Självklart ska du hålla mamman inne med ungarna också. Ha dem i ett eget rum så de får lugn och ro. 

Om du måste jaga ifatt ungarna så är de mer än 3-4 veckor.

Orkar inte ens försöka här, blir så ledsen.

Om du behöver jaga ifatt dem så behöver de ingen ersättning utan bara vanlig kattmat. Men håll mamman inne ett par dagar för att se så hon inte får mjölkstockning. Om det händer kontakta veterinär för medicin.

Håll mamman inne tills ungarna är 12 veckor gamla.

En fråga som dyker upp, om det är din katt varför har du låtit en dräktig hona fått vara ute och föda utomhus och först nu försöka fånga dem? Du borde väl ha ett hum om när de föddes?

Är de verkligen så gammal du säger behöver man ej flaskmata dem utan de kan äta vanlig kattmat, testa ge uppblött at om de ratar tex torrmat eller blötmat.

låt familjen till en början få ett rum för sig själv och ingen som kommer kommer och stör i tid och otid…

Men herregud! Ge er, jag ber inte om hjälp här för att bli nerklankad på. Jag har inte tagit in dem tidigare eftersom Frita nog lagt dem i ett ödehus långt bort och vi inte sett dem innan. Och hon kan jag ju inte ha inne hela tiden eftersom den andra kattungen är utomhus!

Tack till Sakring och Josefa som faktiskt försöker hjälpa. Ni andra är bara sorgliga, inget blir bättre av att ni kommer med så nedvärderande kommentarer. Trodde jag inte skulle behöva försvara mig mer men jag bryr mig mycket om mina djur och det är just därför jag frågar här. Aldrig funderat på att det fortfarande finns bondbyar där alla har vanliga bondkatter som går ute? Och där fördomarna sitter kvar, folk tyckte vi närmast var idioter som utan tvekan betalade 15000 för att vår älskade gamla tant skulle få leva vidare. Så lägg av, jag skrev att vi skulle kastrera även henne, eller hur? Vi kan bara inte ta alla samtidigt då de ofta är ute på sorkäventyr som kan ta flera veckor.

#1 Okej, vad tror du då med tanke på att de har kunnat springa i drygt en vecka (har inte kunnat fånga in någon förrän nu)? Tänder har han i alla fall..

#6 Det är dumt, men jag försöker få mina föräldrar att boka tid för kastrering till alla honorna. Det är lite krångligt också med tanke på att hon hatar att vara inne och hon måste vara hemma när tiden är. Men ja, det är dumt, det erkänner jag. Vi går i alla fall mot att ha ett gäng sterila katter, bara en kvar som sagt.

Hur lång tid är en början? Några dagar antar jag..? För sedan är det väl bra om jag har dem i mitt rum så de kan vänja sig vid människor.

Ta så klart in båda ungarna och mamman. Ungarna behöver sin mamma i tolv veckor så du ska absolut inte sära på dom.

#8 Ja, du har rätt i att du behöver börja vänja kattungarna vid människor. Det finns två bra artiklar som du kan läsa om skygga katter, DEL 1 och DEL 2 som kan vara bra för dig att läsa igenom.

Det här är ett känsligt ämne, så försök att ha överseende med de kommentarer som blir för vassa. Alla här inne vill egentligen katternas bästa, och det är jättebra att du försöker få ordning på kastrering av alla katter.

Fast du kan inte plocka in mamman innan du vet att du har fångat in alla kattungarna. 

Kattungar börjar få små piggar i munnen när de är ungefär 3 veckor gamla. Då brukar de också kunna stå på tassarna och gå lite ostadigt. Om de redan springer iväg från dig så skulle jag gissa att de är åtminstone 5-6 veckor. Då räcker det att du ger dem riktig mat, även om den säkert uppskattar mjölkersättning. Den kan du ge på ett fat. Sen kan du ge rå t ex rå köttfärs, blötmat och uppblött torrfoder. Prova att fånga in de andra kattungarna genom att locka med mat som luktar gott. Om du vet var de håller till så ställ ett fat där, och stå och vakta. Är de 5-6 veckor så är de oftast inte så erfarna ännu, så många gånger kan man stå på huk bredvid fatet och när ungarna börjar äta så kan man plocka upp dem. Men det gäller att man har lite tålamod, innan de vågar sig fram till fatet.

#8 Tillräckligt länge för att honan ska slappna av lite och vänja sig vid rummet. Sedan kan man sitta i rummet så de vänjer sig vid en. bara sitta och småprata med dem..låta den sniffa på dig en ta inte i dem tillen början, t allt i deras takt. =) sen kan du locka dem med matoch lek då de kännersig säkare

#7 Förstår av ditt inlägg att du kanske inte är så gammal. Men försök att göra så gott det går. Se till att du får in samtliga kattungar samt mamman och håll dem sedan till att börja med i ett rum. Det kan vara svårt att hålla mamman inne men försök att göra det åtminstone ett par dagar så att kattungarna vänjer sig.

Börja med att ge dem mat. Låt dem få torrfoder ifall de vill men se till att de förstår att du ger dem maten, det gör dem vänligar inställda till dig. Har du några leksaker till dem såsom en kattvippa så använd den gärna och få dem att leka med den, det gör dem mer avslappnade, men lämna för Guds skull inte vippan ensam med dem då är risken att det inte finns något kvar.

Titta gärna in på www.kattstatus.se där står en hel del matnytigt. Lycka till med de små

Vi lånade en minkfälla av grannen och ställde den i ladugården. Nu när jag kollade till den efter några timmar så var den sista kattungen i den! GREAT SUCCES! Ett stort problem mindre. Frita verkar dessutom ganska lugn, klagar bara lite då och då med jamanden. Och att ni säger att de klarar sig på vanlig mat, gör också situationen enklare. Nu är det bara kvar att hitta hem till båda två, och vi har redan en spekulant.

#10 Tack så mycket, ska genast läsa igenom dem! :)

#13 Haha hurdå, skriver jag barnsligt? ;)

Tack för råd istället för påhopp. Jag tror faktiskt det förstnämnda hjälper mina katter mer.

jag säger så här. blir riktigt trött på "vissa" i detta forum som bara hugger huvudet av folk på en gång

jag förstår själv att det är känsligt, men folk som har okastrerade honor, jag kämpar själv med olika såna frågor dagligen, men man behöver inte halshugga folk direkt

Skärpning på den punkten tycker jag!! De som behöver ta åt sig, vet vilka de själv är

Jättebra att sista ungen är inne. Behåll nu hela familjen inomhus, trots mamman protester att vilja gå ut. En katthona kan dagen efter förlossning gå ut, för att föröka sig igen.. DAGEN EFTER, alltså…

När missebebbarna är redo att klara sig utan sin mamma några dagar, så kan man ta mamman till vet för kastrering. Ett tips är att innan, så fort som möjligt, ta hela familjen till vet du tänker använda, för bedömning, så kan dom hjälpa dig att ta fram ett datum som kan passa bra för att kastrera honan

Sen vill jag be dig, att avmaska och vaccinera dina bebisar innan du söker hem till dom.

Och, hurpass "vilda" är dom?? Nu gäller det för dig att jobba lite extra med ungarna. Dom lär sig oftast snabbt. Åtminstone snabbare än en vuxen förvildad kisse.

Dessutom. jag har inte läst allt, men poängtera vikten om att få samtliga kissar i era ägor kastrerade omedelbart.

Hur många kissar har ni totalt? Och hur många är fortfarande okastrerade? Och hur gamla är de??

Jag har säkert skrivit samma sak som många andra, men jag skrev mina första tankar som dök upp

Jadu, detta blir inte rolig läsning. Jag vet att jag kommer få så jävla mycket skit för det här och jag gillar det inte heller. Vi har haft katter sedan jag var fyra år och mina föräldrar, båda uppväxta på bondgårdar, har inte haft en tanke på kastrering så det dröjde tills jag blev stor nog att själv inse att det var det bästa för dem, och då hade vi redan hunnit etablera en mindre kattfarm. Men jag gör mitt bästa för att få någon ordning på det, för ingen annan i familjen tar minsta initiativ till det.

2 gamla trofasta tanter. Tuss - 11 år. Har bara fått en enda kattunge i hela sitt liv så hon verkar nästan steril.

Kattis - 10 år. Extremt fruktbar men nu äntligen kastrerad.

Frita - 8 år. Hon som är först i kastreringskön. Dock är det svårt med henne för hon är nästan aldrig hemma då en granne till oss verkar mata henne. Men tydligen ser hon ändå vårt hus som hem då hon ledde kattungarna hit.

2 unga honor. Nasse - 4 år. Blev fräsandes och vild infångad av mig vid ungefär sex veckors ålder. Blev ändå världens kelkatt redan nästa dag. Kastrerad.

Frigolit - 4 år. Haft två ägare som inte kunnat behålla henne av olika anledninar, så vi fick behålla henne. Kastrerad.

2 ungkatter som vi snarast ska kastrera. Liquid och Kiwi - ½ år

1 vuxen hane. Murine - 2 år. Halvskygg och är ett projekt för mig där jag ska få honom tam. Det går framåt och jag får ibland lov att klappa honom.

2 helskygga vuxna katter. :/ Och så kattungarna.

Så sätt igång och såga mig… Men jag älskar ändå mina katter och jag umgås så mycket med dem att jag kan höra skillnad på allas (förutom de fem sista) jamanden, spinnanden och även deras steg. De får veterinärvård när de behöver det och de verkar trivas med livet. Jag försöker ordna upp med kastreringarna men det är inte alltid så lätt med dessa omständigheter..

Förresten så är den fjärde kastrerade honan Katie som sprang bort för några år sedan, det var (och är) hemskt för hon betydde enormt mycket för mig. :<

Heja dej!! Och jobba på.

Detta är ett hästjobb men jag tycker att du verkar ha god koll. Kämpa på, det finns ett slut. Förhoppningsvis kan någon människa i din omgivning lära sig av det du åstadkommit. :D

#14 Nej du skriver inte barnsligt men du sa att du skulle tala med dina föräldrar om kastrerngen

Jaf tycker Ts ska ha en eloge. Tycker du är jätte duktig som jobbar så hårt med det här.

Oj. Jag har grämt mig hela dagen för att läsa svaren, för jag är fruktansvärt konflikträdd just på internet. o.o Vad otroligt skönt att jag inte behövde drunkna i glåpord, nu blev jag istället ännu mer peppad på att få ordning på det, med främst de två unga och så Frita direkt när kattungarna är runt 10-12 veckor. Jag sa det idag, att vi snarast bör kastrera Frita, men mamma tyckte att vi skulle avliva henne eftersom hon knappt bor hemma…. Den åsikten har de, katter ska man ta väl hand om men det går också bra att döda dem bara det är smärtfritt hos vetten. v_v Men nej, det kommer jag inte tillåta, annars får jag betala för kastreringen.

Vill också säga att det är väldigt lugnt och trevligt med de små. Jag hörde smaskande ljud i går kväll dessutom, de diade. :)) Mamma katt har legat och vilat hela dagen, väldigt sur över att vara inne men ändå inte arg. Hon vänjer sig nog till slut.

Lite gammal tråd, men hur gick det med kattungarna? :)

Inte som jag tänkt mig. De var inne i en månad, och gjorde inte mer framsteg än att jag kunde ha dem i knät utan att de fick panik, och jag kunde få ena kattungen att kurra om han var på gott humör. Men de var allmänt rädda av sig, det gick oerhört trögt jämfört med de tre andra kattungar jag tämjt. De skulle vara inne i långt mer än en månad, men jag skulle åka på ridläger i början av juli, och bad familjen att ha kvar kattungarna inne. Mamma mådde dock jättedåligt, hade ont i lungorna och kunde inte andas så bra p.g.a. hennes starka kattallergi, så hon släppte ut dem när jag hade åkt… Efter det såg vi dem inte på flera månader… De senaste månaderna har de dock vågat visa sig så jag har börjat att försöka tämja dem igen genom att slänga godis till dem och prata lite.

Vi har i alla fall kastrerat mamma Frita, och eftersom kattungarna är hanar båda två har vi äntligen, äntligen, äntligen bara sterila honor.

vi tar inte hand om katterna på bästa politiskt korrekta sätt, men jag vet att de trivs och det är verkligen tråkigt att läsa här från olika trådar att jag borde lämna bort de jag älskar och bryr mig så mycket om. :/

Sterila honor, hoppas du menar kastrerade honor…

Du bör ändå fånga in och kastrera hanarna ändå så fort som möjligt.. Är de könsmogna kan de sätta fler kullar till världen och även sticka från din gård för att jaga honor.

#23 Vad bra att honorna är kastrerade iaf. Det är bara att kämpa på. Jag håller tummarna för att du lyckas få kattungarna tama.

#23# Du försvarar dig i varenda inlägg och man får bara berömma och hålla med, annars är man elak. Men jag måste säga att jag inte tycker att det är god djurhållning att skaffa så extremt många katter om din mamma är så kraftigt allergisk. Ska man ha djur ska de kunna vara både inne och ute, katter är inget man bara samlar på!

Man gör det man kan. Tycker det är bra att du fått alla honor kastrerade. Det är svårt att styra över saker som händer om amn inte är på plats själv. Fortsätt jobba på, tycker du gjort stora framsteg. Även om du inte får dem tama så försök fånga dem så de kan kastreras. Kämpa på! :)

Jag är själv uppvuxen på bondgård där katterna inte varit en bristvara, med föräldrar som är av "den gamla skolan".

Det kan vara ritkigt svårt att få sina föräldrar att ändra uppfattning, och som barn är det inte så lätt att genomföra förändringar på egen hand. Nu har mina föräldrar bara kastrerade katter, och de får vara inne i huset när mamma och pappa är hemma, annars har de tillgång till altanen och hundkojan med värme i. Dock vaccineras de inte men det är en stor förändring från hur katterna levde när jag var liten. Då fick de mjölk i ladugården, alla katter var tama och de kattungar som inte skulle sparas tog bort så det inte skulle bli för många katter. Men mer var det inte. Sedan när kattpesten slagit till ett par tre gånger och kattbeståndet krympt vesäntligt så vaccinerades de katter som var kvar under några år. Och så småningom förstod de nyttan av att kastrera! Så nu har de sex mysiga katter som alla börjar bli till åren, och största delen av dagen spenderas på kökssoffan.

Jag håller tummarna för att dina föräldrar tar sitt förnuft tillfånga de oxå, du gör ett bra jobb som upplyser dem om bättre djurhållning! En stor nackdel med vilda katter är ju att om de blir sjuka så kan det var svårt att hanrtera och ta dem till veterinär.

#24 Det är väl ungefär samma sak, en kastrerad katt är ju steril.

#26 Jag vet, det är för att jag är extremt konflikträdd just på internet och mår verkligen dåligt av alla påhopp man kan få här. Behövde ett snabbt svar på det där, och det var endast därför jag postade den här tråden. Men jag håller med dig, det är inte optimal djurhållning. Katterna vill ju dock väldigt sällan in (de får komma in i mitt rum när de vill) och har en värmelampa att sova under på vintern, de skulle kunna ha det bättre men ärligt talat har nog understimulerade innekatter det sämre (innekatter har jag absolut inget emot och jag vill heller inte skylla ifrån mig men jag står inte ut med djurplågeristämpeln för det är det faktiskt inte).

#28 Kan tänka mig att det är många som är det, det är fortfarande väldigt vanligt här runt omkring att folk har okastrerade katter som ständigt får kattungar. Så himla skönt att vi inte har det så längre, bara tre hanar kvar nu. Jo, det har du ju rätt i, får jobba med dem. Har man någon god burkmat framme och de är lite hungriga så får jag faktiskt klappa dem. c:

#29 men en steril katt behöver ju inte vara kastrerad… vet trådar där folk trott att katten var steril och vips träffade den rätt hane och den sterila honan blev med ungar. Är katten kastrerad så säg kastrerad, är den steriliserad så säg de. Har hört på människor att om man bara kapar äggledarna kan de växa tillbaka och man blir åter fertil.