9 veckors unge
Jag hann tyvärr inte ge info i tid, så en bekant hann hämta hem en 9 veckors gammal kattunge.
Hon önskar att hon hade hunnit se vad jag skrev i tid, men nu är det tyvärr redan gjort.
Hon undrade om det fanns något man kan göra för att förbättra situationen?
Det finns nog ingen möjlighet att åka tillbaka till uppfödaren. (sonen i familjen hade visst blivit allergisk)
Men finns det något man kan göra?
Det enda jag kan komma på är att hitta någon med en annan katt där den kan få vara ett tag. Och vaccinera osv för att den ska få vara frisk.
Eller får man bara göra det bästa av situationen och ge katten ett kärleksfullt hem?
Om sonen har blivit allergisk, har dom då gjort sig av med eventuella syskon och avelshonan/mamman oxå? Annars borde väl en annan kattmamma passa…men vet ju inte om en så pass gammal unge accepteras. Kan inte din bekant skaffa en till katt som kompis?
Det enda jag vet är att en av dom andra ungarna redan hade flyttat. Men risken finns väl att det bara var ett skyll från uppfödaren också. Det vet man ju aldrig.
Hon kände inte någon som hade en katt så den idén funkar inte i alla fall.
Men så lägligt att sonen hade blivit allergisk. Är han inte allergisk mot mamman och ev syskon? J**la bullshit!
Vet inte. Men det verkar ju inte finnas nån annons för mamman i alla fall.
Men i annonsen så står det att dom är leveransklara i slutet av maj.
Så kanske är allergin sanning, eller så inte. Att kattungarna säljs tidigt blir ju lika fel ändå.

Det är faktiskt lustigt hur många "uppfödares" familj blir allergiska när de har kattungar som de vill bli av med 
Och lika lustigt att köparen går på det…
Stackars bebis 
men skulle en kanske lite äldre kattkompis funka, som kan "uppfostra" lite grann i form av tvättning/lådträning/lek och kommunikation? Jag vet inte riktigt själv om sånt här, undrar mest om det hade kunnat funka så.
Och det var pga allergi som katten såldes, men dom har även ganska långt att åka för att lämna tillbaka katten. Och det är nog inget uppfödaren går med på.
#5 Allergi känns som ett väldigt vanligt skyll om man kollar på blocket.
#8 Det borde ju kunna hjälpa även om det antagligen inte går att ersätta det mamman ger dom som små. Bara det där när dom ska sluta dia t.ex
Men jag vet inte om en kattkompis är ett alternativ heller.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Vart finns kattungen? Min hona skulle kunna vara ett alternativ…
Hälsningar Astrid :)
Det är nog lite långt bort. Katten finns i norrbotten.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Aj då :/
Hälsningar Astrid :)

Hade helt klart rekommenderat en äldre hona som kompis.
När jag fick hit en upphittad kattunge som ändå nog var äldre än 9 veckor så tydde hon sig till en av mina vuxna honor direkt, de blev oskiljaktiga. Och honan har lärt henne allting som en mamma ska göra.
En 9 veckors bebis ska inte vara ensam. Det tycker jag ju i och för sig inte att en 12-veckors kattunge ska vara heller. Alla behöver sällskap.
ALLA kattungar behöver en kattkompis, ffa om den bara är nio veckor. Människor är så j***vla egoistiska.
Är en vuxen hona det bästa och enda valet eller kan en hane funka?
Och kan det vara en dålig idé om det är ett hem med 5 katter och 2 hundar? Tänkte om det kan göra katten otrygg eller nåt.
Eller rättare sagt skulle en fertil hona funka? Som är mitt i gänget med 5 katter och 2 hundar ;P
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Dock vet jag att folk blir lätt allergisk mot djur ungar, iaf kattungar. Vet dem som tål vuxna katter, men inte ungarna.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
# 16 Hos mej fungerar de kastrerade honorna som aldrig fick egna ungar som bästa hjälpredan åt kattmammor, vad det nu beror på.
Om vuxna katter passar som "hjälpredor" är nog väldigt individuellt.