Nej, för mig är det lika främmande att avla på mina raskatter som det hade varit om de var huskatter, trots att de är både fina, friska och har underbart temperament.

ja, det är samma här.

Klart att man inte ska avla för skoj skull! Det ska finnas ett mål med aveln och meningen med parningen ska väl vara att medföra något gott till rasen? Jag har fyra raskatter. En är inte rastypisk och kastrerades därför, en har ett temperament som jag inte vill ska gå vidare och en (min första) kastrerades innan jag hade fått upp ögonen för det här med avel och utställning. Min fjärde däremot är väldigt rastypisk, har gått otroligt bra på utställningar och kommer lånas ut till ett par honor som jag tycker matchar honom bra och som jag anser kan vara en intressant kombination. Jag anser att varje parning ska vara väl genomtänkt och det är uppfödarens ansvar (och även hankattsägarens) att ta sig tid och verkligen hitta "den rätta" kombinationen. Sen finns det givetvis ingen garanti för att det blir 100% rastypiska kattungar för det.

men blir det inte för skojs skull för dig också? vad är målet med din utlåning? är bara nyfiken på hur du tänker, många gör nog likadant.

Absolut inte, däremot tycker jag inte att det är fel att som sällskapsköpare ta en kull för att man vill prova på eller tycker det är spännande, så LÄNGE det är ok med uppfödaren, parningen tillför aveln något och alla nödvändiga tester mm. görs.

Dvs. jag tycker inte det är ok att ta en kull bara för att det är kul med första bästa katt man, men jag tycker inte det är fel att ta en kull för skojs skull utan önskan att bli uppfödare så länge man gör något vettigt av den enda parningen.

Hoppas alla hängde med i vad jag menar :-)

Tycker det ska finnas ett mål med uppfödningen.

Man ska avla för skjojs skull, jag tror inte att man blir en bra uppfödare annars men självklart ska man ha grundläggande kunskaper, bra avelsmaterial och (minst) ett avelsmål.

#5  nja, jag hängde med men ändå inte. jag tycker du säger emot dig själv i samma inlägg :)

jag tänker som så att om en erfaren uppfödare vill låna en sällskapshane för hans egenskaper som tillför uppfödarens mål med aveln, det är en annan sak. inte att annonsera efter honor för att man tycker hanen är så rastypsikt och allt, så han måste ju bara få bebbar. sen tycker jag inte heller att man avlar på skoj, det är ju levande varelser och det är inget man skojar om. sen om man genomför en första kull tillsammans med en mentor för ett mål, det är en annan sak med. men inte som en kul grej, har lite svårt för det.

Alla som håller på med avel gör väl det för att det är skoj, för att det är ett stort intresse? Men jag tycker att man har ett stort ansvar. Är inte katten rastypisk så hade inte jag avlat på den, eller om den inte haft bra psyke. Sen kan man alltid hitta en katt som kompenserar de eventuella svagheter som ens katt har och det kan då bli bra ändå. Men jag vill känna att jag medför något gott till rasen, annars kan det vara.

och sen är det ju inte bara rastypiskheten som spelar in, alla tester också som bör göras.. hälsan är ju viktigast.

#10 Givetvis! Alla tester ska vara ok, stamtavlorna ska matcha. Det är mycket att tänka på och det finns säkert de som parar "första bästa" men vill han ha tag på den rätta får man lägga ner lite tid.

#9 tror att många med raskatter tänker likadant. jag har en fin katt som jag vill ska få bebbar. precis som många huskattsägare tänker.

Bägge uppfödarna som jag köpte mina raskatter från frågade om jag var intresserad av avel och utställning och fick samma svar. Nej!

Den första katten är rastypisk såtillvida att den ser ut som den ska men den är inte solid då trampdynorna inte är solida och så hade den fel på tänderna så vi fick dra ut en tand och slipa ned en annan. Temperamentet är annars toppen på denne.

Den andre uppfödaren ville verkligen både att jag skulle ställa ut och behålla katten fertil för eventuell parning och denne är också såld för sällskap/avel som det står i kontraktet.

Hade jag ändrat mig så vet jag att jag hade fått hjälp från uppfödaren och det står också väldigt utförligt vilka färger som man ska para med.

Men jag kände ingen större lust till det trots att denne är väldigt rastypisk och har ett underbart temperament.

#7 Har redan sagt det jag ville säga.

Tillägger att det måste finnas hjärta i uppfödningen, annars blir det bara business/fabrik.

Nu kanske jag får påhopp men jag tycker faktiskt att huskattsavel och raskattsavel är "lika dåligt" så länge man inte gjort de tester m.m. som faller inom rasen.

Läser man på ordentligt innan, gör hälsotesterna som sig bör, funderar över om ens katt mentalitet verkligen är värd att föra vidare samt om den inte ändå har haft något fysiskt fel som man kanske rättat till och glömt (tänder tex) DÅ är det inget fel att ta en kull "för skojs skull". Men det är ju mest för att någonstans vid de där dyra hälsotesterna och inpluggandet av genetik, färger osv, så slutar det att vara enbart skoj. Sen kommer valet av hane och där ska man vara lika hård! Om man är beredd att lägga ner projektet på avel om man får resultat som inte räcker, då är man seriös nog tycker jag.

Gör en huskattsägare samma tester och planering så varsågod, då ser jag faktiskt ingen skillnad. Lite svårt bara att veta vilka sjukdomar som är relevanta att testa för huskatten eftersom den inte lär ha härstamningsbevis, och det är just av den anledningen som huskattsavel enligt min mening är sämre än raskattsavel. Men som sagt, en raskattsägare som tar en kull på sin katt "bara för att" är precis lika oseriös i min bok.

Nej det är inte okej att ta kull bara för att. Det är mycket planering och tester som ska göras innan. Sedan att man har ett mål med aveln och vad man vill få ut av det.

Såklart det måste finnas ett syfte och/eller mål med avel.
Men det ska också vara något man håller kärt och inte avlar på två (ras)katter och inte är glad över att kattungarna är friska och får ett bra hem och liv när det är dags att flytta.

Jag skulle varit överlycklig om min uppfödning blev godkänd och jag skulle kunna göra något som jag finner intresse för (att vara en uppfödare) men också att jag bidrar med något.

Det kan vara roligt o höra vad som är ett bra syfte.

Jag hoppas att det är friska sunda katter som är rastypsika och trevliga katter man vill få fram.

#18 Så tänker jag också 

#8

Verkar som om du förstod i huvudsak hur jag menade.

Jag tycker inte det är vettigt att annonsera ut hanar på blocket, det finns nog ingen "uppfödare" som letar hane där. Är man intresserad av att låta sin hane gå i avel är det lämpligare att gå via uppfödaren och/eller rasring.

Sen finns det ju tyvärr även registrerade uppfödare som snarare håller på med kattungeproduktion än avel och det är i mina ögon absolut inte ok, det är i mina ögon precis lika illa som huskattsavel. ALL avel skall tillföra något tycker jag.

Min åsikt är, avla inte förrän du har fått katten bedömd på en utställning.

#21

Då ska jag alltså inte avla då eftersom den enda jag fått bedömd och då inte ens på utställning utan av två domare vid hembedöming är min F3:a som måste ha avelsgodkännande för att få gå i avel. I övrigt har ingen av mina katter som jag har nu i avel ställts ut alls!

Utställning är definitivt inget som helst betyg på huruvida katten passar i avel eller inte.

#22

Håller med dig. Jag har två katter som inte får ställas ut (de är non-standard), men de är fullt tillåtna att avla på och det gör jag (den ena är kattunge men planen är sådan).

Däremot kan utställningar vara ett bra sätt för nybörjare att "ta sig in" i uppfödarvärlden.

Visst har jag tänkt tanken, men den enda av mina tre hankatter som skulle kunna vara avelsmaterial är vår äldsta och han var kryptoid (kulorna i magen) så han hade inte kunnat vara avelshane i alla fall.

Förlåt 22 och 23, av vilken anledning ställer ni inte ut katten åtminstone  EN gång? Att få en objektiv bedömning på ett avelsdjur är väl bra? Dessutom så får man ju lite reklam för sin avkomma och får en chans att träffa förhoppningsvis seriösa köpare. Visst, jag är inte alls främmande för tanken att åter kanske skaffa en raskatt, men då vill jag ha en som är kommen efter meriterade föräldrar.

#25

Som sagt, mina nuvarande avelskommor är non-standard och får inte ställas ut hos något förbund. De är resultat av ett utparningsprogram som syftar till att öka den genetiska variationen och ser öht inte ut som målrasen ifråga än så länge. Jag hoppas ju att mina köpare lockas till mig främst pga. av mitt långsiktiga hälsoarbete snarare än pga. utställningsmeriter.

Hanen ställer jag inte ut eftersom jag inte vill riskera att han börjar strila (vilket är=omedelbar kastrering).

Andra katter har jag ställt, men särskilt bra reklam för enskilda uppfödare (däremot för raserna som sådana) tycker jag inte att utställningar är. Hemsidan och rasklubben är värda större investeringar om man vill göra bra reklam för sin uppfödning.

Utställningar är dock bra för att knyta kontakter uppfödare emellan (och gå på utställningar kan man ju göra utan att ställa ut).

ja, vi ska inte kivas för det….

Att jag inte ställer ut just nu är helt enkelt tid och pengar, jag har separerat för inte så bedrövligt länge sen och tycker inte att utställning är något meriterande alls och därmed också helt meningslöst.

Sen avlar jag mycket med utparningar vilka givetvis inte håller standarden i första leden så väl som en katt från showlinjer gör t ex. de som har kontroll-stamtavla måste avelsgodkännas på utställning eller vid hembedömning. Utställning är ju enklare men skall då passa i tiden eftersom de måste vara 10 månader dvs vuxna.

Bortsett ifrån detta så avlar efter standard, inte efter domares tycke och smak ;-)

Sen kan jag självklart tänka mig att åka på utställning helt enkelt för att det är skoj såklart :-)

Men jag har själv pratat med domare som uttalat sig om en katt och sagt rakt ut att katten är korrekt enligt standarden, men så dömer inte vi domare utan vi vill gärna ha det si eller så och då har detta inte varit ens i närheten av vad standarden säger. Domare är inte mer än människor och alla är inte lika bra på vad de gör, dessutom kan en bedöming variera kraftigt beroende på vilken konkurrens katten har, har man otur och varje utställning kommer mot en attans bra katt så kan man förlora varje gång trots att katten i sig också är riktigt bra bara inte lika bra, om man istället har en rätt dåligt typad katt men t ex är ensam i sin klass så kan den katten gå få sina cert i attans rask takt trots att den egentligen inte är så bra då en del domare är generösa med att ge cert om katten är ensam även om den egentligen inte riktigt håller poängmässigt.

Det är väl en förklaring till varför jag inte är så mycket för utställning.

Utställning är skoj men inget man skall ta på för stort allvar och absolut inget man skall basera ett ev. avelsvärde på, vad säger en utställning om kattens förmåga som mamma? Eller som föderska? Eller om hälsan? Absolut ingenting!

Ang meritering undrar jag vad du #27 anses vara meriterande? I dag är det inte värst svårt att bli tex CH och det söger absolut ingenting tycker jag. Jag gillar förvisso utställning, men vi har inte så många att ställa på och skulle jag alltid ta en katt till tex GIC innan parning skulle det ta lite tid, eller massa massa pengar. Ställer ut gör jag för att det är kul :) sedan är det, precis sim sagt ovan, ett bra sätt att sätta sig in i rasen och knyta kontakter.

(jag har inte läst alla föregående inläg)Får man ens kastrera en raskatt eller måste man fråga uppfödaren om lov?

#30 jodå, du får kastrera en katt om du inte är en fodervärd, dvs att uppfödaren och du kommit överens om en kull.

Tror ingen uppfödare mottsätter sig det då katten mår bättre av att bli kastrerad.

De kattungar jag säljer till sällskap ska kastreras

Kom på att jag i #28 var lite otydlig för jag skrev att de inte följer standarden vilket egentligen är fel då de lätt håller för ett avelsgodkännande vilket egentligen är rätt lågt satt.

Men de står sig inte i konkurrens på utställning lika bra då domarna har en tendens att föredra övertypade katter alltså har vi två katter som är ungefär lika om man ser till standarden, men den ena har lite för lite av en del och den andra har en del för mycket av en del så tenderar man i dagsläget att välja den som har lite för mycket.

Bara så att ingen tror att utparning = otypat det är enormt långt ifrån sanningen, sanningen är däremot att du får mindre stabila kullar vilket är naturligt då den genetiska variationen blir mindre, ju mer inavlat ju mer exakt lika katter får du