Att ge ett hem åt en övergiven katt är alltid välkommet. Jag har en herre som heter Greve Grå och är helt ljuvlig. Han hade varit hemlös i åtminstone ett halvår innan han kom hem till oss. Första två veckorna låg han under soffan, men nu är han både lugn och trygg som älskar att bli kelad med och kammad. En av mina andra katter är också en hittekatt från en hittekattsfamilj jag tog hand om. Hon brukar sova på min mage när jag ligger och läser i soffan.

Om du vill ha en raskatt så fundera över vilka egenskaper du vill att din katt ska ha. Den superlugna ragdollen eller en Norsk skogkatt som är lite ivrigare, till exempel.

Om du hämtar hem en katt från ett katthem eller en uppfödare så kan du vara ganska säker på att katten är frisk. Däremot kan kattungar på t ex Blocket kan säljas dyrt utan att varken ha blivit avmaskade, veterinärundersökta eller vaccinerade.

Det tar ofta längre tid att introducera vuxna katter än vad det gör att introducera en kattunge, men det fungerar ofta bra om man ger dem lite tid.

Som sagt; vill du ha en raskatt, fundera över vilka egenskaper du skulle vilja önska av en katt. Vill du istället ge hem åt en hemlös katt, så kan man ofta gå in på katthemmens sidor och läsa om vilket beteende katten har. Vissa vill mest vara ute, andra är knäkatten nummer 1. Givetvis finns det också många katter som är skygga, på grund av sin tid ute, och de kräver lite mer tid och förståelse, men kan mycket väl bli helt fantastiska katter om de får rätt utrymme. Varje katt har ju sin personlighet - oavsett om de är huskatter eller raskatter.

Mina katter vill gärna vara i närheten av oss i familjen, men jag kan inte på rak arm säga någon ras som skulle vara mer åt det hållet.

Det brukar inte vara svårt att ta in en kattunge. Jag tror att det är mycket svårare att introducera en vuxen katt till. De äldre brukar ta hand om den lille.

Det låter som om du är ute efter en semilånghår-katt, dvs norsk skogkatt, maine coon el. dyl. De är lite lugnare än t.ex. orientalerna. Fast kattungar är naturligtvis alltid busigare än de vuxna  .

Ragdoll är en lugn och trevlig katt fast som Kronängens säger, kattungar är naturligtvis alltid busigare än de vuxna.

Först måste du se till att ekonomin räcker i längden

Och om du skaffar en renrasig kattunge, vi säger typ en Siames, då kan du ju prata med uppfödaren och fråga om du får testa i en vecka eller två, ifall om dina två flickor accepterar kattungen.

Men vissa uppfödare vill skicka iväg kattungarna så snart som möjligt, så jag vet inte om uppfödaren kommer att ta tillbaka kattungen för att då kan det ta ännu längre tid för att få den omplacerad till ett annat hem.

Men testa

Jag har oxå funderat på det där med kattunge, om det inte skulle funka med mina katter så är det förmodligen lättare att ta en vuxen katt på prov ett par veckor än en unge. Det är ju säkert svårare för uppfödaren att bli av med en som är stor, än en söt liten unge.

…en vuxen kan ju ta mycket längre tid än några att veckor att introducera dock.

Det här som Ts skriver om att katter kan vara oberäknerliga har jag oxå tänkt på. Har varit med om katter som plötsligt bitit när man klappat på dem, inte hårt eller så utan bara som en markering eller nåt, men det är fortfarande nte så trevligt. Är detta ett beteende som man kanske slipper om man har en raskatt  istället för husk

alla katter är ju givetvis olika, och det kan självklart ha med personlighet och omgivning att göra, men kan det kanske vara så generellt att raskatter ju är framavlade med ett särskilt temprament och därför på nåt vis förstår att man inte ska bitas? Jag menar inte att huskatter är mindre värda, eller att uppröra någon.

#6 Ja en vuxen kanske man får ha lite mer tålamod med. Men den är ju redan vuxen, så om jag har den en månad eller två för att se att alla verkligen trivs med varandra spelar ju inte lika stor roll som om jag skulle ha en kattunge så länge. Då är ju många av kattungedagarna förbi så att säga, och den blir säkert svårare att sälja för uppfödaren.

Men helst skulle jag nog vilja ha en unge, tror min ena katt framför allt skulle gilla att ha någon att busa, och retas med..!Behöver iofs inte vara en 12 veckors, kan vara en omplacering eller nån som är flera veckor. Skulle bara vara kul att vara med från början.

En fråga till, spelar könet någon roll? Mina tjejer är steriliserade.

Jag kan inte tänka mig   att raskatter biter mindre än huskatter. Tror däremot att människor generellt kanske har svårt att läsa av katter i tid. Katten kanske lite fint säger att det är obehagligt  när du klappar där men du slutar ej o då markerar de.

Sedan har det ju att göra med hur de har blivit hanterade o vilket förtroende de har för människor.Jag jobbade förut där det fanns en katt i hemmet som verkade gilla mig men  sonen erkände att han hade varit dum emot henne när han bodde hemma o därför förstod vi varför hon helt plötsligt(som vi såg det) sa ifrån när vi klappade.

Hundar som är oberäkneliga(som vi kallar det) avlivas ju så  men de finns ju också. Har träffat på flera sådana.

Jag har haft flera huskatter och två raskatter. Jag kan absolut inte hålla med om att en huskatt är mer oberäknelig. Är de trygga och mår bra, så är de pålitliga. Sedan måste man givetvis vara uppmärksam på vad de säger till oss via kropp, öron och svans. Alla katter är individer! Det är därför jag tänker att du skulle kunna läsa om katter på olika katthem. Ofta kan erbjuda en katt som passar ens behov.

Vill du ha en raskatt, så tror jag det är bäst för dig att gå in på t ex katter.nu och läsa om deras olika beteende!

Jag vet ju inte hur dina katter är riktigt mer än det du beskriver här.

Det brukar gå väldigt bra att ta in en till katt, kattungar brukar vara lättare att acceptera (även om det är raka motsatsen medmina två huskatter som avskyr kattungar men går jättebra ihop med nya vuxna katter).

Det som gäller är att passa in med rätt katt, inte bara en söt katt. De abyägare jag pratat med säger att rasen är lite av en ensamkatt, det är vanligt att de är griniga på andra katter. Och du beskriver ju dina lite som så också, att de oftast är på varsitt håll. Då rekomenderar jag starkt att du tar dig an en katt som har liknade personlighet - alltså en som funkar bra ihop med andra katter men som klarar sig bra utan deras närkontakt. Det kan bli kaos och katastrof om man väljer fel typ av katt, till exempel en väldigt livlig och kontaktsökande katt till dina damer som är lite lugnare och som helst håller sig på sin egen kant. Sånt här vet man inte innan man provat, men av min 4-åriga erfarenhet av kattmatchning så rekomenderar jag att välja noga, att välja en katt som passar till dina damer.

#11 Jättebra tips, har jag aldrig hört att rasen ska vara så, men det stämmer verkligen jättebra.

Jag bryr mig inte jättemkt om utseendet på katten, men det som jag tycker är svårt är just att hitta en personlighet som passar med mina. Och det är ju supersvårt att veta innan man provat, och jag har svårt att tro att det är jättemånga som vill "låna ut" sina katter innan de säljer dem för att jag ska få pröva ett tag. Enklare då att sälja till nån som vet att de verkligen vill ha katten. Framförallt om de handlar om en unge.

Jag är ju sugen på en maine coon, men får kanske fundera lite till. Det kanske inte är den rasen som passar bäst med mina. Får kanske snarare vänta på att rätt katt behöver ett hem än tvärtom kanske…!

Tack för tipset.

Jag kan starkt rekomendera en huskatt ifrån ett katthem. Där kan man ofta få bra hjälp med att hitta en passande katt, och dessutom hjälper man en hemlös katt som verkligen behöver ett hem.

Om du nu ska vja en raskatt ändå, så välj en som inte är så typiskt kontaktsökande med andra katter, exempelvis siames/oriental. Bengaler är ju väldigt livliga, och de är enligt de ägare jag pratat med lite likadana som abessinier, alltså lite typiska ensamkatter. Alla regler har ju undantag, men det är tydligen vanligt hos abessinier och bengaler att det är så. Så kanske en bengal kan passa, eftersom de många gånger håller sig på sin kant?

Dock får man ju tänka på att kattungar och ungkatter är väldigt livliga och många av dem vill leka med andra katter. Det kan vara lämpligt att välja en kattunge som hellre sysselsätter sig själv än att leka med kompisarna.

#4, alltså för det första så vad då: vill ha iväg kattungarna så fort som möjligt?? alla vill väl sälja sina kattungar?! sen lånar man sällan ut en katt så, beroende på att katten inte mår bra av att skjutsas fram och tillbaka + att smittorisken är hög.

Följ rådet att hjälpa en katt från ett katthem. Där kan du tala om vilken typ av katt du önskar och dom kan hjälpa dig att hitta rätt.

De huskatter jag hade för länge sedan, de var oberäkneliga. Inte alls som mina Maine Cooner! Och de huskatter jag träffat och umgåtts med har även de varit oberäkneliga. Inte kul att bli attackerad helt plötsligt när man klappar katten..

Så med den erfarenheten jag har, så tycker jag att huskatter är mer oberäkneliga.

Jag har haft ca: 130 katter hemma och av dessa har ingen varit "oberäkneliga" Det var det värsta jag hört att dra ALLA huskatter över en kant.

#17  Om det var det värsta du hört, så har du inte hört mycket..

Jag har tre huskatter och ingen av dem är oberäkneliga. Så det dära att huskatter är mer oberäkneliga tror jag inte alls på.

#17 känner precis som dig.

Däremot tror jag på att det är människan som inte kan tyda eller tolka kattens signaler. Jag vet precis var och hur jag ska ta på mina katter för att reta upp dem och få en tillsägelse av dem. Och då är det mitt eget fel. Inte katten som är oberäknelig

Är det ens eget fel när en katt attackerar helt utan anledning? Inte den katten jag skrev om nyss.. Hugger en i tummen så den blir modell dubbelt så stor? Men det där tolkar man väl olika.. Jag tycker att en katt som attackerar (inte bara nyper till eller ger dig en reva), hugger när man går förbi, hänger och biter sig fast i benet, så att någon annan måste dra bort den för att tänder och klor sitter i benet, den katten är oberäknelig.

Det finns även katter som attackerar bebisar, utan anledning, men det kanske är barnets fel?

Nåja, vi har olika åsikter om vad oberäknelig är ;)

Jag kan tycka katten isåfall har en beteende störning. Men det finns säkert anledning till det också..

En beteendestörd katt är oberäknelig. En anledning till en sådan störning? Många veterinärer hittar inget "fel" på en sådan katt, men säger ändå att det är enbeteende störning. Det kan ju bero på inavel och/eller psykisk ohälsa. Men likväl oberäkneliga.

Det är inget fult ord, men det är tråkigt att ha en sådan katt, det finns de som inte vill och inte vågar ha fysisk kontakt med sin katt av rädsla att den ska flyga på dem.

#23 vad tror du kan vara anledningen till våldsamt beteende?

#17 och #22, jag menade kanske mer om man klappade en katt och den spinner och sedan plötsligt kanske den börjar sparka med tassarna, eller biter till i handen. Det har hänt mig, och kanska hade jag svårt att läsa av de katterna, men det jag menar är bara att det aldrig har hänt med mina nuvarande katter- därför undrade jag om det var rasrelaterat. Jag märker att de kan bli irriterade, men de väljer istället att gå därifrån.

Jag menade inte att påstå att huskatter var sämre, utan det var mest en undran om någon kände igen det, eftersom jag själv inte har så mycket erfarenhet av olika kattraser.

Och jag har inte träffat en enda huskatt än som varit oberäknelig. Tror nog det mer handlar om gener. Eventuellt också om katten lämnat mamman för tidigt. Sen kanske katten är sjuk också. Och kanske har den t.o.m blivit behandlad dåligt tidigare. Tror egentligen inte det är många katter som är "fel i skallen" utan anledningar.

Sen kan det väl bli för mycket för katten också om man sitter och klappar den. Alltså när den slår över från att spinna till att bita.
Man får lära känna sin katt.

Däremot om katten helt utan anledning bara attackerar tror jag nog man bör undersöka lite nogare vad som kan vara fel. 

Så om man tänker på det kanske det kan vara vanligare bland huskatter där folk sällan ens orkar välja kattpappan och kan inte ens se så att katten är vänlig. Alldeles för ofta säljs dom för tidigt osv. 
Men det skulle nog vara enda skillnaden.

#26 jag håller med och kunde inte sagt det bättre själv.

#26  Det är lätt att säga: Lär känna din katt. Självklart så ska katterna säga ifrån när de inte vill bli klappade! Men ibland får man inse att det är något fel. Och tydligen så har jag haft oturen att träffa på många oberäkneliga katter. Kattvänner är väl de flesta av oss, men man kan inte stoppa huvudet i sanden jämt.

Och huskatt är en stor kategori, både bonnkatter, blandraser och "renrasiga" utan stamtavla. De senare har ofta testade föräldrar, och har troligen mindre beteendeproblem. De katter jag träffat som betett sig sjukligt har varit födda på landet, utekatter, utan någon fast ägare. Hemlösa heter det idag. Det här var på 80-talet jag hade bonnkatter.

Jag personligen tror att inavel har varit inblandat i de fall jag sett. Har haft syskon som varit instabila bägge två.

Och därför så säger jag, att av min erfarenhet, så tycker jag att raskatter är mindre oberäkneliga. Ingen kan ta ifrån varandras upplevelser eller förringa dem, då man inte varit med vid tillfällena. Mycket låter enkelt i skrift, men i verkligheten så ser det annorlunda ut. Man ser inte kattens vilda, otäcka uttryck och skrik i skrift..

#28 När jag skrev det om att lära känna sin katt handlade just om såna tillfällen där katten säger ifrån. 

Det är klart att det finns fall där det är fel, men det finns oftast en anledning bakom. Som att du misstänker inavel i det du sett.

Och eftersom gruppen huskatter är större så är det nog också en anledning varför det är vanligare.

Men jag tror nog egentligen största anledningen är generna och om katten hunnit bli trygg innan den flyttade ifrån sin mamma. Vilket antagligen gör att det är vanligare bland huskatter att det "blir fel". 

Men om man skulle jämföra alla katter som föds upp på ett lika seriöst sätt tror jag inte man skulle se någon större skillnad.

#29  Det finns en anledning till allt som händer, så självklart finns det en orsak bakom beteendestörningar. Som inavel, psykisk och fysisk sjukdom mm..

Kontrollerad avel skulle jag vilja säga istället för seriös avel. Det ordet börjar bli tröttsamt.  Men visst, gjorde alla precis likadant inför avel, så skulle det troligen bli färre "defekter". Men så kommer det aldrig att bli.

Inte så länge det inte finns lagar som styr upp all avel.

Men som sagt, jag tycker iallafall att huskatter kan vara mer oberäkneliga än raskatter.

#30 Ja precis. Jag tror sällan att det "bara" sker. Så kanske kan man egentligen inte ens jämföra när det handlar om så pass olika villkor. Jag blundar inte för att det är vanligare bland huskatter, jag ville bara påpeka att det oftast finns anledningar. 
Det är ju inte bara pga att det är huskatter.

Kontrollerad avel, seriös avel. Du förstod vad jag menade i alla fall.

Det finns alltid anledningar till allt som sker ;)

Självklart vet jag vad du menar med seriös, jag tycker bara att det börjar låta tjatigt. Och använde ordet kontrollerad istället,,

Om du bara har träffat huskatter som är oberäkneliga så tror jag problemet ligger hos dig!

#33 så himla sant!

#33+34  Hmm.. sånt som kallas för personligt påhopp?

Och är det samma sak när man har en raskatt som är oberäknelig och attackerar? Hur många här på forumet har inte behövt omplacera eller rentav avliva en katt pga attacker mot ex.vis barn? Är det deras fel också.?

Svara gärna på det!

MEN LÄGG AV! :(

Detta är INTE det tråden handlar om, så detta tjafsande får ni ta vid sidan av!

#25  Missade ditt inlägg.. nej, det är inte rasrelaterat, det kan jag inte tänka mig! Men det anser jag inte heller vara en beteendestörning, absolut inte! Det är när katten är väldigt aggressiv och ohanterbar.

För många år sedan så hade jag huskatter, jag visste inte vilka föräldrarna var, de var födda utomhus osv.. De var inte som de skulle, troligen inavel. Och det är sådana huskatter jag träffat på, de som varit utomhus.

Och förr, då fick man ta kattungar vid 8v. Min första katt var född under en trapp, så den var tvungen att stödja sig mot en vägg för att kunna sitta först..

#37 Stackars misse :(

Kan inte alla bara konstatera att det finns oberäkneliga katter - raskatter likväl som huskatter. Att huskatter ofta, åtminstone förr, fick lämna sin mamma för tidigt kan säkert bidra till att de är ostabilare.

De allra flesta får dock hem en katt som är en bra och stabil katt! ….ovsett om det är en eller flera raser samlade i samma katt.

Följande hittade jag om abyn:

"Det finns dock ett talesätt om Abessiniern: "har man en Aby har man tassavtryck i taket!"Abessiniern passar som sällskap till nästan alla andra katter men föredrar naturligtvis raser som är lite livligare av sig.Framför allt hanarna är väldigt förtjusta i människor. Honorna är oftast lite mer egna o mer självständiga, men även dom älskar att gosa. Abessiniern gillar sällskap och passar bäst tillsammans med en kattkompis."

Låter med andra ord som att t ex en Main Coon skulle kunna passa ändå?

#38 Nämen vad bra, har inte lyckats hitta nånstans där det tom står att de passar som sällskap till andra katter. Mina är ju lite äldre nu, och inte speciellt livliga längre faktiskt. Smidiga och hejjare på att klättra, men ska de leka ligger de helst ner o leker eller springer ett par gånger sen lessnar de!

Så kanske skulle det funka med en annan, lite lugnare ras iaf. Tror ju inte att en livligare ras skulle ha så mkt glädje av de här tanterna när det kommer till att leka iaf…! :)

#38  Ja, jag tänkte också på det, en coonis. (har två själv, så jag är ju inte helt opartisk..)

#39 Det finns ofta vuxna omplaceringskatter, och det är en helt underbar ras.. fast man får ju vara medveten om att de snattrar lite. Mer än jag trodde faktiskt!

De rejsar gärna runt emellanåt och är otroligt nyfikna och hängivna. Följer en överallt. Sitter jag vid datorn en halvtimme så har jag en vid fötterna och en bakom mig på pallen. Hör inte ens när de kommer..

Det är kul att de leker och "slåss" lite vilt emellanåt, men den mesta tiden tillbringar de med oss. Som hundar faktiskt. Men inte sådär jätte knäiga precis.

#40 Det är precis något sånt jag tänker mig. Fins det nåt särskilt ställe där man kan hitta just maine omplaceringar? Vill gärna ha precis en sån, men de är ju inte så jättevanliga på katthemmen kanske. Sen kan jag tycka att det känns bra att ta en vuxen katt just eftersom det finns så många som ingen vill ha, ungarna är kanske lättare att hitta ägare till.

Du har www.mainecoon-katten.se

www.themaineclub.se

till exempel.. titta på annonserna, där kan finnas omplaceringar.

Du kan ju också söka efter en på maine coon sajten här på iFokus.

Lägg ut en tråd på www.kattforum.se där kan du få napp.

Några förslag.. hoppas du finner vad du söker!

#36  Du behöver inte skrika på folk. Sen finns det väl medarebetare och Sajtvärd som modererar har jag för mig.

#41 Om du vill leta efter information så kan du söka på följande ord:

abessinier sällskap andra katter

…på det flesta ställen står det att den passar med de flesta katter och att den är livlig

Denna skulle väl kunna passa dig:

http://www.blocket.se/blekinge/Maine_Coon_katter_for_omplacering_31484170.htm

Hm… just den kanske vill vara ensamkatt, men det finns massor av annonser på Blocket…