Det första du bör göra är att få en veterinär att göra en hälsokontroll

Av maska katten om det inte redan är gjort. kolla att den inte fortfarande bär på mask. (finns att köpa på apoteket)

Tycker det låter lite konstigt att den legat under en soffa i 4 månader innan den kom till dej.

Är katten hanterbar av dej eller är den livrädd.

Stackars kisse  Som tuska skriver bör katten undersökas av en veterinär, det låter ju som den inte alls mår bra. Kan han vara förlamad på något sätt?

Men lille katt…han verkar helt traumatiserad. Vad kan ha hänt?

En hälsokontroll är väl en bra start som tidigare har skrivits.

Så som katten beskrivs är katten inte i hälsosamt tillstånd. Jag tycker du är en ängel som tagit hand om katten. Åk till vetten med den direkt…

Jag har veterinärtid bokad på fredag för kastrering, öronmärkning och influensavaccinering. Jag har också pratat med veterinär om honom och fått Zylkène som jag ska ge varje dag. Men det här ordnade jag innan jag förstod HUR skadad mentalt katten verkar vara! Igår flyttade jag in honom i vår "lilltoa" som jag värmt upp ordentligt. Där får han vara ifred och så går jag in varje timme och pratar med honom. Han tittar på mig, men ligger blickstilla på en fårfäll i fönstersmygen som jag lagt ut. Han rör sig inte när jag rör honom heller så jag har kunnat känna att han håller värmen. MEN nu i morse såg jag att han varit på lådan:)) Tyvärr bara kiss. Han har inte ätit av maten heller, men några slick verkar han ha tagit från en tallrik med lite grädde som jag ställt fram.

Tack för alla svar! Jag ska ringa veterinären i morgon och be att vi gör om kastreringstiden till en allmän hälsokontrollstid istället. En sak i taget…

Och jag har kollat att den inte är skadad på något sätt. Jag ställde korgen på golvet inne på toaletten och han hoppade snabbt upp i fönstersmygen och gömde huvudet ner i fällen. Jag har försiktigt känt igenom alla ben och tassarna. Han reagerar inte! Inte det minsta aggressiv - bara passiv…Om han hade haft ont borde han ju ha ryckt till eller något åtminstonde. Men det blir absolut ingen reaktion…

Och så glömde jag säga…Den andra tjejen avmaskade honom 3 ggr innan han kom till mig. Så det såg helt rent och fint ut i avföringen sa hon.

Men lille plutt. Gör helt ont i hjärtat på en. Måste vara jobbigt för honom som inte kan berätta vad som är fel bara. Du får berätta vad veterinären sa sen. Lycka till.

Ge denna kisse mycket kärlek, hoppas att allt för övrigt är bra med honom.

ujuj.. hoppas det går bra.. Har ni testat feliway oxå?

Stackars kissen! Bra att du har en tid inbokad hos veterinären. Det är viktigt att få en hälsostatus på den. En hittekatt kan vara som lite paralyserad i början, men det brukar dock gå över succesivt. Att en katt kissar på sig och sedan ligger kvar i kisset är t.ex. ovanligt. Hur går det med maten? Äter den något över huvud taget?

Hur reagerar han om du tar upp honom i famen och klappar honom försiktigt? kan vara bra att göra för att se om han verkar ha ont någonstans eller om han är rädd. Hoppas verkligen att kissen kryar på sig och börjar röra sig. du är jätte fin som engagerar dig. kram

Hej igen!

Varmt tack för alla varma ord:)

Norrbysa: Jag har inte testat Feliway ännu, det är en beställningsvara på apoteket och det tar en vecka tills de får hem den. Jag hade det till min förra hittekatt så jag har tänkt tanken redan, men stort tack ändå för tipset! Jag tar emot alla tips jag kan få, för det är säkert något jag missat att tänka på!

Karolina: Jag får ta upp honom i famnen nu och jag har känt igenom hela kroppen så att han inte ska ha ont. Om jag tar upp honom ligger han passiv i min famn!

Lena: Han har inte ätit ännu, men tagit några slick grädde i natt. vi hade hård mat som vi köpt hos veterinären, men idag var min man iväg och köpte Gourmet Gold som vi provade med, men icke. Han reagerar inte. Öppnar inte munnen men vänder sig inte bort heller så det enda som hände var att han blev kladdig om nosen, men det bekom honom inte.

Det låter kostigt med din kisse, bra vore om du fick i kissen vatten.

Mät upp vattnet du ger honom i natt så ser du om han druckit någe.

Han kan piggna till om han får vätske ersättning i morgon om han är lika slö då.

Är katten fin i pälsen ? om den är matt och glanslös kan tyda på sjukdom.

 Det slog mej en tanke, Tror du han ser och hör som han ska ?

Hmm-det kan du ha rätt i Tuska! Han reagerar ju inte när det låter runtomkring honom!!! Vatten ser jag till att han får i sig lite i taget. Är lite "elak" och sprutar i honom med pipett. Ser tror jag att han gör för han följer mig med blicken. Men hörseln…Jisses - tänk om han är döv?? Det måste jag ta upp med veterinären! Ska genast gå o kolla om han reagerar om jag knäpper med fingrarna!

Tack snälla för tipset!

Tuska! Jag har kollat nu och jag tror du har rätt. Jag ställde mig rakt framför honom och förde sakta ut armarna från kroppen. Då följde han dem med blicken, men när jag knäppte med fingrarna reagerade han inte alls. Öronen rörde sig inte och han blinkade inte till med ögonen!

Ska absolut be vet. kolla detta! Tack:)

Du får vara den kattens ledare, han ska absolut inte vara en utekatt om han är döv.  Han kan leva ett gott liv utan hörsel, ofta så blir ett annat sinne bättre. 

 Bra att kissen kommit till dej.

*NAW* men lille kisse. Så klart att du ska ha ett gott liv hos Kashmira, även om du nu skulle vara döv. Om du ser till att lära dig att gosa och kela så tror jag att du får tonfisk/makrill på ett vitt vackert porslinsfat… Mmmmm, smaskens… Visa vad du går för trots att du kanske är döv… Och du? Du och Kashmira kan ju alltid lära er teckenspråk för döva katter, så förstår ni varandra mycket bättre…

Håller tummarna för att det går bra hos vetten…

Åh man vill ju fråga kisse vad som är fel.. om ändå katter kunda tala klarspråk..

Jag har fått veterinärtid i morgon för en ordentlig hälsoundersökning:) Känns verkligen bra! Han har ätit lite i natt men ingenting idag! Han ligger på samma ställe hela tiden fortfarande, men jag inbillar mig att han blir lite glad när jag pratar med honom - fast i dag somnade han mitt i samtalet - haha!

Hahaha! Så intresserad var han avg att läsa på läpparna…

Skämt åsido.

Hade det varit jag, så hade jag haft honom i famnen så mycket som möjligt för att han skulle känna sig gladare. För vad kan vara mer upplyftande och glädjande för en katt än att bli ompysslad och kelad med? Att pilla med örontopparna mellan fingrarna och att massera trampdynorna och lite annat mysigt… Mmmm…

Ja, skäm bort honom jättemycket med gosande och gotti-gott-gott, så kanske han tyr sig till dig och förstår att du verkligen "ser" honom…

Jag ska hålla tummarna för att han INTE är döv, utan att det är något som gör att han är som han är OCH att det går att bota…

Tum-tum…

Tack snälla Gunlog! Känns som vi behöver alla tummar som finns! Jag håller honom i famnen hela tiden när jag pratar med honom och det gör jag ofta:) Han brukar gömma huvudet i min armhåla, så han slipper socialisera! Men han ryggar inte när jag gosar med honom. Jag får röra trampdynor, öron, hals, mage, jag allt! Han är helt passiv bara. Han äter inte ur handen, öppnar inte munnen men vänder inte bort huvudet heller, vilket resulterar i kletig nos, som han inte bryr sig om att slicka av:(

Jag har även varit orolig för att han ska bli för kall. Katter har ju så svårt att reglera kroppsvärmen. Jag har en värmefilt som jag stoppar om honom och som tur är så "sparkar han inte av sig den":), Om han nu ändå bara tänker ligga still, så vill jag ju att han ska ha det varmt o gott där han ligger:)

Men käre nån vilken underbar matte denna katt har kommit till

Håller alla tummar och tassar för att det ska bli bättre för er båda.

Du måste berätta vad veterinären säger…

Om han inte ens "orkar" eller bryr sig om att tvätta nosen, nej, då är han sjuk på något sätt…

Det är nog att han är i stor avsaknad av något…

Kanske han har blivit skadad så pass att hörseln har drabbats?

Kanske en öroninflammation som inte har uppmärksammats så att han istället har blivit döv? Jag vet inte om öronen fungerar så på en katt…

Ja, det är ju inte mycket lönt att spekulera mer nu, eftersom han inte blir frisk av det, så det är nog att vänta och se vad vetten säger…

Lova nu att du uppdaterar så fort du kan.

Det är ju oroande att inte veta…

Kram på er!

Känner stor oro för din kisse, han borde ju kunna slicka av nosen fast han är ev. döv. Tänk att jag tror det felas någe mer med din kisse.  Hoppas att det inte är allvarligare än att det går att bota.

Håller tummarna för er.

Tänker på att katten kanske utsatts för något trauma och nu är i chock. Kanske pga att den inte hör.

Men jag hoppas att Vet. kan hjälpa er.

Du gör en bra insats som tar hand om denna kisse. Han behöver en massa kärlek.

Skickar pm till dig

tack för att du finns….

Hur har det gått för kissen idag?

Vår Kaspers problem enl veterinären: han förstår inte vad man ska ha människor till! Mat fanns ju på soptippen och närhet fick han av sina syskon. Detsamma när han kom till jourfamiljen; mat åt han tillsammans med deras katt och närhet fick han av honom också. Människorna lät honom vara ifred, vilket vi INTE ska göra enl veterinären! Vi ska gosa och ge mumsig mat så att han kommer på att människor är rätt bra att ha:)

Och det har jag gjort ikväll i 3 timmar i sträck nu! Jag lyfte fram honom från gömstället han intog så fort vi kom hem från veterinären. Och så satte jag på honom en sele med koppel och höll honom i min famn till han blev lugn. Pratade och gosade. Det var inte lätt - han försökte kasta sig iväg hela tiden, så han lyckades kasta sig bakåt ur selen! Urstark helt plötsligt. Men skam den som ger sig:) Maken fick hjälpa mig på med selen medan jag höll lillen och sedan satte jag mig i soffan med honom, pratade o smekte tills han gav upp! Det tog tre timmar till han låg kvar frivilligt utan att försöka göra små utfall med jämna mellanrum mot golvet. När han väl gett upp och kommit på att det nog var rätt mysigt ändå (eller så var han så mätt så han inte orkade röra sig för han fick räkor o lite andra godsaker som han faktiskt åt ur min hand - bara det ett enormt framsteg) så somnade han en stund. Då tog jag av selen. När han piggnade till så ville han ner på golvet, men inte för att gömma sig utan för att utforska!!! Han har nu studerat allt i vardagsrummet mycket minutiöst och om jag har några hela blomkrukor eller fönsterlampor i morgon så är det nog mer tur än skicklighet:))

Alla underbara människor här ute - VARMT tack för det stöd och den uppmuntran vi fått! Helt fantastiskt:)

Jag räknar inte med att allt blir solsken på en gång, men vi har tagit väldigt stora steg idag och jag är glad att veterinären sa åt mig att jag var tvungen att tvinga mig på honom. Att vänta inte spelade någon roll, för han skulle ändå aldrig förstå av sig själv! Kändes verkligen som jag gjorde  ett grovt övergrepp på honom när jag höll fast honom i kopplet o selen, men det blev ju bra:) Nu ska jag gå o se vad han har för sig i köket som han försvann ut till!

#30 Vilka underbara nyheter  Jag tror lilla kissen kommer bli trygg hos er, så underbara djurvänner ni är. Jag vill önska er all lycka till med katten  =)

Mvh
Caroline

Åh vad bra att han verkar må bättre.  Tufft av er att klara av att hålla fast honom så länge. Berätta gärna sen om ni har kvar några krukor… Lycka till!

VAd underbart!!!

HEJA lilla kisse!!!!! Du fixar det här.

Vilken underbar tur du har som har hamnat hos en så förståenda Husse och Matte.

BRA gjort av er

Han har hamnat i ett perfekt hem med så mycket förståelse Det verkar som om ni träffade på en klok veterinär också, vilket inte alltid är fallet.

Du ska se att det löser sig. Han har ju redan gjort framsteg. Helt enormt

Du måste fortsätta skriva hur det går…

 Skönt att kissen va frisk, då är det bara träningen med att ni är de bästa människorna i världen för honom.

Vilka härliga framsteg, sån lycka. Kisse inser nog snart vad bra människor kan vara med.

Tack alla:) Jag skriver gärna och berättar om Kasper! Han är fortfarande väldigt rädd av sig. Idag har jag jobbat och då har han inte ätit någonting. I natt var det dock full fart på honom, han testade allas sängar och så åt han lite mellan varven:) Det var så himla härligt att höra honom springa av sig! Men idag har han varit ensam för första gången i hela huset - förut hade vi honom inne i ett "eget" rum så fort vi lämnade huset. Det stora tomma huset har nog skrämt honom för han hade krypit in bakom spisen gn en minimal springa! Jisses, innan vi hittade honom! Där har han nog suttit hela dagen för han har inte ätit någonting. Men ska man se positivt på det så är jag glad att han finner trygghet i att vi finns i huset:) Och vi har lärt vår läxa - utforska huset får han göra när vi i familjen är hemma. Om alla råkar vara iväg samtidigt så får han vara inne i lillrummet, som numer heter "Kaspers rum":)

Oh så underbart att höra att han börjar våga röra lite på sig, det är skönt att det finns proffs att ta hjälp av och ni har säkert lärt er en hel del om katter av det här :) Det kommer alltid nåt possitivt. Lycka till frammöver med er lille vän.

Många grattis till en frisk kille!

Det lättar hjärtat att få läsa dina ord!

Jag håller verkligen tummarna för att det går fort att vänja honom vid att vara social…

Många kramar!!!

Här kommer en liten Kasper-rapport:)

Han utvecklas, men får nya olater. Nu tycker han att det är han som äger huset och fräser när vi människor kommer för nära. Jag har därför backat i hans "frigivning" från rummet och går in och hämtar honom och gör kul grejer! Vilket för en katt då innebär godis, liten stund ute i selen och så gos och därefter tillbaka till rummet. Han får inte gå runt själv i huset! Det verkar fungera. När han kom in i sitt rum nu så sprang han till matskålen direkt och sen satte han sig och tvättade sig:))

Jag prövar det här ett tag nu och sen får jag börja om med att låta honom vara ute i huset, men då har jag tänkt att han bara får vara i det rum där vi människor är och spärra av resten. och så bära med honom när vi förflyttar oss.

Men det har bara gått en vecka sen han kom till oss så jag tycker ändå att han har tagit sjumilakliv - bara att han faktiskt äter och tvättar sig är ett under i sig plus att magen har kommit igång så han gör det han ska i lådan också:)

Kram till er alla kattvänner!

härligt att höra, en sån underbar läsning, du är toppen som verkligen har tagit dig an denna kille

#40 Han har bestämt börjat tuffa till sig

Jätteroligt att du uppdaterar oss om Kasper.

Ytterligare tre dagar har gått och Kasper går nu hemtamt runt i hela huset alldeles SJÄLV:) Han gömmer sig inte längre om han blir lämnad ensam och han är inte så  bekymrad över att vi rör på oss mellan rummen. Han är inte rädd för någon i familjen mer än om det är mörkt i rummet och man rör sig för hastigt. Då fräser han. Men vi har lärt oss att säga "Hej Kasper, det är bara jag som kommer" rakt ut i luften varje gång vi kommer hem eller kommer först in i ett rum som är mörkt ifall han är där. Det räcker för att han ska känna sig trygg! Han är dessutom väldigt snacksalig när det gäller att kommunicera med vår gammelkatt Edvin som är 13 år. Edvin tar inte mycket notis om Kasper och Kasper försöker på alla sätt och vis få hans uppmärksamhet. Långa långa haranger snackar han:))

Åh, jag blir alldeles varm i hjärtat när du berättar om Kasper

oh så härligt att höra att katten verkar ha hittat ett ordentligt hem där han känner sig trygg och dessutom har sällskap av en annan katt. Du är go som gör allt detta för katten. Glad påsk till er.

men kan du inte lägga in ett kort på lilla Kasper :)

Håller med Ankie! Vi vill gärna ha ett foto på Kasper…

Ja, Edvin också, så klart…

Hejsan!

Jag lägger gärna in foto på mina gullungar, men det får vänta några dagar. Kasper är fortfarande väldigt lättskrämd så jag vill inte skrämma honom med en blixt:)

Kasper har blivit kastrerad, kloklippt, öronmärkt och vaccinerad. Det är full fart på honom, men fortfarande är han väldigt väldigt rädd för alla plötsliga ljud och rörelser. Om man kommer med handen för fort så springer man och gömmer sig, men om man håller fram den med lite godis i så kommer han gärna ilande och äter ur den. Så han är egentligen  inte rädd för min hand, utan det är mer för rörelsen om den kommer ovanifrån och han inte är beredd. Han gillar händerna när de gosar med honom! Han känner sig också trygg att ligga nära och när man håller en hand på honom! Jag lever därför mycket av min tid på golvet just nu:)

#48 Tänk om alla människor varit som du! Hur bra hade inte katterna i Sverige haft det då?

#49 Kan bara hålla med.

1000 rosor till dig.

Hej alla!

Jag vet inte om ni kommer ihåg min oro för Kasper! Han kom till oss i våras som en väldigt passiv och rädd kisse. Idag är han en helt underbar kille som är busig, gosig, social och bara helt fantastisk:) Vi har haft en katt på besök som vi varit kattvakter åt ett tag och de har haft så jätteroligt ihop. Nu när hon åkt hem igen märker vi hur vår Kasper saknar någon att leka med! Så därför har vi bestämt oss för att ta emot en till katt från akutgruppen. Vi Väntar nu på en liten fröken på 10 månader och det är lika spännande som förra gången - skillnaden är att det här är en lite modigare kisse så förhoppningsvis ska de kunna ha roligt tillsammans utan att den här damen är allt för rädd för oss människor:)

Vad kul. Jag är själv jourhem åt bla akutgruppen. Vilken av kissarna blev det? Är det någon från stallet i Täby?

Detta är ju jätteroligt att läsa! Lille Kasper som var så passiv från början har blommat upp när han fått en kompis! Och så tar ni emot en kisse till som är hemlös. Puss, puss, puss!!! En till var katt! Och miljoner rosor och annat till er som gör detta!

Tänk om alla i världen var som er…

Jourhemmet: Det är Picasso som vi blivit nyfikna på:)

Gunlog: Tack snälla du! Vi var i Åkeshovs kattstall och tittade och det var så himla svårt - jag vill ju ta hem allihop:) Jag hade även äldsta sonen och hans sambo med mig och sambon vill så gärna bli volontär där och komma dit och vara social med katterna. De bor i en 1:a och har en katt. Men så fort de flyttat till större så vill de bli jourhem. Jag tror inte jag skulle klara att vara jourhem - jag skulle nog inte kunna släppa ifrån mig kissarna:)

Jag tycker att du "Jourhemmet" gör det bra som ställer upp på det sättet:)

Aha Picasso. Jag var med och hjälpte till vid infångandet  Tänk om det fanns fler som inte stödjer massaveln av huskatter utan hjälper en hemlös stackare istället.

Jo du, jag har hjälpt ca: 130 katter nu och det blir banne mig inte lättare med tiden. Tårarna sprutar varenda gång och jag tänker alltid att nu tar jag inte hem fler för jag orkar inte skiljas ifrån dom. Men man kan bara inte sluta hjälpa, det är ett kall.

Oj, jag det förstår jag måste vara svårt. Men att du står ut är kanske för att du vet att de får ett riktigt hem? Brukar du hälsa på dem sedan eller få någon information från nya hemmet? Kaspers jourmatte ska komma och hälsa på oss nu på påsklovet. Det är jättekul att hon fortfarande är intresserad av hur han utvecklas:) Fast 130 kissar är ju lite svårare att ha koll på förstås…:)

Tänk att du var med och hittade Picasso - så himla fint av dig! Har förstått att det tog många timmar i anspråk att få tag på dem alla!

Många varma tankar till dig! Katarina

underbar läsning.. blir alldeles rörd.. :-)

Vilken härlig läsning Kashmira, blir alldeles tårögd och varm i hjärtat. Vilken lycka för Kasper att ni finns, uppenbarligen så orkade han inte med sitt liv tidigare eftersom han var så passiv.

Och nu, tack vare er, har han fått ett helt nytt och  lyckligt katt-liv. Rosor till er och nospussar till Kasper.

Känner mig lycklig själv, faktiskt när jag läst om hur bra Kasper fått det och hur lycklig han är.

Kan bara hålla med dom andra: underbar läsning! Att det inte finns fler människor som du som verkligen lägger ner tid och inte ger upp i första taget. UNderbrat gjort utav dig!

Ni är så många där ute som verkligen är helt fantastiska mot dessa underbara djur - våra katter:) Dock finns det ju tyvärr många människoliknande varelser som absolut inte är underbara och som jag inte ens vill uttala vad jag skulle vilja göra med dem:( Har varit på Katthemmet i Åkeshov några gånger nu för att lära känna vår blivande familjemedlem och alla historier jag fått höra gör mig mörkrädd!

Vi fick inte "vår" Picasso eftersom jourfamiljen ångrade sig och ville behålla henne.

Därav bestämde vi oss för att inte råka ut för samma sak igen och bestämde oss för att ta kontakt med ett katthem istället och det blev då Åkeshovs Kattstall. Vi har nu bestämt oss för att adoptera Summa. Men det är så svårt - jag skulle vilja ta hem måååånga fler (Briar föll min man handlöst för t ex) Men med tanke på vår 14-åriga Edvin som inte alls vill dela revir och liv med någon annan hanne så får det räcka med en lekkompis i form av en honkatt till Kasper. Tre kissar - Tripp, Trapp, Trull:) På torsdag får vi hämta minstingen - Summa. Hon är skygg, men nyfiken. Inte alls lika rädd av sig som Kasper var när han kom. Hon kände dessutom igen mig sist jag var o hälsade på och då somnade hon bredvid mig i en helt öppen miljö. Jag har fortfarande inte fått ta i henne med handen (händer är hon jätterädd för) men jag har fått leka med henne med leksaker och även fått mjuka henne med en "pälspinne". Så jag tror inte det är så långt kvar till hon blir trygg o lite modigare. Har "shoppat loss" på en rosa filt och en fin "tjejig" korg till henne. Kan ju inte låta henne ta över killsaker heller:)) Längtar!!!

Nu har vi fått hem Summa:) Ett rum är iordninggjort till henne dit vi nu under första dygnet går in och pratat snällt o jollrande med henne. Hon har även fått träffa en av husets katter, Kasper:) Han var jättenyfiken o nosade på henne, men det var för mycket intryck för att hon skulle uppskatta det så hon jamade högljutt "låt mig vara ifred":)

När vi släppte ut henne ur korgen så sprang hon snabbt in under en fotölj i rummet och därifrån ligger hon i tittar med stora ögon när man sitter på golvet och pratar med henne. Vis av erfarenhet från Kaspers ankomst när han sprang in och gömde sig under ett tungt vitrinskåp och låg kvar där även när han kissade, så hade vi undanröjt alla såna möjligheter nu.

Fotöljen är en lagom trygg oas för henne och det ska bli jättespännande att se hur lång tid det tar innan hon väljer den mjuka gosiga filten som ligger I fotöljen istället för att ligga på det hårda trägolvet UNDER fotöljen:)

Idag när vi hämtade henne på kattstallet i Åkeshov så märktes det att hon kände igen mig. Jag fick stryka henne försiktigt med handen men så fort hon märkte att jag försökte lyfta henne så stack hon iväg som en iller. Personalen fick istället lyfta in henne i korgen så inte hennes första intryck av mig skulle bli allt för traumatiska. Nu ska jag in o prata en stund med henne igen:)

Fortsättning följer för den som orkar/vill läsa!

Glad Påsk önskar jag alla kissar o människor!

Å vad synd med Picasso. Men Summa såg underbar ut. Jag blir faktiskt ärligt talat tårögd när jag läser om människor som er som faktiskt köper hem en riktig blygis från ett katthem. Fler som er så skulle vi kunna hjälpa massor med andra katter att få komma in och få varmt och gott och en massa god mat och aldrig mer behöva svälta.

En STOR stjärna i himlen till er. Jag följer gärna fortsättningen och det blir spännande att höra vad sötnosen får för namn 

Jourhemmet: Att få hem en underbar kisse är nog mycket enklare än att vara jourhem! Min erfarenhet är hittills från de skygga katter vi fått äran att bli människor till att vi alltid fått otroligt mycket tillgivenhet tillbaka! Tilltro och kärlek! För några veckor sedan var Kasper otroligt envis med att väcka mig kl 04.00. Jag fattade inte vad han höll på med först, han har aldrig låtit på det sättet och inte heller varit så envis. Jag gissade på en hungrig mage eller att någon råkat stänga innerdörren så han inte kunde komma ut o kissa. Inget var rätt! När jag kom till nedervåningen såg allt ut att vara i sin ordning, men han gav sig inte. Snodde runt mina ben, sprang hit o dit o visade att han ville att jag skulle följa honom, vilket jag gjorde - in i klädkammaren. Och där låg Edvin, vår 14-åring, i sin egen urin och var mer eller mindre medvetslös! Jag åkte direkt till jourvet med honom och han hade fått både leversvikt och njursten och hade hemska plågor. Han är nu helt återställd (förutom specialmat resten av livet)och det är som om Edvin fattar att det var Kasper som räddade honom. Innan det här hände så fräste Edvin ofta åt Kasper o tyckte att han var jobbig när han anföll och ville leka. Numer är Edvin hur tålmodig som helst med honom. De sover till och med tillsammans i soffan:)

Men eftersom inte Edvin orkar leka tänkte jag att en mer jämnårig kisse skulle vara trevligt för Kasper! Nu har jag precis varit inne i Summas rum med Kasper men han var måttligt road. Han fräste och morrade till henne som jag aldrig hört från honom förut:( Han brukar gilla andra katter och var så nyfiken när hon kom och fortfarande var i buren. Nu när hon var utanför och ville hälsa på honom, DÅ satte han ner tassen och vägrade!

Men, men - jag får fnula ut en lösning på det. OCH det är det som jag menar - när man väl har gått igenom allting och fått det att fungera, då skulle jag aldrig stå ut med att lämna ifrån mig kissen! Det du gör, med alla katter som du får att känna förtroende och tillit till människan igen för att sedan ta dig an en ny missemojs - DET är beundransvärt:)) Din stjärna kommer att bli mycket, mycket STÖRRE - jag lovar:)

Ja, inte blir saker o ting som man trott precis:) Edvin ville in i rummet (som för övrigt är hans favoritrum med hans favoritfotölj) och jag tänkte att det är väl lika bra att ta tjuren vid hornen, så jag släppte in honom till Summa. Och hör och häpna - han blev överförtjust i henne:) De nosade o snusade in varann o sen var det käk o vila som gällde. Så just NU sover Summa I fotöljen och inte under den:)) Fast Edvin tröttnade o ville ut ur rummet så han hojtade till. Men när jag släppte ut honom så ville helt plötsligt Kasper in. Han tog en lov, snusade lite här o där medan Summa tittade ner på honom från fotöljen. När han kollat in henne, snusat en stund inne i hennes korg, smakat av maten så var han nöjd och ville ut ur rummet han också MEN han varken fräste eller morrade åt henne:)) Jag har goda förhoppningar för morgondagen! Nu ska både djur och människor gå i vila i det här huset! Natti natti!

Vilken underbar berättelse om när Kasper räddade livet på Edvin  Katter är så otroligt smarta djur.

Jag tror det kommer att gå strålande med den nya familjemedlemmen, alla måste stämma av rangordningen först 

Häftig berättelse med kasper o Edvin!

Har haft en spännande dag med Summa (hon kommer att få heta Summa. Stor familj med många röster och det var den yngstes tur att ha utslagsrösten och han tyckte Summa var coolt:)

Idag har hon vågat vara utanför fotöljen även när jag har varit i rummet. Jag har t o m fått PETA lite på henne, liiiiiiite på tassen, men ack - där gick gränsen:)

Vi har satt grindar för dörrhålet så hon ser oss hela tiden och om jag är ensam i köket är allt okej, men om maken kommer in så flyr hon längst in i rummet. Han har en del att jobba på:)

Kasper är en rolig prick - han är nyfiken och vill in när jag leker med henne, men hur go hon än försöker vara så fräser han bara åt henne. Han har en del att jobba på han också:)

Imorgon kommer äldsta sonen hem med sin sambo och de tar med sig sin katthona som är urgo och aldrig någonsin fräst eller visat att hon inte gillar andra katter. Kasper är väldigt förtjust i henne och de leker jättefint ihop. Jag hoppas att hon vill leka med Summa också och att Kasper blir lite mindre fientligt inställd då!

Summa varken fräser eller använder klorna, hon bara hukar och tar emot! Hon verkar vara hur kuvad som helst, den lilla pluttan!

Lilla gumman hon har inte haft det lätt. Läste att hon var född i en stubbe 

Om du går in på Djurhjälpen.nu och tittar under kattungar så har jag bla den första kissen hemma, lille Alexandra. Hon trivdes inte alls på katthemmet och hade börjat göra utfall mot personalen. Hon låg under min säng första dagarna och skakade. Efter två veckor så stod jag som vanligt på morgonen och skulle lägga upp blötmat, då känner jag någon som stryker sig jätthårt mot mitt ben. Trodde att det var någon av de andra kissarna, jag tittar ner och ser att det är…lilla Alexandra som står där och blinkar med ögonen. Då blev det tårar  Det är just sådant som gör att man fortsätter.

Ja jisses, vilken vinst:) Det är en otrolig känsla när de förstår att man inte är farlig. Summa är något så när trygg med mig i rummet nu, bara jag är blickstilla och inte försöker röra henne. Det här med att peta på henne har inte gått idag. Men hon rullar runt o kråmar sig, hon äter och hon går på lådan och jag får leka med henne. Bara jag sitter still. Jag har en pinne med ett snöre med en röd fjäder i som hon glatt jagar.  Ibland måste jag sträcka på armen lite annars får jag kramp. Då tittar hon misstänksamt på mig, men om jag fortfarande har fjädern så är det okej. Men en arm som rör sig UTAN en leksak i - huvvaligen vilken fara….

I morse la jag mig på mattan med en filt över mig och pratade med henne. Och så stack jag ut en fot från filten - tjoff så sprang hon och gömde sig under stolen. Men jag fortsatte prata med henne så till slut kom hon fram och då stack jag ut den andra foten efter ett tag, då hoppade hon till men sprang inte och gömde sig:)) Sen for jag fram och tillbaka med fötterna till hon inte reagerade alls - DET känns som en häftig vinst det också:)

Jag kikade på Alexandra - ser ut att vara en riktig söting hon också:) Så sorgligt att födas till en så otrygg tillvaro:( Men tur att hon får lära sig av dig att det finns goda människor också:)

Jag har helt missat Djurhjälpen, fast att det inte ligger inte så långt från där jag bor. Annars hade kanske Alexandra hamnat här:)

Ja Djurhjälpen kan jag varmt rekommendera. Underbar personal och katterna har det så himla bra där. Jag har varit jourhem för Kattstallet men personalen där gillar inte att kommunicera med sina jourhem och då får det vara.

Ja du missade en ljuvlig liten tös i Alexandra, hon äääälskar andra katter och tar varje tillfälle i akt och få stryka sig emot någon av dom. Hon söker mer och mer kontakt med mig för att få lite kel, och då kurras det för fullt. Jag tror att Summa blir en gosgumma hon med hon måste bara få landa lite till först.

Ojdå - det lät ju inte bra. För de har varit fantastiskt tillmötesgående varje gång jag velat komma dit på besök och varit jättetrevliga när jag varit där. Min sons sambo vill gärna börja som volontär. De bor i en 1:a och har en katt. De vill gärna ha en till när de får större, men just nu går det inte. Hon pluggar på distans så hon är hemma på dagarna och kan planera sin tid och vill gärna umgås med kissar några timmar i veckan. Hon har därför tänkt kontakta Kattstallet om det:) Fast just nu får hon volontära hos mig och hjälpa till med att socialisera Summa, vilket hon är jättebra på:) Hon fick klia henne under hakan:)

I morse gick Summa fram och luktade på mina fötter (låter inte så trevligt kanske - haha) men det kändes som ett enormt framsteg till! Gissa om jag stod blick stilla:))

Bild på Summa där hon känner sig tryggast!

Men ibland så går hon att locka ut - livet KAN ju ändå vara rätt kul utanför fotöljens trygghet också

För rättvisans skull får väl Kasper (vår fåntratt) vara med på en bild också!

Och Edvin såklart - herren i huset

Apropå bilden på Kasper - Om ni kommer ihåg hur rädd han var för allt när han kom till oss så kan jag nu med glatt hjärta både visa och säga att han inte är ett dugg passiv eller rädd längre, utan en riktig liten filur, full av energi och otroligt go och mysig! Han vet precis vad han ska ha sina människor till numer - att passa upp på honom såklart