Jag kan kasta små föremål (typ leksaksmöss eller liknande) mot katten, för att få hennes uppmärksamhet när hon gör fel och inte lyssnar när jag säger till. Och visst händer det att jag duttar till henne ibland. Men slå eller kasta saker på katten, det är helt enkelt inte ok!

Fattar ingenting av ditt inlägg. Ruskar du tag i kattens nackskinn och/eller ger den en smäll på skinkan för att den biter på kablar?

Och nej jag tycker inte det är okej att slå en katt överhuvudtaget, inte ens lite försiktigt. Jag är inte den som gillar att ge djur obehag för att dom ska lyda.

Sen är inte alla småhundar bjäbbhögar det är bara en fördom om du frågar mig.

Men tycker ditt inlägg är rätt luddigt överhuvudtaget.

För brandsläckning gör jag vad som krävs. Jag skulle såga av sonens ben om det krävdes för att rädda hand liv. I vardagslivet kör jag positiv förstärkning.

Profeten Mohammed sa: Kasta aldrig hårdare saker på en katt än en bomullstuss…..

Du har mitt fulla gillande. om någon gör fel här, så ryter jag till och klappar hårt i händerna. i allra värsta fall så är det blomsprutan med ättiskvatten som kommer fram. Men det är bara när Arne tror att han ska kopulera med Esther.Arne är snart 13 år och kastrerad. likaså Esther

Vore det inte bättre att skrämma katten med något ljud då den försöker bita i en 380 volts kabel. Så att den får aversion emot den? Jag förstår så väl att katten blir grillad om den får hål på den.

Jag skulle aldrig kunna slå mitt djur! "Knuffade" ner min katt från fönsterbrädan en gång när han bet på en blomma och jag fick genast dåligt samvet.. :( Jag är säkert lite fjantig men katterna är mina bebisar och det är helt otänkbart att göra något sådant. Jag kan ryta till på dom om de gör något otillåtet och det räcker alltid.

Jag har "slagit", "sparkat", kastat saker på mina katter och knäppt dem på nosen.

Men såklart aldrig så att de tagit skada!

Jag håller med TS att man kan göra detta utan att det är djurplågeri, när situationen kräver det och om man gör det på ett sätt som inte skadar katten, alltså att daska till den på sidan/baken/dutta till på huvudet, fota till katten med lika mycket kraft som dasken, alltså att katten hajar till, flyttar sig några centimeter (inte att den flyger iväg utan att man liksom puttar), men inte mer än så. Det ska inte göra ont på katten.

Kasta saker har jag fått göra många gånger, men då så klart mjuka saker eller mycket lätta saker såsom en kudde för att avbryta ett bråk man inte gärna stoppar händerna i, eller en kotte eller liknande för att få igång bushumöret på dem (ja det funkar faktiskt oftast eftersom de ibland är så lata att man måste kasta leksaken PÅ dem för att de ens ska bry sig att titta på den). Men inte hårt såklart, utan bara så att den hamnar på katten.

Knäppt på nosen har jag gjort många gånger, och ja det har jag gjort för hårt innan jag begrep att det inte alls behövdes så hårt. Det var så pass att det gjorde ont på katterna, och det var jäkligt onödigt och dumt. Det gör jag inte om. Men jag kan fortfarande knäppa dem på nosen, men då är det bara en mycket lätt dutt som inte gör det minsta ont utan bara får katten att hajja till (det är ju olustigt att få en mycket hastig dutt på näsan även om det inte gör ont alls). Men jag duttar sällan på nosen  längre, tycker att det är mer effektivt att dutta 3 fingar i pannan eller snabbt drar handen ner över ansiktet istället. Gör inte heller ont alls utan är bara obehagligt så att katten slutar upp med det den gör.

Har även ruskat om katter i nackskinnet åtskilliga gånger. Tidigare för hårt innan jag begrep bättre även där. Gör heller inte om det, men inte mycket att göra åt det i efterhand. Men nu gör jag det betydligt lösare. Såvida jag inte måste mordhålla någon katt i nackskinnet av olika anledningar (vid undersökningar, kattslagsmål eller andra tillfällen då en katt är redigt förbannad eller rädd men absolut inte får släppas. Jag har hand om många osamarbetsvilliga och rädda katter som man helt enkelt måste mordhålla i nackskinnet vid vissa tillfällen). Jag lyfter så klart inte katten i nackskinnet heller.

Så ja, jag tycker att man kan göra detta om situationen kräver men INTE hårdare än vad situationen kräver! En dutt, dask eller vad man nu vill kalla det räcker nästan alltid, en putt med foten, en dutt på nosen, en kudde eller filt rakt på… Det krävs så lite för att det ska räcka, och det tycker jag är absolut helt okej.

#2 ja det gör jag i det syftet som Silvestris nämner. nu har jag bara behövt göra det En gång på en av fyra katter här. Alla är inte begivna på kablar. Men det är klart, vill man riskera att brinna inne så är väl det upp till en själv, så är det inte en fråga om olydnad. JAg ska kunna åka hemifrån tryggt utan att vara rädd att huset brunnit ner med katterna i. det är samma fösiktighetsåtgärd som att jag aldrig åker hemifrån med tvättmaksin eller diskmaskin igång.

Visst är det en skämtsam fördom.. MEn för mig är det det. Därmed inte sagt att jag ogillar mindre hundar… Bara de inte bjäbbar…..Men det skulle vi inte diksutera här. Bara nämnde det som en skämtsam grej. För mig är det stora hundar som gäller, över 50 kilo. Fnyser till och med åt sambons jämthund.

#8 Jag förstod inte vad du menade först, men okej då förstår jag.

Bra ICe jossan, du fattade. det enda jag aldrig nånsin skulle kunna göra,  är att använda foten. MEn det är väl kanske så djupt rotat i mig, att man kan slåss, men aldrig sparka för det är fegt. Det är liksom sista spärren för mig, även när det gäller människor. Jag har blivit misshandlad och försökt gett igen, men aldrig kunnat  sparka, märkligt nog. Använt mina kvinnliga vapen i stället…..naglarna…….Ok, OT.

Jag tycker att det är alldeles för många djurägare som tar till "våld" på sina djur utan att ens utbringa en varning innan. Går djuret upp på bordet utan att någon någonsin har sagt ifrån och tror att det är en helt okej yta att sitta på så säger man väl i första hand till innan man tar till våld?
Jag har varit med om djurägare som straffat sina djur hårt för saker dom har gjort som inte ens JAG som människa har förstått vart felet har legat, hur ska då ett djur koppla det? Man säger ifrån, man går inte på som en ångvält.
Nu är inte jag för våld eller fysisk bestraffning på djur (man kan korrigera genom att visa vad man vill) och tycker det är mycket bättre med positiv förstärkning.

Man har faktiskt inte 100% koll på sina djur. Vad dem gör varje minut. Iaf inte jag. Så hur kan man vara säker på att man tar den kabelbitande katten just när den biter eller den blombitande katten när den biter på den giftiga blomman? Vem har sagt att den inte kommer att bita på sladden/blomman när man gått och lagt sig? Och så kan det vara försent för både nacksving och dask i rumpan.

Alla som har katt vet att en katter är ögontjänare.

Jag tycker i regel inte illa om folk, men när det finns spån som slår,daskar,sparkar,puttar, sprayar ättiksvatten och på annat sätt vidrör djuret på hårdare sätt än man bör blir jag riktigt arg och dessa människor är inte mycket värda i mina ögon. Säger fy och hoppas någon gör detsamma med er!

Jag kör mest med tekenspråk till Katter. Jag tycker inte det med rösten eller annat skrämmande ger särskild bra resutat hos katter. Däremot känns det som om jag får välldigt snabbt och bra respons på teckenspråk. Många djur verka inte heller kunna skilja mellan rädsla och agression då bli det välldigt lätt missförstånd. Mina två bondkatter som är född i en häststall förstår inte mäniskor lika bra som min tredje som är växt upp inomhus. Dem kommer alldig kunna läsa mig lika bra som trean verka det som. Det verka som om dem måste lära sig främande språk tidigt i livet för att kunna ta in vad vi vill…

Precis som flera tidigare skriver så använder jag mest rösten för att få katten att reagera ordentligt. Oftast ett "SCHT!" och knäpp med fingrarna eller klapp med händerna, och det brukar funka. Tar inte till våld till djur, men jag ser det inte som våld att putta på en katt. Jag stör mig faktiskt på folk som säger att det är djurplågeri och våld att putta eller daska till en katt trots att det inte ens är i närheten av hårt. Jag KLAPPAR mina katter hårdare när vi kelar än vad jag gör när jag daskar till dem. Så någon smärta är absolut inte involverad. Jag skulle kunna beskriva det som att det är lika "hårt" som när man klappar med baksidan av handen på sin kompis för att få dennes uppmärksamhet. Dvs inte särskilt hårt utan bara ett "Hörru, kolla på mig istället!".

Sen är det ju också mycket svårt att skriftligt beskriva HUR hårt eller löst man menar, det misstolkas lätt och låter som om man tar i mer. Till exempel låter det antagligen rätt illa att "fota till" en katt. Fötter är inte så känsliga och det kan låta som att man sparkar katten. När jag säger/skriver så menar jag att jag puttar bort katten. Om jag använder foten eller handen bryr sig knappast katten om, inte mina i alla fall, för man får väldigt gärna gnugga fötterna på dem, det är så gosigt så. Men jag vet katter som tycker illa om att man ens petar på dem med en tå.

Varför inte då skriva att man flyttar på katten när den gör något otillåtet? Varför skriva att man daskar, fotar, duttar eller knäpper på nosen? Om du nu tycker att människor verkar ta det värre än det är? Förstår faktiskt inte. Antingen flyttar man på katten eller daskar, fotar, puttar eller knäpper på nosen eller så gör man det inte.  

#4 Sprya ättiksvatten på katten? Hur fungerar ens hjärnceller då om jag får fråga?

#15 Fast jag flyttar inte på katten när jag duttar till den på pannan eller med foten? Flyttar jag på katten föser jag undan eller lyfter undan den, det kallar jag att flytta på den. Det är ju två helt skilda saker.

Vill bara påpeka att folk har en förmåga att uppfatta saker värre än vad det är. Jag SLÅR inte min katt när jag daskar/duttar till den. En dutt är en dutt. Ett slag är ett slag. Det är inte samma sak även om man använder samma kroppsdel, dvs handen. Men ändå har folk en förmåga att tro att man gör sin katt illa när man skriver att man daskar till den eller fotar bort den.

Har aldrig och kommer aldrig att på något sätt ta till någon typ av våld mot mina katter. Röst och kroppsspråk kommer man otroligt långt med.

katten reagerar på när jag säger SCH högt o han märker av att ojsan hon låter visst lite sur. En gång har han vart i hamsterburen då insåg jag att det var ingen ide att låta arg för att han skulle stor sanolikhet haft ner hela buren med hamstern i samt att den lilla kraken skadat sig (hamstern allså) Men det var inte kattens fel att jag var för slö med vattenbytet lämmna burken obevakad de få sekunderna. Jag fick sylla mig själv hamstern låg o sov o lever än idag. Han märke inte av besöket i buren. men tror inte att det hade lyckas locka till jaktinstingt heller pga katten vart lite väl inknölad o kunde knappt röra sig själv. Vattenflaska har jag kört med innan på kattern o det har funkat bra, har itne behövt ruska,knäppa eller daska till katter. SCh-ljudet har funkat kanon o stackarna blir rädda ändå.

Men vad ger det för bättre effekt än att flytta på katten då? Förstår faktiskt inte det. Varför ska det duttas, daskas, sprayas och knäppa på? Vad är vitsen liksom?

#12 Tycker det är väldigt hårt att kalla folk som utövar ett ledarskap över sina katter och behandlar dem som djur och inte bebisar eller porslinsdockor för "spån"

Hur tror du kattmamman gör? Kör med time out och positiv förstärkning? Gult kort? Nej hon säger till rejält, ofta tills kattungen skriker. Är det då inte mest logiskt att försöka härma det sättet som katten känner till och förstår?

Har man en kattflock med en stor dominant hane tycker jag det låter farligt att inte uppfostra den och visa att det är du som bestämmer. Men på vilket sätt tror jag att ägaren är bäst på att avgöra då det är väldigt individuellt vad som fungerar. Sunt förnuft kommer man långt med!

#12 Varför är det hårt? Ledarskap äver en katt? Hur tänker du då?

Vi är inga katter och kan därför inte göra som dem. Hur menar du att du ska uppfostra hanen? Hur visar du att du bestämmer? Ställer du dig på alla fyra, fräser morrar slår och biter den dominanta hanen tills han skriker? Du måste skämta! Dina uttanlanden är rena nonsens!

#19 Det beror ju helt på situationen. Om en katt är uppe på en bänk där den inte får vara så säger jag "Gååå neeeer" och katten fattar och gå ner. Eller gör nåt oljud som katten tycker är obehagligt. Står katten ivägen för mig så kliver jag över eller föser bort den lite.

Om katten däremot hoppar på och biter för att den tycker att det är kul så funkar det ju inte precis att flytta på katten? Många gånger funkar inte ett skarpt "Nej!" heller eftersom katten skiter fullständigt i att JAG inte tycker att det är kul efter DEN tycker det. Då dattar jag till den i pannan och knäpper med fingrarna och säger "Nej!". Eller när det är många katter på liten yta, till exempel på katthemmet där jag jobbar. Där är det rätt ofta smågruff, och vissa katter blir översittare som mobbar skiten ut en speicell katt. Översittaren påminner lite om en border collie som vallar får - blicken låst, huvudet sänkt och den är fullt koncentrerad. Enda skillnaden är att denna katt skiter fullständigt i allt som händer runt omkring den, så att ens ryta till ordentligt funkar inte. Då är det bara att gå fram och ta tag i katten i nackskinnet (inte nypa eller klämma, bara hålla) och verkligen MOTA bort katten. Att bara flytta den försiktigt funkar inte för då går den bara direkt tillbaka. Det enda som verkar funka är att ta tag i katten så att det blir en direkt tillsägelse.
Eller ett annat exempel då man MÅSTE putta rätt ordentligt med foten på katten… Två rivaler på katthemmet som HATAR varandra så innerligt att de klättrar på burgallrena och försöker hugga varandra igenom. Om de möts fritt och de får hållas så är det slagsmål tills en av dem inte lever längre. När man har den ena ute i ett rum och den andra i ett annat rum så är en av dem helt fixerad vid att komma in i rummet där den andra är. Man kan använda använda rösten, klappa i händerna, stampa i golvet, ja vad som helst, utan att katten bryr sig ett dyrft. Fösa lite med foten funkar ibland, medans man andra gånger måste putta rätt ordentligt med foten. Ibland hinner han nästan förbi och då är det enda man hinner göra att klämma fast honom i dörrkarmen med benet tills man hunnit få tag i honom. Vad ska man göra där istället? Båda två måste få vara ute och röra på sig i lokalen men om de träffas är det katastrof. Sist kom den ena undan med "endast" några rivsår och ett infekterat bett i benet. Där måste man vara hård för att det inte ska sluta riktigt illa.

#21 Men herregud, det handlar ju knappast om att man ska dominera en katt på det viset, det förstår du väl ändå?!

Jag tycker att man måste visa vem som bestämmer, sätta gränser. Sen att katten skiter fullständigt i gränserna när man inte ser är en annan sak.

Vissa katter fattar inte att man inte får vara på spisen bara för att man lyfter ner den 40 gånger på rad. Ska man då bara fortsätta lyfta ner den eller strunta i det så att katten själv en dag får lära sig VARFÖR man inte får vara på spinsen genom att bränna tassarna? Är det inte bättre att då köra något som verkligen funkar, alltså något annat än det som INTE funkar. Man får testa sig fram.

Jag morrar, fräser, kurrar, jamar, blinkar m.m. som katterna jag pratar med. Jag använder mitt kroppspråk väldigt mycket till exempel när jag är på katthemmet, och det funkar. Jag har lärt mig läsa minimala signaler hos många olika katter genom åren och vet hur jag ska agera. De flesta katterna där är uppvuxna med andra katter, många kommer från kattkolonier, och de är väldigt bra på att läsa kroppspråk och dessa förstår även mig bra när jag morrar, fräser, blänger, blinkar etc. Däremot, många katter som vuxit upp som ensamkatter eller i en familj där kroppspråk inte varit så noga för varken katterna eller deras människor har svårt att förstå ens när man morrar eller fräser, för de har inte lärt sig vad det betyder. Men just kolonikatter är mycket kommunikativa med kroppspråket eftersom de behövt använda det, och de förstår även mina signaler.

Så jag tror på att använda katternas språk - det är det de förstår. Människors språk och sätt måste katten lära sig. Så jag tror mer på att datta till med min "tass" än att utan större framgång försöka få katten att sluta med det den hålls med genom att flytta på den…

Man löser mycket genom att göra som en katt skulle ha gjort i det läget. Och då pratar jag inte om när de flyger på varandra och slåss tills den ena ger sig.

#21 du behöver inte göra narr av mig tack! Du har en annan uppfattning och det är helt okej. Ja jag anser att man kan uppfostra och vara ledare över katter på samma sätt som hundar, dock med lite andra metoder. Men Cesar Millans filosofi fungerar ofta bra på katter med. Bara för att jag inte är katt betyder det inte att jag inte kan vara dess ledare. Jag jobbar mycket med hästar, runt 800kg och om jag inte skulle utöva ett ledarskap över dem vore det livsfarligt! Det sitter inte i storleken eller arttillhörighet, de förstår alldeles utmärkt vad jag menar fast jag inte är häst. Om en häst tex puttar på mig så kanske jag sätter en armbåge i sidan på den, och det är INTE djurplågeri! Men självklart behandlar jag mina katter betydligt försiktigare.

Jag säger absolut nej. Mina katter förstår när något är fel, men inte säkert dom bryr sig. Och jag ser helt enkelt inte vilken skillnad det blir om jag skulle slå till dom. Nej då gömmer jag alla sladdar på ett eller annat sätt istället.

Jag säger nej. Det finns andra sätt att uppfostra en katt. Höja rösten och teckenspråk räcker gott och väl. På sin höjd kan man putta lättt på katten för att den ska "vakna till" och lyssna.

Biter den på något olämpligt kanske jag kan lyfta bort katten direkt om det är bråttom. Men bäst är om katten själv får förstå vad det är som den gör fel. Då är sannorlikheten större att den lär sig något.

Jag brukar säga "neeeej" (och då tittar katten på mig och försöker förstå vad som gjordes fel.) (Efter ett tag gör katten samma fel igen för att testa vad jag menade.) Då säger jag "neeeej" igen (då förstår katten vad det var som gjordes fel och slutar.)

Bara för att kattmamman uppfostrar sina ungar hårdhänt, behöver inte det betyda att vi ska göra det. Vi är inga katter.

Jag säger NEJ och klappar i händerna o oftast räcker det annars hindrar jag dem genom att spärra vägen för dem med handen eller foten. Zorro e en dominant hane o han måste jag dominera honom eftersom han inte drar sig för att skada mig o andra fysikskt så han brottar jag ner o stirrar på honom tills han ger sig o det fungerar

Det finns väl ändå forskning som visar att vi kan imitera djurs beteenden hur mycket vi vill, men ett djur kommer ändå se oss som människor med vårat eget språk. Det går liksom inte att få in ett helt kattspråk om man själv inte är katt. Man måste inte heller vara någon slags ledare så fort det handlar om djur. Man kan ha en relation där man faktiskt ger och tar. Och jag gillar djur som ändå tar egna initiativ utan att vara livrädd för eventuella konsekvenser. Nej man måste inte uppfostra sina djur med dominans. Och jag tror att vi ofta tycker att vi kan läsa av våra husdjur så bra när de "uppfostrar" sina ungar. Sedan tror vi att vi vet hur man ska göra och använder dessa "hårda" metoder som mamman gör, som att det vore fakta, trots att vi i grunden inte vet hur och varför mamman gör som hon gör..

Jag är skeptisk till hur våld överhuvudtaget skulle hjälpa iaf när det handlar om att bita på kablar Tror iaf inte att mina katter skulle fatta/sluta med det ifall de hade det problemete och fick en smäll

sen undrar jag vad smälla till hårt (på rumpan) eg innebär, hur hårt slår man då? funderar lite eftersom en av katterna är lite knäpp och tycker om att leka o gosa ganska hårdhänt, han stryker gärna med huvudet mot handen så han typ blir "strypt". och så brukar jag "smiska" honom lite på baken , det verkar han tycka om- men det kanske gör ont på en kisse?

#20 Nej, det mest logiska och effektiva är inte att försöka prata kattspråk. Vi är inte katter och även om vi kan tolka deras beteenden kan vi inte tala deras språk. Det bäddar för en massa missförstånd och förvirring. Det är lite spm att jag som aldrig har läst tyska ska ge mig på att prata tyska. Jag kan kanske förstå det hjälpligt men jag kan inte göra mig förstådd på språket. Positiv förstärkning är väl belagd vetenskapligt och inlärning funkar lika på alla djur. Du riskerar inte heller att skada eller skrämma. Vi kattforum är dock dåliga på att lära våra katter vad de får och inte får göra och då ger vi ju inte ens katterna en chans. Som sagt, för brandsläckning dvs. i en farlig situation gör jag vad som krävs för att lösa den men i vardagen, för inlärning, använder jag positiv förstärkning. Det är evidensbaserat, effektivt, ofarligt och ger varaktigt resultat.

#30 Jo, det går visst att till viss del imitera kattspråket. Då talar jag inte om att föra en konversation med mitt kroppspråk så att de förstår, för det gör de inte.

Till exempel:

• Om jag sitter och äter och en katt går upp på bordet (de får vara där) och försöker ta min mat så morrar jag och varnar med rösten på liknande sätt som katten jamar varnande. På de allra flesta katter funkar det perfekt. Ett "Nej!" funkar oftast också, men det spelar ju ingen som helst roll om jag morrar eller säger nej, eftersom det ger samma resultat. "Nej" är ett ord en katt måste lära sig vad det betyder, medans morrande är något den naturligt förstår.

• Om en katt retar gallfebern på en annan så funkar det oftast att ryta till och sen stirra bort katten ifrån platsen. Funkar bra på de som växt upp med flera andra katter omkring sig.

• Jag hanterar många skygga katter nästan dagligen, och där har man enorm nytta av kroppspråket. Men självklart står jag inte på alla fyra och försöker härma en katt, nej det jag gör är småsaker som att kisa och vända bort huvudet, sitta med sidan eller ryggen till etc. Småsaker som visar att jag inte är hotfull även om jag ser läskig ut.

#31 Det finns forskning på detta.
Katten lär sig vad ditt sätt att morra betyder, och vad ditt sätt att säga nej betyder.

1. Vad katten gör i det läget är att lära sig vad ditt morrande betyder, precis som den skulle lärt sig vad "nej" betyder. Det är inlärning oavsett. Du kan vaa tyst och ersätta ljud med en visuell signal också. Du använder inte morrande på det sätt katter gör dessutom lär sig ju katter vad kattspråk betyder också. De föds inte med hela vokabuläret klart för sig.

2. Katter som växer upp med människor lär sig (i normala fall) att ögonkontakt med ägaren inte är hotfullt. Precis som hundar. Återigen, det handlar om inlärning.

3. Precis, du försöker inte imitera katter. Du försöker inte prata katt. Du undviker bara de signaler vi vet att katter kan uppfattata som hotfulla. Skulle du dessutom förstärka detta med positiv förstärkning skulle de skygga katterna  bli tama snabbare (det vet man från t.ex. amerikanska katthem).

Katter som lever med människor lär sig människors kroppspråk. Vi behöver inte leka katt för att de ska förstå oss, vi behöver bara lära dem vad olika signaler betyder och det gör vi hela tiden, medvetet eller omedvetet. Sedan är det såklart viktigt att vi som har katter kan läsa dem, förstå deras kroppspråk och vad deras mjau betyder men det är något helt annat än att försöka leka katt.

#32 Även en katt som aldrig träffat mig tidigare?

#34

Katter märks av sina erfarenheter också. Katter som nappas upp av folk måste lära sig vad andra katters morranden betyder när de väl träffar en katt. En katt som växer upp med hundar likaså.

I kattens värld finns inte ett morr som heter "du får inte vara på bordet" utan det måste den lära sig.

#34 Ja, om du visar dig hotfull- på vilket sätt det än må vara (morr, kroppspråk, eller säga nej) så förstår katten att det är något du inte vill att den ska göra. Jag kan skrämma en katt jag inte känner på säkert 100 olika vis. Det har inte med själva morrandet att göra utan att du visar dig hotfull.

#35 Fast jag menar mer att katten ska låta bli min mat, inte att den inte får vara på bordet. Det har helt uppenbart funkat många gånger då katten nosat på min mat och jag morrat, då har den "dragit  ihop sig" och istället bara satt sig och tittat på när jag ätit.

#19 Det är därför det är bättre att inte ha alla katter ut tillsammans på katthemmen. Finns vissa katthemmet som inte låter alla katter träffas, och har därför en bättre harmoni. Att ta tag i en katt i nackskinnet när den gör något som är naturligt för dem hjälper inte. Resultatet är att den aktare sig för dig och fortsätter sitt beteende när ingen ser.

En liten fråga, om ni nu daskar, sprayar och fyar lite hårdare än ni lyfter bort era katter. Hur många gör inte om saken ni fyat för? Alla jag känner som har gjort så med sina katter gör det inte igen när matte eller husse är i närheten. Men dansar på bordet när den inte är där. Och samma effekt får jag om jag endast lyfter bort/ner och säger nej. Finns ingen anledning att göra något annat. Varför då behöva ta till lite extra när det fungerar lika bra att göra det på annat sätt?

Det som fungerat för mig är att skrika iiiiiiii när en kattunge biter.

#20

Hur tror du kattmamman gör? Kör med time out och positiv förstärkning? Gult kort? Nej hon säger till rejält, ofta tills kattungen skriker. Är det då inte mest logiskt att försöka härma det sättet som katten känner till och förstår?

Hur menar du med att försöka härma sättet, ska man få katten att skrika? Tycker ditt uttalande är lite märkligt. Men förklara gärna hur du menar.

#37 Du visar väl ändå ett missnöje? exakt VAD du vill att katten INTE ska göra spelar mindre roll, det du gör är att visa att det inte är okej och det märker katten om du så morrar eller visar med kroppspråket eller använder ett annat ljud. Det beror på HUR du framför det och katten uppfattar om du är positiv eller negativ till dess handlingar.
Som sagt, det finns forskning på detta ämne och jag skulle vilja påstå att det säger mer än vad vi som människor "uppfattar" om olika situationer.

Jag fräser (hyssschar) åt mina katter om det gör något dummt. Funkar inte det kan jag smälla näven i bordet eller föra oväsen på annat sätt. Otroligt effektivt så jag använder det bara i undantagsfall. Annarsa om de inte gör något farligt, bara oönskat så brukar jag locka på dem och få dem intresserade av något annat. Enda fysiska bestraffningen jag använder på mina katter är att "putta" dem på nosen om de försöker ta min mat. En lätt dutt räcker bra, altså inget knäppande eller fysisk smärta. Om det inte skulle fungera (vilket det gör) så lyfter jag undan katten.

#37

Att skrämma ett djur är lätt (du behöver inte bete dig som en katt för det), det innebär inte att de lär sig.

#38 Problemet är att det är många katter på liten yta och det går inte att ha alla katter instängda i sina förhållandevis små rum dygnet runt. Man måste göra det bästa av situationen. Vi har ca 30 katter på katthemmet. Drygt hälften av dessa bor i burar (rum), de andra bor i allrummet. Man släpper ut burkatterna i den mån det går, oftast nästan alla samtidigt eftersom det nästan alltid funkar bra. Lokalen är liten och det går inte att dela av mer än med en enda dörr, och den får man ta hjälp av många gånger. De två rivalerna (eller 3 är det faktiskt) får turas om att vara ute och röra på sig. Varför? För att de mår PYTON av att vara instängda dygnet runt och aldrig få vara med oss. Det får helt enkelt vara värt att det blir gruff mellan katterna. Och nej, det funkar inte alltid att valla iväg katten som grälar, säga FY, eller flytta den. Ibland har vi katter som skiter blankt i att man använder rösten, och om man ska flytta på den så hugger den. Ska jag då låta den stå där och gräla till ett slagsmål bryter ut? Nej, då daskar jag till den och drar bort handen illa kvickt för att avbryta grälet och DÅ kunna valla bort katten. Eller tar kvickt tag i nackskinnet och lyfter upp katten och sätter in den i buren (rummet) igen. Nackskinnet måste jag hålla ett stadigt tag i för att inte katten ska bita mig. För att undvika att detta händer alls kan man ju låta bli att släppa ut katten ur buren, men detta betyder att katten inte får vara ute alls eftersom vissa av katterna inte har några burar att stängas in i och därmed kan man inte turas om helt. Man får göra det så bra som möjligt utifrån de förutsättningar man har.

Och jag ser ingen anledning till att inte få vidröra en katt på annat sätt än när jag kelar eller lyfter den… Jag ser inget som helst fel i att man daskar till katten på ett sätt som endast får den att haja till, utan att känna någon som helst smärta av dasken. Gör det inte ont alls är det ju noll skada skedd, så varför är det så tabu?! Eller har man sårat katten känslomässigt? Då är det lika illa att säga "Nej" eftersom det också kan "såra kattens känslor"….

#40 Fast den lätta dutt du pratar om måste även det vara misshandel enligt många här ;)

Jag ger också katterna lätta duttar (duttar, puttar, daskar eller vad man nu väljer att kalla det) med händer och fötter, men det är visst fasligt fel.

#43 Jag moraliserade inte, bara talade om vad jag gör.

#42

Ni sitter ju i knipan att ni har fler katter än de mår bra av att vara tillsammans. Det är något som för det första inte borde få inträffa. När så väl "skadan" är skedd skulle ni kunna ha stor nytta av att använda er av positiv förstärkning för att lära antagonister att tolerera varandra. Har ni någon på katthemmet som behärskar klickerträning?

En av anledningarna till att man numera klickertränar djurparksdjur är för att kompensera för en undermålig miljö.

#38 Så menar jag absolut inte, tog det bara som ett exempel. Men jag är ingen expert på ämnet, intressant att läsa hur andra gör och om all forskning. Men det som fick mig att skriva och som jag blir arg över är att det är så mycket dömande av andra som gör på ett annat sätt, det är ju trots allt upp till var och en hur man gör så länge det håller sig inom lagens gränser. Detta finns i nästan alla trådar på detta forum tycker jag. Man bryr sig inte om sin katt om man ger Royal canin, eller om katten springer fritt ute, och det är djurplågeri att ha stallkatter. Ofta är det såklart lite luddigt inlindat så att man kan tolka det på olika sätt, för att inte bli avstängd antar jag. Vore trevligt med lite bättre stämmning. Jag tror jag håller mig till perser i fokus istället, där vi bara stoppar huvudet i sanden och ger varandra ryggdunkar, men det är bra mycket trevligare! Tack för mig

#42 Ja, vi har alltid fullt, och just nu är det några katter som ställer till det för de andra. Men vi gör så gott vi kan för att hålla ihop de katter som funkar bra ihop och hålla isär de som inte funkar bra ihop. Det  är sällan det är såhär mycket gruff. Förhoppningsvis blir de adopterade snabbt. De katter som är problematiska eller utsatta i gruppen försöker vi extra med att adoptera ut. Andra trivs riktigt bra har vi märkt, är så glada så när de kommit åter till katthemmet efter att ha varit ute på prov men där det inte fungerat.

Vad jag vet är det nog ingen som riktigt kan klickerträning. Det är s

Faaasen, varför försvann resten av texten nu då?!

Det ska stå att vi är så många olika som arbetar där, vissa tre dagar i veckan och andra en gång varannan vecka. Passen är ca 3-4 timmar långa.

Och lite bråk och problematik den korta tiden de flesta bor på katthemmet är ju ingenting i det långa loppet eftersom vistelsen där leder till permanenta hem.

#42 Det är det som är problemet. Oavsett vad du gör mot den bråkige så gör han ju om det nästa gång. Och varför ska man då göra på det sättet du pratar om? Då räcker det väl att kanske ordna så dessa katter slipper stressen med att bo med så många andra genom att leta jourhem alternativt ordna med egen rastning av just dessa katter. För det är inte sista gången ni kommer få in katter som är på det sättet. Då kan ju lösningen vara att ordna det bästa för dem också. Att kanske heller inte ta in fler än man klarar av vore en idé.

#46 Hur menade du då? Ett exempel är väl ändå som man menar? Och där skriver du att vi bör göra som kattmammor som får sina små att skrika. Så det känns inte som att jag har misstolkat det du skriver heller.

Och bara för att vissa anser att det är fel att göra si eller så är det forfarande ett diskussionsforum. Klarar man inte av att andra har en annan åsikt, tja, då kanske man hamnat fel.

Klart man dömer det man anser är fel om man kan göra annorlunda och nå samma mål. Det är väl rimligt kan jag tycka. Men visst får du dra dig tillbaka till Perser i fokus stoppa huvudet i sanden och ryggdunka om du tycker det är trevligare. Fritt att välja.

Tycker inte att det är att misshandla sin katt om man duttar till lite, för att förstärka det man menar. Som djurägare har vi ju ansvar och älskar man sin katt vill man dem ju inte illa, utan markerar vad som är rätt och fel så tydligt man kan, för att de förhoppningsvis ska lära sig och på så vis undvika en fara.

Självklart är det inte ok att göra djuret ILLA, men jag tror att en engagerad djurägare som älskar sitt djur vet vad som lämpar sig bäst. Det är ju den som står djuret närmast som känner djuret bäst. Själv har jag haft tur, det har alltid varit tillräckligt att bara säga "Nej!", samtidigt som jag visat med kroppsstråket att något inte är ok. Vet att alla inte har djur/katter som lyssnar med en gång och då förstår jag till fullo att man får markera extra med en litten dutt.

Att ta i nackskinnet och ruska om, det låter mycket för mig, men samtidigt vill jag inte dömma när jag inte sett situationen och hur hårt det ruskades o.s.v.

Tror att samtliga här inne är helt emot att man som ägare får slå sitt djur, våra gränser kan variera, men så länge vi är emot att göra våra djur illa så kan jag inte tycka att något inlägg kan klassas som djurmisshandel.

#50 Förhoppnigsvis ska lära sig, betoning på förhoppningsvis. Hur många katter slutar göra det vi vill att dem ska sluta med när vi inte är hemma eller i närheten? Det kan man nog räkna på sina tio fingrar. En katt lär sig visst, men gör det den vill när man inte är hemma ändå. Och kan du få samma effekt utan att förstärka med dutt är det väl bättre?

#51

Ja, den stora frågan är ju om katten verkligen lär sig vad den gör fel när den får sig en dask på rumpan/knäpp på nosen/rusk i nackskinnet eller om den främst lär sig att vara försiktig runt personen som "korrigerat" den och forskningen visar ju just att korrigeringar är svåra att använda som lärometod.

Det är lättare att ta till korrigeringar eftersom positiv förstärkning kräver sitt av ägaren. Det kräver att ägaren har en plan för hur beteende X ska brytas. Vad ska det oönskade beteendet ersättas med? Hur ska katten motiveras under träningen (lek eller godis?)? Hur ska målet uppnås? Det krävs en träningsplan. Då är det lättare att ge en knäpp på nosen, men det ger inte samma varaktiga resultat. Jag tror inte att någon vill tillfoga sin katt obehag i onödan och jag tror tyvärr att vi kattägare överlag är ganska dåligt utbildade på att träna djur. Folk skaffar en katt för att de inte "behöver" tränas…. tror man.

#51 o. #52

Sant!

Har som sagt aldrig behövt ta till duttar, daskar, knäpp, sprätt eller rusk, mina katter har varit väligt enkla att lära. Kan inte föreställa mig i en sådan situation om jag ska vara ärlig. Vill dock inte peka ut någon här som djurmisshandlare, då jag upplever att samtliga är mån om sina djur.

jisses, my God…. Ok, jag har fyra katter här hemma.Alla fyra är försäkrade idmärkta, kastrerade och vaccineras varje år. De har rastgård att gå ut i, jag släpper inte ut dem. De är MINA BARN.De får gå på bordet, de får slicka på min smörgås om det passar, de får breda ut sig i både soffa och säng även om jag inte får plats själv, jag går upp tre-fyra gånger per natt för att hålla Arne sällskap när han ska äta och kissa, ingen flyttar på en katt som ligger och sover där vi ska sätta oss.Ändå så anses jag som mindre bemedlad uppe i huvet, för att jag anser, att OM jag behöver tillgripa kontollerat våld för att förhindra ett dödsfall eller förebygga ett olycksfall, vilket jag behövt göra EN läs1 gång, och om jag sprutar ättiksvatten för att bortleda intresset i att sätta på fast man inte kan och faktiskt gör lilla Esther illa, sanslöst. OCh det där med att gömma alla sladdar, snälla glöm det! det kanske funkar i era fina moderna lägenheter där de flesta sladdar kan gömmas. Här går det inte. kom inte med några patentlösningar här. Vad som gäller, är att lätt kunna rycka ut allt som har sladdar i väggen när åskan går och då får det inte vara en massa drit som är i vägen.

#54

Nej, du anses inte alls vara mindre bemedlad. Har någon motsatt sig att man gör vad som krävs vid brandsläckning (dvs. i en livshotande situation)? Det handlar ju dock inte om uppfostran/träning utan om att rädda liv. Jag skulle som sagt såga benet av sonen om det så krävdes för att rädda hans liv, men jag skulle ju inte hota om det (eller bruka annat våld på honom) i uppfostrande syfte.

Silvestris, syfter på inlägg #15,#4 Sprya ättiksvatten på katten? Hur fungerar ens hjärnceller då om jag får fråga? där mitt intellekt ifrågasätts. dina inlägg har jag bara berömt i den här tråden, du fattar galoppen.

#56 Aha, jag fick det till en allmän reflektion av diskussionen men är lättad över att ha tolkat fel. :)

#56 Tror nog inte Ester dör av det Arne gör och kan säkert freda sig. Men att för den sakens skull spray ättiksvatten är nog att ta i överkant. Du får ju fortsätta spray på honom för han slutar ju ändå inte med det oavsett för det är ett betingat beteende. Och göra det du gör när katten biter på sladder är återigen något jag skrivit tidigare i liknande tråd något som du inte har full kontroll över. Första gången en katt biter kan faktist vara på natten när du sover också. Och då är det ju redan försent. Du kan inte ha full koll när katten tänkt bita, göra något som kan ta död på den. Och då får man faktist som ansvarsfull ägare se till att säkra kattens bo och inte ha något som är en fara för dem framme. Jag struntar i hur du har det hemma. Men lösningar finns för allt oavsett hur man bor.

Hur ser dessa sladdar ut som gör att det inte går att fixa något slags skydd?

Det GÅR bara inte att skydda dessa sladdar. Så är det bara.  Se bild. OCh nu är det ännu mera grejer, då jag har ytterligare en skrivare kopplad.Allt i rummet är samlat på ett ställe, Dator, telefoner och TV. OCh jag har inga problem med det längre! Som jag nämnde, så var det En katt som försökte gnaga när han var liten OCh han har aldrig nånsin gjort det sen….Vad gäller spisen, som går på 3fas, så är utrymmet där den står öppet bakom. MEn som sagt, numera är de vuxna och Arne går inte på kablar mera.

Vad gäller Esther, så vet väl jag bäst hur hon funkar. Hon slår aldrig tillbaka.hon är helt enkelt mesig, lilla hjärtat.Om hon fångar en mus i skrubben, så  lämnar hon den ifrån sig hur lätt som helst. OCh de få gånger Arne försöker sätta på henne numera då funkar det utmärkt att ge honom en dusch med blomsprutan, då släpper han direkt och börjar tvätta sig. Den så kallade k*theten fösvinner totalt och man bryter beteendet, helt enkelt.

ljud o lukt är det enda som e effektivt eller folie, så är det. Så jag fräser,, som en katt i vissa lägen, föser ner, skarpt nej,, kan juu ta citronsmak på kablar el liknande..el lägga aluminiumfolie över en tid, där man inte vill att katten ska vara….brukar lösa det mesta, men slå, NEEEEJ, inte ett mkt mindre djur än dig själv, så dumt!

Säger som Silvestris… H*n förstår mitt enstaka handlande. Aluminiumfolie i det här huset är ju bara kul. Sånt leker vi med, säger gänget. Provade att lägga det över blomjorden på den ena av mina två krukväxter, fullständigt lönlöst. Den hittade jag på golvet sen, väldigt poppis leksak. OCh i dagens samhälle, så har vi ju en massa extra lösa sladdar, som är temporära. Det är telefoner , jaktradio, extraficklampa och surfplattor som ska laddas. Alla de är såna som har tjockt laddningsaggregat, men inte sitter i för jämnan. Så jag är oerhört glad, att mina katter visar noll intresse för mitt ormbo, som synes har jag gjort ett tappert försök att samla kablar, men gav upp vissa ändar är ju ändå blottlagda, hur man än gör.

ähh..min katt bryr sig inte alls..o jag var tydlig den gången han provad o erbjuder mkt annat roligare att leka  med….tror att hundar kan vara bökigare..el kaniner om de ej får tugga på saker o ting.. Min katt avskyr folie, springer undan…har råkat hamna på det..avskyr gnisslet som en ny , oskrynklad,stor bit ger ifrån sig…

ja vi har ju alla olka katter.. nyss tagen bild

och bakom skrivbordet

Ja du har nog en del arbete för att fixa det där.

behövs inte. Det kan inte göras annorlunda. OCh mina katter rör inte härvan. Den enda som rör i härvan är jag, två ggr  i veckan när det städas. Och så är det jag som får krypa under och dra ur för allt vad tygen håller när det är dåligt väder på gång och varje dag när vi lämnar huset. det kan ju bli oväder. Har mist tre datorer p g a åska här, vid alla årstider.

Jag lär katterna var de inte får vara och vad de inte får göra genom att konsekvent flytta dom från platsen eller  bort från det dom gör. De får inte vara på borden tex, så när någon av katterna hoppar upp lyfter jag ner dom tills de lärt sig. När de förstått att de inte får vara där så använder jag rösten "pscht":) Fungerar inte det så säger jag pscht och klappar händera. En av katterna är rolig, Vox vill gärna gå upp på soffbordet och äta smulor och mat, då om man säger till honom när han är på väg så svarar han, han stannar upp i rörelsen och jamar;) Han brukar se besvärad ut, jamar och rör sig låååångsamt närmare det han vill ta fast han vet att man inte får. Så ibland får jag gå och lyfta bort honom, men jag skulle aldrig dutta till honom på nosen eller smiska honom i rumpan. Jag kan ev tänka mig att spraya vatten på honom så han tror att obehaget kopplas till att gå på bordet… Han vet ju att han inte får vara på bordet, så jag tror inte att våld som han kommer att koppla till mig, och inte själva bordet, är lösingen.

Det känns fel både när det gäller katter, hundar eller andra djur, och barn för den delen, att ta till handgripligheter som uppfattas som hotfullt. jag kan "ta tag"(jag menar inte att lägga ner eller att ta i nackskinn) i mina hundar för att de ska vara uppmärksamma på mig och för att avstyra beteenden, jag kan lyfta bort mina katter, jag kan höja rösten och visa mitt missnöje. Men jag vill inte uppfattas som våldsam och hotfull. Jag tycker det är svårt att se var gränsen går, det är ju individuellt hur djuren uppfattar olika typer av "uppfostringstekniker", så jag väljer att vara konsekvent och tydlig i gester och röst, istället för att riskera att någon av djuren tycker att jag är läskig.

Vah ? Dutta ,sparka,kasta saker ????? Mina katter hör på mitt TONLÄGE vad jag menar !! Behöver varken knäppa på nosen,dutta,sparka, kasta grejjer på dem …herregud !!!

Ja nu kör ju vi total frihet för våra katter här för övrigt. de får gå var de vill och lägga sig var de vill och sno smörgåspålägg om det passar dem. OCh Ok, ingen har ju nånsin tex kissat på fel ställe och om det skulle hända, så vet jag mycket väl att det är inte deras fel utan mitt, så bestraffning är inget jag kör med här. de är de för dumma för att begripa i alla fall.

#69 Japp, det låter 100 gånger värre än vad det är om du syftade på mitt inlägg. Jag anser det t.ex. inte farligt eller fel att kasta en handduk över en katt om det nödvändigt (vid t.ex. slagsmål där katterna skiter i allt annat man gör för att försöka bryta bråket), men kastar definitivt inte nåt som kan göra katten illa.

#69 Do agree!!!!