Om det dyker upp en katt som jag inte känner igen så skulle jag tämligen omgående plocka in den.Anmäla till polisen och sätta upp lappar om upphittad katt samt kolla med kathemmen.

Jag känner lite så att man nästan måste vänta tills en katt ser illa ut, för annars kanske man går runt och plockar in andras katter hela tiden som ändå bara släpps ut på en gång igen.

En gång blev jag och sambon förföljda av en liten kattdam. Först tänkte jag bara strunta i det, eftersom det inte är mitt "problem". Och vad kan jag göra liksom.
Hon hade även halsband så jag gissade att det var en katt som skulle vara ute.
Men hon fortsatte följa oss och "pratade" med oss, Och grannarnas katter var ute och jag ville inte att dom skulle hamna i slagsmål.

Så jag tog upp henne. Nu hade tack och lov den katten numret till sin ägare hängandes i halsbandet och katten hade varit borta hela dagen efter att ha följt sin matte ut på promenad. Den andra katten hittade ägaren när hon var på väg till oss för att hämta sin katt.

Jag vet inte hur man kan gå ifrån och låta en katt gå in på ett revir där man vet att den kommer bli attackerad av grannarnas katter. Grannarna bryr sig då inte eftersom då vet att deras katter slåss. Men det är enda gången jag hittills gjort något. Alla andra gånger har jag helt enkelt hoppats att dom kommer må bra och hitta hem igen.

Tänk så mycket lättare läget skulle vara om man visste att alla katter var idmärkta. Och ännu lättare om dom inte skulle få gå fritt inom tätbebyggt område.

#1 Men om man inte har möjlighet att plocka in en katt bara sådär? Då känns det som att man bara dömer den till döden. Åtminstone här uppe.

Stödhem är det inte gott om, och hamnar dom på t.ex binagården eller hos polisen så lever den inte länge

Är katten i fint hull, pigg och glad så antar jag att det ska vara en utekatt. Är den dock mager och tovig och pälsen och verkar inte må så bra kollar jag efter öronmärkning och halsband :)

Det är ju nästan så man måste göra. Vänta tills en katt mår dåligt.

Och det både låter hemskt och känns hemskt,

Här har vi haft 2 kankatter som inte varit kastrerade men som haft halsband och som sett väldigt välnärda och välmående ut och varit tama. Jag har titta i halsbanden men hittade inga kontaktuppgifter. Jag har då försökt att hålla mina katter inne för att undgå en kattfight.

Men en katt som kom hit under vintern ordnade vi en låda som han kunde bo i på vår altan med frigolit i. Sedan annonserade vi i lokaltidningen och satte upp lappar överallt men inget svar. Honom kastreade jag och tog hem till min mor då han hade sådana ypperliga sällskapsfasoner.

Det är egentligen lite galet för många kattägare skulle ju bli arga om man plockat in en katt för att kolla idmärkning. Just för att man kanske aldrig sett den förut osv.

Hittar jag deras mobil ska jag lämna in den, hittar jag deras plånbok ska den självklart också in. Möter jag en ensam hund (eller annat djur förutom katt) är det heller inget man ska blunda för, Men möter man en katt ska man bara gå vidare.
Och ändå tycker vissa att man stjäl en katt när man plockar in dom för att kolla idmärkning. Många "rättigheter" men inget ansvar?

Gör ni skillnad om ni möter en raskatt eller huskatt?

Jag personligen reagerar nog lättare och tänker att en katt har rymt när det är en raskatt, även om huskatterna lika gärna kan vara på rymmen.
Men svärmors cornish går ju ute på sommaren, och det verkar ju hända oftare och oftare att även raskatter går fritt.
Samtidigt som många huskatter hålls som innekatter.

Jag reagerar självklart alltid när jag ser katter ute i tätbebyggt område, men får i princip tvinga mig själv att inte bry mig om katten verkar må bra. Kollar som sagt annonser om katter som är borta, men det är väl det enda.

Personligen tycker jag att det är oansvarigt att släppa ut sällskapsdjur utan uppsikt. Det är lika illa för mig att släppa ut en katt ensam som en hund ensam. Vi har ett område i vår by där en katt springer omkring och tar ekorrar, småfåglar och anfaller barn på väg till och från skolan. Alla pratar om katten och att dom tycker att det är obehagligt när dom ser den. Men ingen gör något! Hade det varit en hund hade någon kontaktat polisen omgående och ägarna hade blivit polisanmälda. Toleransen för vad katter hittar på är överlag mycket högre än för hundar. Undrar varför.

Släpper man ut sin katt vind för våg så där utan att kolla den så tycker jag att man får räkna med att det någon gång kommer vara någon som tar in den och anmäler den upphittad eller helt enkelt tar den. Ser jag en ung katt eller kattunge som verkar vilsen tar jag in den. En vuxen katt rör jag inte om den inte ser ut att ha farit illa på något sätt eller verkar orolig.

Okej i ett sånt tillfälle skulle jag nog försöka anmäla ganska fort om den t.o.m anfaller barn.

Då skulle jag nog också reagera fortare om det är en kattunge. Jag tror faktiskt jag skulle plocka in en kattunge på en gång egentligen och anmäla som upphittad.

#9 Katten jag pratade om som anfaller barn är vuxen. Men ser jag kattungar eller unga katter skulle jag nog ta in den och anmäla.

#10 jo förstod det. Säkert en stressad katt också. :(

Är det en vuxen så brukar jag se hur den mår, om den är i fint hull, ser oskadd ut osv.
Kattungar hade jag nog plockat in direkt och anmält som upphittade.

Mvh,
Catarina