Alla katter tycker inte om att ha kattkompis om dem är vana att vara ensam katter. Men ni måste ge detta tid. Det kan ta några veckor innan dem blir kompisar. Din äldre katt läxar upp den yngre om vem som bestämmer. Och dem gör upp om vem som har högst rangordning. Låt dem få göra upp detta på deras naturliga sätt. Men tänk också på att ge din äldre katt mycket uppmärksamhet så hon inte blir svartsjuk. Visa att ni inte ersatt henne med den nya katten utan ni älskar henne lika mycket fortfarande. Det kommer ta sin tid innan dem accepterat varandra. Men dem blir säkert vänner i slutändan :)

Hur länge har ni haft lillplutten?

Jag förstår att hon är avis. Hon hade ju er helt för sig själv, sen kommer en liten skit in på hennes revir och lägger beslag på er uppmärksamhet!

Det ger sig nästan säkert med tiden, de flesta katter uppskattar sitt sällskap när de lärt känna "den lilla skiten" bättre ;) Men det tar olika lång tid för olika katter.

Hur som helst så låter det för mig som att introduktionen gått alldeles för fort. Anpassa er efter katterna eftersom Edith verkar ta det så hårt och lillen blir rädd. Vissa katter kan man släppa ihop på direkten utan några direkta problem, medans man måste ta det extremt långsamt i andra fall.

Mitt förslag (förutom att jag håller med föregående talare) är att ni skaffar/tillverkar en nätdörr som ni sätter upp i lämpligt dörrhål så att katterna kan träffas och vänja sig vid varandra med ett tryggt nät emellan - de lär sig att den andra katten inte kan komma åt en tack vare nätet, att man är trygg och ensam på sin sida. När det efter någon-ett par veckor blivit lugnt mellan dem så börja öppna en stund varje dag och lek då med båda katterna och kela med dem, fast med behörigt avstånd mellan dem. Sedan ökar ni på tiden mer och mer, och ha sedan lillkillen bara instängd på nätterna, för att så småningom ta bort nätdörren helt.

sådär har mina katter hållt på oxå när jag sammanförde dem, helt normalt.. de löser det själva.. o om några veckor så e de bästa vänner ska du se..

Det jag reagerar på är att lille kissen blir rädd och knappt får röra sig utan att bli attackerad… Edith accepterar honom nog ska du se, men tills dess så är det nog bra med ex en nätdörr så att lillen inte råkar illa ut. Han måste ju få röra sig.

Vanligtvis släpper jag ihop jourkatter med mina egna (ja, hos mina päron dårå) på en gång eller att de fått morra på småskitarna några dagar genom dörren. Det har sällan varit problem annat än små uppgörelser, men om de skulle vara "elaka" mot någon nykomling så skulle jag fixa närdörr emellan så att de hade den tryggheten emellan sig i början.

Tack för tipsen! Nyss morrade lillen faktiskt tillbaka och då blev Edith lite häpen och pös därifrån. Kanske får ge det lite tid bara. Men nätdörren var ett bra förslag!

#5 Åh, det bådar gott att han kan säga ifrån iaf :)

Haha, den jourkatten det från början gick allra bäst för hemma hos mig var när jag fick hem en kattunge på ca 14 veckor som var stursk som bara den och morrade åt mina surpuppor Ronny och Ragge. De var jättehäpna! Annars är det de som ska sätta nykomlingen på plats, men den gången hann de inte innan hon bestämt sig för att de inte var nåt att ha, haha :D En liten sköldpadda var hon, såklart ^^,

Nu har Edith slutat morra och fräsa. Däremot är hon på och slåss med honom hela tiden. Tror hon ser det som lek och verkar ej skada honom. Men han morrar och tar det nog lite allvarligare. Försvarar sig dock, även om hon är starkare.

Ska jag låta dem slåss eller sära på dem? Som sagt tror jag inte att de skadar sig men vill ju inte skrämma vettet ur honom. På nätterna sover vi isär med varsin katt och då är han lugn och verkar trivas hur bra som helst. Men han blir ju rätt kuvad av henne…

Vi försöker stänga in dem i olika rum men då skriker de som tokar för jag kan ju inte vara med båda samtidigt.

Hmm, när Edith försöker fightas med honom när han inte vill så sära på dem genom att hitta på nåt annat bus med dem, gärna varierat så att det alltid är superkul! Men samtidigt så bör nog lillen få chans att sturska upp sig och lära sig att försvara sig i brottningsmatchen.

Men, om Edith nu har så strort behov av att brottas, så införskaffa gärna en svetshandske eller en liknande tålig och ogenomtränglig handske och brotta ner henne med den! För med DEN kan hon få utlopp för sitt behov att brottas och verkligen ta i hårt! Kanonkul :D Men viktigt då är ju att konsekvent lära henne att det är HANDSKEN hon får brottas med, och inte era händer. Men det är många som lärt sina katter det och OJ vad kul de har med handsken :D

Tror dock att det är någon slags maktgrej. Vi har bara haft lillen i tre dagar. Det är rätt omöjligt att locka henne med annan lek när hon är igång med honom. Det är ju också ganska svårt att vara med dem 24 timmar om dygnet. Nu stänger jag in edith då och då så han får chans att ta det lite lugnt.

Ska åka iväg och kika på nät lite senare också om det kan vara en lösning.

#9 Ah, ja då är det ju väldigt färskt än sålänge. Ja avvakta ni, men det är nog jättebra att ni ger lillen lite space emellanåt sådär :)

Jag släppte ihop mina katter på en gång, men på natten särade jag på dem så att de fick sova i varsitt rum. Det tog väl en vecka ungefär och sedan sov de helt ihopslingrade =)

Kan nu hälsa att den svåra fasen är över och att de nu är bästa vänner. Tack för alla bra råd. Har aldrig haft katt förut och oroar mig så mkt för dem och deras väl och ve. kika gärna in slumrande Edith och lille Morrissey. (Jag och min sambo är musiker;)

#12 Underbart! :D

Ge båda katterna uppmärksamhet samtidigt, lek med dem båda så kanske de märker att det inte är så farligt med att vara tillsammans.

Ge dem kattgodis och annat gott så nära varandra som möjligt, handmata eller häll i skål.

Gör aktiviteter med båda katterna samtidigt så att de kanske börjar lära sig att det är roligt att vara tillsammans!

Är båda katterna kastrerade?

Hittade den här tråden via google och ser att den inte är dagsfärsk direkt… Men det tog alltså bara fyra dagar från det du skrev till att de sov tillsammans? Då finns det kanske hopp för oss också :). Hur gjorde ni, blev det något nät eller slapp ni det?

Min äldre katt är precis likadan mot vår lilla, hoppar på honom och biter honom i nackskinnet, lyssnar inte när lillen skriker… Vi har dem i olika rum när storkattan blir som vildast, men kanske också ska införskaffa ett nät så den lille kan känna sig helt trygg. Ibland så kan de ligga i sängen tillsammans (ej bredvid varandra men ändå vara där samtidigt), allt ser fint ut, och sen sekunden efter så spelar äldre katten pingis på golvet med lillkatten som boll :o.