Bättre med två än en?
Jag sitter och bollar på tanken om det är värt att skaffa en till katt som kompis till min kille. Han hade tidigare en vän som bodde med han i 5 år men som sedan avled så han är med andra ord ensam katt numera med enbart hunden som sällskap.
Anledningen till att jag tvekar är att mycket av hans gamla personlighet som fanns där innan han fick en kompis har kommit tillbaka. Han är mer social, mer pratglad, mer kelig och framförallt hans små udda lekstunder med matte har återkommit. När hans kompis fanns var han inte alls så pass social utan höll sig för sig själv, satt i fönstren och titta eller bara sov. Lekte knappt ens med sin kompis, men det kan ha att göra med att hans kompis var en mycket dominant herre och ett riktigt rivjärn medan denna kille är lugn, sansad, snäll mot alla och en ren vekling.
Samtidigt har han väldigt mycket bus inom sig som han inte får utlopp för oavsett hur mycket jag leker med han med bollar, vippor, laserpekar osv.
Så jag har nu funderat på om det är värt att hitta en kompis till han, då en hona eftersom jag vet han funkar bättre med en hona än en hane.
Ta in en till katt är inga problem men jag vet liksom inte vilket jag ska sattsa på, ha han som ensam katt eller skaffa kompis. Någon som har lust att hjälpa mig i dilemmat?
Jag vill ju göra det som är bäst för han.
Jag tycker inte att du ska köpa en katt till. Du skriver även att katten har fått tillbaka sin personlighet och han har hunden som vän, så han är inte ensam på dagarna, eller?
jag tycker alltid att man bör ha minst två katter =) (med undantag självklart).
katterna får ut så mkt mer från varandra än vad än människa kan erbjuda!
#1 Enda gången han blir ensam är när vi är ute med hunden eller på träning med henne under några timmar annars är han aldrig ensam. Men det hade han heller aldrig varit om vi inte haft hund då vi båda jobbar olika så att alltid någon är hemma.
Sen tycker jag inte en hund är den samma som en katt i kompisväg direkt. Men frågan är om det är värt att skaffa en till katt, värt är det säkert alltid.
#2 Kan du beskriva fördelar med att ha en till katt? Jag kan som inte räkna fördelar utifrån den kompis han tidigare hade då de inte gjorde något ihop direkt, de acceptera att bo med varandra men inte mer än så.
Du ska veta att jag är den största motståndaren till ensamkatter. Men i det här fallet så säger du själv att katten har blivit mer framåt och att han sedan tidigare är van vid sin hundkompis och ej lekte med den andra katten.
Prova isf en katt från ett katthem. Personalen kan hjälpa dig att välja rätt kisse till din andra katt. Skulle det inte fungera så har du alltid möjligheten att lämna tillbaka den, det är en stor trygghet.
Det kan ju vara så att han fått tillbaka sin personlighet och blivit mer pratig och lite krävande för att han känner sig mer ensam? Bara en fundering :)
http://julialex.blogg.se
Jag hade en ensamkatt i 11 år. Hon träffade katter ute när hon var hemma hos mina föräldrar men inte mer än så.
Nu har jag två katter och dom ligger och sover ihop, tvättar varandra och brottas =) Då är den ena ändå snart 12 år.. Den andre en kattunge. Så det var ju en chansning.
Dom får liksom utöva "kattspråk" på ett helt annat sätt :) Min gammalkisse som förut annars mest låg och sov och var väldigt.. seg.. har blivit som ung på nytt ;)
Visst att man som människa kan aktivera katten.. men känns ändå som om dom får bättre aktivitet med varandra :) Dom får vara katter liksom.
Även när jag var hemma hos uppfödaren till kattungen.. hon hade 12 katter.. Gud va härligt det var att se hur dom interagerade med varandra :)
Om din katt går ihop med andra katter - och om du har tid, plats och pengar för en till.. så tycker jag absolut du ska skaffa en till också :) Gärna från ett katthem. Då hjälper du till på det sättet också :)
Att din katt nu har blivit mer frammåt är kanske föra tt han tidigare ändå fick uppmärksamhet från den andra katten? Nu kräver han mer tillbaka från er. men jag tror inte det är ett MÅSTE i ditt fall att skaffa en till. han mår säkert bra ändå som det verkar så länge nu kan ge honom uppmärksamheten =) Du känner din katt bäst!
#4 Har inte skrivit att han är van vid sin hunskompis sedan tidigare. Men det är en självklarhet att han är van vid hundar eftersom vi har en hund "ensam katt numera med enbart hunden som sällskap".
#5 Den tanken har mycket väl slagit mig men vet inte om det beror på det. Numera går han och pratar mycket med oss och jamar ibland om nätterna. Även om han inte direkt lekte med sin förra kompis så kela de ändå ihop ibland och satt och prata med varandra i fönstret. Men som sagt, lek förekom inte då hans kompis var rätt bossig och framför allt hårdhänt av sig.
#6 Tack för ditt svar. Tid, plats och pengar finns, jag har som sagt haft två katter tidigare. Katthem har varit min tanke eller att ta in en huskatt som behöver omplaceras. Jag skulle dock inte ta in en kattunge då jag hellre ger ett hem åt en vuxen. Men jag står kvar i frågan om det är något att sattsa på. Min lilla pojke skulle då inte ha några problem med någon katt, han är ypperligt snäll mot alla och välkomnar alla med respekt. Frågan är bara om han skulle trivas med det, tyckte inte riktigt han trivdes med sin förra bossiga kamrat och det är väll lite det jag är rädd för att jag ska lyckas hitta en till bossig och hårdhänt katt som han absolut inte vill leka med.
#8 Men om du kan tänka dig en vuxen katt så är ju det perfekt för då vet du ju "vad du får" :)
Jag har flera gånger varit tveksam på om det verkligen var rätt val att skaffa sig en till katt.. för visst kan kattungen vara lite för PÅ och jobbig ibland när den äldre damen vill vara ifred.. Men i det stora hela så vet jag att jag gjorde rätt val =) Om dom absolut inte hade trivts med varandra så hade man nog märkt det ganska tydligt ;) (kissande lite här och där, RIKTIGA slagsmål osv). Även om dom inte blir bästa vänner utan helt enkelt bara fungerar i varandras sällskap så tror jag ändå det ger en hel del :) Som jag sa, dom får ju ändå "vara katter" med varandra.
Mina har blivit väldigt bra vänner ändå trots allt. och om det inte hade fungerat så hade den äldre fått flytta hem till mina föräldrar :) Så det kan ju vara en idé att ändå ha en reservplan! Antingen någon annan som kan ta katten eller att du förklarar läget för katthemet - OM det ändå inte fungerar kanske du kan lämna tillbaka katten.
Men kom ihåg att det ibland kan ta tid för katterna att vänja sig vid varandra och få varandra att rätta sig efter reglerna.. och då kan det nog lbi lite sura miner ;) Men det vet du antaligen redan =)
#9 Ja detta med sura miner och små fräs hit och dit är jag fullt medveten om. Min pojk är också en sådan att han fräser första dagen för att andra dagen bjuda nykomlingen på lek, han gör precis likadant mot nya okända hundar och andra djur. Så han vill alla väl och accepterar inte nykomlingen lek så går han undan och sitter och väntar på avstånd tills den själv tar initiativet, respekt kallar jag det från hans sida eller rent av ett enormt tålamod.
En omplacering är inte säkert att du får lämna tillbaka om det inte funkar, du kan aldrig veta i förväg. Katthemmet kan hjälpa dig att hitta rätt, låter som en lite undergiven katt skulle passa. Sätt dig någon timme på ett katthem för att hitta vad du söker. Du hjälper inte bara den katten utan ger plats åt ytterligare en katt som får plats att komma in med mat och värme
#11 Jag vet men kollar också på flera olika möjligheter för det är inte säkert att rätt katt för mig eller honom finns på ett katthem heller. Har också lite funderingar på en koloni varifrån min hane kommer, ifall jag ska erbjuda ytterligare en katt ett nytt hem därifrån. Har hittills hjälpt tre stycken få nya hem från den kolonin med min egen inräknad då.
Tilläggsfråga, om man adopterar från ett katthem och sen får för sig att flytta från det län katten är adopterad från till ett annat län av låt säga jobbmöjligheter tar katthemmet då katten ifrån en eller får den följa med till den nya kommunen?
Undrar eftersom jag läste på nätet någonstans att katter som adopterats via katthem inte får lämna den kommun eller det länet och att om ägare flyttar tas katten ifrån dem tillbaka till katthemmet. Men det låter lite…
#13 det låter ju helt konstigt. Du gör ju vad du vill med din ägodel, som en köpt katt är. Hur vi än vrider och vänder på det och skriver avtal till höger och vänster. De avtalen är inte ens värda att använda som toapapper egentligen.
MEn är det så, att han trivs med vovve, så är ju det ett fullt godtagbart sällskap.
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....
#14 Ja helt klart. Blev lite förvånad när jag läste det så var tvungen att fråga hur det egentligen låg till.
Liten uppdatering. Vi har inte hittat rätt kattkompis till vår kille som skulle passa ihop med hans personlighet, lugn, snasad och lite av den undergivna typen - han är ingen tuffing direkt, jag är noga med att hitta rätt.
Är rädd att förlora charmtrollet han nu är om vi tar in fel katt i hemmet.
Räknar med att hitta rätt katt kommer ta väldigt lång tid men jag kollar dagligen katthem och blocket samt ringer på intressanta katter för att se om den där potentiella katten dykt upp.
Måste vara liknande personlighet på nya katten samt att jag har som krav att den ska vara kastrerad, vaccinerad, märkt, reggad och nyligen vet besiktad.
Letar vidare!
Lycka till! :)
Du gör rätt. Så länge kisse har sin vovve och är charmig och go, så bör du inte äventyra det. Om du vill göra en god gärning, så tala med ett kattehem i så fall ochvälj ut en kisse, som du garanterat kan få ta på prov. Kanske på en månad eller så. HAr man pratat igenom det, så brukar det funka bra.
The Owls are not what they seem
de ska va gôtt å leva, annars kan de kvitta.....