Hur såg de ut hos personen som fött upp kattungen? Var kattungen lika rädd där? var de sociala med katterna eller skillt från mänskligheten?

Låt kattungen vänja sig sakta, har du fler djur låt rummet vara stängt och gå in i rummet och sätt dig på golvet. Prata en rr inte katten, låt den komma och nosa i egen takt..

Jag skulle skaffa feliway o sätta i kontakten i rummet där han är o även köpa sprayen man kan ha på sig själv så man luktar lugnande. Sedan skulle jag försiktigt sätta mig på golvet eller något sådant o läsa en bok o nynna lite eller läsa högt. Ha med lite kattgodis o ge den lilla om den gillar detta o kommer närmare. Andra katter kan man få igång med lite lek, köp en vippa, en pinne med fjädrar i änden o se om den vill leka, men gör detta om några dagar. Jag hoppas att det går bra o berätta för oss om hur det går.

En tam kattkompis i hans egen ålder som visar honom vägen.

Tack för svaren hittills.

Annzoo: Jag ska fråga uppfödaren om hur han betett sig hemma. Vad jag förstått så är katten uppfödd i hemmiljö med hantering och så men jag ska fråga lite mera om det.

EddaM: Feliway kan jag ev testa, får se imorgon om han inte gjort framsteg då så kan det vara värt att åka in till stan och köpa. Och att sitta på golvet och verka inbjudande ;)

Jourhemmet: Jag har en äldre, mycket lugn och tam katt som varit inne hos lillen. Kattungen var rädd för honom också men jag tyckte ändå att deras träff var mer positiv än negativ. Nu vill ju inte gubben vara med ungen, antar att han inte fick så mycket utbyte av träffen men det går att spinna vidare på det och låta dem konfronteras igen. Som sagt så kan jag tänka mig att det är bra för lillen att se att det finns en vänlig artfrände i huset.

Om någon mer har reflektioner och/eller råd så varsågoda 

Frågan är också, varför jamar han nästan hela tiden? Ropar han på sin mamma helt enkelt?

Du kan ju förstå traumat för den lille. Van att ha mamma och syskon runt sig och nu helt ensam i ett rum. Så mycket hantering kan den inte ha fått. Det är ju inte ett riktigt normalt beteende att den fräser.

Jag förstår traumat, absolut.

Ang hantering tidigare vet jag ju inte förrän jag fått svar från uppfödaren. Är han ohanterad tidigare så kommer jag att känna mig lite lurad iaf…

Men jag ska göra det så bra som möjligt för lillkillen.

ta fram massa godsaker och locka honom med som du ger när han kommer fram till dig och ge när du klappar och hanterar.
vet ju inte hur han är men man ska hantera kattunger så mycket som möjligt för att kunna hantera dom bra i deras vuxna liv.

men hur fick du honom? var du inte där o hälsade på innan ?

låter nästan som en skyggis..

blondfire: Via annons och mailkontakt och telesamtal med uppfödaren. Hälsade inte på innan utan träffade honom först vid leverans.

Som en tidigare typ skrivit kan jag varmt rekomendera att du gör en liten myshörna till dig själv i rummet, samt att du lägger in en tunnel, ställer fram kartoner eller annat han kan smyga bakom. Ta med bok, långt kastbart snöre, laserpekare och någon väldigt gott i en skål in i rummet och sedan spenderar massor av tid där inne. Prata med plutten och knip med ögonen i en vänlig/fredlig gest om du får ögonkontakt med honom. Sitt och läs första dagen och ha skålen med godsaker rätt långt ifrån dig, gör inte så mycket mer än så. Börjar han komma fram och kika lite så kör igång laserpekaren! Så småningom även börja svänga med snöret. När han börjat bli lite mer nyfiken så ta med din kisse in och ha i knät eller bredvid dig så att han inte är farlig. Låt dem senare hälsa mer och mer när lillknottens rädsla för din äldre misse lagt sig.

Lycka till!

Tack för alla svar.

Lillen har gjort enorma framsteg sen igår. Det går att klappa honom och han spinner när man gör det. Han älskar att leka med fjädervippan osv.

Har varit i kontakt med uppfödaren som trodde att det kunde bero på att han inte träffat andra än henne då hon bor ensam.

Så nu känner jag att problemet löst sig. Det enda bekymret är att han fortfaranda jamar enormt mycket. T.o.m när han äter  Det är rätt så tröttsamt i alla fall på nätterna när det konstant låter om kissen…tur att han är så söt att han lätt kommer undan med det

Vad skönt att lille kissen börjar känna sig lugnare och tryggare hos dig, var nog en stor omställning för liten. Du ska se det blir bättre och bättre

För att få tyst på honom (så småningom): Uppmuntra honom när han är tyst och ignorera hans skrik. Skriker han efter din uppmärksamhet så kanske han tystnar, åtminstone för en kort stund - var då snabb att ge honom uppmärksamheten :)

Det funkade bra på en liten gaphals jag fick hem - han blev en tystlåten grabb efter ett par veckor. Jag gillar pratiga katter, men någon måtta får det vara :P Hellre uppmuntrar jag tystnad än att katten ska lära sig att skrikande lönar sig :P

Förresten, jätteskönt att det går så mycket bättre :)

Tack IceJossan

Det går bara bättre och bättre och nu skäms jag nästan för att jag var så nojig

Här är lilla Boris hos min dotter:

En bild till när han chillar lite