Dubbla personligheter?
Min ena huskatt, kastrathane 2 år, beter sig lite konstigt tycker jag… Här hemma är han inte särskilt sällskaplig, spinner sällan när man klappar honom och är ganska osäker på sig själv. Han är hellst utomhus eller ligger och sover. Ibland leker han med kattungen eller den andra vuxna huskatten.
När jag tar med honom till min mammas hus så är han världens gosigaste och går runt och kelar med alla och han ser så tillfreds ut. Han blir som en ny, lyckligare katt.
Kan hans beteendeförändringar bero på att det inte finns några andra katter hos i min mammas hus?
Han har alltid bott med andra katter, först med min vuxna hona och nu har det tillkommit en siamesunge. Hans hemmabeteende har dock inte ändrats mycket sen ungen kom för tre veckor sedan. Han vill vara mer ute bara, för ungen är väl lite för mycket "på" honom.
Det är så härligt när han är den där gosiga självsäkra katten, men problemet är att han egentligen inte får vara i min mammas hus för hon är allergisk. Annars hade han nog fått flytta dit, så bra trivs han där.
Finns det nåt jag kan göra för att muntra upp honom utan att ta honom till min allergiska mamma? (som råkar bo granne med mig kan tilläggas…)
Ibland tål ju dom som är allergiska vissa katter 
Ah, fast mamma tål honom inte tyvärr :(
![[ideer]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Vi har 3 katterna här hemma, en gammal gubbe och två 7månaders syskon. Ena katten, honan (som är min) kelar aldrig,tar man upp henne hoppar hon ned osv, men när vi är hemma själv när dom 2 andra katterna är hon morsans snubbe är hon hur go som hellst, är uppe i mig hela tiden, vart ja än går är hon där osv.
Kan ju vara att din katt känner sig mer ensam och vill ha sällskap när han är ensam katt?
#3 han ligger för sig själv när han är här hemma med de andra katterna så jag tror inte att det är det.. Om han är hos mamma i nån timme så brukar han till slut gå och lägga sig för sig själv där med.
Försök umgås extra mycket med honom bara. Stäng in er i ett rum utan de andra katterna och bara umgås. Busa och gosa så mycket han vill, bjud på godsaker. Visa att han är "den ende i ditt liv" en stund. Kanske uppskattar han det och blir mer tillgiven då om han vet att de andra katterna inte kan komma och störa? Kör även gärna kvalitetstid utomhus. Mina katter ääääälskar när jag tar med dem på promenad :) Lite god matsäck på en tur på hygget eller i skogen. Dessa platser ligger alldeles bredvid vårt hus så det är absolut inga långa vändor, utan det är själva promenaden som är riktigt kvalitetstid för mig och mina katter. Kanske är det samm för din grabb?
Håller med #5. Jag har/hade en likadan ungtjej som var svår att få tag på och som direkt ville ner om man tog upp henne. Men jag tvångsgosade med henne en tid. Först ville hon lite lätt sticka men jag höll henne tills hon verkligen försökte komma iväg och då fick hon gå. Det gick bättre och bättre. Sen var det någon här som föreslog att man inte skulle släppa katten förrän den var lugn, så jag körde det ett tag och det har gett ytterligare resultat. Nu kan jag både ta upp henne i famnen och hon är lugn och trygg och jag kan ha henne löst i knät. Hon vänder ofta bort i början men vänder tillbaks och ska buffas, stryka sig, och man får en puss ibland 
Efter en del buffande och knuffande kan hon lägga sig i knät och somna och drömma…
Medarbeterare på Kost
Starta ny diskussion