Hur sammanför man två vuxna katter?
Jag är i den mycket olyckliga situationen att den ena av mina två innekatter (Cornish rex) smet ut under Valborg 2012. Vi har gjort allt vad vi kan för att återfinna honom men utan resultat än så länge. Trots detta kommer jag naturligtvis aldrig att ge upp hoppet om att återfå min katt.
Men oron för hur min kvarvarande katt kommer att må när semestern är slut och han måste vara ensam hemma i lägenheten dyker upp. Han verkar inte må dåligt nu när jag är hemma, men hur mår han sen?
Samtidigt är han nio år, och det är naturligtvis en stressig omställning att få en ny katt i hushållet. Kan ni som har erfarenhet av att detta, dvs ni som har två katter och förlorat den ena, berätta om hur ni resonerat kring detta? Och i de fall ni har skaffat en ny katt, har det fungerat och hur lång tid behöver katterna på sig att lära känna och acceptera varandra? Och bör jag skaffa en i samma ålder som min kvarvarande katt eller blir det lättare för katterna att "göra upp om rangordningen" om jag skaffar en ung katt? (Vill dock inte ha en kattunge till min nioåring.)
Tacksam för era synpunkter och erfarenheter!
Förlåt måste bara kolla så att du har ringt polisen på 114 14, annonserat under efterlysningar på Blocket , annonserat på de katthemssidor som har den funktionen?
Det är så otroligt individuellt hur lång tid det tar för katter att acceptera varandra. En kattunge skulle jag inte köpa.
Jepp. Har anmält till polisen, samt ringt djursjukhus, gatukontoret, annonserat på Blocket, Stockholms katthem och alla andra katt-nternetsidor, annonserat i DN och flera gånger i lokaltidningen, samt har vi satt upp hundratals efterlysningslappar och pratat med dem vi mött.
Nej, som jag skrev själv ser jag inte en kattunge som ett förståndigt val.
Hej! OT kanske men jag undrar varför du inte funderar på en kattunge… Jag kritiserar absolut inte ditt beslut eller så utan jag är bara nyfiken på tankegången och anledningen!
Jag tänker att en kattunge "tar väldigt mycket plats" och behöver väldigt mycket uppmärksamhet och att den äldre katten då kan "känna sig lite i skymundan" och desssutom kanske det är tröttsamt för honom med en supersprallig kattunge då han inte är helt ung själv.
Sen får jag väl erkänna att det OCKSÅ ligger lite ekonomi bakom det hela, jag kan inte tänka mig något annat än en ny Cornish (eller en Sphynx) och de är DYRA när de är kattungar!
Aha… den tankegången kan jag verkligen förstå… Men dåså då förstår jag…
Starta ny diskussion