Varför vägrar du ha katterna i lägenheten?

ärligt talat, jag förstår inte ditt problem. FÅR du inte ta med dem till lägenheten, eller VILL du inte? det är ju en väsentlig skilllnad. OCh varför skullle de inte trivas i en lägenhet? Alla Katthem har ju överfullt och katterna är faktiskt ditt ansvar.MEn det är klart du skulle kunna kontakta www.kattinorr.se

och höra. ÄR de kastrerade?

katthemmen har fullt upp ska du se, med katter som inte har något hem alls. Så du får se till att ha kvar dina katter tills dom hittar ett nytt hem, det är ju ett ansvar du tog på dig när du skaffade dom.

Man vad menar du med att du vägrar ha dom i lägenhet? Varför?

Det går hur bra som helst att ha katt i lägenhet. För många år sedan hade vi  en katt och en grandanios i en lägenhet på 74 kvm. Det gick hur bra som helst. Vi bodde på andra våningen och jag hade barnvagn, hund och katt med mig ut på promenader. Tycker det är synd om du inte vill försöka. Även om katterna har varit ute katter så tror jag att de kan anpassa sig som inne katter. På det här forumet kan du få massor av råd och tips på hur man kan underlätta för katterna att anpassa sig. Finns massor av kunniga kattälskare här inne. Ge inte upp utan att ha provat. Att lämna bort sina djur är inte lätt. 

 Hoppas att det ordnar sig för dig och dina katter.

Jag får nog ha dem i lägenhet, det vet jag faktiskt inte eftersom vi inte har hittat en lägenhet ännu.

Men mina katter har alltid fått gå som de vill och älskar att vara utomhus. De få gånger som de har varit tvungna att vara inomhus (Ett infekterat sår bland annat) så har de mått otroligt dåligt. Jag ser det inte som en dräglig tillvaro att ha dom i en etta som knappt kommer rymma mina egna saker. Önskar att jag skulle kunna stanna i huset som jag bor i så att de får bo kvar här och åldras tills de dör, men så är inte fallet.

Jag älskar mina katter och vill att de ska få det bästa, och jag kan inte erbjuda de det bästa just nu. Jag kanske kan det om fem år, men inte just nu. Och förövrigt så är det min mammas katter men hon kan inte längre ha dem.

(Alla vill det bästa för sina katter, tror inte någon med mening vill vara elak eller dum. Eller skaffar katter bara för att)

#5 Men då har du ju inte lägenhet ännu, så kan du inte välja ett större boende? Och varför kan inte din mamma ha dem?

Katter är väldigt anpassningsbara krabater, så det kanske är värt att testa och se hur de kan trivas :)

#6 Jag ska försöka göra det bästa jag kan, men jag ville höra här utifall det värsta ändå händer (dvs att jag inte kan behålla dem). Så att jag är lite förberedd. Har haft katt sen jag var 3år så skulle verkligen vara tråkigt om jag måste vara utan dem.

Min mamma vill helt enkelt inte ha katterna längre. Ingenting jag gör kan påverka hennes beslut, jag har försökt.

Jag ska pröva!

Måste du flytta innan du hittar ett nytt hem till katterna då? 

Katter kan anpassa sig till ett liv där dom bor inne med kontrollerad utevistelse. Det krävs att du engagerar dig en hel del eftersom du måste se till att dom får tillräckligt med aktivering. Och man får anpassa sitt hem så dom kan utöva allt det som dom behöver för att må bra.

Jag kan dock tänka mig att en liten etta kan bli ett gränsfall.

Så det bästa vore om du stannar där om du kan tills katterna får ett nytt hem. Men det är inte det lättaste att hitta hem till katter.
Jag brukar kika en hel del på kattakutens hemsida. Många katter har funnits där hur länge som helst. Många av dom privata omplaceringarna har också funnits länge.

Varför kan inte din mamma ha kvar dom?

Och vad gör ni om ni inte hittar något nytt hem? Det är ju ett ansvar som först och främst din mamma har tagit på sig.

Men sen kan det ju vara bra att ge mer info. Är de idmärkta? kastrerade? vaccinerade?

#7 trist att din mamma inte vill ta sitt ansvar. Katter är ju inte leksaker.

Det låter bra att du ska försöka, som #4 skrev finns det många som har erfarenheter och kan försöka hjälpa om det skulle uppstå problem. En liten lägenhet kan man ju tex göra kattanpassad genom att bygga på höjden :)

Kattföreningarna kämpar ju massor med de frysna tassarna ute i kylan nu och jag tror att det kan bli svårt att få dem att ta emot två katter som ändå har ett hem ska ska ansvara för dem.

Det finns väl några här inne som har tagit in utekatter. Så du kan säkert få bra råd.

sen finns ju den här artikeln som kortfattat säger en hel del hur man kan göra inomhus

Det är så att mina föräldrar ska separera (dvs flytta isär) därför så är det inte jag som påverkar huruvid fort eller snabbt vi ska flytta.

Båda är Idmärkta, kastrerade och vaccinerade. Den ena har problem med ett ben pga att han busade med en igelkott och blev biten. Annars så är båda riktigt fina och mysiga. Den som är ca 3 år är även någon del skogis, men mest bondkatt och den andra bara bondkatt.

Jag ska leta igenom forumet här och se om jag får några bra idéer på hur jag ska göra. Kanske en etta på bottenvåningen skulle vara något, så de skulle kunna ta sig ut och in ändå? Har inte planerat att bo så centralt.

Tack för alla svar!

#11 Okej. Det är verkligen tråkigt att katterna ska behöva komma i kläm och att ansvaret mer eller mindre har hamnat hos dig. 
Önskar fler kunde se det som familjemedlemmar. Dom omplacerar man ju inte bara för att det förändras lite

Problem med benet? Vad säger veterinären om det?

Kolla runt lite. I såna fall är det nog bättre att du nätar in utanför lägenheten om det är möjligt. Bor man i lägenhet har man oftast många grannar.
Och katter som går fritt riskerar en hel del, och desto mer människor desto större risk. Samt att katterna kan förstöra för andra också så det är ju ingen bra lösning att låta dom springa lös då. 

Men du kan ju som sagt leta efter nåt ställe där du kan näta in uteplatsen. Och komplettera med koppelpromenader?

#12 Sist vi kollade så var det inget som kunde åtgärdas direkt. Det märks också bara av ibland.

Jo, jag får helt enkelt undersöka möjligheterna.

Tack!

#13 Jaså? Vad är det för fel med benet då? Låter ju lite läskigt om det inte är något som kunde åtgärdas av en veterinär Jag vet ju att det finns saker som det inte går att göra så mycket åt, men när en katt blir biten av en igelkott och får problem av det känns det ju som att det borde gå att göra nåt. Vad gjorde veterinären egentligen? Vissa tar ju inte saker på allvar tyvärr. 

Hoppas du kommer fram till en bra lösning annars får du se till att dina föräldrar ser till att ha kvar katterna tills ett nytt hem går att fixa.
Men är det en risk att det kommer att hända, så kan det ju vara bra att börja leta hem ändå för det kan ta tid att hitta ett hem. Och ännu längre tid att hitta ett bra hem.

Det är ju upp till dig hur du gör, men du skulle ju kunna leta boende med tanken att det Måste gå att ha katterna där?

Vår katt var ute från det att den var liten till 4 år, vi bodde på en ö utan bilar så det var perfekt! sen flyttade vi till lägenhet i stan och hon blev innekatt, och det funkade jättebra det med!

ibörjan var det väl mest min mamma som tyckte synd om henne att hon inte fick klättra i träd eller sova i gräset och sånna grejjer som vi människor tycker ser mysigt ut, men katten var inte ledsen och somsagt, allt gick jättebra :)

I början av december flyttade vi från hus till lägenhet, och denna lägenhet är mycket mindre och ligger högst upp i huset. Utan balkong!

En av våra missar har alltid varit utekatt, hon är 5 år idag. Hon har inte protesterat det minsta.

Jag ser till att fönstrena har plats för missar att ligga och titta ut.

Sen har jag extremt med leksaker, klöshyllor m.m. till dom, så det alltid finns saker att göra.

Jag kan berätta att den katt som MINST spanar ut genom fönstret, det är utekatten. Hon har funnit ro ändå. OCH, hon har blivit som en busig kattunge igen. Förr busade hon sällan, hon hade ju fullt upp med att jaga råttor utomhus, men nu är det full fart även på henne. Jag tycker faktiskt hon verkar gladare än hon nånsin har varit.

Så den dag, vi återigen flyttar ut lantligt, för den dagen kommer, då ska inga katter få fri utevistelse. Det skall byggas kattgård, så de som vill kan få gå ut kontrollerat. Inga fler utemissar för min del, det går så bra ändå.

Vet inte om jag missat något, men TS, ska du flytta till eget boende, eller bor du hemma fortfarande och ska flytta med förälder?

Om det är det senare, så kan du ju själv inte påverka boendet så mycket. Och skulle du flytta till eget boende, så är det kanske svårt att skaffa större lägenhet för kattens skull, det påverkar ju ekonomin mycket med, både om du ska ha ett rum extra att betala för, och att ha katt kostar..

Jag förstår ditt dilemma, och hoppas verkligen att ni hittar en lösning!

Om du måste omplacera så sätt ut en annons på blocket i god tid och intervjua många olika hem innan du bestämmer vart katterna skall hamna.

Godta endast ett hem som försäkrar, vaccinerar, ger bra mat och vårdar katterna väl.

precis som Maine säger och Norrbysa, det finns mycket att tänka på där vad de båda har sagt. OCh Mison vet jag verkligen har kämpat med sina katter och hon har dessutom hund också! En elelr två tror jag. Så visst går det. och just det vi får inte glömma en tvåbent typ till…. Så visst funkar små utrymmen och se det som något temporärt om du inte vill ha innegående katter.

Jag ska antingen flytta själv eller så kommer jag flytta in i lägenhet med en förälder. Jag går sista året på gymnasiet så jag får helt enkelt se hur det blir, om det blir att studera vidare nu eller senare. ´

Känns skönt att ha hört mig för här, så jag får lite nya tankar. Kändes ganska hopplöst för någon dag sedan men nu känns det som att jag kan lösa det här.

hihi, jag har 3 hundar, Hawknest!! fast den ena är ju liten, medans dom andra är stora

Jag förstår att du inte vill göra inbitna utekatter till innekatter - de känner till utelivet och kommer troligen sakna det enormt. Vissa katter kan man göra till innekatter, men andra mår helt enkelt inte bra av att helt plötsligt inte få gå ut mer.

Men du måste nog se det såhär: Om du inte hittar ett passande hem till dem innan du flyttar så måste du ändå ta ditt ansvar och ta hand om katterna på bästa vis tills du hittar ett passande hem. Gå ut med dem i sele dagligen på bestämda tider, aktivera dem som aldrig förr så de inte har tråkigt, och mys med dem så mycket de vill. Alltså bra mycket mer än nu, eftersom de nu har utevistelsen som både fysisk och mental aktivitet.

Asså jag föredrar också att ha mina katter ute, men skulle jag behöva flytta till lägenhet skulle jag inte ha nåt problem att ha dem som innekatter, det är mina katter och jag älskar dem och skulle aldrig omplacera eller avliva dem bara för att jag tycker ute är bättre. + att jag inte trivs i lägenhet och skulle troligen efter några år försöka hitta hus igen och har jag tur kanske jag hittar så katterna kan bli ute katter igen ;)

Precis. Och har man dem som innekatter under tiden så får man se det som att det är en kort period i katternas liv. Har de skittråkigt i flera månader innan de anpassat sig, tills man hittar bra alternativ, eller annat, så är det ändå bara några månader. Blir de sedan lyckliga kissar igen så är det ju lätt värt att de får "lida" (ha tråkigt) ett tag innan de blir lyckliga igen.

#24 tror inte det är omöjligt för ute katter att ha kul inne, mina och stallets katter är knappt ute alls när det är snö vilker det vart nu sen i november om jag minns rätt, och dem har inte dött inne ännu ;)

#25 Absolut! Dock är det väldigt vanligt att f.d. utekatter vantrivs när de blivit innekatter, kissar och bajsar i protest och blir frustrerade. Det hänger garanterat mycket på ägaren och boendet om katten vnjer sig vid och nöjer sig med livet som innekatt, men det finns många katter som aldrig anpassar sig tillräckligt för att vara lyckliga. För det är stor skillnad på att få katten att funka som innekatt och att ge den ett lyckligt liv. Men sådant vet man inte förrän man provat.

Mina katter, två passionerade utekatter som även dem knappt är ute när det är kallt, skulle jag mycket hellre omplacera till ett annat bra hem där de fick fortsätta vara utekatter än att ens prova att göra dem till innekatter. De älskar utelivet för mycket, och det finns så många andra katter som trivs med innelivet som jag skulle kunna ta hand om, istället för att tvinga mina grabbar till ett liv jag inte tror de skulle vara lyckliga med. Med rätt stimulans skulle det kanske funka, och man kan gå ut med dem i sele, men de skulle nog aldrig ha samma livsglädje - de är för lyckliga utomhus.

#26 Men det beror nästan endast pga ägaren och hur mycket tid den lägger ner på katten. Och hur mycket man fixar inne till katten.

Det är aktiveringen som gör skillnaden. Och det är långt ifrån omöjligt. Och har man då möjlighet att komplettera koppelpromenader med en rastgård så lär det funka väldigt bra.

Så det finns hopp. Det är nog bara vi människor som oroar oss för mycket och tänker att katten kommer att sakna att springa fritt när det egentligen handlar om att den inte blir aktiverad tillräckligt när det gäller kontrollerad utevistelse.

#27 I många fall är det garanterat så, men personligen tror jag inte att det är endast det. Katten vet vad som finns utanför dörren, och det är inte säkert att den är så öppen för förändringar att den accepterar fullt ut att vara instängd. Jag tror inte att alla f.d. utekatter blir lika lyckliga som innekatter.

I många fall tycker jag att omplacering kan vara att föredra för att göra det bästa av situationen från flera håll - om mina katter får ett bra hem på ett lämpligt ställe där de kan fortsätta vara utekatter, så anser jag att det är ett rikare liv för dem än att stänga in dem i en lägenhet och endast gå ut i koppel. De är duktiga att gå i koppel, men de blir helt saliga när man är ute på promenad med dem lösa. Jag tror inte att de skulle kunna få ett lika rikt och lyckligt liv som innekatter, även om det kanske skulle kunna funka. Att acceptera något är långt ifrån samma sak som att vara lycklig.

Att jag inte tar med mig katterna till någon lägenhet ifall de inte skulle kunna bo kvar här så betyder ju det även att jag skulle ha plats i lägenheten till två andra katter som redan är vana innekatter.

#28 Men det är vad det handlar om. Katter behöver aktivering och få utlopp för sina instinkter för att må bra. Sen sätter vi in våra personliga känslor om vad som krävs för att katten ska vara "lycklig".

#29

Det görs ju också med innekatter, blandas in känslor för vad som är innekatter. Jag har en katt som rent av slutar äta, tvätta sig eller ens reagera överhuvudtaget. Den satt månader i ett katthem, jag orka inte se eländet eller någon annan där heller. Jag köpte honom för att ge honom möjligheten att vara ute. Nu äter han tvättar sig och är hur mysig som helst, men visst det är ju min tolkning. Har även innekatter som säkert undrar vad som händer när de andra går ut men visar inga tecken på problem, även om hon smitit ut någon gång. Det är ju också min tolkning i och för sig. Ska vi nu diskutera inne/utekatter så kan jag bara konstatera att det är olika för olika katter, oavsett hur många olika åsikter man drar fram. Har de varit utekatter så kan det vara svårt att tvinga dem till innekatter, alla har kanske inte tid att aktivera katter som inte aktiverar sig själva med leksaker och annat.

#30 Jag har inte sagt annat angående känslorna.

#30 Precis, det är olika med allt från individ till individ, oavsett vad det gäller.

Jag tror många gånger att katter som är vana utekatter har svårt att bli innekatter helt plötsligt. Just katthemskatter är ju lite annorlunda för många av de har ju svultit och mått extremt dåligt och det är inte konstigt att många av dom inte längtar ut. Men en välmående katt som får komma in i tryggheten när den vill kan vara svår att vänja om till ren innekatt helt plötsligt. Känner några sådana katter.

rebeka det smidigaste vore ju om du hittade en marklägenhet så katterna kan fortsätta gå ut. Då spelar det ju inte någon roll om det är en liten etta eller om du hittar någon bra person som kan tänka sig att ta hand om katterna och har möjlighet att ge katterna sin utevistelse.

Hoppas i alla fall att det löser sig på bästa sätt.

allt går i en övergångsperiod. Ofta bättre än vad man tror. Ser bara på vår Mee här, som var utekatt innan vi tog in henne. Finns ingen katt som trivs så bra inne som hon.

# 34 Självklart finns det katter som fixar det fint att bli innekatter helt plötsligt men det finns även de som blir deprimerade och får beteende störningar. Vet en katt som fick diagnos på en allvarlig hjärtsjukdom och hans familj beslutade då att ha honom som innekatt för att inte stressa honom i onödan men katten blev så deprimerad att tillsist så beslutade dom att han skulle få vara ute när han vill och få leva lyckligt den tiden han har kvar. Dock verkar det som att vettisen hade fel för efter fler koller så verkar han må bra i hjärtat men det är en annan historia.

Jag tycker självklart det bästa är om en katt får kontrollerad utevistelse men är katten redan van vid att gå helt fritt så kan det vara svårt. Mina egna katter funkar det jättefint med att gå ut tillsammans med oss människor men jag vet tex att mammas katt skulle aldrig i hela sitt liv acceptera att bli innekatt.

TS, jag tror inte det blir så bra med katthem. För det första är katthemmen till för alla dessa hemlösa katter som tyvärr finns. För det andra är knappast ett liv i bur på katthem optimalt om du inte vill ha dom som innekatter.

Lägg ut annons på Blocket om du inte vill ha dom kvar.

#36 Håller med. Även om det oftast är en kort period i en katts liv att sitta på ett katthem (om de skulle lyckas få en plats), så är det garanterat mycket bättre för katterna att under denna tid sitta i en lägenhet med en människa de känner. Väldigt annorlunda miljö, med många andra katter och många olika människor.

Det är synd att många tror att det är svårt att ha kontrollerad utevistelse istället. Undra hur många katter som fått somna in pga det. Eller kanske hamnat i första bästa familj som har katten ute. 

Tycker man hör talas om fall hela tiden där det går hur bra som helst. Vissa får kämpa lite längre, men det är ju inte så konstigt.

Sen finns det säkert de med stort behov som kanske behöver en stor rastgård, men jag ser fortfarande inte problemet.

Hoppas fler kan få upp hoppet istället som TS verkar ha gjort.