Och förlåt att jag satte dena komentar i fel ställe.. Tryckte fel :(

Ta kattan till en veterinär för koll och kastrering.Att mammakatt är arg på ungen är ganska vanligt.Hon vill att ungen ska flytta helt enkelt.

Mamma-katt ska stöta bort ungen. Det är ett helt normalt djurbeteende.

Kastrering lugnar henne.

Jag vill inte låta negativ, men kastrering behöver inte vara lösningen. Självklart ska honan kastreras, men ni kan behöva lämna bort ungen också för att hon ska bli sig själv igen. Min svägerskas katt fick tre ungar och de behöll två och hon blev helt enkelt galen av det. Till slut fick hon somna in för situationen blev ohållbar. Så var noga med att se efter hur hon mår även efter en kastrering. I väntan på det kanske Feliway kan hjälpa?

#5 avlivade de mammakatt för att hon hade ett normalt beteende? Mammorna tycker ju att barnen ska flytta o stå på egna ben vid en viss ålder.Just därför är det inte alltid bra att behålla en unge ur kullen so många gör.

Testa kastrera och kanske även köpa hem feliway. Men som dom andra sagt så är det normalt att hon vill stöta bort ungen. Uppfödaren till mina katter behöll en unge och mamman lugnade sig aldrig. Tillslut omplacerade dom mamman. Dock kastrerade dom aldrig någon av katterna.

#6 Hon levde i ca 2½ år efter att hon fick sina kattungar. Efter ett halvår tog vi över henne, men vi fick lämna tillbaka henne efter ca ett år. Vi köpte en "egen" katt ca ett halvår efter att vi började ta hand om henne, men hon började agera likadant mot honom som sina ungar och det blev ohållbart. När hon började göra utfall mot oss människor satte vi stopp och hon fick komma tillbaka till min svägerska. Där kissade hon inne och betedde sig allmänt konstigt trots att de andra katterna undvek henne - dvs inte ett normalt beteende.

#8 Det beteendet höll hon ju på med av ren frustration. Hon vantrivdes väl i den andra kattens sällskap och därmed blev hon så frustrerad att det till och med gick ut över människorna. Det ÄR ett normalt beteende - hon ville väl vara ensamkatt och det var hur hon visade det med all sin kraft! Synd att ingen fattade det så hon blev DÖDAD istället för att få leva ett fridfullt liv som ensamkatt :'( Jag har träffat flera sådana katter som mått alldeles utmärkt som ensamkatter. De var värda MYCKET mer än att bli dödade för en sådan simpel sak……………

#9 inte lätt och veta då, dock var det ju synd att det blev som det blev.

Hur gör uppfödare då? sparar de aldrig egna avkommor?

#10

Jo visst sparar vi uppfödare avkommer.Ibland fungerar det bra och ibland fungerar det mindre bra och då får man försöka lösa det på något sett.

Vid vilken ålder på kattungarna börjar mamman säga ifrån då?

Här hemma funkar det utmärkt att ha mamma och två ungar tillsammans.

#10 det är ju vanligt att raskattsuppfödare sparar en fin kattunge till avel men ofta har de en fodervärd på den så  de ej har den i egna hemmet.

Ibland ser man också annonser på omplacering då det har blivit problem i kattgruppen på någotvis.

Jag sparade en kattunge från första kullen..mammam börja stöta bortdem helt då de var 8v..då de var 12 och flyttade blev hon lättad tills hon insåg att en var kvar. De tog månader innan de ens kunde vara i samma rum utan att mamman attackerade sin dotter. Sedan ytterligare nån månad innan de låg brevid och tvättade varann.

Andra ungar från andra honor har jag kunnat spara utan bråk. Jag känner folk som har varit tvungen att omplacera för att ingen mådde bra.

#9 Hon trivdes bra tillsammans med två andra katter (båda hanar) innan hon själv fick ungar. Hon var inte deras första katt. Min svägerska letade verkligen efter ett eget hem till henne och hon fick bl.a. bo i en lägenhet vi använde som kontor dagligen och hon fick sällskap på kvällarna, men hon fortsatte att kissa inne och agera märkligt även där.

Jag försvarar egentligen inte det hela som hände för jag tycker inte att det är OK att en katt blir med kattungar bara sådär, men jag vet att situationen blev ohållbar och hon visade inga större tecken på att må bättre när hon blev ensam.

Hej alla skrivare. Kastrering va ingen lösning för vi har inte kastrerat en. Hon fick en ny kull men nu är hon mycket lugnare :) Och tyvärr, kastrering är INTE lösningen :)

#17

Så ledsen jag blir.Varför låter ni honan få kull efter kull?

#17 Hur vet du det? Kastrering är lösningen i otroligt många fall. Fruktansvärt synd att du lät henne få ungar IGEN, när det redan finns så fruktansvärt många :(

Undra lite desamma… borde hon inte få vila nåt halvår/år först?

Grrrrrrrrr…………………….

Vi har aldrig haft problem med att vår hona har blivit aggressiv på sina ungar. När dem blev ca 3månader så blev hon som vanligt. Hon är mest utekatt. Hon får vara inne och så men föredrar att vara ute. Nu när ungarna är ett år så beter sig dem likadant mot sin mamma som det äldre hankatterna. Det gör hon också så det kan funka bra.

Hur kan man säga att kastrering inte var lösningen när man inte provat.

Tror fasen att hon är lugnare, hon är väl helt slut!!

Prova själv att bli med barn, föda, ta hand om bebisen och vara med barn igen och sen föda igen.

Finns det ingen lag mot sånt här?

Det är väl ett husdjur, ingen bebis-maskin.

Men alltså hon fick bara 3 ungar. EN dog.. Men alltså man måste inte kastrera HELA tiden. Låter tråkigt..

#24 vaddå hela tiden, du verkar ju aldrig kastrera? :P

#24 Låter tråkigt???? Är du på riktigt, eller driver du med folk?

Alltså sluta. Kastrering tycker jag er elakt mot djur. Men det hjälpte med en till kull för nu är hon van vid katter igen :) å nu behövs ingenting :D Hon är trevlig som trevlig :)

#27 vad tror du händer då hon stöter bort denna kull vid avvänjningen eller låter ni henne få en till då hon ska glömma bort den förra igen?

nej. deta är sissta gång!

#29 ska honan kastreras då?

japp :)

Kastrering är elakt mot djur? Jo, säg det till alla katter som springer runt i Sverige utan ett hem, och föder kull efter kull av ungar som tär på deras kroppar, varav många av dessa ungar dör, antingen pga sjukdomar, svält eller fryser ihjäl.

Att kastrera sina djur är bland det vänligaste man kan göra. Honor som löper år efter år sliter otroligt mycket på sina kroppar, sedan om hon får kullar efter kullar och knappt har en viloperiod, så sliter det otroligt på henne också.

Sedan, om man har en okastrerad huskatt som får ett visst antal ungar som sedan ska hitta nya hem, så innebär det att det blir konkurrens för de katter som finns på katthem, så att dom får vänta ännu längre innan dom får ett.

Och att ge p-piller är ingen idé, då långsiktig användning av det ökar risken för cancer hos honan.

Snälla fortsätt att informera denna människa för hon verkar inte ha någon koll alls på hur katter fungerar, jag är för arg själv. Och begriper man inte att det är stentufft för en katt att föda en kull till så tätt så bör man inte ha katt. Och för guds skull, släpp inte ut mamman förrän ungarna är tolv veckor och hon är kastrerad!

Du skriver att kastrering är elakt mot djur men nu ska du kastrera henne?

Är det inte väldigt elakt mot katten då?

#34 håller helt klart med dig!

Tänker du/ni kastrera kattungen ni hade kvar från första kullen samtidigt? Det vore väl kanske bäst.

Jo! Så det blir inget! Och vi har kastrerat den från föra kullen.. Mamma fick den för att dom bråkade så mycket och nu har hon kastrerat!

Okej. Nu tror jag att jag lämnar den här tråden det blev på tok för mycket elakheter och bråk.

#38  Lämnar  ochså  dena tråden vill inte hamna i bråket