Som ts skrev i en annan tråd så trodde hon att katten skulle bli mindre social om den hade en kattkompis, vilket självklart inte stämmer. Jag tycker att det är otroligt egoistiskt att bara köpa en kattunge som ska finnas där och se söt ut dom få timmarna ägaren kanske är hemma och vaken.

jag tror att folk förmänskligar och överför sina känslor på katterna. jag tror att en katt klarar sig utmärkt som ensamkatt. däremot inte om den ska vara ensam 8-10 timmar om dagen, men max 5 timmar så klarar den sig. min nr 1 blev mindre social när nr 2 kom och det har inte ändrats efter många år.. jättetråkigt.

#2 Jag tror också att en katt "klarar sig". Men har den ett bra liv?

Vad gör den på dagarna? Vem pratar den med? Vem sover den med och pratar kattspråk med på nätterna när husse eller matte sover? Vem leker den med när husse eller matte jobbar, lagar mat, diskar, städar, tar hand om barnen, tittar på tv:n, sitter vid datorn osv?

#3 min första katt var ensam totalt fem timmar/dygn. det var ingen fara på taket precis..

förresten så måste inte en katt sova med någon på dagarna, mina sover för sig själva nu, de är inte alls tajta.

#4 Men det är ju lätt att säga att det var helt ok för katten att vara ensam 5 timmar om dagen. Men hur vet du det? Det är ju ingen som vet förutom katten själv hur den mår de fem timmarna.

Du kan ju ha helt rätt. Katten kanske tyckte det var jätteskönt att vara ensam hemma och sitta och filosofera för sig själv utan störningar. Men det kan ju lika gärna vara tvärtom.

Ett uttråkat djur sover ju när de inte har någonting att göra.

Det är ju därför det är så missvisande när folk säger, jomen de mår så bra så. De är så lugna och ligger bara och sover.

Rätt dödfödd diskussion då det snarare handlar om predikningar än diskussion.

Det jag finner mest intressant är att några anser att det är viktigare med att tjata in 2 katter propaganda än att verkligen tillföra något nytt eller lärorikt till diskussioner. Därmed skräms nya medlemmar väldigt enkelt bort då de möts av en hetsjakt.

Varje ny medlem är ett gyllene tillfälle att dela med sig av sina erfarenheter, sen är det upp till läsaren att ta det till sig eller inte. Möts man av hetsen som många utsätts för här ja då slutar de flesta lyssna, tyvärr.

Vi är många på siten och vi har många olika åsikter, vissa håller så hårt på sina åsikter så det är inte lönt att diskutera dom vidare. Vi behöver helt enkelt respektera att det finns olika katter och det finns olika ägare. Vi är inte alla lika eller stöpta i samma form.

Ett argument jag har sett senast i tråden som referas av ts, var att kattungarna trivs bäst med sällskap. Man kan låta katten vara kvar en extra månad om det är så.

En katt nu utesluter inte en till katt senare, de flesta kattägare har troligen börjat med endast en katt. För att sen köpa fler kompisar senare.

Att racka så hårt som vissa gör här och som denna tråden kommer säkert leda till är trist.

Här nedan är några enkla troliga anledningar till varför man väljer en katt. För att vara tydlig listan är INTE komplett =)

1-Det är förstgångsköpare av katt.

2-Det är som vi alla vet ett livslångt åtagande.

3-Ekonomin kanske inte stödjer två katter.

4-Boendesituationen.

5-Man har bara tid för en katt

6-Man har ingen önskan att ha två katter

7-Man vill se om man ens gillar katt

8-Erfarenheter sen tidigare gör att man helst vill ha en katt.

9-Man har inte bil och orkar inte transportera två katter samtidigt.

10-Ens säkerhetsnät (kattvakt) är allergiska klarar bara en katt.

11-som 10 fast de istället sagt ifrån inte mer än en katt.

12-Kanske har andra djur sen tidigare.

du kan ju inte heller säga att katter som är ensamma några timmar om dygnet mår dåligt. om en katt inte mår bra så brukar det synas och märkas på många vis. jag tycker att det är lite fel att försöka övertala folk att köpa fler katter då de egentligen bara vill ha en. det kostar mer och är mer jobb med två eller fler, men det nämns ju inte, bara att de "ska" ha en kompis till.

Jag har 2 st halvsyskon katter olika kön på 6 månader (kastrerade) och de funkar bra ihop men jag upplever att de nog båda hade föredragit att var ensamketter för de verkar rivalisera om mig. Gosar jag med den ena katten och den andra kommer och jag klappar den också så sticker den första och det spelar ingen roll vilken av dem som var först de gör så båda två det är som att de tycker att "ska du klappa henne/honom så går jag " det är sällan båda ligger i knät och gosar sammtidigt. Jag är hemma väldigt mkt (jobbar mest helger och bara ngn vardag) och vi är 4st i familjen så det är ngn hema 90% av tiden.

När jag var yngre hade jag två kattbröder som var jättetajta som små men blev bara likgiltiga till varandra som vuxna.

Jag upplever det som att katter hellre har en människo kompis för sig själv än delar den med en annan katt. Jag skaffade två katter för att det kändes som att alla "experter" ansåg att det är bäst men jag känner inte att det är så i praktiken.

Jag kopte min forsta katt som ensamkatt och formodligen var stackarn inte ens 12 veckor som saljaren sa och han hade haft en riktigt tragisk uppvaxt da han var helt forstord psykiskt.

Jag hade absolut ingen aning om hur man tog hand om katter utan jag larde mig av min mamma som ansag sig vara mer eller mindre expert och som 15 aring lyssnar man latt pa det.
Jag larde mig efter ett tag att hon hade fel och larde mig ratt information om katter och jag skaffade aven en kompis till honom (jag ville ju aven ha en till sjalv).

Jag var i skolan ungefar 1,5 timme om dagen sa han behovde inte vara ensam heller och jag ar nog ganska glad att jag enbart skaffade en katt till att borja med men det ar ingenting jag skulle rekomendera eftersom alla har inte chansen att vara hemma nastan hela dagen heller.

Konstig frågeställning ts har, utgåt från att de som bara har en eller tänker ha en katt är själviska och glatt går och jobbar fem dar i veckan. Jag har stött på en mängd katter som inte trivs med andra katter, har en på jour nu. Naturligtvis ska man inte generalisera varken katter eller dess ägare men ts gör just det där det passar henne. Kör tråden på hittekatter, där brukar det tjafsas (generalisering).

#10 Jag generaliserar inte, går bara efter mina egna erfarenheter jag haft under 43 år. Samt andra kattägare jag känner.

Vill du inte svara så behöver du inte.

#11  jag kan inte se att du skriver om dina egna erfarenheter, enbart vad du tycker om andra som vill ha ensamkatter.

Svara på vaddå? Det är ju en enda lång klagan på de som inte är lika kloka som du. Frågorna är ju retoriska, precis som min.

#12 Vad jag tycker om andra?

Missade du vartenda frågetecken i första inlägget? Frågetecken betyder att det är en fråga, inte ett påstående.

Och ja, mina egna erfarenheter. Har inte ett djur hemma, eller har haft som inte söker sig till sällskap om de får välja.

#14  för mig låter de som en massa ifrågasättanden helt enkelt. jo förresten, två katter kräver mer tid än en katt, iaf hemma hos mig.

Jag skaffade bara en först och upptäckte direkt att katten blev för ensam. Så då skaffade jag en till så fort jag hittade rätt. Och det märktes direkt hur bra val det var. Och nu 4 år senare så är det fortfarande ett bra val jag gjorde. Så personligen kommer jag inte hålla någon katt ensam. Jag tror att även om katterna sover för sig själv osv så får dom ändå ut något av varandra. Det kan säkert funka att hålla katter ensamma, men tycker ändå dom bör få chansen att vara två.

#15 Om du inte förstår att en mening med ett frågetecken efter betyder en fråga, inte ett påstående kan jag tyvärr inte göra någonting åt det.

En katt kräver oftast mer tid att sysselsätta än två i och med att då kan de även sysselsätta varandra. Påstående, ingen fråga, inget frågetecken efter alltså.

#16  jag trodde att min katt var ensam först innan jag skaffade tvåan, men han har inte ändrat på sig, bara att han var mer kelig och gosig innan, så jag tolkade det hela fel tydligen. jag tycker att de slåss mer än vad de leker, men det är inget blodvite precis. men båda skulle passa som ensamkatter.

#18 okej. Ja det är ju svårt att veta hur dina katter har det.

Många verkar ju tro att katten blir mindre social mot människor om den får en kattkompis. Samma argument brukar jag höra när folk vill köpa kattungar under tolv veckor, de vill att kattungarna ska "präglas" på familjen.
Jag tror att en klart övervägande majoritet av alla kattungar föredrar en kompis, som de kan busa och "prata kattspråk" med.

#20 Det verkar folk tro om de flesta djur. En del djuraffärer rekommenderar ju att man köper ett marsvin för annars blir det inte tamt. Tvärt emot vad alla rekommendationer från jordbruksverket säger.

i mitt fall så blev katten mindre social, men bara för det behöver det ju inte hända alla.

Lillfjanten, det finns katter som helt enkelt ar ensamkatter fran att de ar kattungar men det ar ytterst ovanligt 

och vad baserar du det påståendet på?

#22 hur uttryckte det sig för din katt som blev mindre social? Tänkte att det måste väl ha blivit en snabb förändring?

Min katt var 6 månader när katt nr 2 kom. 
Då var han drygt 12 veckor. 
Anledningen till att jag väntade så länge var dels boendesitiuation och dels tidigare erfarenheter av mina föräldrars sura hankatt som fullkomligt hatade andra katter. Dessutom ville jag vänta på "rätt katt"

Mina katter är det bästa jag har- och innan Figaro (den yngsta katten) kom till vår familj så var jag och Luna (katt nr 1) väldigt tajta. Eftersom att jag har varit sjuk väldigt länge och inte klarat av att gå till skolan, var jag hemma med henne dygnet runt.
Så anledningen till att vi var så tajta var just för att Luna inte hade någon kattkompis. Hon tydde sig till mig oerfhört mycket. Hon var med mig i duschen, när jag sov, när jag åt, såg på tv… alltid helt enkelt! 

Visst är jag egoistisk och saknar tiden "innan Figaro" ibland, eftersom hon sällan vill mysa längre.. Så ibland saknar jag "den tidigare" Luna. 

Men- en kattkompis var det absolut bästa jag hade kunnat ge Luna. 
Jag ser hur mycket de älskar att leka med varandra, sova med varandra, tvätta varandra osv… Luna har adopterat Figaro till sin son eller liknande, tagit honom under sitt beskydd iallafall.
Hon har växt upp i en stor kull och hade även en "farbror" att leka med förutom sin kattmamma och alla syskonen. Så det måste ha varit tomt för henne att vara ensam med bara mig.

Jag är jätteglad över att jag skaffade en kattkompis till Luna. Äntligen får hon vara katt. 

Bilden visar Luna och Figaro i början av deras vänskap. Nu sover de ännu tajtare ;)

#25  det ändrades så fort nr 2 kom till oss. hur det uttryckte sig? han är mindre social helt enkelt.

När vi köpte min katt, tog vi ena broderna med. Dem lekte och hade jätteroligt ihop. Vid 1 års ålder försvann brodern och det märktes att han saknade en kompis. Sedan i vintras (lite mer än ett halvår senare) fick vi hem Fia, en då 12 årig honkatt. Bestämd dam men ibland leker dem och det märks att han är glad att ha en kattkompis trots hennes grinighet.

#27 okej. Men det brukar vara så olika vad folk menar med social. Men med dina katter så låter det ju lite stressande om dom slåss osv. Tänkte att vissa blir säkert "mindre sociala" när dom får kattkompis just för att dom då har varandra. Som i #26.

Just när det gäller bondkatter ser jag ingen anleding till att skaffa sig två katter. Men i mitt fall kan jag tyvärr inte ha bondkatt här hemma eftersom att min pojkvän är allergisk. Under min uppväxt har vi haft två katter större delen av tiden, men nu när vi ska skaffa en raskatt blir det annorlunda eftersom att de kostar mer. Men o andra sidan har vi inte tänkt att ta en kattunge, vi vill ha en som är lite äldre. Dessutom är både jag och min sambo hemma väldigt mycket.

Med andra ord så letar vi ju efter en kisse som klarar av att vara ensam katt. Vill ju så klart kattens bästa.

#30 Varför skulle det gälla andra "regler" för bondkatter än raskatter?!
Katt som katt! Spelar ju inte raser någon roll!

#27 Att en katt umgås mindre med "sin" människa när det kommer en katt till i huset har ju ingenting att göra med att katten blivit mindre social. Snarare tvärtom. Den har ju blivit mer social med vad som är naturligt för den, en annan katt.

Så om man vill att ett djur ska ty sig mer till en människa så självklart är det lätt att inte låta den träffa några artfränder för då har den ju ingenting att välja på.

Men återigen, är det inte egoistiskt? För det är ju enbart för sin egen skull man gör det.

Det menade jag inte, jag menade mer att det kan vara svårare med raskatter eftersom att de är dyrare och man kanske inte har rätt ekonomi för att skaffa två på en gång.

#33 Syftar ditt inägg på mig?

För mitt inlägg syftade inte på ditt.

#33 man kan ju alltid vänta tills man har råd med två :)

#34 nej jag syftade inte på ditt inlägg! Du hann skriva innan mig var nog meningen till personen innan.

#35 vänta är ju inte det alla roligaste och det kan ju röra sig om flera tusen för att hitta två kissar. Det är nämligen väldigt sällan som ägare gör sig av med två stycken för en bra peng. Det är ju inte de att man kan betala en större summa för dem, men det blir en väldigt hög summa speciellt om man ska ha en kattunge.

#36 Blev lite rörigt där, sorry:)

#37 haha jag förstår det. Trodde jag skulle hinna emellan såg inte ut som någon skrev och glömde att nämna till vem jag skrev!

Jag antar att det är meningen att provocera, och det lyckades ju…

Jag har personligen bara dåliga erfarenheter av hem med två katter. Självklart beror det på individerna, men det är väl ändå bättre att börja med att skaffa en katt(unge) än att ta sig vatten över huvudet och tvingas leta nytt/nya hem åt katterna om det inte funkar? Och vi vet ju alla att det inte ens är alla som är så samvetsgranna, tyvärr.

#39 jag håller med dig! Tråkigt att ens behöva hitta nytt hem till en katt.

Kanske inte har riktigt med vad TS skrivit men jag kan erkänna att min kattunge som jag köpte från Sundavalls djurhem har gått som ensamkatt i 3 månader tills för 2 veckor sen då jag hämtade hennes kattkompis.

Innan han kom så levde hon ett socialt liv iaf eftersom jag såg till att någon av mina syskon var nere hos henne (om jag nu jobbade för länge). Nu idag, med eller utan kattkompis, är hon den socialaste katten som finns och dessutom mattesjuk. Den nya kattungen och hon kommer kanon bra överens nu.

Min familj och vi har alltid haft två eller fler katter eftersom ingen ska behöva vara ensam. Fast, nu bor ju en av mina äldsta katter ensam utan kattkompis men hon har en hundkompis som hon inte kan vara utan :)
Kanske inte alls har med vad TS skrev men ville bara tala lite jag också ^-^

#41 Tyckte det hade jättemycket att göra med vad jag skrev:)

#42 Åh men så bra! :D Fick jag något bra sagt får man väl hoppas xD

#17 du har en väldigt otrevlig ton tycker jag.

#33 Du skrev ju "Just när det gäller bondkatter ser jag ingen anleding till att skaffa sig två katter" alltså tolkar jag det som att skaffar man sig bondkatt behöver man inte ha 2 katter.

#45 det var ju som sagt en pengar fråga för att bondkatter är billigare än raskatter. Därför är det lättare att skaffa sig två bondkatter på en gång än två raskatter.

#36 jodå det är klart det kan vara jobbigt att vänta, men det kan ju vara värt det. Speciellt om man vill skaffa kattungar. Köpte båda mina inom ungefär 2-3 månader så jag vet att det kan kännas i plånboken speciellt om man inte har världens bästa ekonomi. Men det tar ju även tid att planera inför katt. Det är ju inget beslut man tar över en dag :) Så ibland får man helt enkelt vänta och ha det lite jobbigt. :P

#46 Jo men jag tolkar texten att det inte är mening att skaffa 2 bondkatter.
Det handlar ju inte om pengar då.

#45 det beror ju helt på katten också. vet man att man inte ska skaffa en katt till så får man ju antingen skaffa en som kan vara ensam eller vara hemma så mycket som möjligt tills man har hittat en kompis till kissen.

#30  Men hur tänker du då? Din pojkvän är allergisk därför kan du inte ha en bondkatt, men en raskatt går alldeles utmärkt. Vari ligger skillnaden? Är inte en katt en katt oavsett?

#50 jag är allergisk mot huskatter, men har raskatt, inget konstigt med det. Vad det beror på har jag ingen aning om.

#48, då formulera jag mig nog lite fel. Behöver katten en kompis så får man ju skaffa det oavsett vad det är för ras.

#50 Klart att det är en katt oavsett vad det är för ras. Raskatt går bra för att det finns raser som är allergivänliga.

#51 vad har du för raskatt? jag har för mig att de har med hudavlagringara som kattrasen har(kan minnas fel). Du kan även tåla de som är kastrerade bättre :) Har du kraftig allergi mot bondkatter?

#52 ok då förstår jag, du menade inte vilken raskatt som helst utan en särskild ras av raskatt, vilken då?

#53 maine coon.sen spelar ingen roll om det är kastrerat eller inte, jag blir allergisk. de bond/huskatter jag träffat har jag varit allergisk mot, näsan rinner och det piper i rören.

#54 Det är rasen cornish rex :) vet flera som klarar av dem bättre. Men så klart så finns de ju andra som kan reagera på dem utan att de har någon allergi mot andra katter.

#55 Oj låter som din allergi är som min pojkväns allergi. Men han verkar funkar bättre med kastrerade katter:) Sist vi var hemma hos hans mor som har två katter så gick det mycket bätte än vad det har gjort innan. De är nu kastrerade så kan ju vara därför de fungerar bättre.

#55 & #56 Syrran är allergisk mot katter men tål kastrerade hankatter bäst.

#57 det är ju ganska invuduellt vad man tål bäst :)

Sorry, fel tråd :P

#57 Jo det vet jag mycket väl men hört många som tål just kastrerade katter bättre än okastrerade

Okastrerade katter är det mest allergiframkallande som finns.

1 av mina katter skulle klara sig som ensam katt med mänskligt sällskap bara, 24h om dygnet. Med kattkompisar klarar hon sig utan matte några timmar ialf. Hon är inte så präglad på de andra katterna utan det är jag som är hennes värld. Jobbigt när hon inte äter pga att jag inte är hemma och så. Mår inte bra utav att lämna henne pga detta. Hon har aldrig varit ensam katt utan jag skaffade henne som sällskap åt katten jag hade då. Sedan upptäckte jag utställningar och allt detta och skaffade skogisar.

Mina skogisar skulle inte tycka livet var så roligt om de var ensam katter då de är väldigt sociala, både mot andra katter och människor.

Mina tre hittekattungar skulle inte heller trivas utan andra katter skulle jag gissa på då de bara älskar andra missar, detta kan ju ändra sig senare i deras liv men de är väldigt glada i mina och leker med dem.

Har anmält mig som jourhem så att min lilla gosse får sällskap utan att jag behöver skaffa en katt till. För jag håller med om att kattungar behöva sällskap men det behöver ju inte betyda att de vill ha det senare i livet och upptäcker jag att han trivs med sällskap så kanske jag adopterar en  jourhemskatt i framtiden, dörren står ju öppen för flera alternativ.

Min honkatt som bor hemma hos mina föräldrar och´deras hankatt (båda kasterade) tycker inte alls om sällskap av andra katter. Man skulle kunna tro att de var ensamkatter då de sällan eller aldrig visstas i samma rum eller ens ser varandra.

är systern som Fridaakesson snackade om i #57. Allergi kan te sig på olika sätt och det är omöjligt att säga vilken typ av katt man reagerar på utan att testa sig fram. Jag själv exempelvis har lärt mig av erfarenhet att jag tål långhåriga kasterade hanar bäst men det är inte alltid den "regeln" gäller. Vissa katter kan jag reagera på bara jag stiger in i huset den har varit i och andra tål jag om jag inte rör dem och så finns det de jag inte reagerar på alls om jag inte suttit med den under näsan och gnuggat ansiktet i pälsen i ett x-antal timmar osv.

Det är okej med ensamkatter om man är hemma mycket och ägnar mycket tid åt katten. Jobbar man hela dagarna är det bättre om de får vara två (såvida det är katter som accepterar andra katter).

Min skogis Hera bodde med andra katter hos uppfödaren och med andra katter hos mig. Så flyttade hon till mina föräldrar då hon ej kom överens med min andra hona (de slogs nästan på liv och död). Där bodde hon flera år med två gamla kastrerade huskattpojkar. De undvek varandra mest & det var lite småtjafsigt ibland, men inga allvarliga bråk. Nu är båda kastratpojkarna döda & Hera är överlycklig över att få vara den enda katten. Hon är pappas prinsesskatt & hon vill ha honom helt för sig själv. Så det kan vara mycket individuellt vad katter trivs bäst med.

De som köpt skogisar av mig har ofta skaffat ännu en katt efter ett tag om de inte redan haft andra katter. Vissa har varit ensamkatter & det har fungerat bra. Man får se det lite från fall till fall.

Jag köpte en ensam kattunge för att jag helt enkelt inte visste bättre. Satt och googlade "köpa katt" "tänka på vid köp av kattunge" etc, men det dök egentligen aldrig upp någon info (annat än som parenteser) om att kattungen borde ha en kompis direkt. Kunde stå något i stil med "katter utgör ett bra sällskap till varandra, men då präglas de mer av varandra. En ny katt kan i stället introduceras i ett senare skede." Jag lånade även böcker på biblioteket om "kattens språk" och dylikt, så det handlade INTE om någon ovilja att lära mig! Kan tilläggas att jag varit hemma med katten i princip hela hans liv då jag pluggat på distans, och att jag de första månaderna knappt lämnade honom längre stunder ens för att hälsa på vänner etc. Ville de något så fick de allt komma hit ;).

När jag frågade här på hemsidan om min katt och varför han verkade rastlös så var svaret "hormoner" och aldrig "han kanske behöver en kompis". Det är först på senare, nu efter att han är kastrerad sedan flera månader men ändå rastlös, som jag kommit på att han egentligen borde ha en kompis - och att vi helst skulle köpt en för flera månader sedan.. Mina vänner skrattade i princip åt mig när jag sa till dem att jag nu letar efter en kattkompis åt katten (och åt mig själv!), så det är knappast allmänn kännedom heller. "VI har ju haft ensamkatt och det var ju inget fel med det - vad ska du med en TILL katt?" Eller: "Typiskt Anna.. kan aldrig få nog av djur" Så måste jag försvara det i stället för tvärtom. I min vänkrets vet alla om att jag är djurälskare, men det hela avfärdades nästan som vore jag någon sorts excentriker!?

Så det handlar om en allmän okunskap skulle jag säga. Som ny kattägare är det svårt att veta svaren själv, och att säga att det skulle bero på empatibrist ser jag som en ren förolämpning. Empatibrist vore om jag inte MÄRKT att min katt var, som jag kallar det, "rastlös" eller "uttråkad" och då förstått att han behövde något mer än det vi kan ge honom. Och då har vi ändå haft tid att aktivera honom och hålla honom sällskap dag som natt, något som knappast är alla förunnat.

Min egen erfarenhet är att kattungar trivs bäst med andra katter runt om dom.

Jag är uppväxt med katter och har haft olika typer av katter. Allt från kattungar, vuxna och omplaceringar som haft dåligt i sina tidigare hem.

Bara en av alla vuxna katter jag haft under mitt liv föredrog att vara för sig själv och inte med husets andra katter, utöver den katten så har alla gillat att ha någon annan katt att prata med och leka med.

Och alltid när vi skaffat hem ensamma kattungar så har dom haft alltid vuxna katter att ty sig till hos oss och det har man sett väldigt tydligt att det bara vart positivt för kattungarna.

Och idag har jag bara två katter tillsammans med min sambo, båda är fullvuxna katter. den ena katten kommer från ett tidigare hem där den levde med en stor kattflock, medans den andra katten vi har kommer från ett hem där den vart ensamkatt hela sitt liv. När vi introducerade dom så var dom inte intresserade av varandra, men efter några veckor så började dom leka med varandra och pratar mycket och umgås mycket med varandra och man ser tydligt att dom gillar att ha någon att kunna prata med.

Så efter EGNA erfarenheter så är min EGNA åsikt att man bör ha en kompis till sin katt.

Men det är ju bara vad JAG tycker. 

#61  det mest allergiframkallande som finns? vad gäller katter menar du?

# 67 Ja naturligtvis då det är katter som gäller här.