt enkelt bara berätta TC´s framsteg, han är en helt annan katt och OJ så pratglad när han busar.
På nätterna kan man även vakna till av att han ligger alldeles bredvid huvudet och sover, och enligt mig har han en otroligt fin och speciell blick också.
Detta syns även på bilden. =)

-.::Mvh Evve::.- Medarbetare på Kanin.Ifokus
----------------------------------------------------
Hoppas på det bästa, var beredd på det värsta!
----------------------------------------------------
www.evveesbjornsson.blogg.se <--- Min blogg

smilax

2012-07-13 19:55

Så härligt att det går framåt med TC. Han är en riktigt söt kisse.

Jag har själv en "räddhare" här hemma, Pontus. Tog honom ifrån veterinären där han som 4 månaders kattunge lämnats in för avlivning. Han har aldrig gillat att bli upplyft men ibland blir han "tvångsgosad", vilket är max en halv minut. Pontus har alltid varit rädd för främmande människor och ibland även för oss i familjen, det är olika från dag till dag. Ibland kan han få ett ryck och stryka sig emot mig och då ska vi superkela en lång stund med varandra, naturligtvis utan att lyfta honom. Han är nu 8 år och jag har insett att han kommer vara sån här resten av livet. Han är min vackra "räddhare" som gosas på sina egna villkor.

Håller tummarna för att det fortsätter att gå framåt för TC och jag tycker du är klok som tar det långsamt och i hans egen takt.

Pontus till vänster busar med Safir

LitenPyssling

2012-07-14 09:44

#4 Bara 4 månader? Oj, tur att han fick komma till dig då! =)

Ja, liksom dig har jag räknat lite med att TC kommer vara så här hela sitt liv men vi jobbar ju så gott det går. Han är bara 1år än och jag blev chockad över vilka framsteg han gjorde under bara någon vecka, helt plötsligt fick man klappa honom och han började spinna!
Så jag tror det finns goda chanser för TC att bli en ganska "vanlig" katt även om det säkerligen kommer att sitta i, han får (liksom din Pontus) också vissa dagar då han går undan för min pappa och mina syskon. Det är väldigt sällan han går undan för mig men det händer det också, och vissa dagar sitter han lugnt kvar. =)

Oj! Jag gillar verkligen färgerna dina katter har, en djup blå och en silvertigrerad (är inte bra på kattens färger så rätta mig gärna, säger utifrån det jag ser). De blå har alltid varit så faschinerande för mig och de silvriga brukar få så framträdande ögon. Jätte fina, verkligen!

Tack! =)

smilax

2012-07-14 12:20

Ja Pontus är verkligen djupt blå med en vit fläck under hakan. Mina förra grannar kallade honom för Pastorn för den fläckens skull. Safir är en blåsilverspotted europé.

Pontus och hans syskon var inlämnade till veterinären för avlivning. När jag kom dit hade de andra två syskonen fått nya hem och Pontus var kvar. Det var tänkt att jag skulle ta honom till ett katthem men när det visade sig att han hade ett hjärtfel så fick han stanna kvar här. Han skulle aldrig någonsin blivit såld på ett katthem. När han vill är han en riktig gospropp men ibland tycker han att hela världen är farlig. Just nu ligger han lugnt på min innätade uteplats och kollar ut på världen utanför, hur lugn som helst och man får klappa och klia på honom.

Låter som det kommer gå bra för din TC. Tror det hänger mycket på vad katten har för personlighet i grunden hur den kommer att göra framsteg. Min Pontus är mycket bättre nu än han var de första åren men han kommer aldrig att vara en speciellt social katt mot folk han inte känner.

Min första katt, Sixten, var alltid rädd för alla nya människor. Men i det fallet kan det bero på att han kom till mig som 8 veckors kattunge. Jag visste inget alls om katter på den tiden och fick honom av en kompis som sa att han var tillräckligt gammal. Han var en ganska osäker katt hela sitt liv.

Alla kan ju inte vara som min Frasse som slänger sig på folk och kräver att få all uppmärksamhet och bli klappad direkt. knasbollen.

Safir åker moped.

LitenPyssling

2012-07-14 19:52

#3 Otroligt fina katter!

Haha, vilken cooling
Tycker du gjorde absolut rätt att ta honom, hade gjort detsamma i samma sits. Dock så är katthemmet här ingenting att hurra över och jag tycker ärligt synd om alla katter som tvingas vistas där, även därmed jag har starka funderingar på att ta TC´s ena bror också.
Känns dock elakt då han har 2 bröder där samt en mor, skulle vilja ta allihopa men dessvärre har jag varken tid, pengar eller ork med 3st skygga katter till. Tycker oerhört synd om de även om det är bättre att de är där än att ströva fritt ute.

TC´s personlighet är något utöver det vanliga.
Han må vara en riktig räddhare vissa dagar, andra dagar ska han absolut vara bredvid och kolla vad man gör, han ska sova uppe vid ansiktet och har inga problem alls att leka med fingrarna som gömmer sig under täcket eller nedanför kanten - de är ju så spännande!
Samtidigt så har jag även en katt ifrån djurskyddet som jag socialiserar, Diesel heter han. Och TC är verkligen storebror till Diesel, är Diesel borta mer än 10min så börjar TC direkt att leta efter honom, jamar och kallar efter honom. Skulle TC höra att det smäller så beger han sig direkt dit för att undersöka så att Diesel inte är där, är han där så går han direkt fram och lugnar honom (trots att Diesel är lugnare än TC i övrigt) och är det så att Diesel ger ifrån sig något ljud så kommer TC direkt springandes och ska kolla upp så allt är OK.

Hade tidigare 2st honor också som jag socialiserade, även mot dessa skulle han vara storebror och kolla upp direkt det blev något.
Lille gospruppen