Kastrera den äldre honan och kattungen.

#1 Men hon kanske vill fortsätta med sin brittavel?

om du inte kan/vill kastrera så skulle jag testa med feliway.

Kastrera är inte aktuellt då de är avelskatter….  Den äldre är det tänkt ska ha en kull till innan kastrering och den yngre har ju inte börjat än… 

Kan verkligen feliway hjälpa?? Hade det till hanen innan han kastrerades men kan det hjälpa mot denna aggretion??

Om kattens avelsvärde är viktigare än att ha en stabil grupp så får man helt enkelt dela av huset.

Feliway gör katter mer harmoniska, och därmed kan aggressionerna lägga sig.

#5 Jo, jag har delat av huset. Dessutom kan man väl inte veta att en kastrering hjälper??

Hej! Du undrar om kastrering hjälper - absolut inte alltid. Hade hona + hane båda kastrerade. Hanen bråkade för jämnan, bet etc. Hanen dog. Har kvar den 14 åriga honan. Lugnet själv och som avskyr bråk. Köpte en hane som kastrerades ett tag sedan. Han är 8 månader nu. Bråkar, biter, hoppar på henne även om han är bara hälften så stor som den stora honan. De använder kattlåda på natten - ute på dagarna. Hon får inte kissa ifred, inte äta ifred. Hon ger en smocka då och då - hanen fått riktiga rivmärken då och då.

Enda sättet att fixa det är att leka med hanen tills han stupar i säng. Ta med honan på promenaden, när fågelbrädorna ska fyullas på, bastun värmas upp nere i backen  - hon följer gärna med. Och dela på de för natten. Han sover ensam i storstugan - hon med oss i sovrummet.

Vill inte droga ner de så får hantera situationen på ett snällt sätt.

Katterna är självständiga och därför älskar vi de så!

#8 Precis, kastrering är inte alltid lösningen, för bråket beror ofta på understimulans.

Därför är det så viktigt att välja en passande katt till den man redan har,  för att ge dem så goda förutsättningar som möjligt att trivas ihop.

Jag som jobbar på ett katthem skulle aldrig godkänna en adoption av ett riktigt busfrö om familjens katt är är lugn och något av en ensamkatt. Det är som gjort för problem, och även om man provar med sådana adoptioner ibland så lämnas katten nästan alltid tillbaka och "byts" till en mer passande katt.

Det kan ju vara så att kattungen håller på att bli fertil och att de bråkar om rangordningen. Den äldre honan vill nog visa att hon bestämmer. Om de inte får träffas får de inte heller chans att stabilisera rangordningen. Du kanske kan ha dem ihop när du är närvarande. Du får säga till dem när de bråkar. Nattetid känns det säkerligen lugnast att dela på dem, eller när ni inte är hemma.

Att ha dem i hop under uppsikt är inte att tänka på. Hon slåss som besatt!!  Det går inte att säga till en katt som sätter tänder och klor i en annan katt på det viset som hon gjorde. För att döda. Jag hade ett galler så att de skulle kunna se varandra men hon gjorde allt för att komma över/genom gallret.  Den mindre katten var livrädd så fort hon såg eller hörde den äldre. OCH kastrering hjälpte inte.
Nu har jag omplacerat den äldre katten så hon får vara ensamkatt.  De nya ägarna trivs väldigt bra med henne och vi kan vara lugna i huset igen!

#11 Skönt att et löste sig så att alla är nöjda :)

Ja det var verkligen en jobbig tid för oss alla!

Det förstår jag!

Det är inte alla gånger sånahär situationer slutar bra heller, de tär inte ovanligt att den ena inte får komma hem ifrån ett "plötsligt" veterinärbesök.

Det blir bättre med tiden.

Jag har 2 katter. Från början Tessa min siames ca 1 år i stort hus o stor trgd

o strövområden. Men så en dag satt en liten kattunge i plommonträdet o jamade. Hennes mamma som inte var steriliserad fick ungar hela tiden o

det varm hett o varken vatten el mat finns till de vilda så jag sa välkommen

in o ta gästrummet. Kattastrof. Tessa blev galen o till slut flyttade hon hemifrån, dessförinnan klådde hon upp den lilla.

Jag gick till vetr som sa håll den nya i gästrummet på dgrna o när Tessa är

ute kan hon få gå runt då kommer Tessa vänja sig. Icke! Ngn sa pudra med lite kanel i pälsen o slutligen bestämde jag mig för att ge bort den lilla. Men DÅ

såg min dotter på mig med sina stora blå ögon o sa ska du ge bort det finaste

jag äger. Klart jag inte kunde. Så vi hade det lite otrevligt, dvs Cecilia i gästrummet o Tessa på rymmen för det mesta. Jag gick runt med stegar o hämtade hem henne fr olika trgdar.

Men sedan köpte vi ett nytt hem sommarstuga i Sverige o då plötsligt blev

det ingenmansland o de började t.o.m. att leka. Därefter har vi flyttat många

ggr och det är nog så att reviret är starkt beteende hos katt nr 1, se till att de får så mkt mat de orkar och förhoppningsvis blir det bättre. De gnider sig mot dörrkanter med hakan där det sitter doftkörtlar i hela huset.

Vi hade det så här ca 1 år o det var hemskt vill jag minnas, men nu går det så bra. Cecilia såg nog upp till Tessa som sin mamma men Tessa vill helst

inte veta av Cecilia.

Det finns ju kattpsykolog o vetrinär att fråga till råds också. Jag hoppas det

blir bättre.

Jag tror att din katt nr 1 försöker bevara sitt revir o vill inte att ngn annan

ska ta hennes plats, men att det med tålamod blir bättre o att hon till slut

kommer acceptera den lilla. Stå ut bara. Jag hoppas de kommer acceptera

varandra. Mina är nu 12 o 15 år gamla. Lycka till

Sus (anne)

När min nya katt kom så var det ganska mycket bråk, fräs och morr.. Men jag lekte med dom tillsammans. Jag tog semester i en vecka och ägnade ALL min tid till katterna. När de lekte glömde de bort att vara arga på varandra och de rörde varandra i leken. När vi slutade leka började det morras igen. Så höll vi på i en vecka. De åt även extra god mat tillsammans. Mumsig blötmat och kattgodis. Då kunde de vara nära varandar utan att bråka. Till slut så började de acceptera varandra och idag är de alla mycket goda vänner!!