Det här var en vanlig syn här hemma,,,dom sov jämt tillsammans..

och en till där dom sover tillsammans igen :-)

Åh så otroligt gosigt!!

Min Malte är inte sådär intimt kompis med någon av katterna, somliga gillar honom mer än andra. Men han vill helst sova ifred, när katterna vill ligga nära inpå och mysa.

Här är han med en av sina kompisar, Prunella, en liten röd hona som flyttade men nu har flyttat tillbaka hem igen.

Jag har en kompis som har labradorer och flera katter, bl a två från mig, och de är verkligen riktiga kompisar på ett helt annat sätt. Ja man kan nästan säga att hon köpte en varsin katt till hundarna istället för till sig själv…:)

Här finns mer att läsa om hundar och katter.

Någon annan som har såta hund- och kattvänner?

#3 :-) Malte och Prunella verkar trivas tillsammans även om dom inte visar det lika intimt som bessie och frida.. dom två var jämt tillsammans.
En gång ville Bessie faktiskt ligga ifred, men Frida la sej ändå med henne i soffan. Bessie hoppade ner och la sej på golvet, Frida var inte sen med att gå efter. Då gick Bessie in i köket tror du inte Frida var efter henne. Efter mycket flyttande och kattskrället fortfarande var efter henne gick Bessie in i köket och tog en annan väg tillbaka in i tv-rummet. När hon kom genom dörröppningen små springandes vände hon på huvudet och tittade bakom sej, vem kom inte små trippandes hack i häl,,, jo Frida.
Man kunde verkligen se vad Bessie tänkte då :-)

Knepigt det där, för jag hade mor och två döttrar samtidigt som Bessie. Frida och Petra var syskon,,men Bessie gillade aldrig Petra, det var bara Frida som gällde…Ronja (kattmamman) var inte heller kompis med Bessie,,, men det roliga med desa tre helvita katter var att dom aldrig brydde sej om det kom en annan hund,, klart dom reagerade men kunde efter en stund gå fram och stryka sej mot en okänd hund,, snacka om att hundarna blev långa i ansiktet.

Min gamla schäferhane hade en bästa katt kompis när han var yngre. Tyvärr finns kattkompisen inte i livet. Och jag har inget kort kvar på honom heller. Men vi skaffade katten och sedan hunden med ett halvårs mellanrum. Så när Sacko kom hem som valp så försvarade katten honom mot alla elaka skator, och sedan när Sacko växte upp och blev stor försvarade han katten mot alla andra. Tyvärr var det nog något fel på den katten. Han var verkligen inte smart. Slutade med att han blev ihjälbiten av en grävling. Vi märkte att hunden blev orolig inne så vi släppte ut honom, men tyvärr för sent. Katten var redan död. Men det vart grävlingen också. Sacko blev rikstokig, och än i ag tål han inte grävlingar. Han har dödat många grävlingar efter den dagen. Tyvärr så söker han avsiktligen upp dem för att döda om han får vittringen på en. Det är lite farligt, då inte ens jakthundar brukar ge sig på grävlingarna då de är en farlig motståndare.

#5 synd att du inte har några bilder på dom,,, förstår att hunden blev tokig när grävlingen hade bitit ihjäl katten. Tråkigt för er också, jo grävlingar är farlig motståndare och dom biter så hårt när dom biter,,, fördelen när djuren träffar på en grävling är att grävlingen har dålig syn och ligger vinden åt rätt håll så får dom inte vittring heller… många hundar som får allvarliga skador efter slagsmål med grävling och om man har oturen att köra på en grävling med bilen är inte bra då dom är hårda som en sten,,har man dessutom alu fälgar på bilen så är dom oftast förstörda…
Din hund måste vara en liten rackare som inte får några allvarligare skador efter sina möten med dom…:-) han är nog en smart en som vet vart han ska attackera…

#6 Det konstigaste är faktiskt att han aldrig någonsin blivit skadad av dem, inte ens en liten rispa. Åtminstone inte vad vi kunnat se. Och då har man ju gått egenom honom ordentligt när man duchat honom. För han kommer ju alltid full i blod liksom. Men än så länge är det bara grävlingens blod vi behövt ducha bort på honom.

#7 då har han tur..eller som jag sa tidigare..en luring som vet var han ska bita på grävlingen…du märker säkert om han blir skadad för det brukar visst bli djupa jack efter grävlingar… om inte annat så blir det nog lätt infektion… hade en labbe en gång..som blev anfallen av två golden.. syntes inget..förrän dagen efter.. hade en stor påse under hakan..till vet. och då hade han gångar i skinnet i nacken efter bett.. det blev lite drygt innan dom läkte..:-) men det fixade sej…

håller tummarna att han klarar sej mot skador i fortsättningen också… :-)

Ja nu hoppas jag verkligen att han håller sig borta från dem. Han fyller 14 år i juni så det känns som om han skulle komma till korta mot dem nu liksom.

#9 Oj,,14 år.. hoppas du får ha honom kvar ett tag till, han har uppnått en hög ålder :-) han är gammal i gemet och jag tror att han har nått knep att komma åt dom,,annars hade han nog inte klarat sej utan skador så här länge,,, men hundar liksom vi får ju vissa fysiska problem när vi blir äldre.

Bessie snubblade ibland,,bakbenen följde inte med riktigt,, vet. kollade och sa att det var normal för gamla hundar,,,det blir lika på oss sa han när vi blir gammal :-) hon fick även starr, men hade inga besvär av den. Döv blev hon också mer eller mindre,,hörde inte ibland.så jag körde teckenspråk med henne ibland.. vi hade vuxit ihop under åren och hon förstod kroppspråk väldigt bra. Hade haft henne från 5 veckors ålder, hon var född i jan. i ett mörkt och tomt stall, 7 valpar som låg i ett mörkt hörn. Stod att hon var 8 veckor men grabben i huset visste när dom föddes och hon var bara 5 veckor. Köpte henne ändå för annars hade dom sålt henne till någon annan. Hon spydde upp makaroner i bilen när vi åkte hem med henne. Hon fick välling flera gånger om dagen av mej första veckan,,, och hon blev en underbar hund.

Vad roligt att det slutade så bra, stackars liten att inte få vara med mamma längre än så.
Då det gäller min herre så börjar han bli lite töfflig. Han vill inte gärna sitta ner och det tar ett tag för honom att lägga sig ner. Men när han är uppe är det full fart. Han hänger lättigt med när vi kastar pinnar och ungarna busar med honom. Så än så länge har han livsgnistan i ögonen. Men visst börjar han bli knarrig. Men 14 människoår är ju 98 i hundår. Så jag hoppas jag själv skulle vara så pigg när jag blev 98 år, om man ens lyckas bli så gammal.

#11 :-) jo du… att vara så pigg vid 98 års ålder.
jo dom blir stel och knarrig liksom oss vid hög ålder,, och vem skulle inte vara det vid 98 års ålder,,,
det var synd att bessie inte fick vara med mamman längre,, men hade jag lämnat henne så hade dom säkert sålt henne,,det här var i feb. och som tur var hade det inte varit så himla kallt ute,, ett totalt mörkt och kallt stall och bara 7 valpar + mamman… hade det varit fler djur så hade det varit varmare åt dom….

Jag förstår fullt ut varför du köpte henne, som sagt var bättre att få komma till dig än att hamna hos någon annan, eller rent utav frysa ihjäl. Stackars små valpisar. Vad det finns dumma människor ibland, som de som ägde mamman till valparna.

#13 mmm..ibland undrar man vad som rör sej där uppe,,, själv är jag åt andra hållet… djuren ska ha det varmt, bra med mat och bli kollad så att allt är ok med dom.. och natruligtvis bli kliad bakom örat ofta och känna sej älskad.

Hade väl lite fördel eftersom jag är väldigt djurvan och var inte rädd för att ta en valp vid 5 veckors ålder, många som kanske är osäkra på hur som ska göra med en sån ung valp,, kanske om någon annan köpt henne forsatt att ge makaroner m.m som inte alls är lämpligt… och en sak till..såna små valpar kan inte reglera blåsan så dom kissar vart som helst.. vid 8 veckor är det fortfarande lika dant men är på väg åt rätt håll.. tar fel människa en sån liten valp och mer eller mindre straffar den när den kissar inne så blir allt fel eftersom valpen i den åldern inte förstår varför,,, vid 8 veckor börjar den kunna hålla sej lite längre och kan kontrollera någorlunda men det tar tid att få en sådan valp riktigt rumsren också..
Min sambo sov nere i köket med Bessie tills hon var en 8 veckor.. när han vaknade på morgonen var dyna och sängkläder totalt nerkissat… men vi tvättade och torkade och sen gjordes proceduren om varje natt :-)

Lilla gumman då, det låter jättesorgligt. Tänk så många små liv som kommer till världen och som ingen bryr sig om… Vilken tur att Bessie hamnade hos er!:)

Våran Sacko tog vi när han var 6 veckor, fel det med. Men de är ändå lite mer utvecklade då. Händer ju så mycket de sista veckorna med mamma och syskon liksom.
Men i rätta händer så går det, men inte ger man de samma bra start som de får hos en uppfödare som bryr sig om sina djur inte.
Det går aldrig att ersätta den tiden, men det går att göra som dig och göra det absolut bästa av det.
Heder till dig och din sambo tycker jag.

#1 - #3 (irma)

Vilken fin relation dom måste ha haft. Fick mig att tänka på ett gammalt favoritbokmärke som jag inte kan tänka mig någon bättre plats att tipsa om än här i tråden…:

>> http://letsbefriends.blogspot.com/

Slit den med hälsan, där finns många fina bilder…

// staffan

Ljuvliga bilder!! Tack för länken, Staffan!

#15 jo det är många små kattungar som kommer till världen och sen inte får vara med så länge,,jag är uppväxt på bondgård och på den tiden fanns inte p-piller och sterilisering.. så när vår katt fick ungar var vi tvungna att ta bort dom…oftast sparde vi en eller flera p g a mamman,,, men idag är det ett gissel när dte finns åtgärder att förhindra ungar. jag har haft 4 honkatter och jag vägrade ha 1-2 kullar/år som man skulle dömma ut och göra sej av med. Så det blev sterilisering på samtliga..

 #16 hur mycket man än anstränger sej så får du inte samma som dom hade fått från mamman,, men bland två onda ting väljer man det minst onda….:-) jag och sambon har haft mycket roligt och tokigt när det gäller djur,,ett år tvättade vi höns kvällen före midsomarafton  :-) tur vi bor i skogen så ingen tror det har slagit om riktigt…

#17 Vilka underbara bilder det var på länken..
jo bessie och frida hade en väldigt djup vänskap,,trodde att vi skulle få avliva Frida när vi blev tvungen det med Bessie, men jag tänkte jag får se hur hon reagerar och jag märkte inget särskilt att hon letade Bessie… och sen fick vi Irma och efter nån vecka började Frida att tvätta Irma med som hon gjorde med Bessie…