Ibland tar det dessvärre några veckor, jag kan nästan lova dig att det kommer att bli bra.

Fräsandet förstår jag att det kan ta några veckor. Men det kan ju knappast vara bra att sheri vrålar och är så stressad? 
Jag kommer då inte stå ut med att se henne så stressad i veckor. 

Om det däremot kan börja bli mer att hon "bara" fräser åt honom, så kan man ju vänta.

men men, jag får väl vänta några dagar och se.

Det är bara väldigt jobbigt att se henne så stressad.

usch vad jobbigt :'( jag antar att det är två vuxna katter?

hade det kanske varit lite lättare att introducera två kattungar?

Jo mina damer är vuxna. "Extrakissen" är 10 månader.

Är den bara 10 månader, då är din dam väldigt känslig eftersom nykomlingen bara är en kattunge fortfarande.

Mm. Jag hade inte väntat mig att det skulle bli såhär riktigt.

Det finns tabletter att ge stressade katter zylinke eller något liknande heter det. Det kanske är en ide? Att prova detta i en vecka eller så. Jag tror att det kommer att bli bra med tiden.

http://www.veterinarbutiken.se/beteende-och-harmoni/48-zylkene.html

Zylkene kan du köpa på vilket djursjukhus eller djurapotek som helst, receptfritt. Prova, de fungerar verkligen!

Jag använder dem själv till en av mina katter som lätt stressar upp sig.

okej tack för tipset. 
Tror jag såg det när jag köpte feliway.

Jag börjar vara väldigt tveksam över att det kommer att funka.

Min extrakisse tar det nämligen inte så lugnt. Han bryr sig inte när damerna fräser. Det spelar ingen roll om han just fått en smäll på nosen av Greta, han bara fortsätter ändå.

Den enda förbättringen är att Sheri inte låter fullt lika hemskt, och inte lika mycket. Hon kan försöka vara ner på golvet lite mer, men hon spanar efter honom då. Och så kommer hon snabbt springa och gömma sig högt upp i en hylla eller något om hon ser honom.
Och tyvärr springer han ofta efter då.

Medans hans bråkat med Greta har vi försökt få bort honom därifrån men då har han börjat hoppa mot sambons ben och klöser osv. Och när jag plockade upp honom började han leka med handen, och eftersom det gör ont så försökte jag få honom att sluta. Då började han istället slå med tassarna mot mitt ansikte.

Börjar fundera om det här är en katt som inte varit hos sin mamma tillräckligt. För han leker hårt, verkar inte fatta poängen när mina damer fräser, han kräver massor av uppmärksamhet. Jag kan absolut inte gå in i något annat rum medans sambon är borta för då sitter han genast och skriker på mig.
Det känns bara allmänt inte som ett normalt beteende. Speciellt inte när han börjar hoppa på sambons ben.

Så jag kommer inte pröva zylkene, men har ju haft feliway en vecka nu. Men det känns bara tveksamt att det kan hjälpa när han gör som han gör.

om han beter sig så så låter det som han inte varit hos sin mamma tillräckligt men det e ju inget ni kan göra nåt åt nu. nu måste ni vara konsekventa och ha en rejäld dos tålamod.

Min Zorro här hemma beteede typ sig så när han var i den åldern och jag har nu efter 5 år fått honom lugnare genom att visa att det e jag som bestämmer och inte ge mig..

Jag tror era andra katter kommer att acceptera honom till slut, Zigge var oxå på Puma väldigt mycket när han kom hit och hon hade väldigt svårt att acceptera honom och ibland 2 år senare så tycker hon fortfarande inte om honom men de slåss iallafall inte..

Jo risken finns väl.

Det låter som att det kan bli mycket arbete alltså.

Okej, men jag vet ärligt inte om jag orkar Jag har varit så stressad den senaste veckan och mår inte så bra av situationen. 

Men det är väl inte säkert det finns så mycket annat val heller eftersom hans matte är borta ganska länge till.

Hur gjorde du för att visa att du bestämmer?

jo det e rätt mycket arbete men du får tänka att det kommer bli bra till slut. jag förstår att du känner att du inte orkar, när zorro var som värst så tänkte jag många ggr jag orkar inte med honom, tanken på att sälja honom eller avliva honom fanns där men på nåt vis så drev kärleken till honom mig vidare o idag sitter jag här med en lugn o harmonisk katt.. o känner att det var värt alla bett och kamper..

jag gissar att jag lättare skulle kunna motivera mig själv om det var min katt. Men när det bara är en katt jag har här tillfälligt så är det lite svårare för mina damer går lite före även om jag blivit hur kär som helst i tischan.

Men jag får väl fundera. Och ringa något av de nummer jag fick från ägaren och kolla lite hur vi ska göra ifall jag inte orkar mer.

Det är så svårt att veta hur katterna reagerar. Kan tyvärr säga att en av mina katter aldrig accepterade mina två nykomlingar (som kom med ungefär 1,5 mellanrum). Hon mådde jättedåligt, satt mest i fönsterbrädan och fräste. Man fick inte ta i henne (från att ha varit världens gospropp), hon ville gärna inte äta om någon annan var vaken och började bajsa utanför. Jag lät det vara i ca 2 månader men insåg att det inte var hållbart. Hon fick testa att flytta till svärmor med en av mina andra kastrater och utan att överdriva tog det några minuter i nya hemmet innan hon var sig själv igen. Jag saknar henne så det gör ont varje dag, men vet att hon har det så mycket bättre där!

Hur länge man orkar stå ut och testa beror nog helt på dig själv. Förstår att det måste vara superjobbigt när det inte ens är din egen katt. Kan egentligen bara se att det finns tre alternativ, antingen om du har möjlighet att låta din egna katt bo någon annanstans ett tag, separera på katterna eller försöka låta kattungen flytta tidigare (nu har jag inte följt ämnet så noga så vet ingen ålder eller bakgrund.)

Lycka till!

#16 Jo tyvärr kan det väl bli sådär :/ Du har ju möjlighet att träffa din katt i alla fall låter det som ^^ 

Det känns inte som ett val att flytta nån eller båda av mina egna katter. Finns nog ingen som skulle kunna ta emot nån katt heller. Antingen har dom jag känner redan katt, eller så är dom allergiska.
Jag kan ju tyvärr heller inte sära på dom här hemma. Dom vill inte bli instängda.
Däremot brukar jag låta mina damer ta en paus i sovrummet.

Jag eller sambon ska ringa och kolla vad för möjligheter som finns. Men jag misstänker att vi måste hjälpa katten att hitta ett annat tillfälligt hem om vi ger upp.
Kattens matte är ju borta i minst 2,5 månader till.

Syrran kan ställa upp en kortare stund om det blir kris, men hon ville helst inte för att hon vet att hon kommer hinna fästa sig vid katten när det handlar om så lång tid. Hon bor dessutom 15 mil härifrån så det är ingen perfekt lösning.

Hur det än är så ligger ju våra egna katter oss varmast om hjärtat och dom går före allt.

Orkar inte mer, så ikväll åker han.
Så han kommer åka till killen som följde ägaren hit, och så ska dom försöka hitta ett annat hem åt honom.

Det är tråkigt att det inte funkar, men eftersom Sheri bara blivit värre idag igen så orkar jag inte försöka mer.

#18 Jo helt klart.