Ho känner sig förmodligen övergiven, hennes bästa kompis försvann och hon vet inte vart eller varför. Den katten kanske var hennes trygghet i livet, och nu är tryggheten borta. Hurdan är hon med Curre nudå? Är inte h*n någon bra vän till henne? Det bästa botet mot denna typen av förtvivlan/sorg brukar vara en ny bästa vän. Hur ställer sig din svärmor till det? En ny kisse som vän till Mini, en som mot andra katter är just som Stumpan var?

Jag skulle ta katten till en vettig veterinär för att kolla upp så att katten inte har ont eller är sjuk på något sett.

# 1 Med Curre umgås hon mer nu än innan, hon bossar över honom (när hon är framme) och så myser de med varandra ibland om kvällarna när svärmor är ensam med dem. Svärmor tycker det är tråkigt förstås eftersom hon inte kan ha någon form av besök utan att hon bara är "borta" och kryper in i något hörn eller så. Ang. ny kattvän så tror jag inte det hjälper då jag har en aom är ungefär lika lekfull och busig och energisk som hon var innan stumpan gick bort men hon vill inte veta av honom… hon bara fräser och morrar åt honom. Det spelar ingen roll om vi hälsar på med eller utan katterna för hon vill inte komma fram i alla fall. Möjligtvis om man är på toa att hon kanske kommer fram under badkaret och stryker sig en snabb men sen är hon borta igen….

Kan tillägga att det är jättesvårt att få tag i henne och att man knappt kan lyfta i henne när hon har besök. Inte ens svärmor kan det knappt då..

Ibland kan hon komma fram, men det är väldigt lite…känns bara som hon är rädd, osäker och stressad…

#2 Ja det verkar som det är dags för det tycker jag, för jag känner att vi har försökt med det mesta nu…

Inga fler tankar och förslag på att hjälpa Mini? Nu har vi inte sett att hon ätit på ett dygn…hon har bara legat under sängen på samma ställe… :(

Varför måste hon komma fram när svärmor får besök och varför tar ni undan hennes gömställen då? Hur vet ni att hon inte mår bra? Hon kanske behöver mer tid på sig att sörja för att Stumpan är borta.

#5 Det märks ju på henne att hon är rädd och stressad. Klart det inte är bra att hon springer och gömmer sig så fort någon kommer, utan att äta eller dricka knappt. Hon kan ju ligga sådär i dygn. Det längsta är upp emot en vecka hon hållt på…

Att ta bort gömställena har vi försökt med för att få upp henne på höjd och "se" omgivningen från ett mer kattvänligt perspektiv, så som jag både läst mig till och som jag vet att beteendevetare föreslagit. Men det fungerar som sagt inte heller.

Stumpan har varit borta över ett år nu, och detta går ju inte det är ju synd om henne att alltid vara stressad och vara på sin vakt.

Några fler råd att hjälpa henne bli självsäkrare vore tacksamt…

Alla idéer är välkomna…

1. ta katten till en veterinär för att utesluta fysiska orsaker till kattens beteende, de borde ha gjorts för länge sedan.

2. är katten friskförklarad av veterinären plugga in felliway i uttagen och ge katten zylkene en längre tid och SLUT tvinga fram katten om den inte vill!

3. låt hennes gömställen vara + stäng in katten i ett rum då plannerat besök kommer tills katten är lugn vid besök alt be besökarna ignorera katten. JAGA ej katten!

Håller med Annzoo. Följ hennes tre råd.

Har en katt som är rädd för barn. Det har tagit henne 5 år (hon är 12) att tordas springa genom ett rum där vårt barnbarn är. Tidigare har hon bara tordas komma fram när barnbarnet somnat. Hon gillar inte heller när vi får besök och vill vara ifred.

Hennes bror däremot är tvärtom, vill oftast fram och hälsa och kela. Hennes systrar är lite mitt emmellan, men har haft perioder där de inte varit så sällskapliga. Katter är precis som oss manniskor olika personligheter.

Tack annzoo för råden. De mottages tacksamt. Vill bara förtydliga att vi inte jagar katterna och tvingar inte fram henne när hon väl sprungit och gömt sig.