Saknaden..
Saknaden efter min älskade smulan är så oerhört stor.. Och det är ingen som förstår mig riktigt. Hur har ni andra gått vidare? Släpper smärtan så småningom? Det är riktigt jobbigt på kvällarna, då brukade hon hämta mig för att vi skulle sova, hon hade sin kudde och mitt täcke.
Kompisar säger: "Det var ju en katt, det är ju inte som om det är din mamma direkt".
Jag försöker tänka positivt, att hon nu fick slippa att ha ont hela tiden, och att hon inte kunde äta i slutet pga tumören i munnen. Jag gjorde det bästa för henne, hon var så trött min lilla skrutta.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Tro fasen att man saknar dem.
Vår Esser blev överkörd för tre år sen och jag saknar honom fortfarande ibland. Min mammas hund dog för två år sen och hon är väl inte riktigt över det än. Hon tänder ett ljus för henne ibland osv.
Givetvis blir det bättre med tiden, men du ska inte känna dig märklig eller nåt. Du gjorde det bästa för din lille miss. Det är helt ok och naturligt att vara ledsen.
Hatar cancer och älskar vårlökar.
Ursäkta att jag säger detta men det lät inte som om det var så snälla vänner du hade "/
Har en katt som jag hade i två månader, som vart överkörd och honom tänker jag väldigt mycket på och då är det fyra år sedan detta hände.
Säger som #1 självklart blir det bättre, men man kan kommer nog ändå tänka på kissen då det var ju som sagt en familjmedlem:)
Mvh Amanda
Är även medarbetare på Dokumentärer :)
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Åh gudars, jag börjar gråta när jag tänker på att min katt någonsin skulle avlida… det är så hemskt!!
Jag lider med dig TS, jag vet hur det känns att förlora ett djur över huvudtaget. Sörj inte för mycket, Smulan vill nog inte att du ska bli deprimerad..
Jag vet att du saknar henne, enormt mycket, men det är inte mycket du kan göra, hon kommer alltid att finnas i ditt hjärta.
Vila i frid
![[Ronon-m]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Jag fick avliva min katt för 3 årsen på grund utav att han fick ont i sitt huvud och blev aggresiv. Han blev ändå 9 år och hade alltid varit som min lillebror. Jag saknar honom väldigt mycket fortfarande men det är lättare att leva med det nu. Jag tänker mindre på det. Men när jag börjar tänka på honom och sakna honom så vet jag att jag gjorde det rätta för honom. Peppe som han hette var familjen bebis och kommer alltid vara det.
Försök bara ta dagarna som dom kommer och tillåt dej själv att gråta! Jag tycker själv att det hjälper för mig att bara tänka på honom oh gråta ut ibland. Lycka till och ledsen för förlusten!
Rip <3
Klart att du saknar en kär vän! Jag har haft turen att ha haft flera katter vilket har gjort smärtan något mindre och jag har kunnat gå vidare på ett skonsamt sätt.
Livet går vidare i sakta mak och mitt råd är att du tar en dag i taget. Tillåt dig att vara sorgsen när sorgen kommer, tillåt dig att le åt alla tokigheter din kära lilla katt gjorde och de fina stunder ni hade tillsammans.
Jag kan inte säga vad du ska göra, men jag hade nog övervägt att skaffa en ny liten kisse. Inte för att glömma, utan för att orka gå vidare …
Stor kram!
Det är jobbigt när ens vän måste gå vidare. Nu har hon det bra.
Jag brukar tända ett ljus för kissen, och ta med ett fotografi på den att ha på kudden när jag går och lägger mig den första tiden efter. Då känns det som om den är med lite grann iaf.
Starta ny diskussion