Katter iFokus

Katter

Etikettvila-i-frid
Läst 2069 ggr
Sofiieeee
0

Älskade, Älskade Lasse♥

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Jag förstår inte hur en 4-bent, spinnande, lagom tjock och lurvig liten kisse kan stulit en så stor bit av mitt hjärta. Du var speciell, min finaste lilla Lasse. Men nu är våran tid slut. Mina tårar verkar aldrig ta slut och hela jag är endast tom.

Du var mitt första riktiga ansvar. Jag tog hem dig mer eller mindre utan tillåtelse. Mamma och pappa ville inte ha fler djur. Men jag tog hem dig ändå. Du hatade Freja mest av allt, var rent livrädd för henne. Du fick vår kaxiga gamla hund att backa och gömma sig. Men er bådas stora nyfikenhet fick det gå en vecka, sen var ni oskiljaktiga. Så fort Freja var ute på promenader, och du inte fick följa med, satt du vid dörren och mjauade och grät. När hon sen kom tillbaka fick hon massa kärleksfulla knuffar av dig. Jag trängdes av kärlek på nätterna, du och Freja tätt intill. Det var ganska trångt, men GU så mysigt!

..Så tog det en vecka innan du också stal min mammas hjärta.
När jag för några veckor sen frågade vad jag ska göra med dig om jag flyttar till en lägenhet, svarade hon:
"han får du inte ta med dig, han bor här"

Jag skaffade dig, Lille Lasse, dels för att jag ville ha en katt, men mest för att jag ville att Freja skulle ha sällskap, en lekkompis. Jag trodde då aldrig att jag skulle bli så fäst vid dig. Men du lyckades verkligen charma oss alla här hemma. Varenda en.. Med din kaxiga, men ändå busiga glimt i ögat.

Inatt får jag och Freja klara oss utan dig, likaså alla andra nätter framöver. Jag kan inte ens föreställa mig hur de ska bli. Freja har pussat på dig där du låg så fint i kartongen. Hon förstår, verkar det som. Hon har tröstat mig, hon tittar på mig och pussar på mig. Nu ligger hon här brevid, i min säng. Men du fattas oss. Du fattas oss alla, så sjukt jävla mycket. Du hade så mycket kvar.

Alla möss därute dansar nog nu. Men jag, jag saknar dig, det gör så ont i hjärtat. Jag kan bara inte förstå.

"Den vackraste stunden i livet var den när du kom"
-Lars "Lasse" Winnerbäck

Sofiieeee
0
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#1

favoritfotöljen <3

Sofiieeee
3
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#2

säger mer än tusen ord

line84
0
#3

Jag beklagar.. Gråter

Sessan1
0
#4

så fin han var

KRAM TASS

[Emma--]
0
#5

Beklagar :(

Josefa
0
#6

Så sorgligt. Sov gott liten pojke.

Sofiieeee
0
#7

tack alla! saknaden är obeskrivlig. luktar på hans leksaker som bara ligger där dom ligger. De luktar Lasse. Min egen finaste plutt. Hoppas han är på en fin plats nu. Min älskade vän.

Labolina_73
0
#8

men usch…. jag lider verkligen med dej… :-(

vad hände med honom?

*R*I*P* lilla vän…

//Linda

Sofiieeee
0
#9

min älskade lilla Lasse blev påkörd av en bil. Fruktansvärt..
tack för omtanken!:-((

zoolatri
0
#10

Vad sorgligt, men en fin berättelse! Hur gammal blev han?

Sofiieeee
0
#11

ja, det är verkligen hur jobbigt som helst. Tänker på honom hela tiden kan inte fatta att vi inte har honom kvar..

Lasse blev bara 1år och 3 månader. Orättvist, han va värd så mycket mer :'(

Saaara
0
#12

Åh, han har det säkert bra på andra sidan! Vila i frid fina katten. <3

Sara

Nattglimskaniner.webbnode.se

Sofiieeee
0
#13

ja det hoppas jag verkligen han har:( han är värd det bästa<3

Nahn
0
#14

Gud vad fint skrivet, för att inte tala om vilken fin katt han verkat vara. Må väl.

Sofiieeee
0
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#15

åh tack! Såklart är alla katter speciella och unika. Men Lasse var på riktigt en egen sort:) är så glad för tiden jag fick ha honom, hade gjort vad som helst för att få ha honom längre dock. Men det går inte riktigt att kompromissa med någon:/

Bilden är när han var en liten bebis ♥

Labolina_73
2
#16

detta är just en av anledningarna till att jag har mina katter inne,,, jag skulle aldrig förlåta mej själv om något hände dom som jag kunnat förhindra,,,

stackars er,, men en rekomendation är ju att ha er kvarvarande katt inne så ni  slipper vara med om samma en gång till.. :-(

Kram Linda

Sofiieeee
1
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#17

Jag vet, jag vet. Meningen var att han skulle vara innekatt. Men vi bor i hus, dörrar och fönstren står öppna på tex. Sommaren, den friheten ville inte mina föräldrar ändra på. Så fort han fick chans stack han, när vi gick ut med hunden eller hämtade posten. Han var alltid beredd på att smita. Tillslut var det liksom bara att låta honom. Han var aldrig ute mer än ett par timmar. Jag lockade honom alltid med mat och ropade. Då kom han alltid inom 5 minuter. Jag ska inte skylla på min pappa, för detta kunde ingen förutse. Men han släppte ut honom efter att jag åkte till jobbet. Då var han ute i kanske 3-4 timmar. Det var halt den dagen och jag ville inte ens att han skulle ut. Men men, nu är det skett. Inget går att ändra på, allt är försent.

Och vi har ingen mer katt, och kommer förmodligen aldrig mer skaffa. Detta var en av anledningen till att jag inte fick ta hem en katt. Det jobbiga man får gå igenom. Mamma orkar inte med det. Inte jag heller. Men det är så tomt.. Jag har kvar Freja, ( ceirn terrier hund ) så henne tar jag vara på.

Men nästa gång, typ när jag flyttar hem i från ( om nåt år ) så skaffar jag två lite äldre katter, som levt inne hela sitt liv, eller nån katt på ett katthem som kanske inte ens gillar att va ute. Vem vet, såna katter finns det säkert oxå:) Men just nu kan jag inte tänka mig en annan katt än Lasse.

Nu blev det ett jättelångt inlägg här, men jag ville bara förklara lite. Så ni inte tror att jag sket i vilket eller inte brydde mig. För det gjorde jag verkligen. Varenda dag!

Kram Sofie

Nahn
0
#18

Att du bryr dig har synts på dina inlägg. Ingen kan beskylla dig för något annat. Du verkar vara en jättefin människa, önskar att alla katter får ha en matte som bryr sig tänker så mycket på dem som du tänkt på Lasse. Kram

Sofiieeee
0
#19

Dedär värmde verkligen! Tack så mycket, God ju på digl!

annebeate
0
#20

Sötaste lille LasseGråter

vindsus
0
#21

Kära min älskade Charming, min egenuppfödda, de gjorde grova fel med dig och jag kommer överklaga. Jag uppfostrade dig till den du blev - gosig i övermått. Men jag ville ha dig så och jag föll för dig redan när du föddes. Sen när de tog dig felaktigt omhänderhand fick du fel mat och även veterinären skrev att du var född 2001 - men kära min vän du var född i januari 2007. En bit av mitt hjärta kommer alltid att vara borta när jag hörde att de avlivade dig. Stora kramar Matte.

Sofiieeee
0
#22

fy vad hemskt:'(