Jepp det finns paddor som är giftiga. Kissarna dreglar rejält efter att ha varit på dem.

Tycker det låter lite på symptomen som att det skulle kunna vara förgiftning av något slag, och paddor är väl giftiga? Eller en del iaf va?

Hade ni någon kontakt med veterinären? Vad sa denne?

Min fråga är, varför åkte ni inte akut till veterinären när du skriver att du trodde att han skulle dö? Katterna bör även hållas innomhus åtminstonde två veckor innan dom släpps ut. Ska dom ut så är det koppel som gäller första tiden. Och båda ska självklart vara kastrerade.

Jo, vi hade kontakt med veterinär som just bad oss kolla slemhinnorna om de var blåa eller rosa. Eftersom det hade varit en lång bilresa till veterinären och det enda de i alla fall skulle göra var att bara hålla honom under observation, kände vi att det skulle vara ytterligare påfrestande för honom eftersom han inte gillar bilresor.

Veterinären sa att katter ofta tål både getingstick och ormbett bra så de kunde inte göra något om de inte visst den direkta orsaken. Paddorna hittade vi i skogen dagen därpå, alltså inte i direkt anslutning till huset.

Båda är kastrerade och var inomhus första dagen.

Ni kan ju ha katterna ute under uppsikt även när ni bor på landet. :) det finns ju risker att dom kommer möta små djur ändå, men ni tar bort andra risker och hinner se om era katter mår dåligt :) Ni lär väl få fina möjligheter att bygga rastgård också gissar jag? :)

Det finns faktiskt en stor inhängnad hundgård på gården vi ska flytta till, så det kanske är en bra idé att låta dem börja där till de har vant sej vid utelivet.

Annars tänker jag mej att katter trivs bäst att få leva lite mer i det fria när de väl har vant sej. Kattlucka på dagen och sova inne på natten är det väl annars vi har tänkt oss framöver om allt funkar.

#4 Ok, då ber jag om ursäkt. Det lät inte som ni hade pratat med en vet. Rastgården blir ju utmärkt första veckorna.

#6 där skiljer sig våra åsikter :) jag tycker det är bättre att man ser till att kunna hålla sig till lagar och föreskrifter och samtidigt får en bättre koll på sina katter. Och med en rastgård kan dom ju få vara ute ändå utan dom största riskerna :) Det går ju att bygga mot huset så att katterna kan vara i rastgården hela dagarna. Och det går att bygga stort också. Såg på ett annat forum en som hade över 100 kvm rastgård. :) Men det är ju erat val och bor ni lämpligt långt ifrån vägar och grannar eller har grannar som vet att ni ska ha katter ute och är okej med det så visst :)

Kan de inte varit ett EP-anfall?

#7 Det är okej, jag var nog inte tydlig i mitt första inlägg. Försämringen gick så fort så vi insåg att vi aldrig skulle ha hunnit fram om det hade fortsatt i den takten. Jag trodde att varje andetag var det sista. Det var som en kulmen efter någon halvtimme och sedan efter ytterligare 1,5 timme kändes det som den akuta faran var över. Vi gissade väl redan då på någon förgiftning eller allergisk reaktion, men padd-bebisarna visade sig inte förrän nästa dag.

#8 Jag vill gärna ha synpunkter på vad som är bäst för katterna eftersom vi inte har jättestor erfarenhet. Vi hade en katt i 14 år innan dessa två, och vi skötte henne efter bästa förmåga. Nu kommer vi att bo vid en privat väg som går genom 6 ha egen mark, närmsta större väg ligger ca 200 meter bort och där kommer det kanske 5 bilar i timmen. I och för sig räcker det ju med en bil vid fel tillfälle för att en olycka ska vara framme. Rävar lär det väl finnas där också, men är det vanligt att de ger sig på katter?

#9 Epilepsi alltså? Det har vi inte tänkt på. Kan det yttra sig så?

Personligen så tycker jag att det enbart finns fördelar med utekatter under uppsyn (dvs sele, rastgård eller innätad balkong). Det händer att rävar ger sig på katter, vet inte om det är vanligt eller inte, men även om det är ovanligt så kan man ju inte räkna bort det alternativet.

Det kan ju även finnas andra faror i skogen, tex fällor av olika slag. Och sedan det här med vägar, även en lågt trafikerad väg är ju en fara, visserligen är det ju mindre chans att katten blir påkörd jämfört med en mer trafikerad väg.

Visst, säg att det är en liten risk att katterna skulle råka ut för något, antingen på vägen eller av en räv, men skulle katternas fria utevistelse egentligen vara värt det om olyckan väl skulle vara framme? Att bli illa skadad av en räv eller en bil, är ju inget som kan vara det minsta skönt.

#11
Citerar från en sida:

"Symptom

Små epileptiska anfall kan yttra sig som udda beteende, tex att katten sitter och tittar  eller snappar efter inbillade flugor.

Krampanfall kommer ofta när katten sover eller vilar, med andra ord ses de ofta på natten eller under tidiga morgontimmar men kan dyka upp när som helst på dygnet.

Riktiga krampanfall föregås ofta av varningstecken som kallas för aura. Djurägare med epileptiska katter lär sig med tiden att känna igen dessa tecken. Auran består i att katten på något sätt ändrar sitt beteende. Den kan bli orolig eller apatisk, stå och stirra rakt ut i luften med tom blick osv.

Auran följs snabbt av själva anfallet även kallat ictus. Under anfallet faller katten på sida, är okontaktbar med glasartad blick och hela kroppen inklusive benen är maximalt sträckta och styva. Ofta kissar och bajsar den på sig. Detta följs sedan av kramper där alla muskler omväxlande spänns och slappnar av. Längden på anfallen varierar från några sekunder till flera minuter. I värsta fall fastnar katten i ett så kallat status epilepticus och slutar då inte att krampa förrän den får behandling eller dör."

#10 jo det räcker ju att olyckan är framme en gång och jag personligen tycker inte det är värt risken när man ändå kan aktivera katten på andra sätt :) Det enda negativa är just att dom ofta får mindre motion än katter som går som dom vill. Men fördelarna är så mycket större tycker jag :) Jag vet inte hur vanligt det är att en räv tar en katt, men nog finns risken.

Visst tar rävar katter. Det gick en räv här där jag bor förra sommaren skabbig och dan. Den befann sig vid knarkarhemmet där jag har matat katter under en tid. Varenda kväll i skymningen kom den och tog alla kattungar den kom åt. Till slut köpte jag hem alla kattungar som var kvar för att rädda några.

#13 Tack för den utförliga beskrivningen. Tål att tänka på. Jag hade faktiskt glömt att dag två och tre märkte vi snabba små ryckningar i armar och ben när han sov. Sedan har vi inte märkt det. Detta stämmer ju med din beskrivning av epilepsi, men i övrigt stämmer det inte lika bra.

När han hade själva "anfallet" var han inte det minsta spänd utan tvärt om helt slapp i kroppen. Sedan skrev du att det vara i sekunder eller minuter, och om jag fattar rätt så är katten som vanligt efter anfallet. Vår katt var påverkad ca en vecka innan han började äta, dricka och leka som vanligt.

Kissa och bajsa på sej gjorde han ju också, men jag fick mer känsla av att han tömde hela systemet. Det sista som kom från tarm och mage var såsigt/slemmig och en antydan till lite blodigt. Om det nu var något han hade ätit så verkade det som det hade skjutit på åt båda hållen.

Hur som helst var det jättebra att få den här informationen, för om det återkommer har man ju epilepsi i tankarna på en gång.

#14 #15   Vi får nog ta oss en funderare på hur vi ska göra när vi flyttar till det nya stället. Just nu är de innekatter med undantag för några dagar, så vi kan ju fortfarande bestämma hur vi vill ha det.

Tack för era synpunkter. Det är värdefullt när man inte har så mycket erfarenhet själv.

Jag tycker det låter som om han fått i sig råttgift… Om han hade käkat en fingerborgs blomma så hadde han varit död inom en timma, dom är enormt giftiga…

#18 Vi tänkte på det också, men grannhuset som bara ligger 20 meter bort har aldrig lagt ut råttgift. De har en vuxen katt och två kattungar som springer helt fritt, så därför är jag säker på att de talar sanning.

Bra att veta att fingerborgsblomman är så giftig. Hade en aning om att den var giftig men inte att det var så illa. Den får vi rensa bort.

#19  någon annan kan ha lagt ut rått gift.. det kan finnas kvar länge även om det inte synts.. Han kan ju även ha ätit ett djur som har varit dött ett tag och fått i sig botulism, fast då borde han ju i och för sig varit dör på någon timme med då det oxå är extremt giftigt..

vad gäller risker med ute katter så är det risker med innekatter med , min timon har levt ute 11 år nu och har aldrig blivit skadad så vi behövt åka till vet , katterna lär sig dom är inte korkade elelr dumma i skallen

#21 Fast riskerna för innekatter finns för utekatter också.

Tyvärr kan man aldrig lära dom konsekvenserna av saker och ting.

ska man vara helt säker på att en katt inte ska göra illa sig får man nog avliva den och stoppa upp den , dom lär sig av misstagen samma som vi gör , ingenting kommer för alltid vara säkert

#23 Jodå, jag säger bara att det är ju samma risker för utekatterna inomhus Jag ser bara inte det som ett "skyll" för att förklara sin katts utevistelse.

Möjligtvis blir katterna skrämda för saker och håller sig undan. Men det går inte direkt förklara att hoppar man upp på en varm spis så bränner man tassarna.