Du har faktiskt en poäng

Tack. Jag tycker att det är något som är värt att fundera runt.

Intressant fundering du har och det är väldigt sorgligt hur raskatter- och hundar är sönderavlade med alla sina problem men det låter nästan som att du drar alla renrasiga djur över en kant då en huskatt har samma problem inom sjukdommar som en raskatt har.

Att folk avlar på djur med genetiska problem endast för utseende är endast oseriös avel och jag själv upplever att detta förekommer mer inom hundavel än det förekommer inom kattavel.
Inom kattavel finns det en lista av diverse raser som är mer eller mindre förstörda både till hälsa och utseende medans var och varannan hundras är mer eller mindre förstörd till hälsa och avlas endast till utseende.

Att blandraser av både hund och katt är friskare än renrasiga beror helt på vilken ras man väljer då en blandras kan ha precis samma problem som en renrasig hund vilket också beror på vilka sorters hundar du väljer att blanda. Inom huskattsaveln syns oftast inte felen lika tydiligt då man helt enkelt inte testar djuren innan de går i avel vilket är synd.

Jag väljer uppfödare för vad de har för mål inom aveln både utseende och hälsa. Ett avelsdjur ska vara friskt och uppnå rasstandard. Alla hälsotester ska vara prickfria.

#3 håller med.

Finns massor med hundraser som är sönderavlade, knappt kan andas osv men oftast ifrågasätts kattuppfödare mest.

För min del är det jätteviktigt att katten är frisk och testad för sjukdomar innan de avlas på. Det görs till 99,9% inte inom huskattsuppfödning. De flesta raskattuppfödare testar sina katter och väljer de bäst för avel medan inom huskatt blir det oftast hoppsankullar där en hona går ute och får en kull med någon randomhane/ar. Ras och huskatter har samma sjukdomar men inom raskatt uppmärksammas detta mer då de testas oftare.

Förlossningskomplikationer är väl inte så vanligt hos katter vad jag vet. Är väl mer hos hundar som är väldigt små.

#3 jag beklagar att du upplever det som att jag drar alla över en kam. Det var inte mitt uppsåt. Jo visst kan en huskatt ha samma problem som raskatter. Var därför jag srev att som jag upplever det är det vanligare hos rasrena djur, men att det givetvis beror på omständigheterna. Jag menar korsar man två sjuka katter så är ju oddsen rätt bra att avkommorna blir sjuka.

Jo du har en poäng där.  Men det går ju inte att undgå att till trotts att många säger sig vara oerhört noga med Helt friska avels djur (ta inte illa upp) så finns det ändå många sjukdommar som blivit obligatoriska att kolla efter. Vilket tyder på att antalet djur som insjuknat har ökat.

Jag tror inte att uppfödare som fått sjuka dur är sämra uppfödare direkt. Eller att de bryr sig mindre om sina djur. Det är för komplicerat att förklara hur en person gått tillväga då man aldrig kan sätta sig helt i dennes skor.

Jag tycker det låter som en bra ide att vara mycket noga med sina val av uppfödare. Vara väl förberedd på vad man vill och inte vill ha.

Jag är ändock mycket nyfiken på t.ex det här med bärare. Djur som är bärare kan ju inte insjukna i sjukdommen själva. Men däremot kan deras avkommor det. Hur kommer det sig egentligen att det är okej att avla på en sådan? (det kanske inte är det nu, men det har då varit)

Nu är det ju tack och lov inte lika illa bland katter som det är bland hundar.

Inom kattaveln finns det hälsoprogram som ska följas och här i sverige är det nog en aning bättre än i vissa andra länder.

Här tas en katt ur avel om det finns defekter. Det blir avelsförbud helt enkelt. Och som registrerad uppfödare kan man inte strunta i ett avelsförbud heller.

Det finns ju tyvärr "extrema" raser. Då tänker jag främst på scottish fold. Det är en ras jag personligen tycker bara kan få dö ut. Det som är dåligt hänger väl mer eller mindre med anlaget som folk vill få fram på katterna. Så jag ser inte hur det ska kunna gå framåt i den aveln. Men den är väl inte ens godkänd i sverige tror jag. 

Det finns väl egentligen inga större rasrelaterade sjukdomar allmänt. Men då finns det dom där få raserna som har mycket problem. Annars om man tänker på t.ex HCM så är det ju inte direkt vanligare bland raskatter än huskatter, men det är uppmärksammat i aveln.

Men tyvärr när man sett dokumentärer från usa så verkar det en aning extremare där. en uppfödare av scottish fold struntade i problemen som fanns och sa att det bara var en lugn katt som inte gillade att hoppa och klättra. Den hade antagligen väldigt ont, stackaren.

#5 Det behöver inte nödvändigtvis betyda att det ökat antal sjuka djur. Utan man håller helt enkelt koll efter sjukdomar så att djuren man avlar på verkligen är friska.

För att ta HCM igen så är det ju ofta inte rasrelaterat. Men seriösa uppfödare undersöker det ändå för att katterna verkligen ska vara friska.

Däremot finns det ju vissa saker som är viktigt att kolla bland vissa raser. Men det kan ju lika gärna innebära att problemet har minskat, men att det ändå finns en risk.

#4 Jag försöker inte ifrågasätta varken katt eller hund uppfödare. jag är medveten om att det finns många problem i hundaveln. Men min fundering just nu var just kring katter. Speciell priorietingar vid nya raser och fixering vid skönhet. Jag tror visst det att de alra flesta är väldigt mån om att deras katter mår bra. Det var inte så jag menade. Det var mer om man verkligen ransakar sig själv och det man själv gör hurvida man ärligt kan säga att man prioriterar hälsa framför skönhet. Jag menade alltså inte detta som ett påhopp. Oavsett vad man har för katter. Det var mer en fundering runt om kring alltihopa.

#7 Nej deet har du rätt i. Jag skriver som sagt det jag har observerat som är min personliga konstatering. Tycker du har helt rätt i att det är ju bra att kolla sjukdommar ändå bara för att förebygga. Det tror jag isf skulle vara ett bra sätt att införa på alla raser, alltså att det ska kolla för alla stora sjukdommar osv. Men å andra sidan så skulle det nog kanske inte fungera i praktiken då det kanske inte är direkt gratis och många skulle nog se det som ett störningsmoment.

Jag tror iaf att det jag skrev som första inlägg är något som är värt att klura lite runt. Jag glädjer mig åt er som svarat då ni verkar visa att ni prioriterar era katters hälsa mycket högt och det tycker jag är fantastiskt bra.

#9 Det är självklart något alla katter borde testas för, åtminstone några saker som är viktigt. Pengarna ska inte styra när det gäller det, då riskerar man bara katternas hälsa. Och det finns väl i princip ingen som testar sina huskatter innan avel Och många orkar inte ens välja kattpappan.
Och det finns väl även raskattuppfödare som inte gör mer än dom verkligen måste.

Jag själv föder inte upp katter, och jag lär aldrig göra det heller. Men nästa gång jag skaffar katt kommer jag vara ännu mer noga vid val att uppfödare. När jag skaffade mina damer hade jag inte jättebra koll, men "min" uppfödare hade i alla fall testat vissa saker.

Jag avlar ju på en relativt ny ras och vi får fortfarande fritt göra utparningar av andra raser.När jag skulle para Colina hade jag hittat en hankatt som utseendemässigt passade henne perfect.Men eftersom att han är bärare av en rasspecifik sjukdoms-gen så valde jag självklart en annan hankatt.

Inom den rasen så är man medveten om att sjukdomen finns och man får använda bärare i aveln men jag vill ju inte ha in den sjukdomsgenen i min ras.

Det är inte alltid möjligt att plocka bort alla anlagsbärare utan man får para klokt och testa vilka katter som bär genen så att man inte dubblar den.Tas alla bärare bort blir avelsbasen för liten och det gör att andra sjukdomar kan komma fram istället.

Att avla är ett stort ansvar och det är inte bara en sak att ta hänsyn till.

# 10 #11
Jag tycker ni verkar ha stor känsla av ansvär för era djur och bryr er om deras hälsa. Det är bra att det finns människor som försöker vara så nogranna de kan.

Sen som jag skrev tidigare, visst är det så att problem inom avel är inget som man lätt får bort. Skulle man ta bort precis alla som har ngt genetiskt fel, bärare osv. De som inte är perfekta så skulle den genetiska polen bli så liten att man iatäller riskerade inavel.

Sitter just nu och försöker hitta statestik över kattaveln och dess problem. Men båda sva jordbruksverket och agria t.ex verkar inte ha någon direkt offentlig bas för detta. Tycker dock att det borde vara sådant som skulle vara mer offentligt. Om man inte informerar ordentligt så människor får en ordentlig chans till kunskap så kan man ju inte riktigt skulle på individerna sedan.

Själv har jag planer på att bli vetrinär i sinom tid. Djur i alla dess former är något jag länge brunnit starkt för. Jag hoppas innerligt att vi alla medmänniskor ska bli mer öppensinnade och nogranna i allmänhet över våra val och att prioritera välmående och hälsa hos alla levande ting föra skönhet och pengar.

jag tror att en viktig skillnad mellan kattaveln och hundaveln framför allt är att det än så länge finns väldigt få extremavlade kattraser. dvärgväxta katter finns såvitt jag vet bara en, som inte finns i sverige än. bland kortnosarna finns perser och exotic. i övrigt ser de flesta raser ut som katter ska, har ingen begränsad rörelseförmåga eller andra extrema attribut. självklart finns det rasrelaterade sjukdomar, det sticker jag inte under stolen med. men jag tycker mig se en annan öppenhet för sjukdomarna hos katter. ögonlysningsprojektet av abessinier är väl ett sånt exempel som faktiskt i stort sett lyckades utrota en sjukdom som innan var förhållandevis vanlig.

Jag är så förbenat trött på föreställningen att raskatter skulle vara så sjuka och huskatter så himla friska. Det tas inte fram nya raser i tid och otid. Hos FIFé finns runt 40 godkända raser och inom det något större förbundet TICA finns straxt över 50 raser godkända (eller som är på väg mot godkännande). Även fast det kanske främst är ett visst utseende som lockar till att skapa en ny ras så ligger ju grunden alltid i att rasen ska vara frisk och det är de flesta raser. Det är en minoritet av raserna som är behäftade med rasbundna problem.

Ska vi bara snacka Sverige så har uppfödare i Sverige generellt ett jäkligt sunt sätt att se på avel. Inavel är ovanlig, vi är duktiga på att testa för både det ena och det tredje, vi är noga med att inte avla på honor som har problem med förlossningar eller som inte tar bra hand om sina ungar osv.

Det finns några undantag men av någon anledning är det undantagen som görs till regel. Eftersom persern är en anatomiskt osund ras görs detta till ett raskattsproblem och används som argument för att raskattavel är osund. Eftersom ett blockmongo bestämmer sig för att para syskon med varandra görs alla uppfödare till blockmongots like.

Vad man måste förstå är att perfektion inte existerar. Det finns inga katter (eller människor, eller hundar, eller råttor eller något annat djur) som är genetiskt fri från defekter. Det finns inte. Det är ingenting vi ens bör eftersträva eftersom fokus på enskilda alleler ofta gör att man tappar helhetssynen.

Av någon anledning kräver människor att katter ska leva friska liv. Att de aldrig ska bli sjuka. Varför? Vi ställer inte sådana krav på oss själva eller andra människor. Vi vet att sjukdom är en del av livet. Förkylningar, influensor, magsjukor eller allvarligare sjukdomar som olika sorters cancer. Men sjukdom får inte vara en naturlig del av våra sällskapsdjurs liv. Blir de sjuka drar man snabbt slutsatsen att katten antingen har någom ärftlig sjukdom eller att den har ett dåligt immunförsvar (inget immunförsvar kan bli starkt utan att det utsätts för angrepp).

Jag blir trött på alla de orealistiska krav som ställs på våra djur. De är levande varelser, som du och jag. Visst ska vi uppfödare göra det självklara: att bara avla på friska djur som parar sig naturligt, föder komplikationsfritt och som tar bra hand om sin avkomma men det gör vi ju 99 fall av 100!

Vill man skapa en ny ras ska man ha klart för sig vad man vill ha för slags katt. Det första man bör göra är inte att befästa typ utan att säkra en genetisk bredd. När man sedan har en mindre population katter med enhetlig typ kan man få den godkänd av ett officiellt kattförbund (hur man går till väga varierar beroende på förbund).

#14 Mycket välskrivet och precis så jag tänker också!

#6 scottish fold är inte godkänd i sverak. vet inte hur det är med Wcf men tror att den är det där. kan ha jättefel.

#8 nej jag förstod av ditt inlägg att du inte attakerade kattuppfödare(jag kanske skulle skrivit det) men många andra gör det.

#14 håller helt med.

# 13 # 14 Vill förtydliga att jag inte alls menar att katt aveln är dålig. Eller att man avlar på många sjuka katter. Ej heller att jag försökte diskutera skillnad mellan katt och hund avel. Ber om ursäkt omdet är så det fram gick.

I övrigt #14 Du har många goda poänger tycker jag. Det är många orimliga krav. Om det verkade som att jag sökte att vi ska har en super dunder katt som är osårbar så var det inte vad jag menade. ber om ursäkt om detta gjorde dig upprörd. Sen tycker jag som du (iaf vad jag förstod9 att det är synd att alla dras utöver en kam. Det är långt ifrån vettigt och leder inte till en possitiv utveckling.

#16 Så bra, ville bara förtydliga att jag inte går in i en diskution för att göra människor upprörda. Det är inte min avsikt. Glad att det gick igenpm

#14 Tack så jätte mycket för dina konstrutiva svar. Uppskattas oerhört. Du verkar ha en god kunskap och kattavel.

Jag håller helt med dig ang hur den självklara aveln borde se ut. Glad att det finns så många som är av den åsikten.

Så länge man inte avlar på defekter som kan leda till problem tycker jag det är okej. "Nya" varianter är alltid en följd av kombi mellan gener där 1+1 ibland blir 3… och även  mutationer är i princip en förutsättning för långsiktig fortlevnad dessutom tror jag. Man ska heller inte överdriva inavelseffekter. De kan uppkomma såklart men behöver å andra sidan inte göra det. Det behövs i de flesta fall väldigt mycket inavel innan det blir märkbart. Ta den svenska vargstammen till exempel… extremt inavlad. Eller oss själva. En gång var vi nåt hundratal Homo Sapiens… Vi har iaf lyckats bli något fler iaf