Jag lider med dig, men också med alla kissar som behöver få nya hem men inte får det för att det ständigt finns alldeles för många kissar i förhållande till presumtiva ägare… Så här gäller det att ha tålamod och inse att finna ett nytt gott hem till dina kissar är något som kommer att ta tid. Nuförtiden har så många familjer som har katt dessutom redan skaffat sig fler än en, vilket gör att även kattbenägna hem är fulla redan från början. Och aveln med både raskatter och huskatter är ju enorm nuförtiden, så "marknaden" om jag får uttrycka mig lite krasst för katter är minst sagt mättad. Så tid kommer det att ta. Men det är inte omöjligt!! Så ge inte upp än i alla fall!:)

Du skriver inget om orsakerna till att du behöver göra dig av med dessa två katter, men om jag får fundera lite fritt, så tänker jag att dessa två s a s hör ihop och att den tredje måhända tillkommit senare i familjen? I så fall kan det ju kanske - jag säger inte att det är så - men om, så kan det ju ibland vara lättare att hitta ett nytt hem till en kisse i förhållande till två som kanske också helst bör får vara tillsammans, i synnerhet om den ensamma också är yngst… Och om det gäller att se till att kissarna dina får behålla livet, så kan ju det vara något som iaf kan övervägas. (Jag menar inte med detta att lägga mig i. Du bestämmer hur du gör med dina kissar! Jag försöker bara peka på olika möjligheter).

Oavsett, så tycker jag inte att du ska behöva överväga avlivning, iaf inte än. Du kan ju åtminstone försöka övertyga katthemmen om att det är väl i allsin dar inte mer synd om en hemlös kisse som aldrig haft ett hem än en hemlös kisse som haft ett hem? Och kissar som haft ett hem ska väl inte behöva avlivas i störe utsträckning än hemlösa kissar? Kolla även upp med katthem i andra delar av landet. (Jag såg nyligen på ett annat forum hur ett katthem erbjöd sig ta en kisse som befann sig i samma sits som du, tyvärr minns jag inte vad de hette och forumet i fråga har blivit hackat för bara några dagar sen och alla nyare inlägg har därmed försvunnit, så det finns tyvärr inte kvar. Men jag tror det låg i Örebro, men är inte säker…) Ett annat tips kan vara att kontakta några uppfödare av katter, oavsett om du har en raskatt eller ej… Folk som sysslar med uppfödning har stora kontaktnät och de kanske kan hjälpa dig vidare om inte annat.

Tack för ditt svar! Att kontakta uppfödare har jag faktiskt inte ens tänkt på då det är helt vanliga huskatter jag har, men det var ett bra förslag! Jag har förstått att marknaden är relativt mättad då jag har en väninna som tidigare fött upp perserkatter. Hon har nu slutat med uppfödning och önskar att omplacera sex av sina katter och inte ens hon hittar något hem, trots att det är dyra raskatter som ges bort gratis.

Anledningen till att jag vill omplacera två stycken är många. Jag bor i en liten lägenhet och känner många gånger att tre katter är för mycket med tanke på hygien och det blir dyrt med mat och sand och vet.utgifter. När jag är bortrest blir det också vansinnigt dyrt att ha tre katter på katthem istället för bara en. Jag känner också att jag inte har tid till alla då de är väldigt sociala och vill ha uppmärksamhet. Varför har jag då skaffat tre katter kan man undra? Från början hade jag bara två. Den ena av dem fick ungar och dog senare själv. En av ungarna lyckades jag ge bort och de andra två har jag alltså kvar. Jag önskar att ge bort dessa två då de är syskon och jag helst såg att de hamnade hos samma familj. Den tredje katten har jag haft i 5 år och henne känner jag mer för än det jag egentligen gör för de andra två (även om jag tycker om dem också väldigt mycket) så henne vill jag behålla.

Jag hoppas verkligen att jag inte blir tvungen att avliva dem, men jag gör hellre det än lämnar dem "hos vem som helst" där de kanske riskerar att hamna på gatan. Usch så svårt det ska vara. Jag har verkligen dåligt samvete.

Nej det är inte lätt nuförtiden att hitta bra omplaceringsmöjligheter… Det skulle verkligen behövas ordentliga regleringar för avel av katter och faktiskt också starkare styrmedel för att tvinga folk att kastrera sina utekatter…

För det är de som bidrar till att katthemmen är fulla med herrelösa katter och som då tydligen också stänger möjligheten för katter som behöver omplaceras från att få hjälp… Det goda i din situation är ju att du iaf inte sitter i sjön tidsmässigt utan kan ju om du bara har tålamod vänta ut att du hittar en lösning - även om du såklart då får dras med kostnaderna. Det hade ju varit värre om du blivit akut allergisk eller så. Och så småningom kommer du att hitta en lösning! De flesta såna här situationer brukar än så länge lösa sig!! Men som sagt. Räkna med att det tar tid och att det inte löser sig på en månad eller två…

För jag lovar dig, att du kommer att känna dig mycket mindre tyngd i efterhand om du inte gav upp, för att behöva avliva sina kissar är alltid ett tungt beslut. Men som du också mycket riktigt påpekar vill man ju heller inte behöva lämna sina missar till vem som helst. Men mitt råd måste ändå bli att se verkligen avlivning som ett absolut sista steg. För ska du genomföra det, så gäller det verkligen att du kommer fram till att det är rätt beslut, om inte annat för din egen skull, då det är så lätt att skuldbelägga sig för det i efterhand även om man inte har orsak till det.

En helt annan aspekt på den här omplaceringen som det kanske är klokt att tänka igenom iaf är hur du tror att din sedan ensamma kisse kommer att hantera att de andra två är borta… För om de är vänner så finns risken att han kommer att sakna dem och får för sig att visa sitt missnöje med att tex gå och jama eller kissa eller något sånt i din säng - vilket inte är helt ovanligt… Samtidigt kan det också vara så att det blir skönt för honom. I synnerhet om de tre s a s bara tyst tolererat varandra…

Jag önskar dig verkligen all lycka i ditt letande. och om jag kommer på något, eller hittar någon som är ute efter ett par kissar, så kommer jag att nämna det här i tråden. Men ge inte upp än och under tiden - försök att njuta så mycket som möjligt med dina missar.

Vart bor du?
Jag har visserligen två stall missar redan. Men den senaste omplaceringsmissen, är inte social alls med min första misse som är otroligt kärleksfull av sig. Så hon skulle nog behöva någon social misse med sig. Och ja, ingen katt ska behöva dö. Och skillnaden mellan två och fyra stallkatter är inte såååå stor. hihi
Men sedan får jag nog ge mig i alla fall. hihi

Jag tycker att scout kommit med så goda råd, tips och idéer i ämnet, i denna tråd, så jag låter den ligga kvar. Men för att inga missförstånd skall råda, så vill jag ändå nämna att jag som Sajtvärd tagit beslutet att på Katter iFokus skall inte inlägg om katter (levande varelser) som säljes, skänkes eller omplaceras förekomma. För detta ändamål finns andra forum och möjligheter, annonsering i tidningar osv. Denna policy framgår också av artikeln Trivsam samvaro (som det tipsas om i välkomstmeddelandet).

Jag hoppas ingen tar illa upp, och det är ingen kritik på något sätt emot Lunascapes inlägg i sig, utan jag önskar dig naturligtvis all lycka till med en lösning som passar dig och dina katter bra!!

Vänligen, Pia - värd för Katter iFokus