Min lille svarte kompis Leo, 3 år, var ute idag och han fick till sin STORA lycka gå alldeles själv utan att matte sprang efter honom hela tiden. Vi gick till skogen och han testade det ena trädet efter det andra. Han älskar verkligen att få komma ut och busa.

Att se honom så lycklig och glad värmer mitt hjärta. När vi är ute på äventyr tillsammans kan inget stoppa oss. Visst händer det att han sticker iväg med världens fart. Han kommer för det mesta tillbaka efter en stund och kilar upp i mitt knä och ser sig omkring. I den stunden känner vi båda samhörighet och är lyckliga. Vi tittar på fåglar, träd och han undersöker stenrösen. En kväll förra sommaren satt vi på en äng en bit från där vi bor och helt plötsligt kom ett rådjur ut ur skogen och Leo satt på ängen en bit bort. Deras ögon möttes under några minuter och sen vände rådjuret och sprang in i skogen igen. Leo vände sig mot mig där jag satt och sprang mot mig och plötsligt sköt han rygg och gjorde sig stor och farlig. Svansen var som en stor borste. Han hoppade upp på mitt knä gned sig mot mig och jag småpratade med honom.

-Men oj, är du mattes store och starke kisse. Så farlig Leo är …

Då var han stolt. Han hade ju lyckats "jaga" bort ett stort rådjur

Han går gärna själv, men när allt kommer omkring så kan läskiga typer som högljudda vovvar komma och då är matte bra att ha och man kan kura ihop sig i hennes trygga famn. Men för det mesta vill han gå själv eller i selen.Man är ju stor och ingen kattunge heller.

Tessi är 10 år i år. Första gången våra vägar korsades var hon en liten kattunge som blev misshandlad av några barn. Hon fick följa med mig hem och jag satte upp lappar på affären, men ingen kändes vid henne. Så hon fick stanna hos mig.

Hon är en bestämd kattmadam i sina bästa år. Hon pratar och vet precis hur saker och ting ska vara. Gud nåde den som sätter sig upp mot henne och försöker att mopsa sig, den sopar hon resolut till utan krusiduller. På kvällen när jag ligger och läser i sängen, nattar hon mig, genom att ligga på min axel och spinna. Hon är klok och förståndig och jag är säker på att hon förstår när jag pratar med henne. Tessi har världens vackraste ögon, de är så sorgsna så man blir så rörd när hon tittar på en med dessa outgrundliga ögon.

Zabina är 11 år och har varit hos mig sedan hon var 3 veckor gammal. Då flyttade hon nämligen in med sin mamma hos mig. Hon är försiktig och snäll och en ganska tystlåten flicka, så nästan aldrig jamar utom när det vankas fisk eller hon vill gå ut och sola i trädgården. När hon vill bli klappad, brukar hon klappa mig med tassen på armen. Det gör hon också om hon tycker att nu får matte sluta att lata sig på morgonen.

Att ha katt berikar mitt liv. Det finns så många saker som gör det roligt när jag umgås med dem. De är små individer, var och en med sina egenheter och fel och brister. Men jag älskar dem i alla fall